Det är inte många som väljer att i några minusgrader och snöfall samt beckmörker installera en ny brevlåda. Det beror på att det är svårt, kallt, blött, opraktiskt och fruktansvärt irriterande.
I förrgår ringde det på dörren och en skamsen – mycket skamsen – plogbilsbonde ringde på dörren och berättade att han hade backat ihjäl vår brevlåda. Han ville betala, han bad om ursäkt och vred förmodligen sina händer i förtvivlan (jag var inte där). När jag tänker efter torkade han säkert bort en tår också – så förlägen var han. (Tror jag. Jag var ju inte där och kunde anteckna orden och ansiktsuttrycken och när jag frågar min djefla man får jag bara manliga hummanden till svar och alls inte en utförlig beskrivning. Skrrnffff.)
Lådan tejpades ihop och som ett vackert korthus hände den på sniskan under gårdagen medan jag gjorde ditten och datten och köpte en ny av Classe.
Men ack. Ingen upphängnings- eller fastsättningsanordning följde med och i min verkstad är det lika mycket ordning som i mitt huvud – dvs. inte alls. Jag letade mödosamt fram skruvar och muttrar och borrar och bits och tappade dem i snödrivorna som är fulla av hundkiss och sprang in i huset var tionde minut för att värma händerna och släpade varje gång med mig verktygen eftersom folk här stjäl som korpar. Men orienteringslampan satt som en smäck på huvudet och jag kände mig cool och när den förfärligt snuvige spanjoren fick komma ut och knipa med tång eftersom jag har så ont i axeln, visade jag minsann hur en skiftnyckel ska hanteras.
Om jag ska vara ärlig, ser lådan ut att sitta bättre än den gör. Den hänger egentligen på en skör tråd och måste sättas fast ordentligt innan den endera dagen rycks ur sin dvala. (Tjuvarna läser inte här.)
Fotnot
Egentligen heter det postlåda, inte brevlåda. Den gula heter däremot brevlåda och inte postlåda på samma sätt som att rondell egentligen heter cirkulationsplats. Men idag är jag rebell.
Kolakaramellen låter hälsa att hon aldrig kissar på vare sigpost- eller brevlådor.
Men att den nya lådan var fin. Ryms det några grisöron i den, tro?
Det finns viss risk för trängsel runt lådan. Så mycket intressant information, rebusartade meddelanden och tänkbara framtida utvecklingsvägar finns nog inte på någon annan distributionstjänstanvändarreceptionscontainer i hela Norra Europa. Eller ens i norra och nordöstra Europa.
Du måste nog sätta upp varningsskyltar så att alla brevbärare, reklamutdelare (jo dom måste ju ändå fram och läsa om du vill ha reklam eller inte just idag) och tidningsbud varnas för folksamlingen. Det vore ju väldigt olyckligt om vi skulle tvingas läsa ”Otäck olycka – reklamutdelare mejade ner folksamling vid känd radiopratares låda. Varning: Otäcka bilder” i pressorganen.
Mina sympatier till den snuvige spanjoren. Sedan så är det faktiskt
trevligt att se att det fortfarande finns personer som
plogbilschaffisen. Mina sympatier till honom också.
Gällande axeln så kanske du kan fråga DDM om han inte kan
blåsa lite försiktigt på axeln?
Jag föredrar Expressens syntax och ordval: Så dog reklamutdelaren och postmannen. Annars verkar Montezumas ande ha nått ända hit. Ät inte hotellets Sandwich, är mitt råd. ’Nuff said.
Grattis till nya fina lådan! Jag hoppas verkligen inte att du var sängliggande på grund av förkylning häromsistens, för då ska man inte installera brevlådor i minusgrader och snöfall (beckmörker är dock OK). Det är kallt, blött och fruktansvärt förkylningsbefrämjande.
SG hänger med sin tid, ser jag. Norra Europas nåt ska man ju ha eller va nuförtiden. Jag har kanske norra Europas värsta förkylning just nu. En klen tröst för att jag inte längre kan skryta med att jag gått i skola i fyra år på den ort som har Norra Europas längsta järnvägsperrong, för det har den inte längre (och det finns de som tvivlar på att den någonsin hade det). Hemorten Horndal som haft norra Europas största lancashiresmedja (15 härdar!) har inte en endaste liten härd kvar. Undrars vad alla andra kan ha för norra Europas-nåt?
