Hoppa till innehåll

Etikett: rapport

Mellofinalen med en liten vinnarspoiler

Första gången jag såg ESC (som vi kallar mellofinalen i maj, vi som är kännare) var 1972.

Tydligen – men jag minns inte ett jota. Däremot minns jag den första månlandningen ett par år tidigare eftersom jag var klädd i en nytvättad, väldigt hård  frottémorgonrock och tv:n var väldigt liten.

[här kommer jag att stoppa in en bild på nyss nämnda morgonrock – när jag hittar den]

Igår var det mellofinal 2017, och se på faan: det var minnesvärt, roligt och spännande samt bara riktigt dumt och pinsamt när programledarna var i bild. Temat för kvällen var – sa de – ”diversity”.

prgr
Det betyder enligt alla mina källor ”mångfald”, och så här såg programledarna ut när de var mångfaldiga.
Ute i publikhavet sågs också mångfalden tydligt.

Nåväl, allt är ju inte yta. En av dem kan mycket väl ha varit t.ex. kvinna på insidan.

Men sedan kom ju allt annat som vi med stor förtjusning frossade i …

mooon
Ryan O’Neill i Paper Moon sjöng för Österrike.

Italien trallade textrader med både “panta rei” och ”singin’ in the rain” och fick det att rimma, samtidigt som en människa i apkostym på något sätt berättigades scennärvaro.

AAA cercasi (cerca sì) Storie dal gran finale// Sperasi (spera sì)// Comunque vada panta rei// And singing in the rain//

En stund senare kom Rumänien och kombinerade en joddlande tjej med en kille som stående på en kanon rappade med siktet inställt mot publiken.

Fullständigt normalt.
Att Kroatien sedan ställde upp med en pojkbandssångare som i sjöng varannan rad i falsett och varannan som proper operasångare var inte ett dugg konstigt.
Sverige hade ett gäng Dressman-modeller på plats. De sjöng ”I can’t go on” samtidigt som de gick och gick och gick på ett löpband.

I brist på Henrik Schyfferts svenska melodifestivalrumpa som brukar visas upp, smet en nakenrövad australiensare upp bredvid förra årets vinnare innan han slets från scenen av den svenske producenten.

Jamala ignorerade rumpnissen mycket professionellt.

 

Till slut vann en hjärtsjuk, väldigt spröd portugis hela klabbet.

Broken heart? (Vinnarlåten sjöng denne portugis i duett med låtskrivaren – sin syster. Denna reservsångerska var det bra att ha på plats eftersom huvudartisten måste hållas under sällan skådad tukt och förmaning; karln är ju allvarligt hjärtsjuk.)

Säga vad man vill om detta spektakel, men Eurovision Song Contest lyckas verkligen med kreativiteten, proffsigheten och glädjen samt ”diversiteten” (joodå, om än inte på programledarplanet) och verkar fungera som ett bra mycket smidigare maskineri än … t.ex. … USA:s regering – eller SJ?

Share
39 kommentarer

Chipskatastrofen & toadörren

Nu ska jag rapportera om vad som sig i världen timat haver.

Det var så länge sedan jag gjorde en hotellbloggning att jag kan misstänkas ha slutat bo på hotell. Det är förvisso till viss del sant, men jag och Björn Borg anser oss fortfarande vara hotellexperter.
2bblotten

(Jag låter nu påskina att jag inatt bor på hotell med Björn Borg. Inget kunde vara mer fel, om man inte räknar kalsongerna min djefla man kanske har på sig. [Snabb kontroll. Nej, Diesel.] Men det är – vad jag vet – blott Björn Borg av våra stora idrottsstjärnor som i pressen har uttalat sig om världens hotellkvaliteter.)

DDM (den djefla mannen som jag är gift med) har idag föreläst inför ohyggligt intressanta människor medan jag bara har pratat och ätit sallad och glass med ohyggligt intressanta människor.

kreativitet
Här lägger en av dem en peng till en fattig Södermalmsbo.
glasstjorren
Och min bok ”Det var stängt” har nu utökats med ännu en bild.

