Lotten – den skrattande språkpolisen

Om jag skulle få för mig att undvika amerikanska produkter …

Om jag skulle få för mig att undvika amerikanska produkter …

Publicerat av Lotten Bergman den 20 februari 2025 15:38

Igår var jag på en av de famösa herrmiddagarna med ett gäng numera distingerande män som för blott 40 år sedan fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar i Bromma. Vi kom att prata massa politik, massa domedagsprofetior och massa ”men snart är vi döda allihop”.

Jag är inte en prepper, även om jag har huset fullt av mat och gamla kläder; om det blir krig och digitaliseringen försvinner är jag rökt. Förmodligen skulle jag kunna skrapa fram en tjuga och några enkronor samt sälja en vigselring, men inte mer än så. (En av herrarna vid bordet igår har ett kassaskåp med guld, en annan planerar att sälja sin båt.)

Så jag satte igång att kolla hur det skulle funka att helt enkelt bara sluta köpa amerikanska varor. Och ryska. Samt kinesiska. Jösses, vad svårt – och jag som älskar mina fina Iphonisar och Macbookar!!! (Utom en viss dator 2006.)

Det som är lätt att ersätta med europeiska produkter är, tror jag, kläder, bilar och läkemedel. Värre är det med smarta mobiler, filmstreaming och digitala sätt att betala. Jättesvåra att ersätta är operativsystem, sociala medier, bankkort och avancerad teknologi (den som jag inte begriper mig på).

Men ni vill väl ha en lista? (Med reservation för fel – det här är inte mitt specialområde.)

Teknik & elektronik

Amerikanskt	Europeiskt (land inom parentes)
Apple (Iphone, Macbook)	Fairphone (NL), Nokia (FI), Shiftphone (DE)
Microsoftgrejer	Linux-distributioner som Ubuntu (UK), Debian (DE)
Intel-processorer	ARM-baserade processorer (utvecklad i UK)
Nvidia (grafikkort)	Ingen europeisk motsvarighet! Men ARM (UK) gör chipdesign. (Inte räfflade chips.)
Googleprylar (Android, Gmail, Chrome)	ProtonMail (CH), Vivaldi (NO)

Här kan man fylla på även med det sydkoreanska Samsung, även om det inte är ett europeiskt företag.

Bil & mc

Amerikanskt	Europeiskt
Tesla	Volkswagen (DE), Renault (FR), Volvo (lite SE), Polestar (SE)
Ford	Peugeot (FR), Citroën (FR), BMW (DE)
Harley-Davidson	Ducati (IT), BMW Motorrad (DE), Triumph (UK)

Mat & dryck

Amerikanskt	Europeiskt
Coca-cola, Pepsi	Fritz-Kola (DE), Club-Mate (DE), Cuba-Cola (SE)
McDonald’s, Burger King	Max Burgers (SE), Quick (FR), Hesburger (FI)
Kellogg’s (flingor)	Frebaco, Axa, Gyllenhammars, Färsking (SE)
Mars (Japp!), Snickers	Milka (DE/CH), Ritter Sport (DE), Côte d’Or (BE)
Heinz ketchup	Felix (SE), Mutti (IT)

Skor & kläder

Amerikanskt	Europeiskt
Levi’s	Nudie Jeans (SE), Diesel (IT)
Nike	Adidas (DE), Puma (DE)
Converse	Veja (FR), Novesta (SK)
Patagonia	Fjällräven (SE), Napapijri (IT)

Streaming & musik

Amerikanskt	Europeiskt
Netflix, AppleTV, Disney+	Canal+ (FR), Viaplay (blääää, SE), Sky (UK), BFI Player (UK)
Apple Music, YouTube Music	Spotify (SE), Deezer (FR), Tidal (NO)

Betalning & finans

Amerikanskt	Europeiskt
Visa, Mastercard	Svårt att hitta europeisk motsvarighet!
PayPal	Klarna (SE), Trustly (SE), iDEAL (NL)

Sociala medier & kommunikation

Amerikanskt	Europeiskt
Facebook, Instagram	Vero (UK), Mastodon (DE)
WhatsApp	Signal (SE)
Google Search	Qwant (FR), Ecosia (DE)

Läkemedel

Amerikanskt	Europeiskt
Pfizer, Moderna	AstraZeneca (UK/SE), BioNTech (DE)
Johnson & Johnson	Bayer (DE), Sanofi (FR), Novo Nordisk (DK)

Vad tror ni? Jag kan fylla på med fler exempel om ni har några!

