Herrefolk och tjänstefolk, snö, snö och åter snö. Samt en och annan häst.
Jag har inte förut berättat detta. Kanske borde jag inte heller göra
det. Men varje gång jag ser silverbägaren påminns jag. Nu ska jag
berätta hur jag upplevde det när min far förstod det jag ännu inte hade
berättat.
Det började med att jag drömde de allra underbaraste drömmar. Så
vaknade jag ystert och mina små runda ögon vidgade sig av undran när
far kom in med kaffet. Största silverkannan blänkte på brickan,
sockerskrinet var det gamla av silver. Småbröd var upprågat på tre höga
skålar. Mina tankar blev djupa och undrande. I de blåmålade skåpen stod
härligt gammalt silver, kunde detta vara detsamma? Far satte ned
brickan och klippte med ögat, så kom en tår rullande.
— Du har allt blivit gammal på det här året, sade jag. Jag förstår,
att du har gått och pinat dig med samvetskval för min skull.
— Jag är nära nog döende, sa far.
— Men du ska alldeles glömma bort, att du har gjort illa mot mig. Du
ville inte förstå. Det var Guds vilja, att det skulle gå som det gick.
Det var Guds stora nåd mot mig.
Jag vände mig från far, kom inte vidare i min predikan. God och
barmhärtig var han ändå. Antagligen stod han inte ut längre. Han såg
tung och dyster ut, utmattad och kraftlös. Plötsligt sjönk han samman
och satte sig stönande på golvet. Jag såg att han var svårt sjuk och
borde då ha skyndat efter hjälp. Strax var han redan död. Helt hastigt
tog jag silverbägaren och mors vigselring ur hans hand. ”Gör du narr av mig?” tänkte jag.
Rak och stel med ögonlocken nerfällda satt jag resten av den mörka
vinternatten. Min mor hade aldrig förlåtit mig.
Det otroliga har inträffat! Jag är för första gången uppe och kan gissa först av alla mitt i natten och har inte den blekaste aning om vad jag ska dra till med!
Men jag drar till med Selma Lagerlöf! Det var visserligen silverpenningar hon skrev om, men ändå. Just nu – efter några glas vin – känns det som en bra gissning!
God natt!
Vad ruskigt sent det här blev (addera dessutom en timme för Finland). Först tänkte jag Hjalmar Bergman men min gissning blir Selma Lagerlöf på grund av vintern. Alltid drar de fram med nån kälke eller häst. Dessutom bodde Lagerlöf i Falun i tio år (Sundbornledtråden?)
Jag gissar på Kristin Lavransdatter. Då skulle det visserligen vara två fiktiva bloggare på raken, men i alla fall.
Kopplingen till Sundborn då? Kolla: Sigrid Undset -> S. Undset -> Sund … Bara liiite långsökt.
Den är som gjord för de saligas äng
Denna fantastiska Sundborn-säng
Jag själv låg där med en man
men hos Selma man nog inte fann
något sällskap som hade mojäng
Idag läste jag faktiskt bloggtexten först och funderade lite grand — och så kom jag att tänka på Kristin Lavransdatter. Inte för att jag har läst den, men innehållet är precis så som jag tror det skulle kunna vara, och rent stilistiskt inbillar jag mig att Lotten prickat precis rätt.
I alla fall borde det finnas både herrskap och tjänstefolk plus en massa snö och någon häst i en sådan bok. (Får jag en ny lapp nu?)
Selma låter vettigt. Kristin Lavransdotter läste jag för länge sedan och minns bara de oändligt långa miljöbeskrivningarna. Sida upp och sida ner om hur vinden blåste på tunet.
Men vad sägs om Virginia Andrews? Gud och en döende äldre generation. Dåligt samvete och en berättare som aldrig har vågat/velat berätta innan. Herrskap och tjänstefolk, men inte så himlans mycket snö, förstås…
Och tack så mycket för tröjan, Lotten. Den kom igår och jag är så stolt så stolt.
selma lagerlöf var det som allra först ramlade ner i huvudet på mig och då måste jag gissa på det. i brist på tvärsäkerhet så får man gå på instinkt 😉
GoblinCharlott, Philip, Helena2 och Ami — vad glad jag är att ni var uppe med mig i natt. (Att man kan rimma i den sena timma!)
