För tio år sedan var det mest en himla bängel med trilskande overaller så här års. Som jag minns det, tillbringades vintrarna mest på golvet i hallen, där vi diskuterade klädernas vara eller inte vara.
– Då tar vi mössan!
– Först ’rallen.
– Bra. Sedan tar vi mössan!
– Nä. Skorna.
– Ska skorna vara på huvudet?
– Nääääää!
– På näsan?
– Nääää! Tokigt!
– Ska strumpan vara på huvudet?
– NÄÄÄÄÄ!
– Var ska vanten vara då?
– På HANDEN! Mamma kan inte!
Det tog sin lilla tid, men jag misstänker att det gick snabbare än ”kom nu, vi har bråttom, klockan är så mycket, nej du kan INTE ta på mössan före tröjan, kom nu, nej sitt ner, stå nu, tusan, ta bort bananen ur mitt hår!”.
Numera är ju den yngste Tolvåringen, så alla sköter sig själva. Med andra ord finns det eoner av tid till gratulerande när man som idag fyller år. (Lite oschyst var jag kanske som morgonfilmade utan förvarning, vilket väl är anledningen till att min djefla man plötsligt kan ses fixa till frisyren.)
Den enda som inte var på plats i morse var Tjugotvååringen, som ju är upptagen med att hela tiden ta på sig kemioverallen i Lund.
Grattis på födelsedagen, Lotten, från Lille Maken och mej.
Gratis på födelsedagen!
Den overall-bilden väcker många minnen till liv. Inte minst att det bara är tio dagar kvar till dagen då jag och maken firar femton år som ett par.
Sollefte tingshus är till salu. Finns att beskåda i Lars Holmers bok med akvareller från Sollefteå. Ritat av Folke Zettervall i lätt vikingastil. 800 kvadratmeter. Kostar 4 miljoner. I går tittade vi på en liten 4-rummare här i huvudkommunen. Den kostar 10 miljoner. Och då har den inte ens knarrande golv.
Jag älskar fölsedagsbarnets kommentar prexist i slutet…..vad man vill höra när man åbäkat sig och gjort sig till!!
Samma här, Ninja! Hur lyder det **lyssnar en gång till**: ”Men var sjutton hitta’ ni gröööt?”
Femtioett kanonskott:
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * * *
Grattis!
Här kan man (åter)uppleva en del av veteranmatchen från fredagens Fyrishov i Uppsala. Är man skarpögd kan man skymta en blond nudelfrisyr med ljusblå tröja bakom VW-skylten strax till höger om mittlinjen på motsatt sida.
Gott Nytt Femtioett!
Instämmer i gratulationskören. Hörde just Åke Söderblom i en 40-taösfilm på SVT1 yttra att Jungfrusund, det är mest känt för de välkomponerade damerna därstädes. Välkomponerade! Härligt uttryck. Användbart för såväl yttre som inre egenskaper oavsett genus. Och visst är allas vår båsmor synnerligen välkomponerad?!
Dagens reserapport: Lynniga katten.
Vi ser inte bara ut över Atlantiska Oceanen och en god bit av Playa del Ni-Vet-Vad från vår balkong, vi ser också en god bit av poolområdet. Folklivet där är vad man kan förvänta sig i en ”Resort” och därmed tämligen ointressant, men vår dagliga spaning är i stället på den svart- och vitfärgade katt som varje morgon vid åttatiden infinner sig vid den öppna gång som förbinder annexet och poolområdet med huvudbyggnaden och Frukosten.
Där lägger den sig på ett murkrön och gonar sig i den stigande morgonsolen medan folk går förbi. En del försöker då förstås gulla lite, och blir omedelbart Avspisade Medelst Klösning. Andra får godkänt, i några sekunder eller så. En gång såg jag katten ta häng på ett par och verkligen svansa sig.
Vi var ett tag inne på att katten var på olika humör om den låg på murkrönet eller i gången, men det sprack. Likaså teorin att den hatade kvinnor (de mest rivna). Nu har vi bara dagar på oss att knäcka mysteriet.
Grattis på födelsedagen!
Det kommer en kylskåpsbild med mejl strax, som present.
Sån där Union Jack-bricka är jag uppvuxen med.
Men härikring äts det tårta till frukost när någon närvarande fyller år.
