Nummer ett
Jag är inte gubbsjuk och jag har inte grått hår, inte ens i själen. Jag är en vacker ung man, fräck som fan. Jag är helt enkelt läcker, 22 år gammal. Jag kom igår in till frisören och sa lugnt:
— Vill ni va snäll och kamma mina öron.
Den slätslickade barberaren blev sträv som en borste och hans ansikte långt som ett päron.
— Är han … han måste … inte va klok! fick han ut till slut.
Det blev skratt runtomkring på stolarna och näsvisa:
— Att han …
— Att han inte …
— Att …
— Att …
Sedan kom en jättelååååååång fni-fni-fnissning från truten i en rödhårig knopp som stack upp som en jordgubbe. Ha!
_*_*_*_*_
Nummer två
Jag har äntligen sett en som har öron som mina. Vi kände igen varandra — som i en dröm.
Hennes huvudform var som min, fast mycket värre. Och en sak gjorde den omänsklig: öronen tycktes byggda av benknotor mer än av brosk och hud. Hennes bläng på mig var flabbigt hånfullt: glo du bara — som i en spegel!
Jag har gråtit ganska mycket för de där öronen som är så framfusiga och råa. Genom mina syskons nidteckningar har jag uppfattat att mina öron är för stora och att vanliga människor alltid måste skratta åt dem, och att bara hemskt gudfruktiga människor kan låtsas att de är ”i ordning”. I kvällsbönerna ber jag att jag ska få dö och få nätta små öron som lik. Jag svänger hela tiden mellan glupskhet, panisk lättja, matvägran, hysterisk livsaptit och fruktan för vuxet kvinnoliv.
En gång började min far retas om mina öron inför mamma. Vad riktigt ska det bli av flickan som har öron som ser ut som väldiga vingar överdragna av läder, mörkare än ansiktets hud? sade han eller tänkte.
— Du ska ha de hörseltrattar du har, så att jag kan se att det är du, sade han.
Han såg på mig, jag såg på honom, vi såg på varandra, leende, i samförstånd — detta var höjden av kärleksförklaring! Jag jäste av högfärd och strök bort håret, bakom öronen. Hela världen skulle vara svartsjuk om den bara anade.
Ojdå, här ringer inga omedelbara klockor… Men allt detta omnämnande av öron får mig att längta efter Snyppsing, Syrrans minsting. Han har underbara stora mjuka öron som moster kommer att fövandla till blomkålsöron om man inte ser upp!
F.ö. kan meddelas att det INTE låg någon tröja och väntade på mig… Vad ska jag ha på julafton om inte den hinner fram?! Jag har ju både en kung och en statistiker att läska!
HA! Den förste är Majakovskij!
Google är underbart!
Gosh, nåt med vampyrer? Ungdomsbok. Båda två. (dvs ingen aning, med en dåres envishet osv). Nåt som är illustrerat av Hans Arnold.
Jag röstar också på Majakovskij (ettan), orden ”läcker” och ”22” fick klockorna att ringa.
Usch, jag är inte klurig alls idag, märker jag. Ettan har ju Charlott deklarerat lösningen till, så den ger jag mig inte på (än). Tvåan skulle kunna vara en vampyrungdomsbok. Den där om tjejen som ser dimmor i spegeln och går in i den och träffar en vampyr som dricker hennes blod och hon får med sig en ampull tillbaka med hans blod och allt hon behöver göra för att bli vampyr själv är att dricka ur den. Inte för att jag minns vad den heter eller egentligen tror att det är den…
Någonting fick mig att fundera på Toni Morrison, trots att varken tema eller språk påminner om henne. Nåja, jag hade rätt igår – vore för mycket begärt av mig själv att klara två i rad. 🙂
Jag tror det är Lady och Lufsen. Alltså återigen Disney.
У меня в душе ни одного седого волоса,
и старческой нежности нет в ней!
Мир огромив мощью голоса,
иду – красивый,
двадцатидвухлетний.
Tack Charlott – the Goblin Girl för ledtråden!
2.an är ju mindre distinkt, hmm…
Den första bloggaren känns som Povel Ramel. Han har inget hår alls och definitivt inget grått hår i själen!
Och att han skulle gå till frisören och be dem kamma öronen känns helt rätt.
Alternativt är det Joseph Heller i moment 22. Lagom crazy han också.
Bloggare nummer två måste bara vara Dumbo. Så det så!