Å, en sån med lås! Ibland tänker jag att vi borde … men oj vad vi skulle tappa nyckeln bakom elementet i hallen jämt.
Och visst är det bakvänt att brevlådan egentligen är en postlåda medan postlådan egentligen är en brevlåda. Vissa saker tror jag inte går att nöta in i folks språkcentrum (eller kanske språkcentra — envar har ju sitt) hur logiska de än må vara. Känner ni någon — förutom kanske en hantverkare eller en byggvaruhandlare — som säger gångled i stället för gångjärn (de inte gjorda av järn numera så därför …), till exempel?
Jag har bott i Hallsberg i (vablire …) femton år: Norra Europas största rangerbangård. Jopp, den är jähättestor!
Vad konstigt det ser ut: ”jag har bott i Hallsberg i …” får det av aningen ologiska skäl att låta som om jag bor där än. Men det gör jag ju inte eftersom jag flyttade därifrån 1994!
Karin, här har du några tips på andra
”Norra Europas största/bästa/whatever”.
Nej, jag är (peppar peppar) inte förkyld (än). Jag låg till sängs för att axeln skulle VIIILAAA och jag ju
jobbarredigerar så bra i sängen.Nu förbereder vi förresten sista Vi i femman-sändningen. Det är 25 lokala radiostationer och 25 lag som tävlar mot varandra samtidigt. Alla länkar, trådar, röster och knappar ska funka och det gör de inte alls just nu. Alla springer omkring som små möss i en labyrint och är oroliga. Jag sitter och skriver och gäspar, emedan jag är coolast av de coola.
LL99: DDM kan inte blåsa, för han är i Lund. Eller jo, han kan ju blåsa – men det lär inte påverka mig särskilt.
Den där nyckeln till brevlådan sitter fast i en jättemetallmojänggrej, men vi kan säkert tappa bort den ändå.
Jag var intrasslad i några ViF-finaler på min tid. Skönt att slippa, måste jag säga. Annars är nog Sportextrastudion, S14 i Radiohuset, den enda som kan hantera en sån sak. Norra Europas värsta uppdrag?
OT! Vi har bara två utensilier men Nessie och ångbåten vill jag ha. Och kanske någon ytterligare.
Tack LL99! Tänka sig. Norra Europas största kakbord! Och norra Europas största reservdelslager för manuella verktygsmaskiner… Känner mig besegrad där. Men Annikas rangerbangård skulle nog kunna ta upp kampen.
Min mormor och morfar hade ett hus på 450 kvadratmeter, uppdelat i tre plan, och de hade i regel minst två av allting. En gång hade några små raringar lagt en större smällare i brevlådan, så den gick sönder, kan man ju säga. När morfar upptäckte detta gick han in i källaren och hämtade en annan brevlåda, så det skulle finnas nåt för brevbäraren att lägga posten i, och först därefter ringde han polisen.
Eller postlåda. Äh, det låter fel.
Det här med smällare i post- och brevlådor var inte ovanligt i min villaförort på 60-talet. När Posten kunde lappa ihop en försändelse fick man den i ett genomskinligt kuvert med en mycket artigt formulerad uppmaning att det nog kanske var läge att skicka om den. Bättre lycka då.
Jorå, S14 gör jobbet som förmodligen det enda radiokontrollrummet i Norra Europa som klarar 25X5 huliganer samtidigt, men den notis och bild jag har på FB är ”enbart vänner”, så ni får tro mig på detta. Lotten har iaf sett stället och träffat teknikern.
Det vore roligare om man fortfarande fick pappersbrev som börjar till exempel så här:
Hope you get to read this important message in good health.
Vi har ett gammalt jähättelångt Nigeriabrev på anslagstavlan på gästtoaletten — brevet är en så vacker och underhållande souvenir — men när de kommer i mejl (som det ovan citerade vilket anlände i dag) är de på något vis lite mindre förtjusande.
Men jovisst, jag läste det med god hälsa. (Emellertid jag blev lite besviken; arvet som ingen hade rätt till var bara på 18 miljoner USD, jag har för mig att Skogsgurra nyligen hörde av någon som ville förpassa mycket mer pengar.) Hälsa ofta!
