Dag: 5 december 2005

Mustascher, kaffe, gamla bilar, kaffegök, fryntliga kvinnor, kaffekask och snus. Fast inga gyllene dosor och aldrig moderna påfund som latte eller mjölvisp. Bara förgyllt kaffe. Björkklabbar. Och länsman som dricker kaffe på fat.

Min äskade lilla fästmö vill inte skilja sig. Må så vara att jag stal hennes rasskändande makes ridstövlar och två kameror, men att hon inte förstår sitt bästa? Jag sålde klabbet och förtjänsten är min, han har sitt på det torra. Han är en orm, hon tog honom endast för pengarna.

Jag såg honom på kaffet igår. Han hade en stortröja på sig, som han fått av handlarn, och felet med detta plagg är bara, att det går närmare två pultroner i den, och till råga på allt hade han stoppat ner tröjan i mollskinnsbyxorna, med en påföljd att han närmast liknade en ballong av ylle, som när som helst skulle ge sig till väders.

— Koka kaffi! Fly hit lite socker ock, för dä ä bara smuler här, sade han.
— Joo, si då lassa vi på dressinen ma tomkaggar å väsker å annat, sade jag för jag ville inte ge honom sött. Du talar um å plumbera i käften, mään ja ska tala um för en da te frugan å va oppsvullen um. Käften sum en nybakad vetebulle å ho ojade säj å pep å ba um en ny snus, å så sväljde hun nåra gångur så adamsäpple guppadä.
— Nää, dä va länsman sum gjorde dä. Häää, stämmer i matimateska räknengar, å int ha kvinnfölk adamsäpplen. Dä hade vari saker dä, sa Knobulten i Hult.
— Häää, jo, sir du, dä va enkla aggrimanger.

Det var då han klappade sin äkta hälft lite vänskapligt där bak och grinade upp sig. Stackars honom, om jag finge resonera svenska med honom i tio minuter. Nu är det — aus och fertig — och nu tar jag hand om henne.

55 kommentarer

Jag undrar vart gissningarna hade tagit vägen om kloka Ica som först gissade på Anne Frank istället hade föreslagit till exempel … Amelia Adamo. Då hade ni kanske fortsatt att chansa på henne, Tessan, Snuttan, Pluttan och Ebba von Sydow.

Nåväl, visst var det Anne Frank. Av Sveriges befolkning (alltså 100 %) har 90 % av de läskunniga läst henne. (Det är kul med procent.) Men att ni listade ut det var ändå imponerande, tycker jag — som anser att jag var både klurig och listig.

Hur jag tillverkade texten var däremot lumpet (anser min gode make och husbonde Olle). Jag tog tre textsjok ur Anne Franks dagbok rakt av och bytte bara ut ord som handlade om kriget mot ord som var nutids- eller internetrelaterade. Sista stycket (som alltså är allra sista stycket i Anne Franks dagbok) löd  i sin ursprungsversion:

”Det [familjens agerande när de tror att hon är sjuk och vill proppa i henne medicin, min kommentar] orkar jag inte med, om man vaktar så här på mig blir jag först näbbig, sedan ledsen och till slut vrider jag om hjärtat, vrider den dåliga sidan utåt, den goda inåt och letar ständigt efter något medel för att bli sådan som jag så hemskt gärna skulle vilja bli och som jag också skulle kunna bli, om … det inte fanns några andra människor i världen.”

Sedan slutar Annes dagbok.

Min härmistext såg ut så här:

”Om det inte sker, orkar jag inte mer. Bloggdöden. Då blir jag först irriterad, sedan ledsen och till slut vänder jag den dåliga sidan utåt, och letar sedan ständigt efter något medel för att bli sådan som jag så hemskt gärna skulle vilja bli och som jag också skulle kunna bli, om … det inte fanns några andra bloggare i världen.”

(Hoppas att det klarnade, Tiila.) Man kan kanske tycka att det var olämpligt av mig att göra en Anne Frank-bloggare eftersom man ju inte bör skoja med något så allvarligt som henne. Jag anser tvärtom att genom att placera henne i nutiden kan man faktiskt se att

1. ungdomar i alla tider har skrivit på ungefär samma sätt även om de idag stavar … annorlunda
2. dagens i-landsproblem med knöliga uppkopplingar och få bloggbesökare verkligen är en fis i rymden jämfört med problemen barn i krig har.

(Se där. Även jag har en allvarlig sida.)

Nu till dagens vinnare. Plommonstopet lever sitt eget liv, och plockar vinnare som den vill. Nu lägger jag ner lappar med alla era namn i den. Skakar om. Funderar på Karin, Tindra, Villervalla, Pelle G och Charlott som har gett mig suveräna idéer idag. Men det kan jag ju inte berätta för någon. Jag vill premiera limerickar, roliga inlägg och … tadaaaaaa! Dagens vinnare är mmmmhhnnnnnffff (nej, censur, jag går över till grannen och ger henne en flaska vin istället). Dagens vinnare är istället … Rosman!

Morgondagens text kommer strax. Den är hopplöst svår och närapå oläslig. Den som har skrivit har en obegripligt intressant bakrund och skulle kanske möjligtvis ha kunnat stöta på Anne Frank om allting inte hade gått som det gjorde.

4 kommentarer