Jäklar! Här gäller det att vara snabb. PÅ ettan måste man ju komma med nåt nytt så det blir James Joyce. Även om de hysteriska upphakningarna för tanken till Majken Johanson.
Tvåans tematik känns som Aprilhäxan av Ray Bradbury, men språlet saknar ju helt det magiska skimret.
Äntligen känns det som det är min dag!
1. Den ryska ”frihetspoeten” (ja, jag är Marxist-Leninist) lyser med sin närvaro. Kan avslöja att jag besökt hans museum i Moskva!
2. Hercule Barfuss i Carl-Johan Wallgrens fina ”Den vidunderliga kärlekens historia” stämmer väldigt bra in så det får bli min gissning. Det lilla monstret är ju dövt och har en mycket speciell kärleksvän som förstår honom på ett alldeles speciellt sätt.
Tänk om man kunde få glänsa med en tröja inför ständigt avundsjuka Kungen och min redan prisade lilla Haj-Charlott!
Ettan har ju Goblin löst med den äran (och lite googlefusk). Snabbast i dag också!
Tvåan får mig att tänka på Barbro Lindgrens dagbokstrilogi (Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner). Men förmodligen är det bara för det där med öronen. Stilen är lite för gammaldags. Fast jag gissar på Barbro Lindgren i alla fall!
När jag tänker efter så låter ettan ungefär som i det där teveprogrammet … Så ska det låta heter det visst. När de har översatt en sång från engelska till svenska och läser den. Man märker på något vis att det är en sång trots att inte rytmen stämmer och den inte rimmar. Plus att översättningen ibland är medvetet diffus – man har kanske valt ett annat polysem än det vanligaste, eller översätt idiomatiska uttryck ordagrant. Så låter ettan.
Tvåan är så klart Rudolf! Öronen är bara Lottens dimridåer – det är *näsan* det handlar om. Det är en flicka, men alla tomtens renar är flickor – för det är bara honorna som har kvar hornen på vintern. Syskonens nidteckningar är såklart de andra renarna som retas.
De första meningarna i nr 2 hade förresten kunnat vara jag! Jag har rätt speciella öron. Det saknas ett veck i dem, så de ser ut lite som kantareller. Ganska gulliga på sitt lilla vis. (Men jag tror att folk med ”vanliga” öron knappt lägger märke till att det är något speciellt med mina om jag inte särskilt påpekar det.)
En enda gång har jag sett en person med likadana öron. Det var på Ufficigallerierna i Florens av alla ställen! Och mycket riktigt – vi kände igen varandra som i en dröm! Hon stirrade lika förhäxad på mig som jag på henne.
Åh, ”höjden av kärleksförklaring” kändes för barnsligt för att vara Vallgren. Men ledtråden ligger naturligtvis i ”sade eller tänkte” eftersom Barfuss är tankeläsare.
Kan inte hela röda tråden vara Den vidunderliga kärleken?
Vad fina ord ni kan! Om jag fick polysem skulle jag smörja på kortisonsalva.
Själv ser jag ut som en vingmutter — och har kallats Dumbo. Samt förevisats på barndomens vuxenkalas av oförstående vuxna:
— Se här bara! Jätteutstående är de! sa den vuxna människan och lyfte på mina flätor som var gjorda för att dölja.
Jag tror inte på kärleken som röd tråd. Tintin passar inte in. Vänskap, visst, men knappast kärlek ens av det mest platoniska slaget.
Ojdå! Jag har också konstiga öron. Och kallades för vingmutter ibland – men aldrig Dumbo. Sen opererades de och ser nu mest lite knöliga ut… Men det bästa var att eftersom jag hade bandage runt öronen på Lusse så slapp jag vara Lucia eller tärna det året som alla andra flickor och fick vara tomte med pojkarna som jag ville.
På nr 2 svarar jag: ”Arwen” eftersom hon har jätteroliga öron. Det skulle kunna vara Dumbo eller Dr Spocks syster också förstås.
För dem av er som inte är så slängda i ryska, samma rader ur Ett moln i byxor på engelska:
there’s not a single grey hair in my soul!
Thundering the world with the might of my voice,
I go by — handsome,
twenty-two-year-old.
Vi som har konstiga öron kunde ju bilda något slags exklusiv klubb. Med betoning på exklusiv!
Får man vara med om man bara har en konstig näsa?
Man kan kallas Dumbo även om man har en konstig näsa, ja.