Min man ringde nu och skrek ”vaddå Sundborn?” Han har inte ögonen med sig som ni.
Liten extrafråga: vad handlar dagens bloggtext om egentligen?
Uppdatering:
Det var denna kommentar som helt felaktigt var signerad ”Goblin”. Mitt fel. F’låt Goblin! Måste börja koncentrera mig om jag ska kunna publicera inlägg som mailats till mig. Sorry! (Slår mig själv med en linjal på fingrarna nu.)
Min vana trogen läser jag ungefär tre ord och så kastar jag mig ut i yrsnön: idag får det bli Gösta Berling. Han var väl skuldtyngd intill vansinnets gräns vill jag minnas. Snart är ungarna stora nog för lite bastant högläsning av allas vår Selma (som minsann fått Nobelpriset). Och i magisk realism står hon inte Allende efter.
Här en ytterst ogrundad gissning. Jag tror att han som bloggar är JK, också känd som Jesus Kristus. Hela stuket liknar ju Selma, och hon skrev ju något som heter Kristuslegender som väl kanske var typ sedelärande berättelser. Och eftersom hon varit så mycket på Sundborn att Calle L gjort massor av porträtt av henne så är det väl så det hör ihop.
En Värmlandshistoria som egentligen ska dras på värmländska apropå Selma och snö och hästar.
En stockholmare kom till Värmland på Selmas tid och skulle förstås färdas med släde genom det snöiga landskapet. Kusken var ytterst ordkarg och sa absolut ingenting vilket fick stockholmaren att känna sig lite fascinerad där han satt bredvid honom på kuskbocken. Efter ett antal mil kom en varg upp jämsides med släden. Passagerararen tittade på kusken i väntan på en kommentar, men inte ett ord kom. Efter ytterligare en mil kom en varg till upp jämsides, nu var det två.
Fortfarande helt tyst.
Ytterligare vargar anslöt sig efter flera mil. Stockholmaren tittade på kusken igen, som plötsligt sa något:
”Di öker”
Ett tag var jag lite orolig för att jag kunde vara på rätt spår — men det verkar jag lyckligtvis inte vara.
Men Selma — näää! Jag har bara läst Gösta Berlings saga, och språkdräkten (fint ord va) i den är väldigt skild från dagens boggtext. Och Sundborn-spåret skulle väl vara väldigt långsökt.
Så apropå Sundborn: Hemglass har en glass som heter Sundborn — och familjen Bergman handlade i varje fall förr i tiden hos Hemglassbilen (plingling) — och glass gjordes förr i tiden (på bloggtextens tid) av snö — och snö finns det ju mycket av i Norge — alltså Sigrid Undsätt & Kristin Lavransdatter.
Hjälper det å tjata?
(Dessutom ger ’Sigrid Undsett’ och ’Sundborn’ träff hos … just det ’Projekt Runeberg’. (Kanske nåt för den röda tråden?).
Nä, nu ska jag faktiskt iväg på SM …
Jag är irriterad. Jag kan inte räkna ut vilket SM Magnus ska på.
I sann tävlingsanda gissar jag på Scrabble, agility och poker.
Jag håller fast vid Kristin men måste erkänna att det finns en del detaljer som talar emot. Kaffebrickan till exempel. Kaffe drack man väl inte i Norden förrän på 1700-talet eller nåt.
Åhhh, jag känner igen dagens bloggare! Stilen i texten är på pricken! Men på vilken prick vet jag inte. Detta bevisar att Lotten är en jäkel på att härma skrivstil (ha, se där – ett ord med flera betydelser) men att Tindra är desto mindre jäklig på att minnas vem som skivit det hon läst. Men uhhh vad jag känner igen det. Kanske klarnar det efter några glas glögg senare i dag…
Hej Lotten. Jag tror det är någon i Gösta Berlings saga som pratar, men eftersom jag inte kommer ihåg särskilt mycket av boken så gissar jag på att det var den roll som Greta Garbo spelade i sin väldigt tidiga ungdom, där hon väldigt stumfilmssotögd och förskräckt far över isen i en hästskjuts, jagad av ett koppel vargar. Plumsade hon inte ner i en vak också? Eller var det Berling själv? Elisabeth Dohna hette karaktären i alla fall. Det är hon som skriver i bloggen!
