Facit till 11 december

Ja, det otroliga har inträffat!  Goblin/Charlotte drar till med en helt riktig gissning först av alla!  Hon följs helt korrekt av Philip, men alla gissare blir sedan tvehågsna och förvirrade av helt rationella gissningar på Kristin Lavransdatter, Virginia Andrews, Sigrid Undset, Torgny Lindgren, Elisabeth Rynell, John McClane, Bruce Willis, Ingmar Bergman, Verner von Heidenstam, Jan Myrdal, Gösta Berling, Elisabet Dohna, Marianne Sinclaire, Anna Stjärnhök, August Strindberg, Carl Jonas Love Almqvist och jag vet inte vad. Fröken Smilla och Karl Lagerfeldt!

Idag lyfter vi på hatten åt Magnus håll, som bombsäkert dissar (se där, ungdomligt uttryck) Selma Lagerlöf (1858–1940) som förslag. Rosman ska förstås ha en ros för sin ytterst avancerade gissning på Jesus, som ju var jättebra och jättefel. Helena 2 bevisar att jag minsann inte kan slinta på tangenterna när det gäller fakta: ”kaffe drack man väl inte i Norden förrän på 1700-talet”.

Precis som Ami skrev, är jag väldigt initierad i möblemanget på Carl Larsson-gården. ”I gammelrummet på CL-gården står en mycket fin skåpsäng där gästerna ristat in sina namn. Där har förutom prins Eugen och andra celebriteter även lilla Selma legat.” Jomen. Och det var det som var ledtråden. (Även om Sundborns-äng var klurigt tolkat.) Jag har förresten kollat — Sophie Elkans namn är inte med i sängen.

(När vi med alla barn hade turistat på Sundborn, konstaterade Olle att Carl Larsson målade med alla barn örlande kring anklarna. Då bestämde sig Olle för att arbeta likadant. Han får numera nästan inget gjort. Tur att han har en hustru. Vi lusläste förstås de imponerande namnen i sängen och ville göra likadant hemma. Det
närmaste vi hittills kommit en sängcelebritet är när Anders Carlberg sov
över i vår studentlägenhet 1988. Förutom då den kände, sovande skådespelaren som stal hela vår matkassa när jag bodde i ett kollektiv på Skånegatan 1985.)

Visst hade jag tagit lite av varje ur Selma-böckerna. Men hur kan jag då påstå att det är Selma som bloggar? undrar alla som vet att författare faktiskt har begåvning nog att variera sin stil. Jomen. Jag tar mig friheter. Några av citaten är ordagranna, även om jag placerat dem i Selmas mun istället för i karaktärernas. Mycket var Jerusalem, lite var Gösta Berlings saga.

Selmakännare i världen kan dessutom förenas i en ilska mot mig för en annan sak: historien. Jag har ju skapat en fiktiv version av hur det gick till när 1) hennes far dog inför hennes ögon när hon 2) äntligen hade kommit ut ur garderoben. Läs igen, det är hur tydligt som helst. (Och som Philip bevisar alldeles före tolvslaget, är det ibland inte mycket jag förvanskar.)

Den röda tråden? Den var otydlig i Grouchos blogg, men tydlig i Selmas. Say no more.

Plommonstopet! Ujuj. Trångt idag. Nästan alla gamla. Någon ny. Jag spottar lite i den, så där som Margareta Krook gjorde i Fia med knuff. Jag blundar. Ååååå hej! (Risken att det är någon som redan tidigare har vunnit måste vara stor.) Grattis … Tindra!  Som grät av olycka redan igår! (Muttra på ni män, nu har det sannerligen varit ojämlikt med könsfördelningen!)

Morgondagens bloggare lägger ut sin text ungefär klockan halv nio … allt för att ni ska hinna installera er på jobbet och kanske i alla fall kolla några mail.