Lotten – Sida 114 – den skrattande språkpolisen

Det mest osannolika: jag är på skidläger

Publicerat av Lotten Bergman den 20 februari 2015 15:44

I maj ska jag segla jorden runt på åtta timmar.
Jag anser att stortån på höger fot är helt onödig.
Hollywood har köpt rättigheterna till storyn om mitt liv.

Se där tre komplett osannolika meningar. De kan helt inte komma från mitt tangentbord. De är lika osannolika som den här meningen var för en månad sedan:

Jag är just nu på ett fyra dagar långt skidläger.

Och ändå är detta helt sant. Jag har två par (lånade) skidor, tre par stavar, två par skidpjäxor och underställ och yllesockor (hej Cecilia N.) och åker flera mil om dagen. Här kommer ännu en helt osannolik mening som icke desto mindre är helt sann:

– Lotten flög ju fram i spåret! sa Strängnäs’ kulturchef Christer Hermansson nyss till vår tränare Inge Blomberg.

Om detta osannolika verkligen händer, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till så oerhört löjligt jätteliten att jag inte begriper hur Stafettvasaloppet ska genomföras med mig som deltagare.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar, sa Tage Danielsson om Harrisburg – och jag säger likadant om detta stolleprov. Snön är ljuvligt vit, skidspåren är (enligt kännarna) fantastiska och solen lyser så snällt på oss medan takdroppet droppar som om det inte funnes en morgondag eller skidåkare som vill ha minusgrader.

ingeklister — Inge och Christer har gemensam klädkod.

– Böj på benen! Ta i! Stavarna längre fram! Stavarna längre bak! Bra!
– Öööööh.
– Diagonalåk nu! vrålade Inge till mig där han for fram bredvid mig ute i spåret.

Hmm. ”Åka på diagonalen.” Nu? Var? Snett över spåret eller vad menar karln?

– När du blir trött i armarna byter du till stakning.
– Vad tusan säger du – skulle det var lättare?
– Omväxling förnöjer, vet du.
– Vaff…?
– Sedan kan du byta till stakning med frånskjut.
– Du kan vara stakning med frånskjut!

Inge är med andra ord inte riktigt klok.

stugan orsa — Typisk skidlägermiljö, va?

klister_valla — Mystiska lådan. Kan liknas vid dopning i kombination med handbollsklister.

Men lyssna nu, alla belackare – det här ska jag klara av. Jag har en överjordisk träningsvärk i stakningsarmarna och en fullständigt bedrövlig koordinationsförmåga. Men trött är jag inte. Utom kanske ibland.

65 kommentarer

Ålderdomsskröplighet …?

Publicerat av Lotten Bergman den 19 februari 2015 09:48

Nehej, nu ska ni inte alls få en redogörelse för mina tre blånaglar, knävlarna, den trassliga axeln eller det förvirrade minnet! (Fast nu fick ni visst det ändå.)

Det är nämligen så att jag har ramlat över information om vad som händer i SAOL:s nya (den 14:e) upplaga som kommer om ungefär två månader.

(Läsekretsen reser sig upp från sin krumma position, slänger hatten och datorn i vädret och utbrister i ett tjoho och som på en given signal applåderar alla långsamt och sedan unisont, precis som i amerikanska filmer.)

Varför? Jo för alla är ni så nyfikna på vad som händer! Här kommer första scoopet! Några ord som åker ut är:

alltbehärskande
alu-jobb
amalekit
bandstation
bastionssystem
bejakning
dispaschkostnad
inmalningstvång
lagutskott
muskötkula
planminister
själsart
tingsfrid

Och kan ni tänka er – även ålderdomsskröplighet försvinner ur listan!

Om ändå själva skröpligheten också kunde försvinna. Till upplaga 12 försvann förbrytarfysionomi, vilket måste vara ett av de allra bästa orden någonsin. Om själva fysionomin 1998 inte längre var så utpräglad att den kunde påtalas, eller om det kanske inte är sådant som man ska kalla vid ord, kan man ju diskutera. Till upplaga 13 ströks boudoirstämning, vilket kanske kan sägas vara forna tiders fredagsmys?

tjuvar — Typiskt exempel på förbrytarfysionomi.

