Sedan 1978 har jag kuskat runt på helgerna och spelat basketmatcher i Kiruna, Överkalix, Tärendö, Kristianstad, Norrköping, Helsingbo… Ja, listan kan fortsätta i all evighet. Det underligaste är kanske med tanke på detta att jag inte spelar bättre basket än jag gör?
Igår åkte åtta glada tjejer födda från 1964 (jag) till 2000 (Femtonåringen) i minibuss till Arvika, som ligger drygt tre timmar inåt landet. Matsäck åts inne i bilen, någon somnade, radion funkar som vanligt bara då och då (skrap och brus) och när vi väl hittade musik, var det den här låten som spelades.
Åtta gånger hörde vi den …
I Arvika spelade vi i en fantastiskt fin, gammal sporthall som var otroligt välhållen sedan glansdagarna runt 1990 när det spelades helt annan basket än den som vi presterade igår.
Efter att ha konstaterat att vi för första gången den här säsongen förlorade, satte vi iväg hemåt. Strax utanför Karlskoga tog det tvärstopp pga. en bilolycka. Vi satt sedan i vår fina minibuss i två timmar och drack kaffe, te, läsk och vatten tills kroppen sa nej och några av oss helt enkelt fick erfara hur det känns att sätta sig mitt på motorvägen och kissa. När vi satt där och skvalade, såg vi fem toaletter på andra sidan vägen. Men mellan oss och dem var det en motorväg och två diken.
Ur bilen framför oss stack ett huvud upp ur takluckan. Det såg roligt ut, så jag tog en bild.
En liten stund senare tog damen i bilen en bild tillbaka på oss. Och så klev hon ur sin bil!
– Hjäälp! Hon kommer hit!
– Har hon pistol?
– Det här är som i en amerikansk skräckfilm!
– Varför? JAG VILL INTE DÖ!
Men hon var bara på väg till toaletterna på andra sidan motorvägen. Med stor möda klättrade hon över mitträcket och tog sig över till de två dikena. Och där försvann hon ner i meterdjup, skitig, isig och otrevlig snö!
– Hon försvann!
– Var är hon?
– Ska vi hjälpa henne?
– BILARNA RÖR SIG!
För detta skedde i ett sådant där ögonblick när den stillastående bilkaravanen plötsligt och obegripligt rör sig tio meter framåt. Men bara för att stanna igen. Vissa bilister blir då hagalna och ger sig iväg i vänsterfilen i tron att avspärrningarna är borta, alla som har gett sig iväg för att gå till olycksplatsen (jodå) börjar jogga tillbaka till sin bil och kvinnor som har sjunkit ner i ett snöigt dike börjar skrika på sin andra hälft som sitter kvar bakom ratten.
Men allt gick bra. Alla överlevde, alla fick till slut kissa på toa och alla slickar vi nu våra sår för att ikväll åka till Västerås och spela en helt annan match.
Skidåkningen? Well, ptja, den ligger på is just nu, om man så säger.
Arvika? Hej på marten!
(Varför skulle domarn blåsa foul på första bilden?)
Ja snön lyser med sin frånvaro så då kan det vara lite
svårt att träna skidåkning.
Bra, Christer — dina basketögon ser att jag inte alls foular, så där gjorde domaren rätt.
Eftersom den inträffade på läns-/landskapsgränsen nämndes denna inte alltför otäcka olycka i lokalblaskan (Nerikes Allehanda) i dag. Så Lotten har varit i vår tidning också (såsom deltagare i den stillastående trafiken).
E18 hör inte till mina favoritvägar, kan jag säga.
Men är det ingen snö kvar i Eskilstuna? Jag reste i buss förbi i förrgår — två gånger, först bort och sedan hem — och det såg lika vitt ut där som någon annanstans, tyckte jag, i den mån jag tittade.
Jodå, det finns issnö överallt här i stan! Skidspåren är sååååå hårda!
Å, så där hårda så att man inte kan styra eller bestämma någonting. Som det har varit på bilvägarna här — en krök vi måste igenom för att ta oss ur byn är det fortfarande så mycket hårdfrusen snö i, att man skulle kunna köra den utan att hålla i ratten om man ville vara så äventyrlig.
Ahh… Så hårda att man får GÅ i spåren?
Aktarej, Skogsgurra! Skidåkarsmockan hänger i luften! (Nu ska ni se framför mig hur jag står beredd som Ingo Johansson 1959.)
Teh Intertubes är inte bara katter och porr: Rapporter om preparerade skidspår i Eskilstuna, exempelvis.
Och har ni sett att Charlotte Kalla tydligen är gammal basketspelare?
Charlotte Kalla är väl inte gammal.
Men kanske ”tidigare basketspelare”
LarsW: Alla spåren lär vara synnerliga isiga idag. men det kan ju ge Lotten möjlighet att träna utförsteknik i snabb fart.
Minns den tidigare länken till Risberg. Kopierar ny variant
https://www.youtube.com/watch?v=LohiNobXNs0
Se där Lotten! Nu måste du faktiskt prioritera skidorna!