Förresten, om det finns tågentusiaster här: Man (ja, det är tydligen hitintills bara män) håller på och bygger en skalenlig modell av Hallsbergs hela bangård och stationsområde och det. Några flygbilder över verkligheten finns häääär, och intro till utställningen finns hääääär.
Det är för övrigt inte dumt att besöka själva Bergöö-huset heller, påpekar jag gärna för turister som råkar befinna sig i Hallsbergstrakten. (Nej, jag är inte anställd av Hallsbergs kommun, det har jag inte varit sedan 1996, så ingen betalar mig för att säga detta!)
Niklas, här är en till som så gärna vill ha Nessiesleven, inte i första hand för funktionen utan för att hon är så söt! (Nessie är en hon. Det är helt omöjligt för Nessie att inte vara en hon.)
Nessie har jag sett förut, men inte de andra. Å vad jag önskar att jag drack te, jag skulle ha en samling av alla de roliga! Särskilt farbrorn som badar, och dykaren. (Systerdottern är stortekonsument, hmmm …)
Annika, gällande modelljärnvägar så finns det ju Miniature
Wunderland i Hamburg.
Annika, som syster till Starke Mannen som sysslat med modelljärnvägar hela sitt liv, så undrar jag förstås i vilken skala?
N, K eller 0-skala?
Nu har jag kokat bacon. Ja, eller kokstekt då. Det blev jähättebra! Om det nu var någon som tvivlade.
För säkerhets skull köpte jag två paket ifall det skulle gå snett, men det blev så bra att jag kokade det andra paketet också. Resultatet blev alltså att vi åt dubbelt så mycket bacon till raggmunken som vi brukar.
Kul att det funkade Niklas. Fast jag tycker att det ska vara rimmat sidfläsk till raggmunk.
Vi har bott på en Resort i snart fjorton dagar nu, med en frukostbuffe man kunde variera i det oändliga, så när som på Basonfläsket. Det var helt enkelt för knaperstekt för min smak. Men de nystekta äggen liksom ostarna och leverpastejen (kommer att ge en bit till Lynniga Katten i morgon) voro eminenta.
Ninja, om modellskalor känner jag till inkentinken, men hääär står det ”skala HO” vilket sägs betyda 1:87.
/ovetare
Dumma mej. Det står nog H0. Inte O utan nolla. Jaja.
LarsW, har du kommit åt att klappa Lynniga Katten någon mer gång? Och är den fortfarande lika regelbunden i sina vanor?
(Ursäkta, men jag tyckte katten var så intressant.)
Annika: Katten i fråga är så att man kan ställa klockan efter den. Vid pass soluppgången vid åttatiden dyker den upp och gonar sig och låter sig gullas med i flera sekunder i taget av de som ännu inte har lärt sig att den ejengkligen vill vara i fred. Sen, när solen tar för hårt, är den borta ett par timmar. Därpå har vi sett den ockupera en solstol i skuggan för att därefter återgå till gången mellan pool, annex och hotell.
Att jag inte har matat den ännu –vilket flera gjort– beror på att jag inte vill schemalägga en vana. Vi är ju här bara en tid. Det blir ett Tack&Hej från mej i morgon. Leverpastej är aldrig fel.
PK: 21.01 Jag håller med dig. En av min veckas rätter.
Här var det någon som glömde något.
Kan meddela att nybrevlådan fortfarande hänger så fint på sin sköra tråd!
(Vilket jag stolt kommer att rapportera även om ett par månader, känns det som.)
Så bra att Båset tar upp nomenklaturfrågorna (om post- och brevlådor, gångjärn och -leder) nu när ”myndigheten” som var privatiserad inte längre fick betalt. Hur har det gått med det ejenkligen? Kan man kalla vadsomhelst vadsomhelst nu eller?
P2 sa precis ”Efter klockan nio blir det er lyssnares musikval”. Vad är det för sorts genitivkonstruktion?
(Det är antagligen inte spontant tal heller.)
Under min numera ganska långa tid på jorden har den där grejen som man går och kollar i kallats för en massa olika saker.
På fyrtiotalet och femtiotalet var vår postadress Box 316 . Grejen var en plåtlåda med lock som satt på verandaräcket.
Sedan blev det en period med diverse konstiga adresser med namn plus rederi, regemente eller stad plus båt eller gata, gatunummer våning och eventuell värds namn. Det var på den tiden en fullt frisk jyngling kunde vara vårdnadstagare (c/o) utan att det ansågs egendomligt. Vill minnas att det också förekom fältpostnummer under den ofrivilliga militära perioden.
