Dag: 15 december 2005

Endast nio minuter efter att dagens bloggtext hade lagts ut, löste Helena 2 gåtan — men ingen hängde på. Det är som i en fem-milare — Wassberg försöker bryta sig loss från klungan och hoppas att Magnusson hänger på för eventuell draghjälp uppe i täten. Men icke. (Han hade andra planer.)

Jag såg framför mig hur ni (liksom Magnus ju erkänner) googlade och ringde litterära släktingar och gamla kursare på litteraturvetenskapliga institutioner. Trots att Helena 2:s magkänsla var rätt, kan det hända att ni blev förvirrade av att texten inte stämde överens med det som man brukar karakterisera denna författares stil.

Agnes von Krusenstjerna (1894–1940), drabbades när hon var ungefär 16 år av vad man då kallade ”hysteri”. När hon skrev, handlade det ofta (enligt NE) om ”unga kvinnors längtan att bryta sig loss och finna sin egen identitet under de lager av rolltänkande och konventioner som inriktade dem mot ett enda mål i livet: ett gott gifte”.

Stackars Agnes.

Den text som jag utgick från i bloggen, är en novell som heter Var så god — Tack! ur ”Vivi, flicka med melodi”. Mannen som novellen handlar om heter Rundström, och det är alltså han som bloggar (även om bilden här ju föreställer Agnes). Rundströms dotter ligger för döden ”i ett litet rum som tycktes fyllt av hennes andetag. Det visslade av dem — en låg pinande vissling”. Men Rundström måste jobba på hotell och rädda små barn vars mammor satsar på ”vuxentid” som det heter nuförtiden. Detta är ett ständigt återkommande tema i litteraturen: av plikt eller medkänsla tar man hand om någon, och förlorar en älskad på kuppen.

Nej, detta stämmer ju inte alls med bilden av Agnes som ju (enligt olika uppslagsverk) skrev ”djärva och avslöjande böcker” om den ”kvinnliga sexualiteten och dess villkor.” Att hon dessutom skulle ha varit ”sinnessjuk, osedlig och farlig för ungdomens moral” kan man heller inte utläsa av novellen. Svårt för alla gissare? Ja!

Förresten bygger filmen "Amorosa" (1986) på Agnes von Krusenstjernas liv. Den borde jag förmodligen för min bildning ha sett (istället för t.ex. Die Hard 4).

Nu drar Olle en vinnare ur hatten! (Själv sitter jag alltså i detta nu i en vänsterstyrd bil utanför London och försöker hålla mig på rätt sida om mittlinjen.)

/LOS

Ujujuj, ni klagar på att ni har det svårt, men tänk på oss i den här änden av tråden. Det är en pina och en börda att välja ut en enda tröjvinnare bland alla dessa briljanta deltagare. Jag önskar jag hade en B-17 Flying Fortress som jag kunde fylla med tröjor.

*Öppnar bombluckorna och låter tröjorna virvla som en kajflock över bloggosfären.*

Mina två ledtrådar var inte svåra för er att följa – båda ledde fram till Agnes.

• Escorial => San Lorenzo (som dog martyrdöden genom att halstras till döds – därför avbildad med ett galler) => S:t Lars.
• Moby Dick => Ismael => Stina Ekblad (som spelade den androgyne Ismael i Fanny & Alexander) => Amorosa

Jag stoppar ner mina håriga orangutanglabbar i plommonstopets djup och halar upp en liiiten fjamsig lapp som säger … Lotten … äh, vad är det här för trams? Ett försök till, spänningen stiger, spänningen stiger, och på lappen står det …. Anja! Jubelfanfarer och stillsamt klockspel.

Juryns särskilda pris går till Helena 2 vars sanningssökande inte väjde för några hinder eller  ansträngningar. Hade biblioteket varit öppet hade du säkert nått fram till herr Rundström själv … någon gång på småtimmarna.

Pust! Tre dragningar till på egen hand. Lotten, kom hem! Jag har aldrig insett hur mycket jag behöööööver dig!

/OBE

 

3 kommentarer

Vanmakt, frihetslängtan och konventioner. Passion.

Det är nyårsafton, jag sitter i receptionen. Alldeles nyss blev jag skickad upp till ett av de finare rummen. Mamman är själv upptagen med borgmästaren, som inte har sin fru med. Städerskan är visst borta i något ärende. Mamman ville i alla fall att jag skulle se efter att hennes dotter somnat. Att lämna sitt barn ensamt på ett hotellrum om natten! När vinerna stiger dem åt huvudet och glöder som fläckar i pannan, för de samtal som man rodnar åt.

Jag tog hissen upp och gick tyst genom den skumma korridoren där ett par matta lampor lyste. När jag öppnade dörren till nummer elva, for ett vinddrag emot mig. Fönstret var på vid gavel och uppklättrad i fönstret stod en liten flicka på tre, fyra år med utbredda armar!