Sedan sågs vi (jag och DDM, inte de intressanata människorna) i Stockholms innerstad och tog in på hotell (förtfarande jag och DDM, inte de intressanata människorna) – som vore vi Madigan och Sparre.

elvira_madigan_sixten_sparre-2
Sixten Sparre och Elvira Madigan. (Bilden lär visst vara ett montage.)

Sparre har jätteont i hälen efter en springtur som slutade med spik i foten och Madigan har slutat med en knämedicin som gjorde henne konstant lite på lyran, så vi är ett bedrövligt, haltande par som behövde tröst.

Madigan beställde på hotellvis upp ett glas öl på rummet medan nykteristen Sparre läppjade på en 50-kronorsläsk. Planen var att få upp ett glas med is så att den på Systemet inköpta champagnen skulle kunna kylas (förlåt, alla champagnekonnässörer), men ölen råkade beställas av misstag och då blev det ju på tok för mycket alkohol på rummet.

Skärmavbild 2016-06-23 kl. 22.03.53
Fri tolkning.

Enligt alla konstens regler bör man i sådana fall äta nåt; på ålagille äter man ål, på hotellrum äter man ”nibbles”. För ohyggliga summor köpte vi oss därför i runda slängar 10 g chips (som bodde i en burk!) för att få i oss lämpliga mängder fett.

13521811_10153529008606644_63012302_n
Oj oj.

Chipsen var lättsaltade, lätthärskna och mjuka – och ni som undrar vad hotellet heter för att inte hamna där, kan läsa på bilden. Vi testade vetenskapligt chipskrasigheten och fann att elaticiteten förmodligen var kusin med en Alvar Aalto-möbel.

aalto31_32
Den här från 1931, till exempel.

Så då gick vi ut på restaurang och blev instängda på en inte jätteokej toalett.

indiskrestaurangtoa
Vassego.

Uppdatering på midsommarafton – på allmän begäran!

The Bergman Midsommar Quiz

  1. Vad heter det här området i Stockholm?

1 Slusken
X Slussen
2 Hötorget

 


2. Varför är det ett lejon mitt i spanska flaggan?

1 Det finns inte ett lejon mitt i spanska flaggan
X För att Spanien första distrikts (León) stadsvapen har ett lejon
2 För att Sri Lanka har det, och Spanien ville inte vara sämre


gotakanal3. Vad heter den 190,5 km långa kanalen som sprängdes och grävdes tvärs genom Sverige 1832?

1 Svea kanal
X Göta kanal
2 Blöta kanal

 


 

pswayze4. Vem är Patrick Swayze?

1 Ett spöke
X En keramiker
2 Frågan är felställd, han är död och VAR alltså ett spöke

 


5. Vem var Norma Jeane?

1 Elton Johns mamma
X Prinsessan Dianas gudmor
2 Marilyn Monroe


6. Varför heter pi inte t.ex. avocado eller kalops?

1 För att det engelska uttalet [pai] inte har med paj eller annan mat att göra, dummer.
X För att upptäckaren av pi hette Patrick Nielsen.
2 För att 3,14314 på grekiska heter pipi och man ville förkorta lite.


7. Imperativ är t.ex.

1 Ett slags injektion
X Halt! Höger om! Marsch!
2 Ett imperium som har minskat nästan till ett dimunitiv


8. I vilket av följande exempel finns en exponent? (1 – X – 2 uppifrån och ner)

exponent

 

 

 

 

 

 

 

 


9. Hur fortsätter det?

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar …
1 … då gräs och grodor snor.
X … men äsch och gräsligt stor.
2 … då gräs och gröda gror.


680@8010. Vad är detta?

1 Spanjorens flag football-boll
X bollen som användes under finalen i fotbolls-VM 1934
2 en trasig boll som har lagats med mänskliga senor i ett koncentrationsläger 1931

 


Bonusuppgift!