Sedan uppdagades det att box kunde inte längre fick användas om brevlådor. Boxadress var adressen till ett fack på poststationen. Dit gick man och kollade om det vatt nåt.
Då blev det brevlåda som gällde. Om man inte hade boxadress. Och så levde vi utan stora problem ända tills Den Stora Korrektheten i allt satte in. Det var den perioden då allt skulle vara korrekt och alla skulle ha en ”fin” titel och en städare blev lokalvårdare/hygientekniker (som sedan muterade till lokalstädare, hygienvårdare och andra osannolika kombinationer).
Historien om bakverken som bytte namn och förbudet att använda ord som dittills fungerat bra om gingerbreads i människoform är en (o)naturlig förlängning av den trend som nu gjort osäkerheten total i livets alla skiften. Vi har fått läseuttal av vanliga ord, vi skiljer inte längre mellan de, dem, var, vart och för att ytterligare öka förvirringen började Svenska Språknämnden med total brist på logik eller matematisk insikt propagera för tjugohundra-konstruktioner i stället för att använda tvåtusenfemton.
Vi har nu kommit så långt i hunsningen av allmänheten att ingen snart vågar använda sitt eget språk i andra sammanhang än privata anteckningar i rädsla för att bli tillrättavisad. Terminologiproblemet box, postlåda, brevlåda, brevinkast, tidningsstrut är en av armarna på den hydra som breder ut sig över vårt arma (ja, jag vet) land.
Var dig själv! är en uppmaning som borde räcka. Men om ”själv” inte konsumerar annat än mediaspråk – hur ska då ”själv” veta?
Det finns en bra väg – att läsa böcker. Att bygga språkkänsla istället för att ha tusentals detaljföreskrifter, varav många är felaktiga eller missuppfattas och är föremål för ständiga diskussioner och ändringar.
Men hur ska vi komma dit? Det är ju jobbigt…
Jag har norra Europas godaste matlådor!
Men att pepparkaksgubbar på något sätt skulle vara förbjudna är väl ändå en missuppfattning, SG?
Incheckning på flyget sker på hotellet klockan nio, rummet ska vara utcheckat senast tolv. Eftersom planet går åtta på kvällen hämtas vi klockan sex. Detta innebär en heldag med enbart handbagaget och halva denna utan rum. Sen måste man tänka på vädret hemmavid också: Strax under noll att anpassa klädseln till när vi är framme i natt. Då är vi inte särskilt ledsna för att det är blåsigt och molnigt här i dag.
Lynniga Katten fick en bit leverpastej att mumsa på, men ville inte bli klappad i dag.
Oj, här händer det grejer när man är fördjupad i annat. Om leverpastej och lynniga katter har jag inget att säga utom att vad skönt att bo på resort, LarsW! Mitt eget brevinkast (i den mån det finns brev, det kanske måste döpas om?) sitter där det sitter, i dörren, och det enda roliga med den är att en tjock fin tumvante bor där för att utestänga draget. Jag tror brevbäraren nu är van vid att pillra postobjekten förbi vanten. Men första gången måste han ha undrat (det är en han).
Jo, språkfråga Lotten: Varför sätter folk gärna ett s i slutet av presens particip (om det fortfarande heter så)? Promenerandes och ätandes och sovandes? Är det något fornnordiskt?
Bra chansning, Och: ”det är fornnordiskt” kan man dra till i alla sammanhang. Jag är faktiskt en av syndarna och måste tänka till när jag ramlar ner i ”gåendes-fällan”. Språket i P1 svarar:
”Presens particip kan uppträda i två former: vi säger en ”gående person”, men i meningen ”han kommer gående” kan man lägga till ett –s, gåendes. Denna form har mycket riktigt blivit vanligare, men denna utveckling har pågått i kanske 40 år. Grammatikböckerna kallar s-formerna vardagliga och talspråkliga och eftersom det offentliga språket alltmer präglas av talspråket är utvecklingen inte förvånande. Formerna är för övrigt gamla i svenska, de kom in under medeltiden. I Gustav Vasas bibel från 1541 finns det gott om exempel på presens particip med –s.”
Ahaaaa. Medeltiden.