Det kom fart i mina stela ben, med ett par språng var jag över mattan och ryckte till mig barnet. Flickan vände ett runt, leende ansikte upp mot mig. Hennes lilla kropp i pyjamas med rosenknoppar på tryckte sig förtroendefullt intill mig.

— Flyga … jollrade hon.

Ja, hon hade tänkt flyga. Jag blundade och såg framför mig en liten barnkropp virvla genom rymden och förvandlas till en hop slamsor mot gatans stenläggning. Och där nere satt hennes mor och bjöd ut av sin läckra tårta. Jag lyfte barnet till sängen och stoppade ned henne. Med fumliga fingrar som det kröp i av rädslan nyss stängde jag sedan väl till fönstret och rullade ner gardinen. Jag vågade inte gå min väg. Därför satte jag mig vid sängen. Den lilla låg med kinden mot kudden. Tummen hade hon stoppat i munnen.   

Jag har räddat ett människoliv!

Jag kan dock inte rädda min egen dotters liv. Min artonåriga dotter står också på ett fönsterbräde beredd att flyga. Livet är förskräckligt.

112 kommentarer

Tjoff! Knockout i första ronden — ja, i första sekunden! Goblin tog
det på namnet Anne Snapphane/Stina Dacke. Oj. Ni är duktiga.” Var inte
den här alldeles för lätt Lotten? Skärpning!” skrev Tina, alldeles till
sig av ilska.  Mjaeh. Jag vill nog inte skärpa mig, det var kul att
”göra en Liza”.

Jag hade nämligen 1998 under läsningen av Sprängaren suttit och antecknat och rättat i marginalen. "Spydoft!!! "står det t.ex. Och när Anders Schyman dyker upp i handlingen, har jag skrivit "Hur uttalas det namnet?".
Det visar sig efter ett par sidor att någon annan också har läst och
antecknat i den … ah! Min syster! Konstiga gener vi har. Undrar vad
Broder Jakob hade gjort.

Det kanske var orättvist av mig att skriva in alla tryckfel — det
har jag ju inte gjort förut: t.ex.  översättningsmissar har jag inte
koncentrerat mig på i de andra bloggarna. Var det då Annika eller Liza som
bloggade, då? Nja — jag hade tänkt mig att det var Annika … men ser nu att det ju precis lika gärna hade kunnat vara Liza Marklund (f. 1962, ojdå).
Håller de tu på att smälta ihop till ett? Mystiken tätnar på
Piratförlaget. (Fast där ska de inte ha skuld för alla korrfel, boken
gavs faktiskt ut på Ordupplaget.)

Ni som eventuellt undrar över mer, något specifikt i texterna, kan
förresten alltid ställa frågor i kommentarerna till facitarna. Finfin
bestämd plural där.

Magnus kommenterade att Liza Marklund ju skriver i dåtid. Jo, men
här tar jag mig alltid friheten att ändra — liksom att jag ändrar från
tredje till första person (det är därför det i LIX-uträkningarna alltid
visar sig att ”jag” är det vanligaste ordet). För övrigt gillar jag
skarpt att Rosman berättar om sin granne som egentligen inte har något
med bloggaren att göra, och att Pernilla har hittat ett
kranvridningsfel.

Efter Goblins chocköppning, försökte sig några av er på villospår,
med det var ju helt kört. Ni ska ha tack, alla ni som dyker upp sent
och ändå gissar utan att ha läst de övrigas kommentarer! Den röda
trådens mysterium har ni några gånger de senaste två veckorna varit på
gång att börja nysta upp — men så kommer en sådan som Magnus och helt
tar andan ur oss. En sådan utredning och fantasi och så låååångt från
den rätta lösningen! Magnus tar hem ett extrapris idag (som jag redan
har lagt på brevlådan!). Och så vill vi ha en rapport från Helena 2:s
bokcirkel!

Nu är det svårt här. Hasse har idag konverterat och kallas numera
Hasselina — med bara en enda kommentar. Hade han varit smart, hade han
dubblat sina chanser genom att blogga lite som Hasse också, för vilket
jag hade kunnat se genom fingrarna. Bara denna gång. Nu ska vi ha in
ett par nya namn här, Bo Öhgren har jag sedan förut, Lisa … humditum,
Åslök, Tindro, där och .. den och … såja. Olle! Vakna! Dra ett namn!
(Det här med statistik är klurigt. Varför är det så pass sällan som samma
namn dyker upp två gånger? Och varför är det så sällan Hasse? Och vart
tog Herr  R och Gammelmamma vägen när de hade vunnit?) Olle läser nu: Goblin! Grattis! Man kan lätt konstatera att du har jobbat hårt för ditt pris!

I morgon klockan halv nio kommer morgondagens bloggare. Lina tror att det är hon! Tina hoppas att det är svårt. Jag vet.

5 kommentarer