Det började (som bekant) att regna häromveckan. Just då var äldste sonen Erik – som har hår som Plupp – hemma på ”semester”. Som han tyvärr fick tillbringa i min tyvärr översvämmade källare. Som han dessutom fick den stora äran att upptäcka.
– VATTEN! skrev han i ett sms, där jag gick på en blöt promenad i skogen.
– ELD! JORD! LUFT! kunde jag förstås ha svarat, och i förlängningen berättat lite om Earth, Wind & Fire.
Men jag förstod att det var något som inte stod rätt till, så jag tog som en helt vuxen människa tag i saken. Detta innebar att jag blev tvungen att packa ihop och slänga
- högklackade pumps
- reservmadrasser
- barnteckningar
- en miljard fina, profilerade golvlister och hålkälar
- fyra ärvda minkpälsar
- massa stringhylleplan (jag har kvar gavlarna)
- 20 hyllplan i furu (bra å ha, liksom)
- utklädningskläder som det visade sig att husets möss hade bott i
- blöt bokföring från 2010
- en låda med axelvaddar.
För listerna och stringhyllorna kan jag få lite plåster på såret från mitt försäkringsbolag. Men den största trösten är nog att källaren dels kommer att städas, dels utredas för dräneringsbehov.
Mycket av det som åkte på tippen var av typen ”VAD är detta?” eller ”kan denna ha lämnats av förre ägaren?”. Men många av sakerna hade mitt yngre jag varit extremt tydlig med – till exempel denna sänggavel som var en handdukshylla ända till 2022. Men vad hände på landets fängelser 2004?
Nu kommer ett tips till alla som liksom jag lider helvetes alla kval av att slänga onödiga saker. Ta på er en strumpa med skavsårsfunktion, så fokuserar hjärnan på den verkliga smärtan istället för på slängsorgen.
Nu ska vi tillbaka till de vattenskadade och synnerligen profilerade listerna samt äldste sonen med det blåa håret. För han har ärvt både sin faders förmåga att sjunga och att se det roliga i alla sammanhang:
Och nu går jag ner i min källare. Igen.
Pssst.
Ja. Tjuvar smet och ett barn åt smet. I ett och samma blogginlägg!
På den allra översta bilden ser jag en trasig blomhyllegrunka. En hel sådan fanns i tur och ordning hos farföräldrarna, mig, föräldrarna, mig igen, och till sist föräldrarna igen. Nu bor den i samma hus som kompisen och hennes familj. Inget vatten i den källaren, såvitt känt. Kan inte uttala mig om den eventuella förekomsten av axelvaddar och minkpälsar, men är hyfsat säker på att kompisens äldste son inte har blått hår. Ungefär sådant är läget.
Blomhyllegrunkan säljs (i gott skick förstås) för tusentals kronor. Så i mitt huvud ska jag bara renovera den lite och sedan sätta på hedersplats nånstans där den syns ordentligt. Sedan ska allmänheten komma och oooo:a och aaaa:a och säga att jag har ju ett fantastiskt vackert hem.
Tusentals? Tur att jag gillar min kompis.
Rymningarna 2004 var spektakulära, jag gogglade. Gör sammaledes och läs, det är för mycket att pekfingervalsa om.
Det är befriande, tycker jag, att bli av med gammalt mög. Äldste sonen var här i somras och röjde vinden så det ven om det. Mycket ’näjmen oj’ och ’vafaan’. Men det är skillnad när man måste månne och när tillfälle gives.
Jodå det var massor av spektakulära saker som händer i fångvård 2004 ! Det kommer jag i håg 😩😩😩
Oj, fyra olika rymningar (Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred, där Fångvaktare här ovan just då jobbade) och elva rymlingar på vift!
Men alla greps slutligen utan särskilt mycket tjo och tjim. Jahaja, då kanske jag minns det nästa gång som jag tänker på 2004!
Men visst var det väl skönt att bli av med en massa bråte!
Tyckte vi när vi för tio år sedan bytte från gamm- till nypörte.
Snart dags att byta från nypörte för mig till ett annat sorts gammpörte
utan gräsmattor och snödrivor å andra såna doningar.
