Dag: 9 december 2005

Vansinne, halsbrytande ordväxling och instoppad musik som antingen går fort (gärna med tilltugg) eller alldeles för långsamt (påminner om när man skär ägg).

Jag vill accepteras och respekteras, men hur skulle någon kunna göra det? Om jag inte är en brännsvinsadvokat, så framstår jag i alla fall alltid som en kvacksalvare. Inte ens Maggan skulle vilja ta i mig med tång. Fast det beror ju mest på att hon inte fattar ett dugg av vad jag säger.

Men nu över till roligare saker! Nästa projekt!

Det finns många scener med den guldlockiga flickan, hon som står för intensiteten. (Intensitet är för den händelse ni aldrig varit där, en liten nattklubb i stadens utkant.) Min ene bror jobbar på en bar och säljer stora hinkar till de dryckesbröder som inte kan behålla spriten. Min andre bror är en liten mexikansk caddie som bor i en liten grekisk urna i stans utkant.  Min fjärde bror kränger konservöppnare och yllemössor till invånarna längs Guldkusten och är alltså inte med i någon scen. Jag är den tredje brodern, fast i vilken ordning och utkant har jag inte bestämt ännu. Vissa av bröderna är numera lika sällsynta som hönständer. Särskilt den femte.

Tom skrev faktiskt igår att jag är hans mest omtyckte pinup-gosse. Hans foto kom fram i lika gott skick som jag själv befinner mig. Måste komma ihåg att vi skall dricka oss berusade i oktober. Jag hade faktiskt inte någon aning om att han var sjuttiofem år gammal! Av fotot att döma skulle tro att han var ungefär sextio år och tre veckor.

Jag längtar efter stekt pungråtta och majsbröd, ska nog besöka Bankheads Bönfarm och lura till mig en portion. Ja, den lilla, inåtvända, kvinnan som varje dag står böjd över den gamla vedspisen är den före detta yrhättan Tallulah. När jag höll talet vid senaste middagen, slog det mig att när de inte skrattar åt mig, är det för att de (liksom jag) just har kommit på något som de själva skulle vilja säga.

Usch, jag kan inte somna. Jag tror att jag ska ringa och förolämpningsväcka någon, det brukar i alla fall lugna mina nerver. Nej förresten — jag ringer Alice, som alltid ställer upp hur enerverande jag än är.

71 kommentarer

Enda anledningen till att bloggaren den 8 december fick breda ut sig så väldigt, var att det var så vansinnigt kul att skiva som hon gjorde, Agatha Christie (1890–1976).

Först stökade jag till namnen; på riktigt hette karaktärerna t.ex. Easterbrook, Murgatroyd och Harmon. Sedan lämnade jag tyvärr mordannonsen nästan helt ostökad — vilket, skulle det visa sig, var mitt stora misstag.

När jag nu läste böckerna av för första gången på länge, dominerade alla krusiga frisyrer och flottiga, svarta flätor, noggranna klädbeskrivningar (dirndlkjol!), dunungar till hustrur, tjocka och vänliga, robusta och okomplicerade människor med runda former och runda ansikten. Allt sägs ångerfullt, ödesmättat, klagande, bevekande eller muntert. Tänk att breda munnar är envisa, förresten! Tiila formulerade detsamma: ”Himla massa beskrivningar av anletsdrag i kombination med mord, knasiga namn, en överste och trasiga klockor”.

(Bilden är från 1946. Vi är bortskämda med våra datorer och ergonomiska stolar.)

Björn dök upp som gubben i lådan och var den förste att avslöja att "Härmed meddelas att ett mord kommer att äga rum …" var lånat från "Ett mord annonseras". Därmed var det ju klippt!

Några av mina försök till förvirring föll dock väl ut: Shakespeares Hamlet säger helt riktigt "Ur led är tiden. Ve att jag är den som föddes att vrida den rätt igen". Nu har ni förstått att jag faller som en fura för rim, namedropping, gamla minnen och desperata sätt att motivera sin gissning, även om den är helt åt flandern fel. Charlott rabblade till min stora glädje initierat om Margaret Yorke, PD James, Ruth Rendell, Val McDermid och Mo Hayder samt Sir Conan Doyle.

Rosman minns sin ljuva barndom i Karlskoga, och har lyckosamt angett tonen när det gäller den röda tråden: min barndoms bokhylla. Ja, i så fall är ju morgondagens bloggare inte helt fel. Men  den röda tråden ligger faktiskt i innehållet. Som Tindra påpekade för er pluggisar, finns de gamla bloggtexterna klickbara i den lilla almanackan uppe till vänster.

Dagens ros — om jag hade någon — skulle ha gått till Aequinoxia, som minns Friends-avsnittet med ”Miss Chanandler Bong”. Fast Hassemåste ha en tröstande klapp på kinden, han som missade gårdagens bloggare trots att han har bott på Bröderna Grimms väg.

Yvonne påpekade att Agatha har skrivit under pseudonymen Mary Westmacott. Fastän det är dags att ta upp plommonstopet och lotta en vinnare här och nu, kan jag inte låta bli att nämna mysteriet om när Agatha försvann — den 3 december 1926.

Hennes man var otrogen med en Nancy Neele, hennes mamma hade dött, hon var deprimerad och förvirrad och när hennes bil hittades övergiven med kläder och personliga tillhörigheter utspridda utanför, trodde många att hon hade begått självmord. Andra sa att hon bara sökte uppmärksamhet. Den 14 december hittades hon vid god vigör på ett spa, där hon (förstås) hade tagit in under namnet Teresa Neele. Varken förr eller senare berättade hon med ett enda ord vad hon gjorde under de elva dagarna. Eller varför. Om jag försvinner i elva dagar är det bara för att få blogga ifred en stund.

Nu! Alla namn! Ica är tillbaka! Bloggblad och de andra nya in i plommonstopet. Prassel, knöööl, kanske måste jag leta upp en stormhatt istället? Ååååå the winner is … Tiila! Grattis! Dessutom får Charlott, Ami och Pernilla ett litet, hemligt specialpris bara idag. Eller kanske delar jag ut specialpris någon annan dag. Hm.

Morgondagens svåra bloggare syns inte här förrän halv nio i morgon, så nu kan ni gå och lägga er!

5 kommentarer