Det finns så många protester jag har genomdrivit i mitt liv – utan att göra den minsta lilla skillnad.

Runt 1989 slutade jag handla kläder på Benetton eftersom en expedit var jätteotrevlig när jag påpekade att hon hade slagit in 399 kr för en axelvaddsförsedd tröja som enligt prislappen skulle kosta 149 kr. ”Det är fel, det är det finska priset, sa hon – och då gick jag. Min protest gav inte något resultat förrän 2022, när den sista affären i Sverige stängde.
En kompis i Lund beordrade mig att inte handla i en viss ostbutik eftersom personalen hade varit dum mot hennes bror. Jättelätt att genomföra: jag bor ju inte i Lund.
Sanna mina ord: Amazon, Nestlé, Shein och Temu går strax i putten för de får inte en krona av mig.
Jag utfärdade redan 2005 lakansinköpsförbud eftersom linneskåpet här hemma är sprängfyllt. Här protesterar jag förstås bara lite lamt mot mig själv – men principfast som jag är, köper jag i alla fall aldrig lakan på Jysk.

En bråkdel av (det manglade!) innehållet i linneskåpet.

21 kommentarer

Framtidstankar (nästan utan AI) i nådens år 2025

Framtidstankar (nästan utan AI) i nådens år 2025

Publicerat av Lotten Bergman den 13 februari 2025 15:00

Jag måste inleda med en chockerande insikt:

– Hur fasen blev det 2025 så snabbt? Årtalet ser ju inte klokt ut. Det måste vara en illusion, ett skämt, ett skutt via kvantumfysikaliska trollformler och parallella universum.

Fast jag har ju bloggen, så jag kan ju resa lite i min egen tid. Vad gjorde jag i mitten av februari 2006? Aha, vi åt semlor:

– Men var är marmeladen?

Tiden stannar. Klockorna likaså. Vi sex andra runt bordet stirrar på varandra med gräddmustascher. Marmelad? Att köpa sju semlor kostar på, och att klämma en semla alldeles efter två portioner kvällsmat kan få nästan vem som helst lite trögtänkt.

Joodå. Den besvikna sexåringen hade förväxlat ordet marmelad med ordet mandelmassa.

År 2007 skrev jag att jag hatar tre saker, nämligen

att gå skottkärra
att leka stolleken
februari.

Men hur hänger detta ihop med AI i rubriken? Jo, under mina två föreläsningsdagar denna vecka fick jag svara på undringar om framtiden. Några ställde frågor under själva föreläsningarna, andra tassade fram till mig i pauserna och frågade mig som vore jag Arthur C. Clarke, Jules Verne, Ursula K. Le Guin eller H.G. Wells.

Jag tackade för förtroendet och babblade på som funnes det ingen morgondag. (Hehe.)

– Kommer våra jobb att finnas kvar om tio år?

(Jag tog på mig en bekymmersrynka, tittade snett uppåt vänster, gnuggade tumme mot pekfinger.)

– Javisst! [Fast jag har ju ingen aning.] Men vi kanske jobbar mer med att uppfinna saker och mindre med att mata in siffror och nästan aldrig med att analysera data.

Med uppfinningar menar jag egentligen blott sånt som jag kan tänka ut, men de häftigaste uppfinningarna är förstås sådana som vi inte kan tänka ut. Än.

Men hörni. Det är jättetråkigt att borsta tänderna, planera all möjlig batteriladdning, hänga tvätt och måla husets träpanel. Och det är ju ren idioti att stå och spola vatten ur kranen i väntan på att varmvattnet ska dyka upp samt att samla på sig 200 tomma kartonger som är jättebra att ha. (Jag ber om ursäkt i förväg eftersom mina uppfinningar här ovan ju drabbar hela yrkesgrupper.) Så mina ouppfunna uppfinningar är:

munskölj som funkar bättre än tandborstning
en evighetsmaskin som eliminerar behovet av batterier
tyg som stöter bort smuts, svett och all annan skit – som gore-tex fast inte bara mot väta
målarmanick som klättrar på husfasaden och bara sköter sig själv som en vertikal robotdammsugare
mojäng i vattenrören som leder tillbaka kallvattnet om det är varmvatten man vill ha
krympmaskinen som förminskar allt som bara ska läggas undan på en bra plats i väntan på ”en vacker dag”.

Alldeles strax har halva februari försvunnit in i dåtiden. Förvisso kommer februari tillbaka redan 2026, men vi har ju i alla fall semlorna att trösta oss med.