Till upplaga 13 (alltså den som kom 2006) raderades 5 000 ord och 10 000 nya stoppades in. De raderade är förstås inte förbjudna att användas. Till den här upplagan kommer 9 000 att ”utmönstras” (tas bort) medan 13 000 stoppas in. Kanske några av de här?

app
barista
burkini
chicklit
flyttstajla
snosa
stalka
wiki
bloggosfär
budgetstup
e-cigarett
förstelärare
förtidsrösta
kollektomat
landsbygdsminister
myrsteg
regnbågsfamilj
rutavdrag
selfie
skajpa
solsäker
twittra
vobba
överklassafari
hen

Flera av dessa vet jag med säkerhet kommer med. Vissa chansar jag på. (Klicka på pdf-länken till höger på den här sidan om ni vill kolla in fler tänkbara nyinstoppningsord.)

Tror ni (liksom jag) att de tre alternativen av det engelska ”e-mail” kommer att reduceras till två?

~~e-brev~~
e-post
mejl

Några lite obehagliga ord får stå kvar, men med tillägget ”starkt nedsättande”. De var säkerligen nedsättande även förut, men nu finns det bevis på att så är fallet.

hagga
oäkting
svartskalle

Ååååh, vad detta är roligt!

Nu, för säkerhets skull och eftersom jag vet att det ju är förvirrande för många, ska jag länka till mina husgudar:

SAOL – Svenska Akademiens ordlista som kommer ut med ojämna mellanrum sedan 1874

SAOB – Svenska Akademiens ordbok, som sedan 1893 utkommer i begränsade bokstavsintervall och som just nu är på bokstaven V

SO – Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, som inte finns digitaliserad. ~~annat än som en av de sökningsbara verken i Litteraturbanken~~

svenska_fotbollforbundet_ordbok — En av de fantastiskt trevliga faktarutorna i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien.

Annan information i ämnet
7 000 ord ska bort ur SAOL (försök att ignorera de irriterande punkterna i sifferuppgifterna)

SAOL och tidens flykt

Alla_upplagor_saol — Denna bild sägs föreställa alla hittills utkomna upplagor av SAOL – men den som i så fall är från 1986 (tredje från höger) förbryllar stort. Så ser min inte ut!

43 kommentarer

Mitt liv som semmelbagare

Publicerat av Lotten Bergman den 17 februari 2015 20:21

semmelbageri — Husmödrarnas bageri i Eskilstuna anno dazumal.

Om semlor kan man skriva mycket. Vilket jag verkligen har gjort under åren. Mitt favoritminne är när den nuvarande Femtonåringen som sexåring på fettisdagen med grädde på näsan plötsligt utbrast:

– Men var är marmeladen? Va?

Vi andra runt bordet stirrade på varandra med gräddmustascher. Marmelad? Nu? Här? Va?

Men förklaringen var enkel. Den besvikna sexåringen hade naturligtvis förväxlat ordet marmelad med ordet mandelmassa.

Annars är det mest Skogaholms sirapslimpa som får mig att tänka på semlor. Detta för att jag under januari, februari och mars i tvåan på gymnasiet (1983) varje måndag mellan 20 och 23 skyfflade semmelbullar i en brödfabrik i Kristineberg i Stockholm. Skogaholms gav mig senare samma år fem veckors skiftarbete i brödsorteringen, vilket höll på att ta knäcken på mig fullständigt varför jag tog alla mina intjänade pengar och köpte en restresa till Rivieran och kom hem med 0 kr på fickan.

hamb_semla — Traditionell fettisdagsmat hemma hos Bergmans.

Men de här tre månaderna med semmelskyffling ligger och skaver i minnet. Jag skötte mina gymnasiestudier någorlunda och spelade basket nästan varje dag, men av någon mystisk anledning låter mina föräldrar mig komma hem efter midnatt varje måndag? (Ingen av dem minns detta.) Nu kollar jag om jag kanske har överdrivit uppgiften och dito -offringen.

taby_kristineberg — Eniro säger att denna sträcka med bil tar 18 minuter. Jamen det hade ju varit helt okej – om jag 1983 hade haft 1) bil 2) körkort.

Kommunikationerna är förstås bättre nu, men ändå … om jag hade haft samma jobb idag, hade jag ändå kommit hem … nästan halv ett!

Nä huuu, vad jag curlar mina barn. Nu ska de ut och jobba! Saltgruvor och brödfabriker, öppna era portar!

34 kommentarer

En ovanligt lång basketdag

Publicerat av Lotten Bergman den 16 februari 2015 09:10

Sedan 1978 har jag kuskat runt på helgerna och spelat basketmatcher i Kiruna, Överkalix, Tärendö, Kristianstad, Norrköping, Helsingbo… Ja, listan kan fortsätta i all evighet. Det underligaste är kanske med tanke på detta att jag inte spelar bättre basket än jag gör?

brutallotten — Nej, här fick jag inte foul.

