Minns ni att jag gick på kryckor genom hela Europa? Okej, men det gör jag inte längre, så spik i foten på er alla knävlar; jag kan gå på egna ben!
(Jag haltar dock. Jag har börjat wobbla med benen som Zeb Macahan och ni som inte vet, kan kolla här. Far å flyg alla träslöjdslärare som borde ha blivit kirurger istället, så att såna som jag skulle kunna få nya knän.)
Så vad har hänt sen sist?
1.
HÄR KOMMER DITT NYA KORT! tjoade Swedbank utan förvarning när jag var på väg hem från husbilsresan. Jag försökte minnas om jag hade bett om ett nytt kort, kollade om mitt nuvarande (och fungerande) kort hade gått ut, letade efter ett sätt att kommunicera med banken (tji fick jag), chattade i en halv minut med en AI som konstaterade att jag ville ha ett nytt bankkort (vilket jag inte ville) och upptäckte sedan att kortet hade slutat funka.
2.
Häromdagen dök det plötsligt upp ett meddelande i bloggverktyget om att min blogg ”inte uppfyller GDPR-kraven” och att jag borde ”signa upp för Cookie Compliance”. Det var reklam för en betaltjänst – reklam för ”integritetsskydd”. Jag har ingen reklam på bloggen, inga spårningsverktyg och inga tusentals läsare – så jag oroade mig och vred mina händer i två dagar innan jag beslutade mig för att ge själva fan i skiten. (Fortsättning följer förhoppningsvis inte.)
3.
När jag skulle fixa momsredovisningen för september (sånt man måste göra som egenföretagare), dök fem oerhört förvånande poster upp. Jag – som inte har spelat datorspel sedan en septemberdag 1988 (Tetris) och som dessutom är Apple-tjej som inte tar i Microsoft ens med tång om jag inte får betalt för det – mådde nästan fysiskt illa när jag såg detta:
Mystifikationen – fem köp av XBOX – skedde den 30 augusti, men bokfördes inte förrän 1 september, så jag såg det inte när jag fixade momsredovisningen för augusti.
Jag vred mina stackars händer igen, fräste åt ”barnen” som ju spelar spel och ingår i familjedelningen, grät en skvätt, men tröstades sedan av samma barn som hade googlat (åh, det kan man ju göra) och funnit att detta inte alls är ett ovanligt lurendrejeri.
Banken godtog min anmälan (som tog tre timmar att genomföra, exklusive polisanmälan) och jodå, tjuvarna som klampar in på småföretagares konton och stjäl genom att låtsas köpa MICROSOFT*XBOX* är välkända.
Men si! Heureka! Pukor och trumpeter!
Som genom ett digitalt under kom pengarna indansande på kontot och det nya kortet började funka. (Att det är ett jädra bängel med att registrera nytt betalkort överallt är en annan historia.)
4.
Vi firade Halloween med buller, bång, mat och godis samt utklädning.
5.
Mina hibiskusar har fått löss. (Hibiskusmodern är min mormors, planterad och omhuldad sedan 1920-talet.)
I övermorgon åker jag till Ditchling och kommer sålunda att bloggrapportera om engelska företeelser. Anyone for tea?
Hibiskusar är ruskigt lusbenägna! Du har inte funderat på pelargoner i stället (Moahaha!)
Vilken uppmärksam och gullig treårspublik!
Skickar med några palindrom på resan, som jag hoppas du hittar tillfällen att använda.
Men mina hibiskusar har varit lusfria så länge jag har känt dem! Av de tio krukor jag har idag (där moderblomman står för sig själv i ett annat rum), har två löss. De har nu fått flytta in i ett chambre séparée och sprejas med såpavatten då och då.
Palidromlistan kommer jag att ge till mitt kusinbarn John, som skapar musikaliska föreställningar på temat ”naturvetenskap och språk”!
Ja tack! Alltid, nästan.
Och trevlig resa 🧡
Dagens i-landsproblem: jag har bara pyttesmå och jättestora väskor.
[tankepaus]
Äsch, då rycker man väl på axlarna och tar en stor väska och låter bara bli att fylla den.
Har nyligen läst Jurtjyrkogården och jag kan inte komma ifrån att bilden som inleder det här kapitlet kan tjäna som en sorts illustration till detta bokverk.
Jag fick en sms-påminnelse om en obetald faktura (från telefonbolaget). Summan var obekant också. Gick in på hemsidan, pg-numret stämde, men där stod inget om några obetalda fakturor, däremot om ett antal som jag hade betalat. Försökte fråga chattbotten som först meddelade att jag inte hade några obetalda fakturor (vilket jag hade sagt själv) och sedan att om jag hade fått en påminnelse hade jag förmodligen en obetald faktura. Morrade åt botten. Ringde kundtjänst, som efter ett antal knapptryckningar meddelade att fakturaärenden hanteras via hemsidan. Återgick till botten och sa att jag ville ha kontakt med en människa. Placerades i kö, beräknad kötid 6 minuter. Kötiden räknade snällt ner med en minut i taget för att sedan stå still på 1 minut ungefär en kvart. Sen dök det upp en Roger och frågade efter OCR-nummer och hittade ingen sådan faktura, men kunde det vara en företagsfaktura? Och det är det ju, liksom alla de fakturor jag kunde se att jag hade betalat. Men just denna fanns på ett annat ställe som man måste logga in till särskilt. Gjorde det. Upptäckte att jag hade sovit vid betalningen och bara betalat beloppet utan moms, hur man nu kan göra det med OCR-nummer och allt. Precis det som en kund till mig gjorde och förvirrade mig storligen för några veckor sedan. Tackade Roger, betalade momsen, loggade ut. Man känner sig så effektiv, inte sant?