Pssst.
Som bloggare måste jag erkänna att jag har alldeles för många dagar mellan inläggen. Men det ska jag ändra på; drömmen är att alla människor läser och skriver mer samt oftare.

30 kommentarer

Lilla Hyttnäs – detaljerna!

Lilla Hyttnäs – detaljerna!

Publicerat av Lotten Bergman den 28 januari 2025 12:15

Sannsagan om hur jag hamnade i både Carl Larssons och Karin Larssons respektive sängar har jag berättat mången gång. Men en rekapitulation kommer här:

Jag började blogga.
År 2006 skrev jag om Sundborn och hur jag älskade det Larssonska huset, som jag inte hade varit i.
Den rimmande kommentatösen Ami Bergöö – gift med ett Larssonskt barnbarnsbarn – bjöd prompt in hela Bergmanfamiljen till Lilla Hyttnäs.
Vi lydde, kom överens, barnen skötte sig, vi lärde känna varandra och nu har Ami och jag blivit både mor- och farmödrar och då kommer även nästa generation att få sova i Carl Larssons säng.

Bild från allra första besöket 2006 – med våra sammanlagt åtta barn runt bordet. ©Lotten Bergman

Så här dukades det i fredags kväll. ©Lotten Bergman

Även här en bild från första besöket, där jag sitter i sängen och bloggar. (Sängen var stenhård, men har sedan dess fått en ypperligt mjuk madrass.)

Och nu har jag varit i Sundborn och Lilla Hyttnäs-huset igen! Kroppsarbete stod på agendan, men som vanligt smög jag runt och fotograferade allt som jag kunde tänka mig att jag inte har fotograferat förut.

Så – här får ni en liten annorlunda rundvandring!

Jag försökte här posera lika propert som Karin Larsson i hatt. Det gick inte alls. ©Lotten Bergman

Nästan alla fönster har så fina eterneller mellan rutorna. Hmmm. Så skulle jag väl kunna göra i mina tre fönster som är 100 år gamla? (Mina övriga 16 dubbelfönster är modern skit från 1980-talet.) ©Lotten Bergman

Så enkel gardinupphängning! Så vackert! ©Lotten Bergman

Ett sånt här nedfällbart bort ska jag installera i köket hemma! ©Lotten Bergman

Den här lilla upphöjningen i ett hörn i den första ateljétillbyggnaden är inte en scen, och inte en plats att måla på. Nej, den är Karins – så att hon lätt kunde titta ut och se att alla barn som lekte utomhus mådde bra. ©Lotten Bergman

I detta rum finns även denna teckning från 1902. Det föreställer Carls inte alldeles förtjusande pappa. Texten lyder: ”Min far, Olof Larssons, porträtt, ritadt dagarne efter mors död.” ©Lotten Bergman

Här går man omkring och letar efter snygga låsanordningar för hundratals kronor. Så här gjorde man runt förra sekelskiftet! ©Lotten Bergman

Det finns massa, massa tallrikar som Carl målade på. Den här var ju fin! Men VAD har han i händerna? (Tillsammans med Karin målade han en hel servis som finns på gården.) ©Lotten Bergman

Lilla Hyttnäs byggdes om från en normalstor gård till ett jättestort konstnärshem i olika perioder. Men medan den moderna människan idag – som jag har förstått det – suddar ut dåtid för att nutiden ska smälta in så osynligt som möjligt, lät man förr spåren synas tydligt.

Här är trappan upp till andra våningen med sovrum en masse. Barnbarnsbarnbarnet Kajsa och barnbarnsbarnet Pontus hade ingen aning om i vilket skede det forna trappräcket kapades – förmodligen gjordes trappan om när dörren mot köksavdelningen sattes igen. Den bruna ledstången är en helt vanlig pinne – inte alls specialtillverkad eller dyr. ©Lotten Bergman

Och blank av slitage. Jag klappade ledstången ömt, pussade klossarna som duger utmärkt som upphängningsmekanism, och tänkte att kanske gjorde även någon annan likadant för 125 år sedan? ©Lotten Bergman

Se så fint den slitna trasmattan smiter om trappstegen. Trappstegspinnar borde man väl kunna tillverka själv? (De kostar skjortan i fina butiken.) ©Lotten Bergman

På ett annat ställe i huset sitter ledstången fast på detta enkla, snillrika sätt. Känner ni inte att vi alla borde sänka renoveringsambitionsnivån lite? ©Lotten Bergman

På väggarna vid trappan med trasmattan finns många tavlor uppsatta. Jag har gått här i 20 år och inte kollat vad det är för något egentligen.

