Dag: 22 december 2005

Roligt. Tankvärt. Roligt. Gammalt. Roligt. Fruktansvärt roligt. Fruktansvärt gammalt. Inte en pirat.

Vad är amoral?
Det är att ta personligt ansvar för allt som inte kostar möda och implementera mödan i det du inte bryr dig om och därför inte utför.

Vad är då implementering?
Detta frågade redan de gamla grekerna.

Vad menas egentligen med en gammal grek?
En död människa, som levde av tsatsiki, souvlaki och  svenska popsångerskor.

Vad är då en svensk popsångerska?
En Lena, en Carola och en och annan Per.

Jag tillåter mig att fråga: är detta sanning?
Ja, i de fall de inte hemfaller åt tal i tungor.

Kan man då tala i en tunga?
Ja, i de fall tungan är stor.

Jag återvänder till den största frågan av dem alla: vad är sanning?
E=mc2, fast med exponerad tvåa.

Och hur vet vi det?
Emedan vi i alla år har litat på Einstein, och för enkelhetens skull har bestämt oss för att fortsätta med detta.

Är detta sant? Svär på det!
Jag svär på det, eftersom det strider mot mina principer.

Vad menar vi då med principer?
Allt som vi bryter emot utan att för den skull begå en förbrytelse.

Men varför bryter vi mot principerna?
Av vördnad för kvinnan.

Varför just kvinnan?
Så frågar endast den som aldrig stått skyldig och svarslös inför ett huskors.

Vad är mannens största skyldighet?
Att högtidligt och av vördnad hylla kvinnan.

Vad är kvinnans största skyldighet?
Att inte bära kalsonger.

Varför inte då?
Det är den enda rättighet mannen har kvar.

Har kvinnan några fler skyldigheter?
Ja, sex.

Vilka är de?
Att brotta ner inbrottstjuvar, byta däck på bilen och panel på huset, rensa bort getingbon, göra lumpen och köttfärslimpa på torsdagar.

Vad har då kvinnan för rättigheter?
Att köpa guldskor, sova sent om morgonen, hålla i fjärrkontrollen, byta toalettpappersrulle, klippa naglar i sängen, dricka direkt ur mjölkpaketet, salta och peppra på perfekt kryddad mat, lyssna på grekiska popstjärnor och amma.

Är det sistnämnda då inte en skyldighet?
Vet hut!

Vad är då implementering igen?
Ett sätt att alstra barn.

Vilket kön är det vackraste?
Kvinnans. Eller en man runt arton om han är nykter.

Är han då icke det alltid?
Nej, man lär ha sett ett och annat exempel på motsatsen.

Var då?
I Köpenhamn runt elvasnåret.

71 kommentarer

Den första

Ja … ja. Google och Majakovskij passar som hand i handske. Vilket Goblin och Den blyga (på ryska!) omedelbart samsades om, följda av ett koppel andra googlingar.

Här  kan ni se den ryska versionen och den svenska (som dock inte är den som jag har använt mig av, jag läste i "Rysk lyrik — ett urval från Pusjkin till Pasternak", 1959). Att jag inte avvek mer från originalet och bara blandade in ett par ord från ”Ett moln i byxor” beror på att jag blev fascinerad av stilen — den ser så modern ut. I mina ögon (och utstående öron) skulle detta ha kunnat skrivas idag. Den ungdomliga fåfängan och föraktet för den fåniga, äldre generationen som inte fattar någe’ är som sagt gemensam för alla tider. De som går i skolan idag tycker att det är okej att skriva så här:

asså dax att cs fast han inte vill
jg ska få tebax allt F2F
lixom när han bara asg och jag bara dör
när han sa va han sa han hade dumpat henne … P.
iofs får man ju inte klaga, ja har ju gjort samma grej … fast varför … han vet junte
nä ja vet itne … vi cs kl 1 iaf
lr vare 2?
det är sjukt tidigt! satsar på kl 3!
jaja bryta ihop och komma igen… *LOL*

Men det ska vi kanske inte bekymra oss för? Rättstavning will prevail! (Ni som nu omedelbart ser att det är en gammal kärring till härmisbloggare som har låtsasskrivit på ungdomars vis — tala om vilka ålderdomliga fel jag har gjort!)

Vladimir Majakovskij (1893–1930) åkte ut på landsbygden, alltid iklädd en gul skjorta, målade flygplan på kinderna och läste sina ”respektlösa” dikter. Endast 37 år gammal sköt han sig (i rysk roulette, påstås det), enligt NE pga. ”konflikten mellan högljutt samhällsengagemang och ömtåligt privatliv”. Själv har jag bara ett högljutt familjeliv.

