– Men Lisa, har du inte smakat på osten än? Den är alldeles underbar!
– Va? Men alltså, jag är väldigt van vid alldeles underbara ostar. Vi har det ofta hemma.
Kalla mig gärna kusinen från landet, men jag är fan inte van vid alldeles underbara ostar.
Men hur underbara ostarna än är, så finns det fler njutbara ting. Gissa nu:
Lisa Förare Winbladh må vara en skicklig matskribent som lagar sjurättersmiddagar av blott en liten nöt, men dimensionera bunkar och skålar kan hon inte. Se här paniken när morotshögen sväller över alla bräddar:
Men man kan ju inte prioritera mat och dryck hela dagarna. Mitt i dammsugningen inför gästernas ankomst, ringde min djefla man från bilen (aj-aj, fy-fy) och tjoade:
– Det finns ett träd som en bäver har gnagt på …
– Ja, jag vet, där vid bussv…
– Men nu har trädet fallit över bussvägen!
– Va? Nej! Vad kul! Jag måste dit!
– Jag tänkte att du kunde åka dit och …
– Jag måste åka dit!
– Du kan ju åka dit och fly…
– Jag åker dit! Jag flyttar på det!
– Ta med di…
Inte vet jag vad han tyckte att jag skulle ta med dig eftersom jag lade på. Jag skrek:
– ALLA BARN SOM ÄR HEMMA OCH INTE SOVER! TA PÅ SKORNA! HOPPA IN I BILEN! NUUUUUUU!
Jag hade kanske kunnat tänka ut en mindre skrämmande replik och kanske skrikit lite mindre brutalt, men Åttaåringen och Elvaåringen lydde i alla fall och trodde inte att det handlade om en brand/tornado/översvämning eller plötsligt dödsfall.
Så här såg det ut:
Inser ni nu att vi har räddat hundratals liv och trafikstockningar? Att vi har gjort en samhällsinsats och är värda medaljer, pukor, trumpetstötar och fyrverkerier? Se här i filmsnutten hur vi kämpade — jag och Åttaåringen — medan Elvaåringen filmade:
Och hur hjältebetonad var er lördag?
Och jag som trodde att ni även provsmakade bäver.
Fast jag upskattar skinnet som sittunderlägg mer än köttet, det må jag säga.
Nä, jag var inte så heroisk idag. Inte ens igår. Fast jag ringde till en biluthyrningsfirma häromdagen och meddelade att en av deras bilar hade inte längre någon fin vindruta. Då tänkte jag på den trötta barnfamiljen som dyker upp sent en kväll för sista etappen till vart de nu ska och möts av en trasig bil. Det vore trist.
(Riktigt hur de skulle få tag på nyckeln har jag inte satt mig in i. Men firman har inget telefonnummer i vårt riktnummersområde.)
undra om det är samma bäver som jag såg nere vid faktoriholmarna för typ två månader sedan?
kom ju på att jag faktiskt har fotografiska bevis för att jag har sett en livs levande bäver: länk
Bloody Mary såklart.
Ni är inte kloka.
Men det vet ni.
Of course är det Bloody Mary, Översättarhelena — fast utan horseradish för den hade sprungit bort.
Nu har vi nästan eldat upp trädgården och jag luktar som en jätterökt salamikorv.
Nu kom min djefla man och sa att bäääävern ju saknas i den dramatiska historien ovan. Inte då, sa jag och klickade på LupusLupus länk. Den djefla mannen ba:
– MEN! När såg du den bävern?
Lottten, du kan hälsa den djefla mannen att jag såg den tidigt en morgon i början på mars.
Den satt på iskanten mellan faktoriet och de fyra gula trävillorna som ligger utmed hamngatan. Här . Precis nedanför det stora trädet till höger om brofästet.
Den satt där och knaprade på en gren.
Minns ni bäversafarin för jättelänge sedan?
Den djefla mannens kommentar till LupusLupus (han orkar inte skriva själv emedan han nästan har somnat):
– Va? Har bävrarna invaderat hela stan?
Och vet ni att Sverige förlorade i hockey-VM nyss? MOT NORGE!
Jag vill på intetvis förringa ert hjältedåd men fastnade lite på att ni räddat hundratals trafikstockningar. Det tycker jag var fint, det är så sällan någon tänker på dem.
Jisses. Då är småbröderna sturska ett tag nu då.
Hur kunde ”vi” förlora mot Norge?!
Va?! Är det fortfarande hockysässong?
Tiila — det må jag säga — en så gullig felsyftning vill man ju nästan inte rätta, eller hur?
Hockeysäsongen är absurt lång pga. NHL-spelet som pågår till maj. Dessutom brukar finalen krocka med Eurovision Song Contest.
Bävrarna har nog invaderat stan. Här är en bäver vi såg i maj förra året utanför Monki på Kungsgatan.
En av höjdpunkterna i Värsta språket var när man fick lära sig vad ”Ska vi dra ner till Österdalälven och se om det finns några bävrar där?” heter på älvdalska. Det var jag till och med tvungen att skriva ner på en lapp, som jag tyvärr har tappat bort.
Via http://www.elfdalsasen.com/ordlista/a.htm lär jag min nu att bäver heter … äsch, det ordet är inte med!
Det fanns en gång i tiden ett svenskt byggmaterialföretag som hette Bävern. De försökte enl uppgift lansera sig i USA, under namnet ”The Swedish Beaver”.
Dock lite olämpligt namn, med tanke på att djurnamnet har en dubbelbetydelse over there.
Visst var det med. Bjuor.
Tack för länken!
Bävra månde träden.
Se där, Anna: ännu en perfekt boktitel!
Mycket föredömligt av dig att flytta på träd iklädd nylonstrumpor, Lotten! Förra helgen körde jag motorsåg samt bilade upp ett golv med liknande klädsel och kan bara konstatera att nylonstrumpor slår alla arbetarbyxor i världen! Det enda negativa med klädvalet är att man eventuellt mister några redighetspoäng, men det är det helt klart värt.
Men, Heléne, en större bedrift hade ju varit att efter trädflyttningen komma hem med omaskiga nylonstrumpor. Det gjorde jag inte.
Men se det gjorde jag! Du får gå en kurs hos mig, jag är licensierad Strumpfhose Superheldin. (Det låter lite mer kraftfullt på tyska.)
Gillar speciellt din trädflyttaroutfit. Stilsäkert med skotskrutig kort kjol till björk! 🙂
Jag tror att jag egentligen försöker se ut som Britney Spears, Citronanka.
Nej nej, det är Brittan som försöker se ut som Lotten, så klart!