Åhå, Ivar Arosenius, John Bauer och prins Eugen. Förstås. ©Lotten Bergman

En av mina favoritdetaljer i huset är hyllan för August Strindbergs böcker – tillverkad så att böckerna inte ska kunna tas fram. Ni minns kanske? Carl Larsson och August Strindberg var såta vänner som umgicks och hjälpte varandra på många olika sätt.

Men.

Under en middag vågade Carl antyda att August ibland faktiskt varit orättvis i sina åsikter när det gällde medmänniskorna. Det föll icke i god jord. I ”En ny blå bok” (1908) hämnades August när han skrev att Carl var falskheten personifierad, en person ”som ljugit ihop en karaktär åt sig eller rättare sagt en karaktärsmask” och passade sedan även på att kalla Karin Larsson för ”en stor djävul i elakhet”.

Detta gjorde August inte ostraffat. En snickare tillkallades och sedan dess står Strindbergs dedikerade böcker på Lilla Hyttnäs så här; man kan se dem men svårligen pilla ut en enda bok. ©Lotten Bergman

Barnkammaren! I dörröppningen mot Carls rum hänger draperiet ”Kärlekens ros”, som Karin vävde. Hennes säng står längst bort till vänster. ©Lotten Bergman

Se så enkelt man bygger en liten hylla! Fjupp, bara! ©Lotten Bergman

Avslutningsvis kommer här en filmsnutt med den famösa skåpsängen där all världens kändisar har sovit – bl.a. Selma Lagerlöf tillsammans med Sofie Elkan.

Sätt på ljudet och lyss till knaket!

Ber om ursäkt för det tjatiga ©Lotten Bergman under bilderna. Men jag måste tyvärr göra så.

27 kommentarer

Trumpen igen …

Trumpen igen …

Publicerat av Lotten Bergman den 20 januari 2025 22:13

När Trumpen var i faggorna i USA för drygt åtta år sedan, skrev jag mycket om galenskaperna. Det var fascinerande hur tokig man kunde vara och ändå bli vald till presidentkandidat, resonerade jag. Och analyserade än det ena uttalandet, än det andra – eftersom jag är förvånansvärt intresserad av världspolitik.

Under rubriken ”Trumps gloria på sned” skrev SvD detta om token den 2 juli 1990.

När Trump plötsligt vann valet 2016, tappade jag styrfart vad gäller intresset för utrikespolitiken och ville inte längre följa med i nyheterna. Sedan gick åren – och så vann knäppgöken tokvalet 2024 också … och nyss höll han det där talet som jag bestämde mig för att inte titta på eftersom jag vill yla mot månen, slå sönder danskt porslin och riva ner tapeterna när Trumpen pratar. Men så tittade jag trots allt på några klipp och hörde att han bl.a. ska

”ta tillbaka” Panamakanalen från Kina
utropa nationellt nödläge och skicka militärer till gränsen mot Mexiko
lämna Parisavtalet (igen)
låtsas att transpersoner inte finns
avskaffa statliga subventioner för elbilar och borra efter all olja i hela USA (”drill, baby, drill!” sa han släpigt)
ge berget Denali tillbaka det amerikanska namnet Mount McKinley
hämnas på tidigare presidenter
se till att Elon Musk får sin vilja igenom angående en tripp till Mars (för att jorden kommer att gå under?)
skicka ut kriminella som kommer till USA direkt från fängelser och mentalsjukhus i hela världen.

Den sista punkten är lite extra intressant för språkkunniga. Jag pratade med Trettiotvååringen, som har en teori om att Trumpen som en papegoja upprepar detta om en invasion av patienter från mexikanska mentalsjukhus (asylum). Han har helt enkelt hört något om asylum (asyl) och fattar inte …

Efter varje mening under talet ställde sig publiken upp och applåderade sin frälsare så att de förmodligen har träningsvärk i låren imorrn. (Drygt 150 squats.) När han sa att ”an assassin’s bullet ripped through my ear” och att han räddades av Gud ”to make America great again” visste förtjusningen inga gränser.

All världens politiska ledare som under åren har varit kritiska mot USAs knäppa politiska karta, skriver nu på sociala medier och gratulerar Trumpen – för att

detta krävs av dem?
de inte vill ha stryk?
de är väluppfostrade?
de faktiskt vill gratulera?