”It was thought that no bronzes by Michelangelo had survived, but a
team of international experts have gathered compelling evidence that
two masterpieces, on loan to the Fitzwilliam Museum,
Cambridge, are early works by the artist
Länk.
”From Peter Rabbit to Mr Fox to Philip Pullman’s magnificent
talking polar bear Iorek Byrnison, the Book Doctor gets her ear
to the ground and seeks out the chattiest of animals in books”
Länk.
GRATTIS!! Tänk att morgnar kan förändras så. Och eftermiddagar. Och helger. Men bäst gillade jag när nattrutinerna ändrades! Tills vi skaffade katt. Marskatt, någon?
Tusen tack för länken, Christer! Jag var så uppe i matchen att jag inte såg Larrys roliga ”det är vår boll-lureri” som han misslyckades med. Toppen!
Christer: Tack för länk till 2 inslag.
Liten korrigering. Antager du menar 1.09 in i första filmen. Inte VW utan Wallins advokatbyrå.
Skarpögd är jag inte* — jag ser en ljusblå tröja, men vad för frisyr den personagen bär kan jag då inte urskilja …
* Nej, verkligen, verkligen inte — jag är extremt närsynt, vilket kontaktlinserna kan åtgärda, och nu börjar jag få ordentlig åldersöversynthet, vilket kontaklinserna också åtgärdar men bara i hygglig mån (det finns inte dyrare kontaktlinser än den sort jag använder, tror jag … de korrigerar översynthet till en viss gräns. Och det vete f*n hur det går till för jag begriper inget. Bara använder dem.).
Fast egentligen skulle jag bli alldeles OT och fråga hur många av er som skottar era träd och buskar.
Frågan uppstår för att jag har haft så roligt ute i dag! Det är otroligt tillfredsställande att lappa till en buske eller en tunn trädstam med en kvast, och se mängder av snö rasa ner i backen och stammen/stammarna resa sig upp. Det är till och med skitkul att iiiiah och aaaah när man har missbedömt vilka grenar som kommer att röra sig, så att en del av snön dimper ner i skallen på en.
Meningsfullhet A: Plötsligt har vi riktig vinter, det är omkring 40 cm snö här och en stor andel var halvblöt när den föll varför den klistrade sig fast i växtligheten. Och snö är tung, så grenar kan brytas och buskar/träd gå sönder. Därav avsnöandet.
Meningsfullhet B: Det var helt otroligt skönt väder, när jag rasslade omkring var det minus fyra och vindstilla och nästan, nästan sol (bara nästan, för det snöade lite fortfarande), så jag ville aldrig sluta och gå in. (Heeeeej, mitt vinterland!)
Meningsfullhet C: Det är inte vinter på riktigt förrän jag får snö innanför stövelskaften när jag pulsar (jag har stövlar som nästan når knävecken; jag vill minnas att jag har mätt dem till 47 cm i höjd), och det fick jag när jag gick mellan bodarna, där snöfallet brukar bli extra entusiastiskt (det har något med vindarna att göra).
För att återgå: har Båsmor fått alla födelsedagspresenter än, och vad består de i?
Nä, egentligen är jag måttligt intresserad av presenter; jag anser emellertid att presenter är de rigueur, för det är oerhört viktigt att få riva i snören och prassla med papper. Sedan kan innehållet vara en liten barkbåt, ett fult hårspänne eller en korv, så länge den är inslagen är den perfekt för den är en present!
När jag är här tar jag mycket plats …
Åkej, för det fjärde. Vi får inte glömma Groundhog Day. För att vara ärlig glömde även jag dagen i sig, men sedan råkade jag på årets Punxsutawney Phil och föll i grubbel över namnet och dess stavning … och för att göra mig av med grubbel slänger jag in det i båset och säger Hahaaa!
Jag är MYCKET upprörd över att ni frångått traditionen och hurrar FYRA ggr.
Ur led är tiden…
Nejnej, vi hurrar tre gånger för alla som är födda i Skåne (DDM och tre barn) och fyra gånger för alla som är födda i mellansverige (undertecknad och två barn)!
Men för spanjoren vet jag inte hur många gånger vi ska hurra. Fem? Två?
Presenter! Jag har fått en parfym (Miss Dior), fyra tröjor, en skjorta, ett par glittriga strumpbyxor och en hållare till mobilen så att jag kan åka skidor och filma samtidigt.