För övrigt vill jag bara säga att jag njöt i fulla drag av Auelpastischen som publicerades igår. Jag tyckte Auel var skitbra på den tiden det begav sig. Vi som läste Auel bekymrade oss inte över det klumpiga språket.
Grottbjörnens folk bygger ju på samma recept som, säg Cityakuten: konflikter, romantik och grötomslag. Jättespännande!
Jag brukar inte tala om när ni har rätt i era gissningar, men Tindra har helt rätt: Stilen i texten är på pricken!
(Hybris? var det någon som sa hybris?)
Rödluvan är tillbaka … och en Stina! Och Jos kom igång igår och den snorige mannen … ni ska veta att jag räknar in er alla som en skock får!
Lotten, du har väl märkt att jag har frångått mina principer och låtit datorn vara på hela helgen. För att citera en tidigare bloggare:
Those are my principles, and if you don’t like them… well, I have others.
(Groucho Marx)
Jag säger som Olle: Var står det nåt om Sundborn??
”drömde de allra underbaraste drömmar” fick mig att associera till Astrid Lindgren. Men sen var det tack och ajöss med Den idén… *???*
Men Selma sagotant som faktiskt Fick Nobelpriset var nog ingen dum idé. Men väldigt stulen av mig… :-X
Fast vems far segnade ner?
Sorry, det var visst inte Olle utan Charlotts man…
Ja, det är knappast Selma Lagerlöf eller Sigrid Undset, för dem har jag läst och de skriver inte riktigt så här (om nu stilistiken är utan fläckar). Men jag gissar också på någon nordisk författare, gärna från snöbältet norr om Dalälven. (Förlåt, Lotten, för generaliseringen. Jag har varit i Luleå och det var en förtrollande vacker stad, blir du vänligare sinnad då?) Så nu drar jag till med något: Torgny Lindgren eller Elisabeth Rynell. Säkert helt fel.
Jag har inte den blekaste aning om vad detta kan vara.
Men jag provar att kommentera ändå eftersom jag nu laddat ner Firefox.
En gissning får jag ju i alla fall våga mig på.
Eftersom min tidigare gissning på Verner von Heidenstam var väldigt fel så gör jag nu ett nytt försök. Skam den som ger sig!
Eller för att citera Verner: ”Skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.”
Cecilia: nu börjar det sociala samspelet på denna blogg att likna finalen i en Bröderna Marx-film. Den virrige man som inte kunde hitta Sundborn-vinken, väl undangömd bland kommentarerna till Ayla-texten, var mycket riktigt Olle, Lottens ståndaktiga livskamrat.
Fast du har helt rätt i att hon hux flux har börjat kalla sig Goblin Girl. Det beror förmodligen på att hon bjuder Goblin Girl på publiceringsservice via e-post, eftersom TypePad fattat aversion mot somliga av gästernas IP-nummer.
Snö, snö och åter snö får mig att tänka på refrängen ”Let it snow, let it snow, let it snow” vilket gör att jag gissar på John McClane (Bruce Willis) i första Die Hard-filmen.
Vilket är rätt korkat eftersom jag vet svaret …
Stärkt av vinterpromenad och Blossa starkvinsglögg, inte nödvändigtvis i den ordningen, häver jag ur mig ett par gissningar till, jag drar till med svenska fadermördare (ännu ett ord med dubbel betydelse): Ingemar Bergman och Jan Myrdal, samtidigt. Vilken fest.
Alltså, jag hade ingen aning inatt när jag läste den nyss utlagda texten, och flera timmar senare har jag fortfarande ingen aning om vem det är. Men för att gissa på något som med all säkerhet är fel så drar jag till med Ingmar Bergman eftersom jag aldrig lyckats hålla mig vaken genom någon av hans filmer.
… coola mannen – SM i breaking vetdu …
(fast va fasen kan jag ha haft där att göra?)