Igår åkte åtta glada tjejer födda från 1964 (jag) till 2000 (Femtonåringen) i minibuss till Arvika, som ligger drygt tre timmar inåt landet. Matsäck åts inne i bilen, någon somnade, radion funkar som vanligt bara då och då (skrap och brus) och när vi väl hittade musik, var det den här låten som spelades.

Åtta gånger hörde vi den …

I Arvika spelade vi i en fantastiskt fin, gammal sporthall som var otroligt välhållen sedan glansdagarna runt 1990 när det spelades helt annan basket än den som vi presterade igår.

mirresitter — Vår spelare som sitter ner har här blivit mosad vid ett poängförsök, men inte heller där blev det foul.

Efter att ha konstaterat att vi för första gången den här säsongen förlorade, satte vi iväg hemåt. Strax utanför Karlskoga tog det tvärstopp pga. en bilolycka. Vi satt sedan i vår fina minibuss i två timmar och drack kaffe, te, läsk och vatten tills kroppen sa nej och några av oss helt enkelt fick erfara hur det känns att sätta sig mitt på motorvägen och kissa. När vi satt där och skvalade, såg vi fem toaletter på andra sidan vägen. Men mellan oss och dem var det en motorväg och två diken.

toandrasidan — Toaletterna. Så lång borta och ändå så nära.

Ur bilen framför oss stack ett huvud upp ur takluckan. Det såg roligt ut, så jag tog en bild.

En liten stund senare tog damen i bilen en bild tillbaka på oss. Och så klev hon ur sin bil!

– Hjäälp! Hon kommer hit!
– Har hon pistol?
– Det här är som i en amerikansk skräckfilm!
– Varför? JAG VILL INTE DÖ!

Men hon var bara på väg till toaletterna på andra sidan motorvägen. Med stor möda klättrade hon över mitträcket och tog sig över till de två dikena. Och där försvann hon ner i meterdjup, skitig, isig och otrevlig snö!

– Hon försvann!
– Var är hon?
– Ska vi hjälpa henne?
– BILARNA RÖR SIG!

För detta skedde i ett sådant där ögonblick när den stillastående bilkaravanen plötsligt och obegripligt rör sig tio meter framåt. Men bara för att stanna igen. Vissa bilister blir då hagalna och ger sig iväg i vänsterfilen i tron att avspärrningarna är borta, alla som har gett sig iväg för att gå till olycksplatsen (jodå) börjar jogga tillbaka till sin bil och kvinnor som har sjunkit ner i ett snöigt dike börjar skrika på sin andra hälft som sitter kvar bakom ratten.

Men allt gick bra. Alla överlevde, alla fick till slut kissa på toa och alla slickar vi nu våra sår för att ikväll åka till Västerås och spela en helt annan match.

Skidåkningen? Well, ptja, den ligger på is just nu, om man så säger.

41 kommentarer

Personnummerinnehavare Lopez!

Publicerat av Lotten Bergman den 14 februari 2015 10:31

bild För en knapp månad sedan berättade jag om trasslet med att få ett personnummer trots att det handlar om inflytt från ett EU-land, samboskap, förlovning, försörjning, garanter och det fullständigt obegripliga i att man kan köpa sig ett personnummer för 150 000 kr.

Sedan gick veckorna. Vi gjorde ännu ett besök på Skatteverkets kontor, skaffade ett nytt intyg på jobbet som vikarie på Engelska skolan, betalade ännu lite mer skatt och jag började åka skidor. Förmodligen var det det sistnämnda som gjorde susen, för något annat kan det inte vara: inget annat har nämligen förändrats.

Vi vill förstås inte överklaga beslutet (vilket man kan, man får till och med ett informationsblad om detta i brevet med det nya personnumret), men vi har fortfarande inte 150 000 kr på banken …

Nu blir det personförsäkring och körkort! Vi är så glada och spralliga och livet ter sig plötsligt så ljust och underbart. Jag måste förstås för att inte jinxa detta förmodligen åka skidor resten av livet, men det är smällar man får ta.

herrlaget_trams — Eskilstuna Baskets herrlag förbereder sig för strikt foto och är under tiden inte särskilt strikta. Personnummerinnehavaren sitter längst till vänster.