Jag tycker att ni börjar ana åt vilket håll den röda tråden trasslar sig.
Jaså, är den röda tråden något åt kärlekshållet i alla fall då kanske?
Åh, Arwen är ju en supergissning! Hon räds det vuxna kvinnolivet (tvekar in absurdum om hon ska åka västerut och bli odödlig eller om hon kommer att stå ut med Aragorn i GRÅTT skägg), öronen är givna – och så hennes starka band till ada Elrond. Bingo, alla gånger.
Självklart, Tiila! Det gäller ju visserligen större delen av Sveriges befolkning, men the more the merrier!
Denna förbannade tråd som hemsöker mina drömmar! Hitttils har jag haft förklarade ögonblick då jag tyckt mig se den tydligt och klart som något av följande: solsystemet, Dr Caligaris Kabinett, Nils Ferlin, malaria, Mohandas Gandhi och påskveckan. Eftersom ni allihop är så rysligt smarta förstår ni nog precis resonemangen bakom.
Frågan är om klubben för öron/näsa ska vara en stödförening för drabbade eller en klubb för inbördes beundran?
I Moskva finns en underbart vacker tunnelbana. Faktum är att vår vän poeten (Mayakovskaya) har en magnifik station uppkallad efter sig. Lyckades fakiskt hitta en perfekt sajt på nätet, missa inte att njuta av de andra stationerna också!
1. I’m with you with Majakovskij, så att säga. Även om jag villigt medger att jag inte hade kommit på det om ingen sagt det, men när ni gör det så pinglar det i klockorna.
2. Vad gäller tvåan så tänker jag först och främst Anne på Grönkulla. Det passar inte så värst bra med språket eller.. ptja, nånting egentligen men det där
”I kvällsbönerna ber jag att jag ska få dö och få nätta små öron som lik. Jag svänger hela tiden mellan glupskhet, panisk lättja, matvägran, hysterisk livsaptit och fruktan för vuxet kvinnoliv.”
är verkligen Anne, även om det såklart var håret hon bekymrade sig över. Föräldrarna och syskonen är då såklart bara villospår!
Annars är det nåt som ringer i mig med besked vid:
”– Du ska ha de hörseltrattar du har, så att jag kan se att det är du, sade han.”
Snälla SNÄLLA gissa inte rätt innan jag har kommit hem från skolan och kan kolla upp det ordentligt.
Instämmer med föregående (kristina)! Jag känner igen tvåan SÅ mycket men jag kan inte kolla nu så vänta…
De låter ju rätt charmiga de däringa läderartade hörseltrattarna. ”Två mörka öron och leendet du gav mig, och ingen ting var längre som föru-ut.”
RING KLOCKA, RING!
Klockorna i Julkalendern ringer så det skallrar!
Någon som kommer ihåg en brittisk deckare där någon hade mördats i ett klocktorn? När deckaren hade klurat ett tag, visade det sig att den mördade hade dött av klockljudet! Det sprutade blod ur öronen.
Dagens tema i Julkalendern är utan tvekan öron och klockor. Vilket förresten inte har ett enda dugg med den röda tråden att göra.
Idag är det visst öron som gäller
och jag är obildad så det smäller
Känner inte igen Maja nånting
får trösta mig med att gå omkring
och sälla mig till dom som över sina öron gnäller
Majakovskij – nu kunde jag och så har ju flera redan gissat det… Tvåan är ett mysterium, ”Esmeralda häxan med de stora öronen” kanske? Fast jag tror nog mer på att öronen i tvåan egentligen är en maskering av nåt annat, men vad…
The Nine Taylors! Sayers så klart.
Anne på Grönkulla är nog inte alls ett dumt förslag förresten, det hemliga samförståndet är på pricken Anne & Mathew.
jag säger väl som vanligt numera. jag har inte en aning. anne på grönkulla på nummer två kanske jag kan säga. öronen tänker jag bara på mig själv. jag flaxar väl vidare i ovisshet.
Men vad är det här? Jag kommer aldrig att vinna en tröja.
Dagens svar blir följande:
1: Vet inte
2: Vet inte
Har till och med läst kommentarerna innan jag gav mina svar, men det hjälpte ju inte.
Kan man få bonuspoäng om man har en hund med väldigt håriga öron? I så fall vill jag ha bonuspoäng.