Kaffet är ju bara Lotten som luras. Annars tycker jag nog att kaffe och norrlänningar hör ihop!
sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset – sigrid undset
Sundbornsäng. Gårdagens tjusiga ledtråd tyder antingen på att Lotten är väldigt initierad i möblemanget på Carl Larsson-gården alternativt helt är ute och reser…Är hon ute och reser kan ni fortsätta att gissa på Sigrid för då kanske ni har rätt, är hon initierad är saken biff.
I gammelrummet på CL-gården står en mycket fin skåpsäng där gästerna ristat in sina namn. Där har förutom prins Eugen och andra celebriteter även lilla Selma legat. Hon måste varit liten för sängen är kort, dock bred för två om man är tillräckligt kär.
Jag har ingen ny gissning… Jag kan tryggt konstatera att fler än jag är villiga att gå på min gissning, även om jag bara gissar på Selma och inte på någon specifik person från hennes romaner.
Vad texten handlar om… lämnar jag därhän…
Däremot vill jag uppmärksamma alla att vi enligt husorganet ”Partyt är ett faktum” idag firar ”Fel film på Rigoletto”-dagen. Karl Gerhard gick och såg bröderna Marxfilmen
Sardinmysteriet denna dag år 1950 och lämnade omdömet ”Tja…”. ”Hans misslyckade filmval firar vi genom att gå till Rigoletto och lösa biljett till en film vi egentligen inte vill se. Det gäller att gå i Gerhards fotspår och hitta en film som gör oss lika uppgivna och likgiltiga som han var.”
Ja, här har jag fått er störtförvirrade genom att anta Goblins identitet. (Ni som inte förstår detta, kan lämna det därhän — felet är fixat.)
Nu finns jag här (var borta och basketpysslade hela eftermiddagen) i Julkalendern fram till midnatt.
Måste bara avslöja att … en av er har varit feeruktaaansvärt smart i sin gissning. Fast vad bryr sig väl ett enkelt plommonstop om det?
Ni som hinkar glögg och sedan bloggar: jag är avundsjuk och spik nykter.
Sigrid Undset – icke. Jag läste hela första delen av Kristin Lavransdatter i våras och det enda som påminner det allra minsta är den religiösa biten. Kaffe och silver, nej du, det går bort.
Selma. Jag måste medge att i ingressen var det henne jag tänkte på omedelbart, men jag tycker då inte att resten av texten är särskilt lik. Nu har jag visserligen bara läst Gösta Berlings saga så jag vet inte hur hon skriver annars.
Och OM bloggaren skulle vara en karaktär ur nämnda bok som nån sade här ovan så inte är det Elisabeth Dohna utan Marianne Sinclair, som kommer i intensiv onåd hos sin far när hon förälskar sig i Gösta.
Denna silverbägare. Nej, det stämmer inte. Jag blir helt enkelt inte klok på nånting.
Förresten. Måste ledtråden vara Sundborn-säng? Det skulle till exempel kunna vara Sundborns-äng… (Oh dessa mariga bekymmer!)
Bara för att komma med något nytt namn… Min första tanke var Gösta Berling/Selma Lagerlöf men det var de ju fler som tänkte. Sen kom den kloka gissningen på Torgny Lindgren så då drar jag till med en annan Västerbottning, Sara Lidman. (Fast jag tror nog att min första tanke var mer rätt).
oh my gosh, nu känner jag mig lost igen. jag tänkte astrid lindgren i början, men när det började dyka upp djupa tankar la jag ner den idéen. Därefter försökte jag gå igenom vad jag läst i mina dagar av författare vars språk inte hör till det vanligaste i min bokhylla, och då var det Gösta Bergling…
Så jag tror på Selma. Men det är enbart för kunskapen är begränsad dit.
Här kommer en outsider: August Strindberg. Om jag förstått saken rätt var han polare med Carl Larsson. Och tjänstefolk kände han till väl, eftersom han var tjänstekvinnans son. Snön är bara ett villospår i så fall, även om det snöar lite i Hemsöborna.
Så nog kan han ha slaggat på Sundborn…men jag som alla andra vet inte var ledtråden kommer ifrån.
Hm, men måste det vara Gösta Berling? Kan det inte vara typ Körkarlen eller Herr Arnes Penningar? För att få riktig Lagerlöfsk feeling skulle jag ännu vilja ha lite spöken, och det här med silverkannor gör mig lite osäker. Men Torgny Lindgren – nej, det tror jag inte.