Såg just en fin hyllning till dig på fejan, en sambaversion av ”ja må hon leva” och vill gärna bidra med ett litet snabbsambatips: Man trampar ju ett-två-TRE i ganska snabb takt. För att det ska bli riktig samba av det ska man också stänga en bildörr med aktuell höft:
Ett-två-TRE (bildörr till vänster) ett-två-TRE (bildörr till höger).
Svårare är det faktiskt inte! Grattis igen, förresten. Many happy returns och allt sånt.
Murmeldjursdagen är snart över, Annika. Hittade ett kåseri och ett –ganska lovande– recept. Bjud hem lite folk, ety det handlar om åtta pers.
Ja, Karin – det var spanjorens pappa som skickade den länken!
(Det är inte klokt vad roligt det är att bli så vansinnesgrattad på Facebook. Jag tror fasiken att jag skulle kunna vara utan allt det andra på Fejan, men just detta grattande är helt otroligt!)
Ni som kan ratta in radio Sörmland: imorrn strax efter halv åtta på morgonen kommer jag att berätta om hur jag idag slog mig sönder och samman i spåret …
Räknas det som arbetsskada då, Lotten?
Hm. Jag får inte ett öre för skidprojektet, så något arbete är det ju inte tal om … Förbaskat!
(Ni förstår … jag ÄR Gunde Svan.)
Någon som gillar flödesscheman?
Ni kan läsa mer om den här.
Inte bryta sig. Inte bryta sig! Aja baja.
(När jag lajade runt i fyra decimeter snö i eftermiddags tänkte jag mycket på ”inte bryta sig”, för det känns vähäldigt tydligt att om man tappar balansen där man står i kompakt snö upp till knäna, så kan man inte parera genom att snabbt flytta fötterna! Och då tippar man omkull. Och då följer inte foten/underbenet med utan vidare. Och då kan man få mycket trista frakturer. Akta!)
Nå, hur som helst behöver jag en ordentlig påminnelse i morgon middag om att jaga upp en radiolänk, för nu vill jag verkligen veta om vi bara talar blåmärken och sträckningar, eller vad. Akta!
Annika, här har du : http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=312
Jag stod på huvudet igår – igen. Bokstavligt. Skam den som ger sig, övning ger färdighet och allt det där, men KÄNSLAN! Det är en sådan tillfredsställelse! Kör hårt, Lotten!
Grattis Grattis på födelsedagen! Maken sa att fylla 50 var rätt jobbigt, så att fylla 51 var rätt skönt. Håller du med?
Att fyll 51 var alldeles utmärkt: bara skönt och avslappnat och pizza och glass!
Själv önskar jag att jag kunde se fram med lite mer tillförsikt mot att fylla 49.
Har hittat Lottens aintervju.
Här är fullänken….http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6083987
”Spårkexperten Lotten Bergman”
Naturlig felskrivning?
Hon kanske tänker åka spark? I Tösse härad är uttalet ganska nära ”spårk”.
Ack, axeln. Ackseln!
Det är ju det jag säger, idrott är jähättefarligt, sånt ska man väl inte utsätta sig för …
(Tack för länken, Ninja — och vilken fin Lottbild, det ser i alla fall ut att vara roligt att stå på skidor!)
I den sekund som spårken är borta, förstår ni att jag har fått tag på redaktören …
(Sitter på sååååå trist seminarium om språk och läsande.)
Byr ug alha språk mot spårk, läsning mot glesning, bok mot klok, då kan det juhu bvi skrojsigt välle.
Föreställ dig spårkmånsen när han får banan i håret av bananbarnen?
Mera Spårk
Spork, heter det väl?
Eller sork.
Makens kommentar efter att vi lyssnat på Lottens skidåkningsbravader: Gav du henne träningstips?
Jomen det gjorde jag ju. Jag SA ju att du ska akta dig för att göra illa axeln. Och så gör du tvärtom!
Nå, axelrehabstips kan du få: rör på den så långt du får för smärtan.
Hurra, hurra även i dag.
Tingshuset i Sollefteå är dessvärre redan sålt. Men det är fint och fornt.
Och så trevligt att gamla ägarna får bo kvar!
Jag viftar på armen, Cecilia N! (Fast väldigt långsamma vift.)
Kul men lite konstig film med tingshuset här, om man orkar vänta ut 17 sekunder reklam.