Yvonne! Tröja vinner man på tur! Nu har du ju ogissat, och då stoppar jag ner dig i hatten. Har ett gäng namnlappar här som ligger utanför hattbrämen och skräpar till ingen nytta.
Alla — jag ska till Norrköping om ett par timmar. Olle sitter vid datorn och kollar att ni sköter er och kanske ger han er obegripliga ledtrådar. Om facit inte dyker upp vid midnatt förstår ni att
1) Olle sover
2) jag har fastnat i en snöstorm.
Totalt borta är min hjärna, men hade den varit med så skulle jag ända inte ha någon aning om vilka som döljer sig bakom dagens text. Men allmänbildningen ökar och nya författarnamn har lagts till listan över saker att göra när barnen blivit större.
1. Älskade Majakovski i tonåren, men missade i alla fall. Fick tjuvläsa.
2. Trollungen i Bortbytingen, såklart. Jag har funderat och funderat och nu kom det!!
Men vem skrev? Elsa B.? John Bauer illustrerade i alla fall.
Och klocktornsboken är Dorothy Sawyers De nio målarna, skulle jag tro.
Jag saknar ingresserna! Vad hände med dem?
Tihi. Jag GLÖÖÖÖMDE ingresserna!
Jag får göra som Yvonne och ogissa idag. Har ingen aning! Eller jo, efter att ha läst dugliga medmänniskors bevis för att nr 1 är Majakovskij tror jag att det är Majakovskij, men det är verkligen inte något jag kom på själv. Tyvärr, teknologerna i busskön som tyckte litteraturvetenskap suger får vatten på sina högteknologiska kvarnuppfinningsmaskiner. Men jag är åtminstone med i tröjutlottningen! Nu ska jag gå på Dramaaaaaten, Lotten, och se ”Petter och Lotta och landsvägen”. Elsa Beskow, se det var en bloggare det.
Nej, idag känner jag mig korkad. S jag gissar inte mer, utan läser Linas blogg istället. Och Kristinas. Och icas. Och alla andras… Och lär mig massor på kuppen!
Är kroppsdelar den röda tråden? I Bert-avsnittet fanns det minst ett par omtalade kroppsdelar. Längre än så sträcker sig inte mitt minne.
Ojoj, Rödluvan, du förekom mig…Det måste vara något med kroppsdelar. Låt oss checka…
Anne Frank var lite tunn (på kroppsdelssidan)
”Vad riktigt ska det bli av flickan …” är faktiskt en danism, liksom ”i ordning”. Men om det nu är en dansk(a) som bloggar, vem i så fall?
Det här har jag sett upprepas: rött, blod, salt, sött (socker), något bakat med mjöl (bröd?), gift,guld (gyllene), ögon, pannan, fötter. köld, hetta, grått hår.
Det genomgående starka temat är ju som ni märkt något barfota (dagens Barfuss är ett av många exempel) eller någon som tappat skorna.
Andra saker som kan vara röda sillar, tillfälligheter,eller viktiga är: ylle, tröja, ägg, vatten, sump, pannan, Maggan,läder klocka, hunger, kudde, te, gröt, piss
Låter som något av Anne Rice, va? Jag associerade även till garvare, ngn parasitsjukdom, annan hemsk sjuka och alkemi. Eller en paj bakad av Sweeney Todd.
Då hoppas jag på att jag har större tur i tröjvinning än vad jag har med lottovinning…Kommer dessutom att fortsätta att ogissa eller helt enkelt bara svara fel!
Oj … det märks att man är nybörjare på att blogga. Kondisen tryter, hjärnan kopplar ner, associationerna stannar vid Biggles … men det är i alla fall kul att läsa.
Tyvärr tror jag inte mina öron är så förskräckliga, men min mor hade vingmuttrar som opererades. Räcker det för öronklubben?
Visst! Ett vingmuttertrauma sitter väl kvar i ett par generationer. Minst.
Sitter här med en röd tråd
och finner ingen levandes råd.
Jag har spår som leder överallt och ingenstans
och tappar snart både vett och sans.
Tänkte att bloggarna kanske hade ett lyte
Men Tintin? Bara en ful lugg ovanför sitt plyte…
Att Selma haltade och Miller fått en bollskada
hindrade inte deras pennors svada.
Ganska många var av judisk börd
och någon av Nazi-ideologi förförd
En del var utan föräldrar i sin barndoms dar
Saknade båda, mor eller far.