Traducir neste sentido eminente a outro idioma e encher cun adxectivo despois dos dous puntos:


 

Share
94 kommentarer

BILD Bara en liten rapport om gårdagens aktiviteter

Igår skulle jag bara skriva tre artiklar och hinna med ett par ärenden.

Det började med att jag hade fått en läkartid på vårdcentralen eftersom jag ville ha en remiss till en ortoped och sådana inte remissas till utan förkontroll på nyss nämnda vårdcentral.

Jag hamnade hos en kardiolog som hade mustasch.
Jag hamnade hos en kardiolog som hade mustasch.
Kardiologen lyssnade storögt på mig och petade samtidigt med pekfingervalsen in alla mina ord i datorn.
Kardiologen lyssnade storögt på mig och petade samtidigt med pekfingervalsen in alla mina ord i datorn.

Läkaren ojade och hummade, ställde motfrågor, suckade, skakade på huvudet, undrade hur det hela hade blivit som det hade blivit och sa apropå kortisonet att ”det ska inte vara mer där” samtidigt som han tog mig på stort allvar och slutligen sa:

– Vill du ha en akutremiss?
– Sure thing! sa jag.
– Bra. Här. Stackare. Men jag är ju tyvärr inte ortoped. Nu är det så här att jag trooor att du ska åka till akuten direkt.
– Ska jag? NU? Va?
– Ja, jag trooor att det är så de vill ha det.

Så då gjorde jag det.
Så då gjorde jag det.

Men jag gjorde det med ytterst dåligt samvete; jag är ju inte lika akutsjuk som trafikolycksoffer och hjärtattacker. Jag haltade blygt in på akuten … som var nästan tom på folk. Onsdagar vid elvasnåret är kanske tiden när man ska vricka fötter och drabbas av hjärnsvikt, för swoooooosch, så satt jag på en brits och blev undersökt av en äkta akutortoped.

Precis så här. Fast ortopeden var en tjej på max 17 vårar, det var vänster knä som undersöktes och jag har verkligen inte svarta strumpor.
Precis så här. Fast ortopeden var en tjej på max 17 vårar, det var vänster knä som undersöktes och jag har verkligen inte svarta strumpor.

Ortopeden fann mig och min historia synnerligen intressant, men kunde inte begripa varför jag har så ont. Men en remiss till stående röntgen fick jag i alla fall eftersom jag har så himla fina korsband. (Jag drar mina egna slutsatser, jag.)

Sedan skrev jag inte mina tre artiklar, vilket jag borde ha gjort. Däremot korrläste jag dagens Vi i femman-frågor, åt tre ägg, handlade croissanter, drack två liter te, tog emot en femte blombukett, förlorade tre spel i Wordfeud (Dr Feud saboterade med en konsonantattack), motionscyklade i 59 minuter, klev i en vattenpöl med nypåtagna finstrumpor och bloggade om mitt hår. Inte många kronor intjänade där, inte.

Bild tagen en sekund innan jag trots den hjälpande handen i nederkant tappade den ena vasen. (Som höll!)
Bild tagen en sekund innan jag trots den hjälpande handen i nederkant tappade den ena vasen. (Som höll!)

Sedan skrev jag inte de tre artiklarna igen, utan åkte till en basketmatch med Eskilstuna Baskets herrlag i div I – ett lag som ju spelar rooooolig basket.

Nu ser det här inte så roligt ut, men det är 15 minuter före matchstart. Skott, stretching och funderingar präglar uppladdningen.
Nu ser det här inte så roligt ut, men det är 15 minuter före matchstart. Skott, stretching och funderingar präglar uppladdningen.

Där skulle jag ha skrivit matchprotokoll, men speakern dök inte upp, så jag tog speakerpositionen, tidtagaren blev sekreterare, 24-sekunders-tidtagaren blev tidtagare och en ny 24-sekunderstidtagare hämtades ner från läktaren. (Ni som vet hur det är, anar inte hur smidiga vi var. Vi bara tjoff, ploff, häpp, plupp, flytt, såja.)

