Lotten Inlägg

Efter tjuförsta luckan var alla i båset helt slut i rutan och slickade sina sår för att orka med denna lucka – den sista 2025. Hederstischavinnaren embryo fick sällskap av den glada Ingela, och nu har vi bara en dragning kvar!

Lucka 23 härmar ett verk med en fabulös kreatör.

10 x 10 =100

Tillbörligt är, kära läsare, att allt, som företages i tider av oro, börjar med ordning och överenskommelse. Ty när vardagen rämnar och kroppen värker mer än själen orkar bära, måste människan finna ett sätt att uthärda – om inte genom fromhet, så genom sällskap.

När därför förkylningen gick i dalen, och vilopulsen steg som vore den besatt, sammankallades tio personer till ett läger. Luften på platsen var tunn, reglerna många och träningsvärken obönhörlig. Ingen fruktade döden; däremot fruktades ett missat träningspass, hosta på fel dag eller inställda intervaller till följd av snuva.

De sju kvinnorna voro Pernilla Wiberg, som var initiativtagare och en ledargestalt, Frida Karlsson – den passionerade och intensiva, Frida Hansdotter, berömvärt balanserad, den energiska Ebba Andersson, den på planen så eleganta Lotta Schelin, Nilla Fischer – mer disciplinerad än alla andra och den allvarsamma samt uthålliga Evy Palm.

De tre männen voro den strukturerade och stabile Peter Forsberg, den känslomässige Fredrik Ljungberg och den frispråkige Daniel Ståhl.

För att dagarna ej helt skulle uppslukas av pulsdata och kvällarna av klagan, beslöts enhälligt att en person varje dag skulle utses att råda över ordet. Denna skulle bestämma samtalsämnet och var och en av de övriga skulle, utan undanflykter, framlägga en berättelse ur sitt liv, lämpad att skänka lärdom, förnöjelse eller åtminstone igenkänning.

Och så skedde.

Varje dag utsågs en kung eller drottning bland de tio deltagarna vid höghöjdslägret. Denna person bestämde dagens tema och fastställde ordningen för de andra nio – utom för Daniel Ståhl som alltid talade sist.

Några exempel för att illustrera gången presenteras härmed.

Den första dagen berättade bland andra Pernilla Wiberg om hur hon, när hennes värden voro sämre än någonsin, valde att framställa dem såsom ännu sämre, och därigenom vinna både vila och särskild omsorg. Alla förstod, och ingen klandrade henne.

Den andra dagen hyllades särskilt Frida Hansdotters berättelse om hur kärlek – fastän förbjuden av tävlingsledningen – fick plats mellan felaktigt bokade pass och dimhöljda spår.

Den tredje dagen stod Nilla Fischer ut med sin berättelse om övermod, och hur ett extra pass kan kosta mer än det ger.

Så gick de tio dagarna med tio berättelser per dag, fyllda av ord, skratt, mild förargelse och den tröst som endast uppstår när människor delar sina brister snarare än sina meriter. Om någon i detta sällskap ibland talade om disciplin, återhämtning och laganda med särskild iver, märkte de andra hur samma person ibland tog genvägar i det fördolda – vilket de i stillhet fann vara mer mänskligt än klandervärt.

När lägret var till ända och de återvände hemåt, voro de varken fria från träningsvärk eller fullkomligt botade från oro. Men alla hade de inkasserat en och samma förkylning.

Och detta, kära läsare, är skälet till att dessa historier nu anförtros eder.

Näääe, nu är vi trötta på onödiga bilder!

Facit till lucka 23 kommer nån gång efter midnatt – några minuter in på julafton!

Ojojojojoj. Här satt jag och våjnade över hur svår den nittonde luckan var, medan kommentatorsbåset i facit bara trallade vidare i vardagen och roade sig med ordinära lördagsbestyr. I nyss nämnda facit fick Eva-L och Magganini chansen att vinna näst-näst sista dragningen – vilket de gjorde! (Och jag står fortfarande tålmodigt i kö för att få låna HB i lucka 19 på biblo här i stan.)