Senare blev Majakovskij i de sovjetiska tidningarna anklagad för att vara en "formalist" och medlöpare. Då (1935) klev kamrat Stalin in i bilden och skrev:

"Majakovskij är fortfarande den bästa och mest begåvade poeten i Sovjet. Att förbise hans kulturella arv är ett brott.”

Att jag idag inte hade någon lätt identifikationskod i kursiv stil högst upp, beror inte på någon snillrik plan eller att jag har blivit ogin och försöker spara plats. Nej, jag bara glömde! Kristina var först med att påpeka det, men det var när jag redan var på väg till Norrköping. Olle hittade på, och gav er dem i kommentarerna. Så kanske man skulle ta och göra i fortsättningen? (Kliar mig nu fundersamt på hakan.)

Den andra

Först efter att ha hyssjat på Lidman-kännaren och ivriga Julkalendergissaren Kristina och sedan bett henne hålla fingrarna från tangentbordet, vågade jag blogghärma Sara Lidman (1923–2004). Men jag talade inte om vilken dag Sara skulle dyka upp. Jag trodde att Kristina sedan satt och bet sina knogar blodiga medan ni andra jämförde annorlunda öron. För öron handlade det inte alls om i originalet; där handlade det om en näsa. Sara Lidman skriver i artikelsamlingen ”Varje löv är ett öga” så här:

”Vad riktigt ska det bli av flickan som har i näbb till näsa, ja ett riktigt horn! Hur kan hon ha fått en sådan krok?”

När jag då ändrade så att historien istället handlade om mina (och andras, visade det sig) öron, kunde jag tyvärr inte vara lika fyndig som Sara Lidman, som skrev

”Jag jäste av högfärd och satte näsan i vädret.”

Man kan ju näppeligen jäsa och sätta öronen i vädret särskilt effektivt. Oj, vad ni måtte ha googlat på öron idag! Jag läste och snodde även lite Lidmansk form i ”Nabots sten”. Däremot aktade jag mig noga för att vara för tydlig med västerbottniska och bibliska inslag.

Men så visar det sig att jag har lurat även Kristina. (Huuuu, dåligt samvete! Det var inte meningen!) Ngra exempel på gissningar: Emi associerade till kaninöron, Aequinoxia till Rudolf (avslöjandes mitt öronlureri!), Petra till Skord, Carin till Hans Arnold, Emma till Esmeralda (även där skeptisk till öronen), Ingrid, Ica och Yvonne till ingenting, Rosman till Arwen, Dumbo, Spock och Callie (wow!).  Och Pelle G har kommit på att det finns massa böcker att läsa i framtiden. (Ja. Suck. Min ska-läsa-hög har vuxit med ett par decimeter varje dag sedan 1992; numera hamnar också dagstidningarna där.)

Sara Lidman har även skrivit en känslosam artikel om sina åldrande föräldrar. De var båda över 90 år och bodde på sjukstugan i Jörn. Jag citerar:

"Mamma uttryckte enheten mellan dem så (en dag när pappas ena öga var inflammerat):
— Nog mår jag bra. Men det värker ju i mitt vänstra öga som pappa har."

Och nog är det så? Man lider med den man älskar.

Hela dagen gick, inte förrän nu vid niosnåret på kvällen klack det till i Helena 2. Aku var snabbt på och höll med. men trillade strax ner i Ingallsfällan. (Hon som spelade Laura i tv-serien var ihop med Rob Lowe under många år. Ja, sådant kan man också lägga på minnet.) Så klev Olle in med megafoner och punkter så att även jag började tro att det var någon annan än Sara Lidman som jag hade härmat. Åt en macka och förstod.

För övrigt måste jag ge er en eloge för era gissningar. Särskilt Anne på Grönkulla, för henne gillar jag. (Synd att jag inte har blogghärmat den, Biggles och Barbro Lindgrens dagböcker, det hade varit kul.) Att Ami nu har fått en rimkompis i Tiila gör att jag har fått röda örsnibbar av knollrig glädje.

Plommonstopet! Häpp! Oj, sickna slitna små lappar. Jag måste blunda och använda tumvantar för att inte riskera att bli kallad till domstol för jäv. Åååå hej! Nej, du har redan vunnit. Åååå hej! Lisa, som har somnat drickandes pastis, drömmandes om Den Röda Tråden! Grattis!

Den som redan hade vunnit var Helena 2 och, hon vinner därmed det gröna extrapriset. Ett annat extrapris får Kristina — som tröstpris för att jag helt emot min vilja lurade henne så.

Morgondagens kommer halv nio i morgon! Sov gott!

Psst, förresten. Att jag inte nämner er alla med namn i facitarna ska ni inte sätta någon som helst betydelse i. Rena tillfälligheter och slumpar som inte ska tolkas.

11 kommentarer