Och så åkte jag till min egen basketträning där jag med sekruttknäet sprang (på order av läkarna!) mellan anfall och försvar flera gånger – utan att ta i, stanna häftigt, hoppa, ta fart eller göra poäng.

Gissa om mina lagkamrater slåss om att slippa ha mig i sitt lag …
Gissa om mina lagkamrater slåss om att slippa ha mig i sitt lag …

Ojojoj vad jag inte har skrivit de där tre artiklarna.

Share
71 kommentarer

En liten lördagsrapport med ost- och bävertugg

– Men Lisa, har du inte smakat på osten än? Den är alldeles underbar!
– Va? Men alltså, jag är väldigt van vid alldeles underbara ostar. Vi har det ofta hemma.

Kalla mig gärna kusinen från landet, men jag är fan inte van vid alldeles underbara ostar.

Det är gruyère och det är langres och allt måste ätas med hacka och spade och alls inte på salta kex och finncrisp som i min barndom.
Det är gruyère och det är langres och allt måste ätas med hacka och spade och alls inte på salta kex och finncrisp som i min barndom. Och de är alldeles underbara.

Men hur underbara ostarna än är, så finns det fler njutbara ting. Gissa nu:

Ser ni ett antal ingredienser som passar till vaddå?
Ser ni ett antal ingredienser som passar till vaddå?

Lisa Förare Winbladh må vara en skicklig matskribent som lagar sjurättersmiddagar av blott en liten nöt, men dimensionera bunkar och skålar kan hon inte. Se här paniken när morotshögen sväller över alla bräddar:

Hjälp!
Hjälp!

Men man kan ju inte prioritera mat och dryck hela dagarna. Mitt i dammsugningen inför gästernas ankomst, ringde min djefla man från bilen (aj-aj, fy-fy) och tjoade:

– Det finns ett träd som en bäver har gnagt på …
– Ja, jag vet, där vid bussv…
– Men nu har trädet fallit över bussvägen!
– Va? Nej! Vad kul! Jag måste dit!
– Jag tänkte att du kunde åka dit och …
– Jag måste åka dit!
– Du kan ju åka dit och fly…
– Jag åker dit! Jag flyttar på det!
– Ta med di…

Inte vet jag vad han tyckte att jag skulle ta med dig eftersom jag lade på. Jag skrek:

– ALLA BARN SOM ÄR HEMMA OCH INTE SOVER! TA PÅ SKORNA! HOPPA IN I BILEN! NUUUUUUU!

Jag hade kanske kunnat tänka ut en mindre skrämmande replik och kanske skrikit lite mindre brutalt, men Åttaåringen och Elvaåringen lydde i alla fall och trodde inte att det handlade om en brand/tornado/översvämning eller plötsligt dödsfall.

Så här såg det ut:

Det syns kanske inte, men trädet ligger över halva vägen.
Det syns kanske inte, men trädet ligger över halva vägen.
Bävern, han gnager på träd när vi smofsar i oss ostar.
Bävern, han gnager på träd när vi smofsar i oss ostar.

Inser ni nu att vi har räddat hundratals liv och trafikstockningar? Att vi har gjort en samhällsinsats och är värda medaljer, pukor, trumpetstötar och fyrverkerier? Se här i filmsnutten hur vi kämpade — jag och Åttaåringen — medan Elvaåringen filmade:


Och hur hjältebetonad var er lördag?

Share
28 kommentarer

OS: Allt spricker idag – fast vi knep ett silver

Igår hade kräftor i badkaret. Men mer om det senare.

Spricka nr 1: Gamla rekordet på 100 meter.
Min gamle farbror sprang 100 meter på 11,1 s någon gång på 1930-talet. Det var sååååå snabbt på kolstybb, i obekväma skor och för stora shorts. Nyss joggade Usain Bolt från Jamaica in på nytt världsrekord: 9,69 s. (När jag ska komma ihåg världsrekordtider översätter jag dem till något som jag kan minnas. Kreuger dog 1932 och Michael Johnson sprang 200 meter på 19,32 s. Vad Kreuger har med den bakåtlutande Johnson att göra har jag inte riktigt bestämt ännu. Nu ska jag memorera 1969 och associera till första månlandningen, eftersom Bolt agerar som en alien. Hm.)