83 kommentarer

Det vänstra ögonbrynet och baletten

Publicerat av Lotten Bergman den 10 februari 2015 10:55

Jag skulle så rasande gärna vilja berätta om när jag spräckte mitt vänstra ögonbryn, men kan inte begripa att jag inte redan har gjort det. Det har visserligen nämnts här och där, men själva storyn verkar jag inte ha utvecklat som jag borde.

Det var 1968 och en mystisk dag hemma i fyrarumslägenheten på Magistratsvägen 7A eftersom pappa (kemist på LTH) och mamma (språklärare i Staffanstorp) var hemma och vi skulle äta lunch och barnflickan (som kanske hette Ewa) kämpade med Broder Jakobs haklapp. ”Mystisk dag” var det eftersom jag inte begriper varför alla var hemma.

Vi åt, Broder Jakob trilskades och jag var arg för att jag skulle ”gå på balett”. Balettlektioner tog nämligen ALLA hos Birgit Wettergrens balettskola i Lund.

intelottenbalett — Inte jag … men precis sådär söt var jag. Nog.

Detta innebar konstig stress (vilket jag aldrig någonsin upplevde annars) eftersom pappa hade ansvaret för balettlektionsavlämningen och han av någon konstig anledning alltid var sen och dessutom bedrövlig på att knäppa upp sin fyraåriga dotters blus utan att alla knapparna lossnade.

– EN KNAPP TILL! Varför lossnar knapparna?
– För att de inte sitter fast ju.

(Jag kan förstås inte alls veta om replikerna föll så, men jag minns med fantastisk skärpa pappas förvåning när knapparna inte höll för stressen.)

Men tillbaka till köket; det var alltså dags att komma iväg. Barnflickan hjälpte mig till badrummet eftersom man måste borsta tänderna innan man dansar balett.

Och det var där och då som jag förstod att jag inte ville dansa balett. I alla fall inte just denna dag. Jag tog ett stadigt bett om tandborsten och stirrade barnflickan i ögonen. Hon försökte borsta vidare men eftersom jag bet så hårt jag någonsin kunde, blev resultatet bara att mitt huvud ruskades fram och tillbaka. Jag bet ännu lite hårdare.

ewa_barnflicka_68_69 — Broder Jakob, barnflickan och lilla Lotten på balkongen 1968.

När tandborsten gick tvärt av, sprang jag ut ur badrummet med barnflickan efter. Hon fick ~~jag~~ tag på mig, men jag slet mig loss och sprang in i köket – fortfarande med tandborsthuvudet i munnen. Där snubblade jag på köksmattan och for med brutal fart och kraft med vänster ögonbryn rakt in i ett köksskåp och vidare in under bordet.

Det blev ingen balett den dagen. Vi åkte till lasarettet och jag blev under en grön operationsduk sydd utan bedövning och mina tårar rann under tiden sakta ner i öronen. Nere i stan dansade Birgit Wettergren gravid i sina trikåer med massa små barn på det väldigt knarrande parkettgolvet, och just denna dag föll inga knappar ur min lilla blus.

Sensmoral: Det här med att dansa balett är inte bra för hälsan om man har dålig kvalitet på sina tandborstar.

63 kommentarer

Nybrevlådan

Publicerat av Lotten Bergman den 5 februari 2015 13:24

Det är inte många som väljer att i några minusgrader och snöfall samt beckmörker installera en ny brevlåda. Det beror på att det är svårt, kallt, blött, opraktiskt och fruktansvärt irriterande.

I förrgår ringde det på dörren och en skamsen – mycket skamsen – plogbilsbonde ringde på dörren och berättade att han hade backat ihjäl vår brevlåda. Han ville betala, han bad om ursäkt och vred förmodligen sina händer i förtvivlan (jag var inte där). När jag tänker efter torkade han säkert bort en tår också – så förlägen var han. (Tror jag. Jag var ju inte där och kunde anteckna orden och ansiktsuttrycken och när jag frågar min djefla man får jag bara manliga hummanden till svar och alls inte en utförlig beskrivning. Skrrnffff.)

Lådan tejpades ihop och som ett vackert korthus hände den på sniskan under gårdagen medan jag gjorde ditten och datten och köpte en ny av Classe.