Jag gjorde mej av med huset när yngsta döttrarna gått ut skolan och gav sig iväg till gymnasium i närbelägen (jaja, 12,5 mil då) stad. Men då fick jag ju tid över att ta itu med gammal stuga från -61 med massor av obegripliga grejor i uthusen och oändliga möjligheter till snö, vatten, röta m.m. Man vill ju ha lite utmaningar i livet.
Jag ska bo kvar här – men oj vad jag ska röja. Som Pluppsonen sa:
– Tänk barnbarnen om några år. Då kanske du måste ha ännu fler sängar!
Men de fina skorna?! Kan man inte … micra dem, lägga dem i solen, torktumla dem, torka av dem, stoppa i hushållspapper och låta dem ligga torrt ett tag, eller nåt sånt?
Karin! Daaarling! (Jag känner precis som du.)
Men nej, skorna var oåterkalleligen förstörda, även om de kanske ser okej ut på bilderna. (Men vad inte alla vet, är att jag lade undan tre par. För de var ju så vackra. Hrrrm.)
Det där med att ta ett glas vin i ångan från maskin’ kanske inte är ett så dumt råd ändå. Ett vanligt när utrensningen är gjord, ett till när försäkringsärendet är klart och mängder med bubbel under hela arbetet med dräneringen.
Jamen, jamen din plan låter ju jättetrevlig, hakke!
Rapport:
Försäkringsärendet är färdigt, några tusenlappar är utbetalade (skål!), en treåring har haft kalas i mitt kök (skål!) och en stoooooooor soffmöbel har forslats ur huset och hem till en okänd människa (skål!) och i torsdags hade jag en målare på besök, ity han tydligen känner folk i dräneringsbranschen (ingen skål än).
Det är det som är problemet, alltså att rymma barn och barnbarn. Just nu bor jag i en liten lägenhet i Ske-å på 55 kvadrat. Inte pyttelitet alltså men eftersom huset varit en Konsumbutik (just det!) så är planlösningen inte jätteeffektiv och det går inte att ha många nattgäster. Det är därför jag planerar för ett stugbygge. Det blir visserligen inte jättestort men blir det som jag önskar så blir det loft i hela huset så att man ska kunna lägga ut madrasser för gäster som inte får en egen säng. Och blir det nu nybygge så finns ju lillstugan som jag bor i f.n. kvar. Där kan 3-4 pers sova väldigt bekvämt, kanske några till om de är sams.
Vad mysigt! ”Ingelas loft” kommer att omtalas land och rike runt!
Min egen mormors lägenhet var en gigantisk våååååning på femte våningen på Bergsgatan 3 (Kungsholmen i Sthlm). Men att sova över där var nästintill ogörligt; hon sov i ett rum, snirkliga korridorer och serveringsgångar tog massa plats och i det stora ”barnrummet” fanns blott stora, mörka byråer, en knypplingsdyna, en säng och en bäddsoffa. I jungfrukammaren bakom köket fanns inte längre någon säng. Och i det ENORMA vardagsrummet stod blott 1700-talsmöbler från mormors prostsläkt. Som jag har berättat om lite då och då.
(Lång parentes! Det var en hyreslägenhet och mormor tänkte inte på några som helst villkor låta något barn eller barnbarn skriva sig där eller (ve o fasa) bo där för ett eventuellt överlåtande. Så när hon dig 1991 försvann lägenheten in i ruljansen och strax blev huset en bostadsrätt och ibland hittar jag mormors lägenhet [eller grannarnas] till salu för precis hur mycket pengar som helst. Jahapp, mormors lägenhet såldes 2023 för 20 miljoner kronor.)
Ett sånt där blombord hade även mina föräldrar. Tyvärr blev de av med den i någon av flyttarna men String hänger ännu med, numera hos mig, fast jag måste nog fixa till faneren lite grann.
Mamma hade en gång väldans bråttom att hinna med tunnelbanan, tror hon skulle på bio med brorsan, iaf när de var nästan framme vid sin station upptäckte hon att hon hade en blå och en brun sko på sig. Så om du inte redan slängt de omaka skorna, och de kan piffas upp, kan du skapa ett nytt mode.
Det saknas ett plagg som smet åt för att göra samlingen komplett. Kanske linnet smet åt någon gång innan det blev mushabitat?
