I sexans facit lärde vi oss att kommentatösen Eva-L med sin fiffiga ledtråd överlistat alla, inklusive undertecknad luckmadame. Vinnaren Åsa HL fick gratulationer och embryo lärde oss ordet ”diskhoklänning”. Fast ingen har ännu fått en tröja skickad till sig! (Men snart …)

Nu kommer en sån därn konstig lucka igen. Förtvivla icke!

Lucka 7

Rapport från den högtidliga OS-finalen i damernas singelåkning

Det obligatoriska programmet var avklarat, startfältet kraftigt minskat och de sju finalisterna var igång med att värma upp inför friåkningen, när vi satte oss att spekulera om utgången. Som favoriter till pallplaceringarna var enligt spelbolagen Virginia Woolf, Balzac och kanske Proust. En högoddsare skulle nykomlingen Pernilla Wahlgren kunna vara, resonerade vi – hon har ju varit framme och sniffat på en pallplats både i SM och NM.

Först ut på isen var Proust i en svart-röd sidenkreation med rosenmönster. Dock bar det sig inte bättre än att ett platt fall direkt satte punkt för alla avancemangsplaner.

Woolf gled därefter ut på isen i en mörkvit skapelse med svarta blommor och röda sidenrosetter och klarade de sju hoppen och tre piruetterna utan några som helst problem.

Pernilla Wahlgren hade tyvärr otur när knutarna i snörningen till den överdimensionerade, tårtliknande bolerojackan i orange gick upp, och tog intrasslad i de yviga halsprydnaderna tyvärr inte skären med sedvanlig schvung.

Efter en tråkig transportsträcka med två finalister som tyvärr verkade ha tagit sitt uppdrag med för stort allvar, kom så Balzac ut näst sist. I en lingonrisgrön klänning med nattsvarta och isvita stråk, satte hon sitt program perfekt.

Och så till den sista åkaren i denna så omtalade finalomgång – den till igår helt okända fröken Marx. Till synes utan en tråd på kroppen nästan flöt hon ut på isen till The Times They Are a-Changin’, vilket skapade en spänd förväntan i hela arenan. Som många andra letade vi journalister nyfiket efter kroppsstrumpans sömmar, skarvar och trådverk, tills det skrapade till i högtalarna och en förvirrad mansröst stammade fram:

– Men … Hon har ju inga kläder på sig!

Sanna mina ord, den flickan har tiden framför sig.

Av Bengt Grive

Komplett ovidkommande bild:

Facit kommer i ottan på fredag.

Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

Lucka 3 och dess facit.

Lucka 4 och dess facit.

Lucka 5 och dess facit.

Lucka 6 och dess facit.

Under gårdagen läste alla Ökenråttans facit till lucka 4 och gratulerade tischavinnaren Christina, kokade knäck och hinkade glögg. Jag sprang under tiden omkring som en skållad råtta mellan femton punkter och stod utanför en lokal som var fylld till brädden av människor som lyssnade på min djefla man som inte ville ha mig där eftersom jag tydligen har åsikter, kommer med råd och anvisningar och pekar med hela handen. Pfft!

Nu kommer nästa lucka, där rätt svar förvirrande nog kan vara verket, skapare 1, skapare 2 eller reklamen om hemlisbloggaren.

Lucka 5

C-3PO & Groot gick in på en pub.

– Vad önskas? sa Freddie Mercury som just denna kväll stod i baren.
– Jag vill ha en drink som funkar mot urinvägsinfektion. Den ska smaka apelsin och lime, sa C-3PO.
– I am Groot, sa Groot.
– Du får ursäkta, sa C-3PO. Min vän talar bara tyska och engelska. Han vill ha en Kärleksdöd med extra allt.
– Ah, min favorit. Inga problem.

De hade anlänt helt ovetande om att den vackra, högteknologiska staden hade en mörk baksida. Eller undersida. Nu satte de sig i ett hörn av den art deco-inspirerade lokalen och pratade tyst med varandra.

– I am Groot.
– Exakt, förmannen. Ansvarig för …?
– I am Groot.
– Jaså? Jag trodde att det var kardiologen, sa C-3PO.
– I am Groot.
– Nämen hette hon inte Lång? Thea Lång? Som sedermera blev Trummerfru?
– I am Groot.
– Jaja, sorry, min tyska är inte så bra.

De avbröts av Freddie Mercury, som serverade dem de två drinkarna, nynnande på en bekant sång.