Men ack. Ingen upphängnings- eller fastsättningsanordning följde med och i min verkstad är det lika mycket ordning som i mitt huvud – dvs. inte alls. Jag letade mödosamt fram skruvar och muttrar och borrar och bits och tappade dem i snödrivorna som är fulla av hundkiss och sprang in i huset var tionde minut för att värma händerna och släpade varje gång med mig verktygen eftersom folk här stjäl som korpar. Men orienteringslampan satt som en smäck på huvudet och jag kände mig cool och när den förfärligt snuvige spanjoren fick komma ut och knipa med tång eftersom jag har så ont i axeln, visade jag minsann hur en skiftnyckel ska hanteras.

Om jag ska vara ärlig, ser lådan ut att sitta bättre än den gör. Den hänger egentligen på en skör tråd och måste sättas fast ordentligt innan den endera dagen rycks ur sin dvala. (Tjuvarna läser inte här.)

Fotnot
Egentligen heter det postlåda, inte brevlåda. Den gula heter däremot brevlåda och inte postlåda på samma sätt som att rondell egentligen heter cirkulationsplats. Men idag är jag rebell.

65 kommentarer

Jag är Gunde på så många olika plan

Publicerat av Lotten Bergman den 3 februari 2015 14:51

Jag ber om ursäkt, alla ni föreläsare som lägger ner så mycket tid på era presentationer och manus men har dålig mickteknik och bara står stilla bakom talarstolen och läser innantill från skärm eller manus: nu tar jag fram datorn och bloggar lite istället.

(Heldagsseminariet som jag är på handlar om läsning och språk. De som talar är till största delen läsare som läser men som inte är talare. Förlåt.)

Vi går direkt till en skidrapport! (Bakgrund. Radiointervju.)

Igår träffade jag min coach Inge Blomberg och en av mina stafettkamrater – släggkastaren Cilla Nilsson – för att få lite beröm. Cilla (som numera är tyngdlyftare) satte iväg uppför backarna som en liten ekorre upp i en tall. Schwopp, så var hon på toppen. Bromsklossen Bergman umgicks med Bosse Bakhalt och Svenne Snubbel samt Hans Halka.

Efter 2,5 km sa Cilla hejdå (hon orkade säkert inte mer, eller hur?), medan Inge sa att ”vi åker väl ut och njuter av ett varv på femman?”.

Njuta av 5 km på skidor? Well. Vi åkte och åkte och när jag slappnade av i en nedförsbacke, kom plötsligt en sväng och störde. Så jag föll. Rumpan är bäst att landa på, men det gjorde jag inte; jag tog emot mig med ~~häger~~ höger axel. Krask. Kras. Fan. Aj.

– Är du okej? skrek Inge.
– Du måste ta en bild! ropade jag tillbaka.

Om man gör illa sig i basket, ropar man på byte och sätter sig på avbytarbänken. Om man gör illa sig under en skidtur, förvandlas man till Gunde 1989.

Sedan körde vi lite vilse, så de fem kilometrarna blev jättemånga fler. Inge bara ryckte på sina fungerande axlar och gled helt obekymrat på. Jag stånkade, frustade, snorade och kämpade på darriga ben och en arm tills jag kom fram och fick en tröstsemla.

Så. Axeln är öm, jag knaprar randiga piller och smörjer med lite tigerbalsamliknande sörjor som luktar omklädningsrum. Det är inte synd om mig. Allt ska inte gå som på ~~räls~~ skidspår. Alla erfarenheter är bra erfarenheter. Man måste våga misslyckas för att lyckas. Om man inte chansar och ger … bla bla bla.

Gunde_Svan_enstav — Gundes enstaviga protest mot luddiga tävlingsregler 1985. (Foto: Bengt Kjellin)

Faaan.

69 kommentarer

Morgonrutiner

Publicerat av Lotten Bergman den 2 februari 2015 09:33

För tio år sedan var det mest en himla bängel med trilskande overaller så här års. Som jag minns det, tillbringades vintrarna mest på golvet i hallen, där vi diskuterade klädernas vara eller inte vara.

– Då tar vi mössan!
– Först ’rallen.
– Bra. Sedan tar vi mössan!
– Nä. Skorna.
– Ska skorna vara på huvudet?
– Nääääää!
– På näsan?
– Nääää! Tokigt!
– Ska strumpan vara på huvudet?
– NÄÄÄÄÄ!
– Var ska vanten vara då?
– På HANDEN! Mamma kan inte!

Det tog sin lilla tid, men jag misstänker att det gick snabbare än ”kom nu, vi har bråttom, klockan är så mycket, nej du kan INTE ta på mössan före tröjan, kom nu, nej sitt ner, stå nu, tusan, ta bort bananen ur mitt hår!”.