Pysseliten, det har du inte alls det, för det har jag. Så det så.*Majlis)
Det var visserligen förra båset som var ett flygbås (en cockpit?), men snart ska ju LarsW flyga hemåt och jag är alltid intresserad av fåglar. Lite flax här också, alltså.
I dag har jag lärt mig att ”barred owl” är en nordamerikansk art som heter kråsuggla på svenska. Och det tog jag reda på för att jag läste en liten artikel om en som rånar folk på huvudbonader. (Obligatoriskt dåligt skämt: kattuggla vet jag vad det är, men hattuggla?)
Mera djurliv:
På Järvzoo har de en webbkamera i ett björnide där ungar har fötts — jag såg nyss en liten liiiten björnunge kravla hit och dit, där intill mamman!
Doh!
350, SG, 350!
Och i detta bås har vi med mycket stor sannolikhet norra Europas hittills högsta uppmätta bästa-lunchlåde-densitet.
Javisstja, 350. Sitter den kvar hos er? Södra Dalarnas äldsta, kanske?
Precis Pyss, just doh! it. 😉
Förklaringen till uttrycket doh!
Tack för svar!
Fast vad ska jag göra nu med med min lust att slakta detta HORRIBLA sätt att använda pp, när folk har gjort det ända sedan medeltiden? Hmpff!
Och undrar fortfarande varifrån s:et egentligen kommer?
Eventuellt lite begreppsförvirring här. Pysse menar troligen Dah! (”This word could be used to retaliate from a verbal attack in a friendly and joking way.”) Homer Simpsons Doh (eller D’oh) uttrycker snarare att man klantat sig (igen!), vilket ju Pysse inte alls har.
Karin, fast jag tycker allt att doh passar bra där.
Doh betyder ungefär jäklars och behöver inte alls betyda att
den som använder uttrycket har klantat sig. 😉
Men jösses då, nästan midnatt, nästan för sent!
;
Jag heter Annika, och jag är en semikolonbrukare.
Det finns ett tillfälle där pp-s inte kan undvaras. Det är när Jarl Borssén förklarar hur han tagit sig till begravningen (eller nån annan fest, det finns olika versioner). Inte hade han åkt och inte hade han gått. Närå, inte Jarl: ”jag kom leanes me ena get”.
”Kommit leandes med en ko”, var det väl? Jag har hört Hasse Alfredsson säga det, men det är poängen i en gammal historia.
Sista reserapporten: Planet skulle landa 02:40, men försenades med tio minuter. Trots att våra väskor var bland de första fem på bandet, räckte detta för att vi skulle missa sista flygbussen till Cityterminalen 03:15. Att vänta på första morgonbussen 04:45 fanns inte på kartan, så det blev en sex hundra kronors taxifärd hem.
Ironiskt nog åkte vi om bussen på motorvägen.
… sittandes på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommandes till att döma levande och döda …
ska det alltså heta nu när klåfingrigt folk ska ändra på allt.
Larsw
Man kan inte alltid vara högaktuell, ju.
Och i Västergötland passar det bättre med ena get än med en ko. Det var användningen av presens particip med extra ’s’ jag ville illustrera.
LarsW
Förlåt! Jag var så koncentrerad på att skriva ihop att jag glömde skittangenten.
skift!!!
Förlåt, men skittangenten är för rolig för att redigeras bort.
Oj, och jag som använde flera förbryllade sekunder för att försöka fatta den inre meningen med ordet ”skittangent”! Tack för skrattet!
och, samma här!
Ang Jarl Borsens get.
Var han inspirerad av Aslög/Kraka?
”Vid ett tillfälle då hon badar blir hon dock upptäckt av Ragnar Lodbroks mannar, som skickats i land för att baka bröd. Betagna av hennes skönhet låter de brödet brännas vid, och när Ragnar frågar ut dem om denna fadäs, så berättar de om flickan de sett. Ragnar låter eftersända henne, men för att testa hennes list beordrar han att hon ska komma varken påklädd eller naken, varken hungrig eller mätt, varken ensam eller i sällskap. Kraka kommer då till honom iförd ett nät, med en lök i munnen och endast en hund som sällskap. Ragnar låter sig imponeras, och tar henne till sin hustru. De får sedan sönerna Ivar Benlös, Björn Järnsida, Vitsärk och Ragnvald.”
Hela Wiki-artikeln om Aslög.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Asl%C3%B6g