Kända sällskap tillhörde vissa,
hos andra kan jag bara gissa
vilka föreningar eller klubbar de gillar,
eller är det bara Lotten som förvillar?
Men vad nu? Jag har tänkt fel!
Måste läsa om bloggarna del för del
Det var ju i TEXTERNA tråden fanns
Varför fick jag för mig att leta någon annanstans?
Lotten har gett mig i uppgift att skriva ingresser. Hmm, låt se … äh, måste bada och lägga barn först!
Sitter här och läser dagens julkalender medans mitt saffransbröd gräddas i ugnen. Ettan hade jag inte en susning på, inte ens någon liten tokgissning. Däremot kändes 2:an direkt som Barbro Lindgren med i princip samma motivering som Helena 2, attans också att hon hann före, men det kan ju faktiskt vara riktigt åt skogen ändå förstås.
Ingress 1:
Buller, bång och örfilar. Framtiden på plakat. Hjärtesorg och dåliga tänder.
Jag blir galen. Vad är det som är så bekant i text 2? Det finns ju inne i knoppen men var, var… *funderar vidare med pannan i djupa veck*
Hade inte Majakovskij varit så stensäker så hade jag nästan kunnat gissa på Johnny Rotten efter den ingressen. Sämre tänder får man leta efter.
Ingress till tvåan:
Myrar och megafoner. Storsatsning på infrastrukturen. Elva komma en procent.
Myrar och megafoner får mig att tänka på Kerstin Ekman. Varför vet jag inte men jag har just druckit en stor pastis och då tarvas inga förklaringar för märkliga associationer.
Hoppsan, är det Sara Lidman?
Jag tänkte alltså på hennes Järnbaneepos.
Hej å hå, anne traskade snabbt bort från myren… attans jag som så gärna ville förtjäna en tröja.
I sådana fall måste det ju vara Xenia som tröstar Skord. Äsch, får inte ihop det. Måste nog trösta mig med en pastis till.
Och så var det de där myrarna. Har ni lagt märke till tidigare sumpmarker och Sumpa Runka-tösen? Inte bara ugglor i mosen utan een röd tråd och ond bråd död. Nu har jag försökt förklara mina teorier om röda tråden för min man och han ser på mig som om … Nu går jag och lägger mig innan jag börjar hitta sambanden mellan Marie Celeste och Kennedy-morden(ja, alla fyra morden).
ettan får jag väl hålla med pöbeln om majakovskij, även om de två första raderna fick mig att tänka på ulf lundell, hehe. förövrigt är det lite pinsamt att jag inte kom på det – om majakovskij är rätt – eftersom jag har suttit igenom en 30-40 föreställningar av en teateruppsättning av Ett moln i byxor. Mina favoritrader är dock alltid ”Till maj har vi aldrig levat, jag och mitt hjärta. I det liv vi har levt finns bara hundratals april.” (förmodligen inte helt ordagrant, och ja jag är lite melodramatisk av mig).
På tvåan tänkte jag, liksom Kristina, direkt på Anne på Grönkulla.
En ganska felaktig men ändå känslomässigt ok gissning på tvåan är Callie, huvudpersonen i Middlesex, som ju var klart annorlunda.
Ettan verkar alla överens om att Majakovskij ligger bakom. Jag är väl benägen att hålla med.
Men tvåan? Tycker att flera bitar klingar bekant, men öron jag minns?
Legolas, Dumbo, Skord.
Äh, jag gissar på Skord!
Helena2: Fick också en flash på Sara Lidman och Järnbaneeposet men sen dök det upp en annan association på pappans kommentar: ”Du ska ha de hörseltrattar” osv… Laura Ingalls Wilder.
Om man skriver ner alla tankar man har om den röda tråden kan de haka ihop med någon annans tankar:
kroppsdelar, räknetal, IT-termer, anakronismer, klädesplagg, stavfel (avsiktliga), Microsoft, nummer…
Mina favoritrader ur Ett moln i byxor:
Jag trodde du var en stor och mäktig gud, men du är bara en liten ynklig gudsputtefnask.
(Säkert inte heller ordagrant.)
Kan någon mattekunnig föreslå ett annat sätt att ange 11,1 %?
En niondel?