Annika, nja visst det finns snö men det är ett tunt tunt lager.
Sedan så förutspås det mildgrader i veckan här så den lilla
snö som finns kvar försvinner nog inom den närmsta veckan.
Sätter in tandskydden och ger mig ut på en promenad…
Det var inte jag!!!
Men visst hade du ställt upp, om du kunnat, Ninja.
SG: Ta det lungt. Ända till Granbergsdal orkar inte Lotten skida!
Det var inte jag som fyndade Risbergsklippet, Örjan. Det var någon av Lottens FB-vänner som lade ut det på hennes FB-sida.
Tyvärr reklambesudlat, men jag är förvissad om att Ninja med sin bredsladdande ledbuss bokstavligen sopar banan med sina konkurrenter. Låt mig sitta bakom leden och tjoa!
Orangeluvan, NATURLIGTVIS!!! Åtta små söta valpar…vem kan motstå det….
Hinderbanor, det är mitt liv det, se!!
Och nuuuuu hemkommen från förlustmatch i Västerås. Med lårkaka och axelknaster – fast det känns trots allt alldeles fantastiskt eftersom vi spelade riktigt, riktigt bra!
Jag är fullständigt lugn, Örjan.
Lotten verkar lägga all energi på att förgöra sig själv. Att hon skulle hinna/orka ta sig till Värmland för att utdela smocka känns inte troligt.
Imorrn kl. 11 ska jag förgöra mig själv ute i spåren i Strängnäs. Tydligen gäller ovallat med stakning på plattisen på golfbanan.
Oj vad ont jag fick i lårkakan plötsligt.
Du spelade?
Dvs ditt knä är återigen OK för sådana aktiviteter.
Hallå språkpolisen.
Knä. Vad konstigt det känns att skriva ”knä” i bestämd form singularis Bör det vara knät eller knäet.
Fogevokal som här tillkommer? Ett ganska sällsynt fenomen?
När det gäller knäknastret och dito smärtan (se hur fint jag undviker problem med böjning), så har jag fått en och endast en ordination: ”träna så mycket du bara förmår”. Lårmuskeln behöver stärkas för att avlasta knäskräpet, och jag bara lyder och lyder.
(Man skriver lika gärna knät som knäet: båda är korrekta enligt skrivreglerna.)
Lotten: Varför Strängnäs golfbana. Eskilstuna bör ha lika hala sådana.
(Misstänker någon form av ”gruppaktivitet”)
Helt korrekt, Örjan! Jag och starka Cilla Nilsson (friidrottaren, numera tyngdlyftaren) åker tillsammans till Strängnäs för att sammanstråla med två av de andra tre. (Kulturchefen är dock upptagen med kulturen.)
Jag kommer att trilla. Det mumlas om hjälmtvång.
”stakning på plattisen” handlar det om att sätta skidstaken i ryggen på en okurvig dam som gått i spåret?
Det här blir mer och mer otäckt. Hotet om smockan känns nästan vänligt i jämförelse med detta!
Hohoo …
Ingen här i dag.
Då kan kan jag ställa en totalt oviktig fråga: Vilken form är den ideala på semlans lock, trekantig (utskuren snibb) eller rund (rakt avskuren topp)?
Gurra, ja Lottens horn växer mer och mer för var dag som går,
så du Gurra gör nog bäst i att hålla dig hemma i Granbergsdal
tills loppet är åkt och tills våren är kommen.
Rak.
Rund, det vill säga rak. Och sedan urgröpt.
Tak!
Morsans hetväggar var bissiga. De var en måltid i sig och ersatte middagen. Avskuren topp, självklart.
Jag mår illa av temlor.
Bulle, mandelmassa, grädde, mjölk var för sig – inga problem. Det verkar vara kombinationen som gör nåt med magen. Vill minnas att det var i tioårsåldern som jag slutade med dem.
Men jag har fortfarande en hel del att glädjas åt.
Semlan skall ha ett helt litet lock. Sen ska man gräva ur inkråmet så det bara blir en tunn vägg kvar och blanda med mandelmassa och lite mjölk.
Fast idag blir det inga semlor på grund av planering (som gick åt skogen). Imorgon, kanske. Helt på tvärs mot all tradition och så vidare.
Temlor ska vara!
Året runt, ständigt och jämt. Med lock, runt eller trekantigt. Med varm mjölk eller utan. Glufsad eller äten med gaffel.
Med saffran i degen i advent, kardemumma i fastan och gärna t ex kakao och blåbärsgrädde på sommaren.
Runt, len och go, inte för mycket grädda, eller varför inte, vräk på. Med grovmalen, finmalen, inkråmsblandad mandelmassa.
Bara den är.
Jag håller med Ninja – temlor får vara. Åtminstone för min del.
Ture Sventon. http://www.oppetarkiv.se/video/2495397/ture-sventon-privatdetektiv-avsnitt-1-av-24
Ture Sventon med Helge Skoog var ett trevligt återseende, Örjan!