Lucka 21 … Detta innebär att vi bara har den allra sista luckan kvar på tisdag. Är detta månne ett tack till en snabbt hopkommen, prisbelönt novell? En långfilm? En roman? Eller en hel encyklopedi? Eller … är det ens ett tack?

Nänu. Nu får det vara nog med distraktioner. Vad är det här för trams? En onödig och ovidkommande bild!

Facit till lucka 21 kommer nån gång efter midnatt!

Tänk att plommonstopet i facit till lucka 17 släppte ifrån sig tre vinnare i Dammråttan, AiP och Kråkan … och tänk att jag fortfarande inte har hunnit fotografera tröjan! Snart får jag tummarna loss!

Idag är det en sån därn obegriplig lucka som är genomskinlig om man vet. Lettrådarna i kommentatorsbåset kommer att krylla av namn, tror jag. Eller inte, förstås. Bra att det är fredag så att fler kan vara vakna till midnatt. Nämen nu kör vi!

Lucka 19

JOURNALUTDRAG

Klinik: Röst & rörelse, avd. 14
Inskrivningsorsak: Ihållande röstfenomen, recidiverande uppresningstendens

Ansvarig doktor:
M. Winkelmann
(leg. spec. allmänmed., särskilt intr. för rehab efter långv. episoder av silentium voluntarium involuntarium)

Anamnes
Pat. talar om barndomen och uppehåller sig vid envist kvillrande kanariefåglar. Ihållande verbal aktivitet noteras. Under sena tonåren förekom enligt pat. ett ”ständigt behov av nya skor” för långa vandringar, ofta i samband med identitetsprövning och geografiska förflyttningar. Pat. beskriver även en uttalad längtan efter att få sjunga tillsammans med modern (relationen initialt konfliktfylld).

Status
Emotionell status: Gott hjärta, god bärighet trots tidigare trauman.
Motoriskt: Återkommande rörelse uppåt. Pat. reser sig frekvent upp, trots att pat. objektivt sett redan står. Symtomet bedöms som kroniskt.

Psykisk status: Orienterad x3. Tankeinnehåll präglat av röst, rörelse och återkommande uppresning. Ingen vanföreställningsproblematik. Ingen realitetsbrist.

Not.
Vid senaste besöket medför pat. ett löst blad, ej arkiverat. På bladet återfinns endast följande text:

Jag dör. Ge mig vatten. Kallt vatten.

Pat. uppger att detta inte är en uppmaning, utan ett konstaterande.

Bedömning
Pat. uppvisar stabil identitet och stark röst. Prognosen bedöms som god vid fortsatt kontinuerligt uttryck. Sång förekommer spontant, ibland riktad upp mot taket. Inga tecken på psykos.

Plan
Ingen ytterligare behandling planeras.
Pat. rekommenderas fortsätta tala, sjunga, skriva, dansa samt resa vid behov.

Sign.
MW

Jahaja, ett middagstips här? Verkar dumt. Och helt onödigt.

Facit till lucka 19 kommer nån gång efter midnatt!

I femtonde luckans facit konstaterades att bokstavsfnuttar är förtjusande, och att svansar, hattar, muscher och citattecken även de kan få kallas fnuttar. Skiljetecknets dag är den 24 september, men vad jag kan se finns inte internationella dagen för fnuttar än. Nåt för oss att jobba för kanske? Javisstja, Pysseliten och Kaj (som för övrigt ju är släkt) vann varsin tischa. Bildbevis på tröjunderverket kommer imorrn!

Lucka 17 ser lite pirandellisk ut …

(In på scenen kliver fem som söker hjälp.)

Novellen:
– Nån refuserade mig med motiveringen: ”Barndom är ett uttjatat ämne och dessutom är du för kort.” Nån annan höll med: ”Några grabbar och en livlös kropp låter ju spännande, men vem fan vill läsa om lojalitet när döden knackar på?” Snicksnack, om jag bara får lite hjälp på traven så ska jag bevisa att jag är att räkna med.