– I am Groot! I am Groot! I am Groooooot!
– Ja, verkligen! Perfekt eftersom just Freddie Mercury behärskar det stora omfånget – tenor? – och på det stora taget är i branschen, ja.
– I am Groot?
– Förlåt. Jag ber än en gång om ursäkt. Min vän påstår att alla bartendrar förr eller senare drar ett skämt. Har du en – på tyska så att han förstår?
– Nej, svarade Freddie Mercury och log. Men på engelska, hörde den på radio igår. Så här: ”A hug without you is like Mercury. Hg.”

Onödig och ovidkommande bild även idag? Aber doch!

Facit kommer under natten till måndag, och då kommer jag för en gångs skull att vara tydlig med ledtrådarna och avslöja hur jag tänkte. Och nämna den ledtråd som helt saknas …

Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

Lucka 3 och dess facit.

Lucka 4 och dess facit.

[Detta är Julkalendern. Läs programförklaringen här!]

Igår fick vi en ny tröjvinnare i Jesper och dessutom en bonusvinnare pga. ambitiöst gissande – Pigga Kristina. Facitets kommentatorsbås var som vanligt spirituellt, men lite extra uppmärksamhet gavs välförtjänt till en viss byst med tillhörande bihang och Brid lärde oss att ”pelare kan vara fyrkantiga, kolonner är runda och korintiska kapitäl har akantusblad”.

Lucka 3

– Hermetisk konservering, fortsatte mannen med den gula hatten. Ja, konservering i största allmänhet är ju ett trevligt sätt att förvara maten.
– Vad kan man konservera då? muttrade mannens lilla vinlus.
– Allt! Kossor, höns, pannkakor, grönsaker – och coq au vin om man så vill.
– Nej, inte Kock Mojäng! sa vinlusen. Honom gillade jag aldrig.
– Må så vara, men du vet att han plötsligt en dag försvann efter att ha sagt adjö på ett mycket trevligt sätt?
– Det var nog mitt fel, jag som sa åt honom att koka gryta på sig själv, sa vinlusen och skämdes allt vad han orkade.

På kvällen hördes ett galet galande i fjärran. Mannen och hans lilla vinlus satt tillsammans på verandan och funderade på hur det ihållande, hysteriska kuckelikuet bäst kunde beskrivas.

– Som Pavarotti?
– Njae, mera Birgit Nilsson.
– Fast ännu manligare. Björling?
– Ja, det har du helt rätt i. Precis som Björling.

Japp. Den komplett onödiga bilden är lika onödig som vanligt. Gäsp.

Facit kommer i ottan på torsdag morgon – fastän jag ibland lovar exakt detta och ändå lägger ut det vid midnatt!

Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

Ni som känner er vilsna: läs gårdagens programförklaring. Kasta er sedan in i kommentatorsbåset och gissa vilken hemlisbloggare som gömmer sig i luckan – MEN GISSA DISKRET! Jaaaag ska förstå vad ni menar, de andra båsisterna ska kunna lista ut vad ni menar, men det ska inte stå i eldskrift …

Lucka 1

Lillan var redan på ett rysligt humör, när hon råkade slita sin ljusblåa sammetsklänning i två bitar. Hon skulle bara dra den över huvudet, men den fastnade så olyckligt i morakniven som hon höll i handen eftersom hon ju hade planer på att tälja sig en ny liten träpinnegris.

”Dumma dej!” skrek Lillan till den faktiskt helt oskyldiga kniven.

Då kom Mia, som precis hade köpt två stora trådrullar till sin symaskin.

”Vad i allsin dar har hänt? Behöver du hjälp?” sade hon vänligt.
”Ja, för klänningen gick sönder och nu kan jag inte ha den på mig”, sa Lillan trumpet utan att nämna kniven.

För att laga klänningen använde Mia 1/3 av en rulle, och när hon ändå hade symaskinen framme, använde hon till sina egna trasiga byxor 4/5 av en rulle. Lillans och Mias storebror Jonte kom sedan och sa att han faktiskt behövde hälften av tråden som var kvar för att sy ett gosedjur. Utan att dividera om vems tråden egentligen var, delade syskonen på den tråd som fanns – såsom syskon plägar göra.

När klänningen, byxorna och gosedjuret var färdigsydda, ville Lillan att Mia skulle sy fast små pärlor på sammetsklänningen. För varje pärla krävdes 1/10 av en rulle tråd.

”Hur många pärlor kan du sy fast?” sa Lillan.
”Ungefär fyra, men då har jag lite tråd kvar också”, sa Mia.

Som traditionen bjuder, illustreras gåtan av en fullkomligt ovidkommande bild som inte alls är en ledtråd, nähedå.

Facit kommer vid midnatt!