Här stannar han nästan, snart slår han sig för bröstet och sedan går han i mål.

Spricka nr 2: Svenskarnas spel i tennisfinalen.
Men äh, vi fick ett silver och Federer är ju hopplös, så det så.

Snopna silvermedaljörer sörjer sitt spel.

Spricka nr 3: Roddarns lungkapacitet
Lassi Karonen blev sjuk och febrig och hur kommentatorn än påstod att han snart skulle rycka, så rodde han i sirap. Stackarn. (Norske vinnaren Töftes tid i finalen var alltså sämre än Karonens tid i försöken. Suck.)

Spricka nr 4: Tjejbrottarna
Det är urhäftigt att se dem, de är som … gummisnoddar med ståltråd i. Men medalj blev det inte.

Spricka nr 5: Therese Alshammars jävla badkostym
Grodmansdräkterna som de numera simmar i är tajta som jeansen 1977, men sköra som tyllkjolar som stöter ihop med kardborrband. Alshammar fastnade i omklädningsrummet med fem påklädningsassistenter som assisterade medan 41-åriga supersimmartanten Torres från USA hjälpte till genom att ute vid bassängen springa fram till funktionärerna och be dem hålla starten för Sveriges skull. (Ja, man vill nästan gråta.) Simmarbasen sprang omkring han också, och var på väg att råka snubbla i vattnet för att ställa till en scen och därmed fördröja starten.

Puh. Här står Tessan strax före start med sprucken baddräkt, alienbrillor och spruckna drömmar. Inom kort ska hon simma jättejättedåligt. Nämligen flera tusendelar sämre än de andra.

Dessutom blev Ara Abrahamian faktiskt fråntagen den bronsmedalj som han rättmätigt brottade sig till. Men som han demonstrativt och värdigt lade ifrån sig i bull’s eye under prisutdelningen. För honom betydde medaljen inget, men jag måste nu stryka hans brons från listan över medaljer som Sverige har tagit. Morr. Fast inatt ska handbollstjejerna slå Brasilien och sedan kliver ju Stefan Holm över ribban och min favvo Mustafa Mohamed kanske … ptja. Gör nåt. Kanske.


Tillbaka till kräftfesten hemma hos Bästisgrannen igår. Plötsligt hördes nämligen ett tjut ifrån Elvaåringen.

– Hallå! Det är kräftor i badkaret! Kräftor i badkaret! Vem har satt kräftor i badkaret? Hallå!

Nu ser ni väl liksom jag framför er hur badkaret är fullt med vatten och hur kräftorna kravlar omkring och över varandra? Kanske spiller några över kanten? Det låter klappklapp när kräftorna slår sina klor mot badkarskanten. De anar inte att de snart ska döden dö när de kastas levande i kokande vatten, eller hur?

Ja, det var ju inte riktigt så. Titta:

Ack. Så ynkligt.

Tillägg sent på lördagskvällen:
Jag såg nyss en intervju med Stefan Nystrand, som liksom alla andra simmare har missat medaljer och kvalheat med centimetrar. Journalisterna vädrar blod och vill ha en och annan hårlös simmarskalp på sitt samvete och ställer därför s.k. provokativa frågor.

Journalist till Nystrand, som har kommit åtta i två finaler:
– Skaru lägga av nu, orkar du verkligen fortsätta?
Stefan Nystrand (27 år) med ett stort leende:
– Lägga av? Nähedu, det här är alldeles för roligt!

Så underbart! Vi talar alltså om simning: meter efter meter, konstiga badkläder, rakning och badmössor, hopplöst duktiga motståndare samt tidiga morgondopp. Nystrand står från och med nu högt uppe på min positivismlista.

Uppdatering på söndag morgon:
Jahapp, där sprack Nystrands leende också. Han är tydligen hemskickad för att ha druckit öl.

Share
7 kommentarer