Sagan:
– Alla sa att jag var löjlig, ett tramsigt påhitt utan verklighetsförankring. Jovisst, på ytan. Jag är förvisso lite rörig (alla gillar inte parenteser och till synes fjantiga fotnoter som slingrar sig som vinrankor runt storyn), men all kärlek, svärden, råttorna och hjältarna i en salig röra kan med rätt handlag bli nåt!

Thrillern:
– Fokusera på mig. Jag är kuge. Jag förstår hur det låter: fjättrad i hus, rum, e säg. Besatthet, jovisst. Smärta är e drivkraft och om maskie fugerar kommer jag att bli läst.

Pjäsen:
– Ni andra bara klagar utan stringens och disciplin. Jag är byggd för röster – inte för bilder – vilket behöver åtgärdas. Replikerna i korsförhöret behöver nog några pauser, kanske några upprepningar. Jag är nog den av oss fem som behöver mest hjälp, om sanningen ska fram.

Kärlekshistorien
:
– Jag har inga kapitel att gömma mig bakom.
– Jag är inte ens en färdig bok utan mer ett manus.
– Ja, med dialoger som är staplade på ännu fler dialoger.
– Och … tystnader … utan berättarröst.
– Ofärdig, skulle jag kalla mig.
– Av alla här är jag perf…
– Ja, verkligen perfekt!
– Tänk att få bli ihågkommen för det som sker mellan replikerna.
– Åh! Ja! JA!

(Tystnad. Verken tittar på varandra.)

Thrillern:
– Jag tror att vi letar efter samma perso.

Pjäsen:
– Precis. Exakt. En som inte skriver oss.

(In från kulisserna kommer lösningen.)

Örk, vilken läbbig bild. Den ska ni nog ignorera.

Facit till lucka 17 kommer nån gång efter midnatt!

I förra facitet fick Frida & Marianne varsin turtischa, och eftersom det är tischaleveransmåndag idag, har namn, adress och storlek börjat dimpa ner hos mig. Det ska ni veta: jag sparar (hej gdpr) inga adresser och heller inga storlekar (det kan ju vara fukt i garderoben) från år till år, så ni måste mejla eller smsa sånt: lotten@bergman.com eller 070-888 55 42.

Jag gillade Pysselitens facitkommentar: ”Är det imorgon snart?” (För så känner även jag.)

Lucka 15, som är så svår, så svååååår …

Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle börja skriva. För vår huvudperson var det den allra första boken, och den skrevs samtidigt som jobb på olika ställen som skatteverket sköttes prickfritt med tungt ansvar för familjens försörjning. Alla försökte skriva, var och en på sin egen kammare med stora, tunga skrivbord varpå pennor och papper låg i bestämd ordning och ljuset silades genom lövverket utanför fönstret. Annalkande steg alltid anades tydligt på den kramsande grusgången. Så reste även Adam från hemstaden London i Storbritannien ner till Nederländerna, till Martins stad. Denne bodde i ett grått, trist fyrtorn med hela sin släkt. Även han kom för att skriva, tillsammans med sin trolovade, som annars harvade på utan inspiration. Medan de var där så var tiden tyvärr inne, när det var dags för honom att mördas med en silverdolk. Och vår huvudperson skrev på sådant vis i sin förstfödde bok och lade liket i ett kök, ty det fanns icke rum för honom nån annanstans. I samma nejd voro då några detektiver ute i markerna och spanade efter sådant som verkligen inte passar in i en bibeltext.

Nämen va?
Det var då fasligt vilket obegripligt klotter. Är det månne kod? Morsemedelenden? Moderna dopnamn? Akronymer? Lyd mitt råd: strunta i krafset!

Facit till lucka 15 kommer nån gång efter midnatt!

Den tolfte dagen presenterades facit till lucka elva, men var även dagen när alla i båset fyllde på information om HB, berättade om Lassie-ögonblick och tände lite ljus för DDM här och där. Ur plommonstopet drogs Niklas i Göteborg, och tröjtryckeriet har lovat mig leverans nu på måndag. Oj, vad jag ska sprätta frimärken omkring mig!