Nu har Tindra hällt i sig en och annan glöggslatt och frusit häcken av sig i ett svinkallt stall för att avnjuta ett ridande luciatåg. Tinar nu långsamt i datorns varma sken och rapar så upp en otippad gissning: Carl Jonas Love Almqvist. Det var väl tokigt? Så det kan bli.
Ojoj, Aku — akta dig! (Fast välkommen!) Den där Kristina som kommenterar här är visst Sara Lidmanesk, och ruskigt skarp.
Nu ska jag komma med en sådan där larvig ledtrådskommentar som ska få er på rätt fot igen: när ni resonerar så här, resonerar ni ju helt rätt! Det finns ett mönster i kommentarerna!
(Ska jag säga, som sitter här med svaret …)
Svärmor Kerstin på besök säger att det måste vara någon från Herr Arnes Penningar, där är det något silver inblandat. Men det är Elsalill som dör där… Vi kommer också att tänka på Kejsaren av Portugallien…
Vääääääs. Hiiiiiiiih. Tindra glöggar och rapar upp gissningar och är hästkontaminerad. Måste leta upp min astmamedicin.Vääääs.
Oj, nu kan jag inte hålla mig: tycker ni inte att det är ruskigt trevligt när Philip dyker upp med tveksamma tankar? Han basunerar inte ut ett säkert svar, utan resonerar lite. Myyys i Julkalendern.
Rödluvan:Svärmor Kerstin? Svärmor Kerstin? Lämna nu tangentbordet till Kerstin själv! Svärdöttrar vet man aldrig var man har.
Tack för meddelandet. Jag håller koll på vad som skrives. Men jag skriver inte själv. Jag kan ju inte det här. Jag måste lära mig själva systemet. Hälsningar Svärmor Kerstin
Lotten, det är värre än så. Jag doftar inte bara häst, utan i lika hög grad Lagerfeldts rakvatten! En fruktansvärt kväljande kombination. Mannen bredvid mig (läs dict an) på den knökfulla läktarbänken hade fullkomligt dränkt in sig i rakvatten och det gick inte att värja sig. Kanske är det snarare ångan från denne man än den spetsade glöggen, som berusat mig.
Nä, veeeet ni vad! Svenska folket (ok, kanske inte alla) mailar mig och vill veta svaret i förväg och hävdar att de inte kan somna ikväll om de inte får veta vem det är som bloggar!
Jag säger bara: pah!
(Sedan fnissar jag hysteriskt och luktar lite på den där glöggen som alla skriver om.)
Selma känns ju sannolik, men på Lottens uppmaning kastar jag mig ut i felaktiga gissningar. Jag satsar på fröken Smilla med tanke på all denna snö. Hade inte hon något ”tjall” med pappan också?
För övrigt tänkte jag ta tjuren vid hornen och ge mig på en gissning på den röda tråden. För någon dag sedan gissade någon på alfabetet och bokstavsmagi, men fick inte riktigt ihop det. Jag tror att det handlar om siffermagi. Varje avsnitt kan kopplas till en siffra mellan 1 och 24. Men för att göra det lite svårare har naturligtvis Lotten lagt dem i slumpmässig ordning. Jag gör ett försök:
• 5, Enid Blyton. Den var ju enkel.
• 7, den siffran förekom ju ett antal gånger i Bröderna Grimms blogg.
• 4, Groucho Marx, totalt fyra bröder.
• 10, Agatha Christie med negerpojkarna.
• 13, så gammal var Anne Frank när hon fick dagboken.
• 3, antal romaner som Ayla förekommer i. Sannolikt finns det flera tal som kan appliceras på henne med tanke på att neandertalarna inte riktigt var med på räkneövningarna.
• 6, Mickey Spillane. Som hårdkokt deckare har han en revolver med sex skott, dricker minst sexor med whisky och har sex med sina vackra klienter. Det går säkert att hitta siffran sex en gång till och då skulle han kunna kvalificera till 12, 18 och 24 också (börjar detta kännas krystat?).
• 21, Smilla. Är det inte så många olika ord som eskimåerna har på snö? Å andra sidan kanske vi skall lugna oss med att sätta siffror på mina felaktiga gissningar. Fast Selma måste ju haft ett antal silverpenningar.
