Dag: 7 december 2005

Barn, mjölnardrängar och häxor, volang på klänningar och en farlig massa pratglada fåglar.

Jag kom just på svaret på den vanligaste av frågorna till mig. För mycket länge sedan drog en rik man åstad med sin sköna hustru och en pung full av pengar mot fjärran land. Hustrun vred sina händer av oro och grät bitterligen sig till sömns vareviga kväll eftersom hon hemma i den enkla stugan hade fått lämna efter sig de sju små barnen och deras sju små tallrikar med sju små skedar och sju väldigt små skor. Ja, de arma, små fromma, små barnen hade bara en sko var och blev därmed sneda i gången och grät sig till sömns de också när de inte hölls vakna av hungern förstås.

— Käre make och husbonde, hur kunde vi? Hur kunde vi lämna dem?
— Jag förvånas även jag, sade mannen och bjöd sin hustru på den allra sista biten bröd.

Knappt hade hon tagit en tugga förrän hon föll död ner. Det gives mycket sorg och vedermöda här i världen, men den som tar hand om henne kan faktiskt göra sig en päls av skinnet.

På platsen där den sörjande modern föll, växte första året en äng med tistlar, andra året ett fält av potatis och tredje året ett hav av sköna gullpengar. Jag anser dem vara mina.

Därför kan jag skriva sagor hela dagarna utan att bekymra mig över försörjningen.

53 kommentarer

Att det var Tage Danielsson (1928–85) var ju självklart! (På bilden är han ung, väldigt ung.)

Många av meningarna hade jag (vilket Hasse ju klarögt såg trots sin morgontida bitterhet) ordagrant tagit ur Karl-Bertil Jonssons julafton, vilket ju gör gåtan lätt att lösa även för dem som aldrig läser böcker. Ord som ”sannolikt” skulle också få er på rätt spår om ni skulle tveka. Vilket ni ju inte alls gjorde. Dock ska Ingrid, som vandrar omkring i kläder som Tage någon gång kan ha hängt på sin hustrus axlar, ha beröm för att hon så modigt föreslår Thomas Tidholm och att Yvonne fick Astrid-feeling kan jag nästan förstå. Det handlar ju om sagor. Stina gör som några andra: gissar först och läser andras kommentarer sedan. Så gör sanna tävlingsmänniskor.

Pernilla undrar över en text som handlar om en man som ärvde pengar. Den heter Sagan om Erik Göranssons strid med det allmänna. Sista meningen lyder:

”Nu börjar livet!” utropade Erik Göransson och dog.

Själv läser jag ofta på mina föredrag om det svenska språket upp detta, ut Grallimatik (1966):

Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd. Å andra sidan är naturligtvis ingen tvungen att använda alla ord i överenskommen betydelse — särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse. Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.

Men hur kommer det sig att ingen av er kommenterade innehållet i texten? Jag som försökte vara lite politisk och kritisk mot samhället som Tage var. (Äh, ok,  jag får hålla mig till mina snubblerier.)

Plommonstopet var idag på avvägar, men hittades nyss på provdockan som är iklädd min bröllopsklänning. Alla namn iiiii, sååå. Olle, kom hit och dra ett namn! (Om inte Magnus vinner ska jag nog ge honom ett extrapris, man måste ju äras med pukor och trumpeter om man hittar ett av mig ofrivilligt skapat stavfel.) Och vinnaren äääär … Agnes! Grattis! (Magnus får ett extrapris om han återvänder i morgon och letar stavfel eller är extra klurig, så det så. Kul med den makt jag har. I 24 dagar.)

Morgondagens bloggare är en ungefär en halv. Och för att glädja kvällströtte Hasse och hajforskande Charlott publicerar h*n inte sin blogg förrän halv nio i morgon!

3 kommentarer