Lucka 13, som inte alls låter som en vän Lucia-typ

Kolla! Kolla!
Förbaskade jävlarns skit!
Jag är ju död! Så död man nånsin kan vara.

Jag ska lugna mig. Men. Helvete, vad jag är förbannad. Har jag mig själv att skylla? Jo, kanske det, men på detta sätt skändligen mördad en varm julidag utan någon som helst förvarning? Salope! Är det att visa respekt? Nej! Putain!

Med tanke på min utbildning borde jag förstås ha kunnat göra nåt åt situationen – men det hann jag fan inte ens tänka på! Allt är despoternas fel!

Var min kärlek till er alla för stark, eller? Var jag för frispråkig? För ilsken för er smak? Ni tycker väl förstås att det är mitt fel, men det ska jag säga att det var faktiskt inte jag som drev mig själv till mardrömslivet nere i avloppssystemen. Fan! Jävla kloakhelvete!

Min själ har flytt min stackars erbarmliga kropp, och nu kan ni bara se den där virala bilden från brottsplatsen. Merde. Tog någon ens och kollade fingeravtryck och sånt? Nä! För ”tiden är inte mogen” sa de!

Inser ni nu – när jag är död – att jag var förnuftets röst? Nej, ni är blinda och offrar glatt det allmännas väl utan att inse att huvuden borde rulla. Och därför är ni inne i en nedåtgående spiral där allt blir värre bara för att ni inte inser att om en sisådär fem- eller sexhundra influencers offrades på stupstocken, skulle vi alla leva lyckligare.

Utom jag då, för jag är jättedöd!

Att jag lägger ut oviktiga bilder för att distrahera er är förstås ett ofog. Så då kommer en jätteviktig bild som är lösningen på allt! (Not. Verkligen inte alls.)

Facit till lucka 13 kommer nån gång efter midnatt!

Nionde luckan med Schubertfeeling och dess klargörande facit hedrades genom kuriosa galore & extra kryddor samt två nya ägare av osynliga tischor: hakke och Fredrik I. (De trycks i detta nu, säger ryktet. Tischorna alltså.)

Men nu ramlar vi vidare!

Lucka 11

Vi var ju bara juniorer

Jag brukar bli ombedd att ge unga människor råd. Förmodligen bara för att jag en gång själv var ung. Något annat kan det inte handla om eftersom jag verkligen inte tog hand om mig själv eller var listig och smart på något sätt. Så jag brukar bara säga att ungdomarna i alla fall ska borsta tänderna. Inte så höga krav, kan man tycka. För vem fan kan vara kreativ när man samtidigt måste beställa tid för rotfyllning?

När vi var unga ställde vi hela tiden frågor om framtiden, men jag tycker bara att de unga av idag ska rycka på axlarna och leva så sorglöst det går. Om det går. Det ena leder till det andra och plötsligt är man bara den man är, liksom. Ta ut svängarna, var lite flippad, dansa barfota utklädd till ett spöke vetja!

Människor har ju oftast makten att styra sig själva i rätt riktning vad det lider.

Sedan är det inte så himla noga med allt, och det finns ingen som helst mening med att fokusera på sitt yttre. Många ifrågasätter mina androgyna kläder och säger att jag faktiskt ser ut som en häst med mustasch, men det skiter jag i.

Det är inte allom bekant, att jag som barn var sjuk. Ofta. Länge. Sängliggande månader i sträck. Det sägs att sådana barn – om de liksom Proust och Kafka överlever – har större chans att få ett kreativt yrke eftersom de under så lång tid inte kan göra annat än att läsa och fantisera.

Nu när jag har ungdomen långt bakom mig och kan uttala mig om vad vi höll på med då, ifrågasätter jag inte ens de etiopiska episka äventyren med de absurt höga vågorna. Särskilt inte det vi skapade under den famösa påskveckan på sjuttiotalet. Vi var ju faktiskt bara juniorer som inte visste bättre!

Näääh. Den här bilden är väl helt fel!? Mysko.

Facit till lucka 11 kommer nån gång efter midnatt!