Rensa är vad denna sommar gått åt till även på ön med båthuset eftersom vår halva sålts. Den har varit i släkten i 70 år och varit det ställe dit alla orensade dödsbogrejor från tidigare generationer, utrensade barngrejer från nu levande generationer osv lagts på mellanlagring. Mycket bröt blir det, många minnen och många musbon också. Det går åtmnistone ett billass med återbruks- eller återvinngsgrejor varje vecka.
Jag har svårt att slänga allt och sparade envist mormors ransoneringskort för att låta dem flytta ihop med hennes exemplar av ”stora kokboken” med tilläggsboken ”kristidsnyckel” som beskriver hur man bäst förvaltar ransonerade livsmedel. Spännande recept som sockerkaka gjord på äggpulver osv är klart läsvärda.
Förr eller senare får vi ett hus att tömma. Dessutom med bra mycket fina och värdefulla saker i (för all del en hel del skrot också, men det är i minoritet). Så länge den äldre generationen bor kvar är det bara på sin höjd skrotet som kan flyttas ut. Och man hoppas ju att det ska dröja lite till innan det är dags. Men funderar gör man ju.
Ransoneringskort hade jag aaaaaldrig kunnat slänga. Jag måste faktsikt ta mig i kragen och göra nåt vettigt med alla mina skolböcker också … SUCK och jättestånk.
Allså ba, vi pratar röja och rensa, flytta och dona. Det är blaha, blaha. Jag säger bara KIRUNA. Där vet dom vad flytta betyder.
Pappa var hoarder. Mamma suckade uppgivet ibland, som när pappa och svågern varit på auktion och kom hem med bilen full. ”Ni får vänta med att lasta ur, för nu ska vi dricka kaffe”, sa mamma. Då såg pappa för en gång skull lite förlägen ut och meddelande att kaffet fick vänta, för de måste koppla på släpvagnen och åka tillbaka och hämta resten.
Huset och boden på bilden var knökfulla när jag tog över för 28 år sedan. Det finns fortfarande en del att ta tag i (vinden!) men det får bli nästa år. Som Skogsgurra brukade säga: ”Sommaren är den årstid då det som inte blev gjort förra året inte blev gjort i år heller.”
Ja. Här går folk omkring och diskuterar Trump & Putin när vi faktiskt har EN KYRKA SOM SKA FLYTTAS!!!
Jag som vet hur Karins vind ser ut, säger bara PAH. Den är förtjusande och inte på långa väger lika hemsk som min källare. (Idag åker jag med åttonde släpet till tippen.)
Salig Maken var också hoarder. Ingen pilliplutter var för obetydlig, oanvändbar, sliten eller liten för att sparas. Helt utan system dessutom.
Starke Mannen tog hand om mycket och han kan konsten att röja utan hämningar. Det mesta ryker, men han är dessutom fenomenal på att sortera. Sålunda beställde han hit en lagom stor container och la metallskrot däruti. Vid försäljningen inbringades drygt 19 000 fina, hemslöjdade crusados. Hyran gick på 3 000.
Min basketspelande alldeles fantastiska revisor och jag pratade just idag om detta: att hyra en container. Det hade sparat mången tripp till tippen, men eftersom det gäller att vara igång non stop utan paus för indrällande gäster och småbarn, så valde jag bort containern.
(Mitt inre jag känner att en container kanske ändå kommer att behövas. Vi får se.)
När Starke Mannen går igång är han ostoppbar. Dyker upp tidigt, jobbar ihärdigt och länge, dag efter dag.
Titta Karin, vad som dök upp i röjningen!
Äh, den oskarpa bilden ska vara den här istället;
Nämen kolla, det är ju Horndal!
(Här roar jag mig med en frys som började ryka. Hela huset är rökigt, men vi är elva i huset som tar sånt där med ro numera. ”Jomen. Vi lever i alla fall.”)
Jamen, det var ju det jag såg!
Nämen vad fint! En äkta nattstake från Horndal! Finns det möjligen en firmastämpel från AB Alfred Söderkvist någonstans? Samma firma tillverkade och graverade också den pokal som jag vann i distriktsskyttetävling med mausergevär en gång för mycket länge sedan.
Nä, det gör det inte. Det står också U8 på undersidan med knöggliga bokstäver men det är väl tillverkningsåret. Gogglar man så står U8 för 1946, och det kan nog vara rimligt då huset är byggt 1941. Det kan vara ett mittbringsel eller julklapp eller så.