Historien upprepar sig — någon ruuusar in i Julkalendern och vrålar ut rätt svar med en gång. Men inte bara det! Goblin Girl identifierar omedelbart även Dupontarna och Milou.
Sedan kliver Lina in i bilden. Oj.
Milda makter, vilka djupa Tintin-kunskaper! Hon listade ut allt, även att ”Columbo som bloggaren ska ’träffa’ är staden Colombo på Sri Lanka”. Men ingen av er tänkte på Peter Falk. Som ju inte har något att göra med dagens bloggare förutom då alla mysterier och en beige överrock.
Mannen i den höga hatten är den ytterst förvirrade Filemon Cyklon, som är en av flera föregångare till professor Kalkyl (som alltså inte är med i Faraos cigarrer). Jag måste förresten rekommendera de där nyutgåvorna som Kristina nämnde; de innehåller massa fakta och fotnoter.
Ica kände sig inte riktigt hemma med ”vapen” i texten — men visst vimlar det av pistoler och exekutionspatruller? Fast de flesta får pistolkolven i bakhuvudet och räddas av lösa skott, snubblande skyttar eller solförmörkelser.
Dagens kuriosa: den stil som Hergé (Georges Remi, 1907–83) ritade Tintin i, brukar kallas "la ligne claire" (’den klara linjen’). Trots allt våld (så att stjärnor och spiraler dyker upp runt bulan) ritade Hergé nästan aldrig in något blod. Trevligt, var ordet. (Lina! Är det någonsin blod med?)
Apropå ingenting: min favoritsekvens i Faraos cigarrer (1932–34) är när Tintin i djungeln stöter på en febersjuk elefant och säger "Men milda makter, du är sjuk! Du har feber … Vänta, jag har just precis vad du behöver." (Han hämtar då kinin och trollar elefanten frisk.) Det är för övrigt bara det fjärde Tintinalbumet, och räknas av kännarna (Lina!) som ”det första riktiga Tintinäventyret”.
Rosman ska ha en eloge för att han med sådan frenesi fortsätter på tesen om att den röda tråden är en bokhylla. Men trägen vinner inte alltid. Rödluvans återkomst tänkte jag ett tag fira med ett glas champagne; jag är vansinnigt svag för gissningar som är helt åt pepparn fel — som i detta fall med Joseph Conrad (”The horror!”). Fildelis gissning på Don Quijote var också underbart tokig.
Nu ska vi se här. Det rör på sig lite i det lilla samhället som bor i plommonstopet. Jag kontrollerar. Han som ligger här bredvid mig ska dra en lapp. Men han som ligger bredvid mig sover. Notarius! Wake up! Nu tror ni mig kanske inte, men detta namn drogs just upp:
James Bond
Nu hoppar Hasse upp och ner av frustration eftersom han vet vad som har hänt. Jag har skrivit fel namn på lappen. När Hasse gissade på Bond, skrev jag av misstag hans namn och stoppade ner i hatten. Tycker ni att Hasse vinner? Va? JA! Grattis Hasse! (Ok. Trägen vann.)
Morgondagens bloggare dyker upp runt halv nio i morgon. Och ni som vågar gissa utan att först kolla vad alla andra tror, får applåder och busvisslingar. (Jag är en jävel på busvisslingar med fyra fingrar i munnen och spottdregel sprutande ner på hakan.)
4 kommentarer