Kvarstår att sätta siffror på Tage Danielsson, Stig Cederholm och Ulf Lundell. En tvåa skulle kunna passa på Tage (dubbelgök) och Stig (dubbla S), men ni andra måste ju få jobba lite också.
Detta, Hasse måste du ha jobbat på hela dagen. Undrar jag, vad familj, vänner och bekanta samt obligatoriska julklappsinköp och glöggkalas tycker om det.
Jag är nästan beredd att byta ut den röda tråden för att glädja dig.
Ahh. Plötsligt skingras ångorna och tanken klarnar. Det måste nog var Selma, ty ”Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris utdelas en gång årligen sedan 1984, vanligen i samband med kulturveckan i Sunne.” Tror att delar av bloggtexten är ur romanen ”Jerusalem” av Selma. Men det är ett hopkok va? Lotten har tagit fram stora julkitteln och pytsat i lite av varje ur Selmas skafferi…
Hrm. Nu har jag tänkt i flera minuter, Tindra. Men varför måste det vara Selma på grund av litteraturpriset? Det kaaan ju vara Selma, men vad har dagens bloggare med 1984 eller Sunne att göra? (Nu lägger jag hakan i ena handen som om jag stod framför en fotograf.)
Men 1984! Tänk om det är Orwell! Skrev jag inte något om storebror i kommentarerna igår?
Eftersom både Elisabet Dohna och Marianne Sinclaire nu har förekommit bland gissningarna så vill inte jag vara sämre utan gissar på Anna Stjärnhök.
(Fast egentligen tror jag fortfarande det är Kristin Lavransdatter, kaffe eller inte kaffe.)
Jag fick en spark av en ilsken fåle också. Inte så himla lätt att tänka klart då. Fast kul att förbrylla Lotten lite. Där ser du hur vi har det, vi små i din stora bloggarskara.
Glöm det där med Sunne. Nu har jag luskat lite och funnit att Carl Larsson målat av bland andra Selma Lagerlöf och August Strindberg. Förmodligen liggandes i den där omtalade sängen.
Selma + August = sant?
Nu är jag alldeles röd om kinderna av upphetsning!
Oj, sorry. Slant och tryckte enter för tidigt. Upphetsningen hade inget med bloggaren att göra. Jag såg nyss när Anja precis vann med en Gunnar Larsson-marginal.
Som Ingemar Stenmark. (Till skillnad från Ingmar Bergman, som stavar utan e. Fast Ingemar har stavar.)
Åh, jag vrider mig i felstavningsparoxysmer! Pinsamt intill utplåning.
Såja, Cruella – lugna dig. Tänk på tosingarna som Skriver Gösta Bergeling i stället för Gösta Berling. Det är väl värre. ; )
August är inte inristad i sängen…
”Felstavningsparoxysmer” ska jag anmäla till SAOL. Utmärkt!
En halvtimme kvar!
Eftersom ni alla ändå har gått och lagt er, kommer enbart facit vid midnatt. Morgondagens bloggare dyker upp ungefär halv nio i morgon!
Hah, det här hittade jag just (tack projekt Runeberg):
”Kaffet kom in. Största silverkannan blänkte på brickan, sockerskrinet var det gamla av silver, som knappast kom fram vid bröllop och begravning, och småbröd var upprågat på tre höga skålar.”
Från Jerusalem.
Nu ska jag gå och lägga mig. Min dotter är så ivrig på att öppna sin chokladkalender att vi sover i vardagsrummet med kalendern på bordet bredvid (då måste vi inte gå de extra metrarna från sovrummet). Jag är också lite spänd på nästa lucka.
Hmm, funderar på att bädda i badkaret och sova där. Då blir det inte så långt att gå i morgon för att morgonpinka. Tänk vad lärorikt det är med denna julkalender, man får uppslag till de smartaste lösningar. Tack Philip!
Philip! Skål för Runeberg! Och sov gott, Tindra!
Facit kommer strax!
men jösses. vad är det som händer egentligen? adventskalendern kom tillbaaaka. jag har seriösa abstinensbesvär.
RELOADA!
Nu har Julkaledern kommit tillbaka!