Okunnig om det mesta som jag är gissar jag i vanlig stil helt utan tanke på vad som står. Ettan verkar alla vara överens om och jag sätter mig inte emot, då jag inte hört talas om människan. Jag skulle kunna googla, men det känns lite fuskigt. Tvåan, däremot, är helt klart Pricken, kaninen ni vet. Han hade alldeles säkert komplex över sina prickiga öron också, inte bara resten av kroppen. Och på vilket djur, förutom älg, passar ordet ”hörseltrattar” bättre?
Lambda? Eller Vargas konstant? Mario Vargas Llosa?
Jamen, en långsökt gissning är väl också en gissning!
11,1% = 111/1000 = hundraelva promille = lika många rätt som jag har haft i mina gissningar på julkalendern (jag trodde du var civ.ing. Olle)
Olle ÄR civ. ing. Men han klurar omkull er.
Hemma från Norrköping är jag nu. (Även det en konstig ordföljd.)
Det rätta svaret på tvåan finns i gissningarna. Kliv fram alla ni som vet! Kliv fram alla framtjuvar och baktjuvar! Det är bara en dryg halvtimme kvar!
Emi, jag gillar din gissning på kaninen Pricken! Särskilt som vi faktiskt också har en gammal men mycket söt kanin med det namnet i vår familj (uppkallad efter sin litterära namne). Hon är självklar hedersmedlem i klubben för konstiga öron etcetera.
I vilket sammanhang kan då en litterär person utgöra en niondel i Sverige?
Jag är ytterst förbryllad. Ingressen ekar Sara Lidman så mitt hjärta brister. Men sen då? Det enda som rinner upp som välbekant är Saras ytterst innerliga förhållande till sin far Andreas. Och det faktum att hon svälte sig mot slutet av sin lednad. Men språket har inte hennes röst alls. Ingenting känns bekant. Skulle det vara Nannaflickan som talar, nej bevare mig, jag vet inte.
Men … hallå, en ledtråd till? Att jag har utelämnat alla associationer till ett visst landskap, som annars är vääääldans tydligt när det gäller dagens bloggare.
Kristina! Där var du ju!
Jag VET att Sara var med i samfundet de nio. Så också Kerstin Ekman, eller, hon är väl än. Nån av dem måste det vara. Hade Kerstin Ekman något med infrastruktur att göra?
Haha, gud vad jag är trögfattad. Samfundet De Nio, såklart. Jamen, då gissar jag på Sara Lidman igen!
För vilket ändamål används en megafon av en skriftställare?
1. För att prata med monsteran.
2. För att diktera manus för en sekreterare på andra sidan fjärden.
3. För att säja ”JOHO!” starkast i en litterära juryn.
4. Något helt annat, nämligen punkt-punkt-punkt!
Lotten: angående landskapstyper i skriftställarens landskap så får jag myrkrypningar av min iver att få berätta!
Sara megafonade så det rök om det. Inget snack om saken.
Nu talar Olle över mitt huvud. MEGAFON? PUNKT?
För att skandera talkörer i Vietnamdemonstrationer, kanske.
När en skriftställare ska ……… mot orätt och förtryck byter han/hon ut ordbehandlaren mot en banderoll och en megafon.
Helena 2: smartaste tjejen på listan!
Om nu detta är Sara så säger jag att det inte är det. Då är det Nanna, hennes alter ego i Oskuldens minut (som jag inte har läst vilket i så fall kan förklara att jag inte känner igen något i texten).
När det är fem minuter kvar måste man fristajla lite 😛
Det här börjar likna ett chat room! Alla postar huller om buller.
*rodnar klädsamt*
Oj, jag måste äta. Har inget blodsocker. Hallå, var är kvällsmaten?
Och rodnaden kom sig alltså av Olles kommentar före den om huller om buller.
Olle! Man utnämner inte smarta tjejer så där! Då blir de andra ledsna!
Och så dagens skryt:
I min bokhylla har jag Kropp och Skäl. Klippboken som blev hennes allra sista. Jag fick den skickad till mig, efter ett brev jag skrev till henne häromvåren när jag hörde att hon var sjuk,
och på försättsbladet står:
”Till Kristina från Småland
från Sara i Västerbotten
Lev!”
Lotten: jag förväntar mig en grundlig förklaring med referenser och allt, som jag kan nagelfara in i minsta detalj. Okej?
Lottens mystiska uppdrag i Kolmården:
http://tinyurl.com/73z4t
Klockan är visserligen dingtolvdong, men jag är inte riiiiktigt färdig med facit. Om tio minuter! Tolv kanske! Ni får gärna kommentera mina dumheter här så länge.