Numera är ju den yngste Tolvåringen, så alla sköter sig själva. Med andra ord finns det eoner av tid till gratulerande när man som idag fyller år. (Lite oschyst var jag kanske som morgonfilmade utan förvarning, vilket väl är anledningen till att min djefla man plötsligt kan ses fixa till frisyren.)

Den enda som inte var på plats i morse var Tjugotvååringen, som ju är upptagen med att hela tiden ta på sig kemioverallen i Lund.

erikoveralls — Så här såg det ut när han alldeles själv tog på sig den hemma på köksgolvet i julas.

50 kommentarer

Hur har ni det i kylskåpet?

Publicerat av Lotten Bergman den 1 februari 2015 10:53

Som jag har berättat förut, har vi två kylskåp. Jag tror att vi – även om vi är sju personer i huset – egentligen inte måste ha två kylskåp utan att vi bara är lite dåliga på att hålla ordning och planera. Men en sak är klar: med två kylskåp kan man sätta i system att laga 20 portioner istället för t.ex. 13, och då får man över massa mat! Eller så får man en rundlagd familj.

fridge kitchen — Kylskåpet i köket är till min stora förvåning inte så stökigt som jag trodde. Mysko.

messyfack — Aha. I dörrens fack känner jag igen mig: tabasco, mandelmassa, fetaost, kaviar och plastcitron. Jag tror att kategorin heter ”sånt man lägger till så att det smakar gott”.

nedrekylen — Kylskåpet i källaren – med en herrans massa pizzarester från igår. En gryta med en köttgryta i, inlagda grönsaker som Örjan har gjort och se där! Starkcider i dörrfacket! Hade jag ingen aning om!

Att ha ett kylskåp med av mig inte inköpt alkohol har jag aldrig varit med om förut! Vad kul!

– Tjugoåringar! Kära ungar, har ni köpt cider till mig? Jag som fyller år imorrn och allt!
– Näeee… vi köpte till nyårsfesten, men glömde att dricka. Det var jättekonstigt, för när vi kom hem var det fler flaskor i påsen än när vi köpte dem.

På uppmaning har även kommentatorsbåset bidragit till denna kylskåpsodyssé. Inspirationen fick vi från en fantastiskt fin bildserie med diskhon i fokus.

Kylen1411030 — 3. ”Det var med viss bävan man öppnade kylen efter tre veckors bortavaro i höstas. Hade vi tänkt på allt? Jabba! Det hade vi. Ja, det är ett rispaket man ser. Bredvid ligger en hipster Pulled Beef vi lyckades sätta i oss bara för att inte slösa med mat. (Den var helt enkelt FÖR söt i smaken). Sen ser man ströbrödet. Mjölet ligger innanför riset. Under ligger pulvermoset. Äggen, kaviaren samt våra respektive ostar och margariner var faktiskt inga problem. Att riset och andra torrvaror finns i kylen beror på att vår torrförvaring är ovanför kyl respektive frys. Då blir det varmt och or och annat oknytt växer sig till oanat många små pluppar i maten på ingen tid alls, något man vill slippa.”

4. Annika: ”Att det har gått några dagar sedan det senast handlades vilket är anledningen till att man kan se själva hyllorna.”

Kylskapstitt — 5. Skogsgurra och Hyttfogden.

niklasseskyl — 6. Niklas: ”Den osminkade sanningen.”

karinskyl — 7. Karin: ”Härvare kyskåp. Ser det lite påvert ut? Det beror på att det är ett sällankylskåp, eftersom jag råkar vara i Horndal just nu. Men här finns i alla fall livets nödtorft: Kaffe, lingonsylt och senap, mer kaffe och lingonsylt, älgkorv, öl smör och frigående ost. Samt kewrawater i dörren, dvs lotusvatten, som man måste ha om man ska göra rasmalaj. Men gör inte det. Det är en vanebildande efterrätt som är väldigt krånglig att laga.”

pyssekyl — 8. Pysseliten: ”Här kommer nedre halvan av kylen. Mest burkar och lök.”

Vän av ordning kan nu pfffta att PK:s och Pysselitens kylskåp faktiskt är samma kyl och det nog borde ha en intressant, övre halva också. Jomenvisst, fast nu har båsbossen här bestämt att det är bild per person. Såvida inte någon skickar in en bildserie på ett kylskåp med en älg på översta hyllan och ett pariserhjul i grönsakslådan.

Underligt …