Varma gratulationer? Statsministerns konto på X har programförklaringen ”News and speeches from Prime Minister Ulf Kristersson”. (Besök för guds skull inte X, för maken till otrevliga diskussioner finns inte. Man får mardrömmar av dem redan innan man somnar.)

Nu finns det många som säger att det är ett medvetet drag, detta att Trumpen förefaller vara helt jädra koko. De hävdar att han är så mån om att folk ska vara rädda för honom att han säger till sina rådgivare att sprida rykten om att ”vi måste göra som han säger, annars vet vi inte vad han kan hitta på”.

Det är ju nästan ännu läskigare än om han är knäpp.

Nämen titta vilken kul stavning i SvD idag! Trrump!

Nu kollade jag på den väldigt uppdaterade Vita huset-sajten, där Trumpen antingen har intagit en despotpose eller gör sig redo för en tango.

Det är ett himla pekande när det gäller megalomaniska män. Lenin, Karl XII, Napoleon och Rochambeau. [CC, mina skärmdumpar]

Avslutningsvis kommer här ännu en liten rubrik.

Har ni några tankar om framtiden? (Om inte i USA, så i största allmänhet.) Eller så konstaterar vi bara tillsammans med Alf Henrikson följande:

31 kommentarer

Omslagsflickan

Omslagsflickan

Publicerat av Lotten Bergman den 15 januari 2025 10:33

Runt 1979 kom de två basketspelarna Ray Tarnowski och Kalle Barton varje vecka till vår skola för att lära oss att spela basket. Men det visade sig att de hellre pratade med oss – så vi stod i en halvcirkel runt dem och pratade och pratade.

En gång hade Kalle (som egentligen heter Charles) hamnat på omslaget av någon tidning, och Ray retade honom för detta – oklart varför. Vem vill inte vara på omslaget av en tidning, liksom?

– You’re an oooooomsläigspojka! retades Ray, som inte kunde något annat svenskt ord än just detta.

Jag skrattade och skrattade. I handen höll snurrade jag samtidigt ett halsband med en liten, blå glaselefant.

När Kalle Barton började jaga Ray Tarnowski med bollar runt gympasalen skrattade jag såpass okontrollerat att mitt den lilla, blå glaselefanten hamnade på en av mina utstående framtänder. Pffiong! slog den lilla berlocken av en bit av höger framtand.

Vem vill inte vara på omslaget av en tidning? sa jag 1979. Idag kan jag säga ”åååh, inte på omslaget igen” … eftersom det är där jag är. Rödmosig och trött – som man ju blir av basketträning – stoltserar jag med att förmodligen vara den enda i Sverige som har coachat och spelat i ett och samma lag i 26 år. Om Ray hade sett mig, hade han ropat:

– You’re an oooooomsläigspojka!

Titta, ett sånt där onödigt tankstreck fick jag också!

På den lilla bilden i mitten kan man se att jag har ett ”fult skott”. Detta beror på att vi lärde oss att skjuta så på 1970-talet när det varken fanns barn- eller dambollar och herrbollen kändes tung som ett bowlingklot.

Här kommer tre andra exempel på när jag var omslagsflicka – fast inte alltid synlig …

”Posera vid trädet” sa fotografen. ”Vi klättrar upp i det istället!” tjoade jag och hoppades att det skulle bli en roligare bild. Eh.

Tänk va, att vi var föremål för ett hemmahosreportage! (Här är blogginlägget om rådjursskallen.)

Er tur! När figurerade ni i tidningar? Om det är DN eller SvD kan ni be mig hitta artikeln eftersom jag har tillgång till arkiven!

(Och hur gick det med den avslagna tanden? Jo, sex år senare flyttade jag till Lund, där en underskön tandläkare klistrade på ett litet plasthörn samtidigt som han svor över alla tandläkare som under åren mött mig utan att knysta ett ord om små fiffiga plasthörn. Det lilla plasthörnet har under åren trillat av – särskilt inför bröllop, klassåterträffar och fotograferingar. Men just nu sitter det fast och inväntar nästa högtid.)

Uppdatering!
Kommentatösen Ökenråttan skickade ett bildbevis; även hon försöker få alla att spela basket.

Perfekt skotteknik med ena handen under bollen och underkäken som stöd från sidan.

33 kommentarer

Julgranen, Jerry och de jävla parkeringsapparna

Julgranen, Jerry och de jävla parkeringsapparna

Publicerat av Lotten Bergman den 7 januari 2025 09:49

Gott nytt år!

Nu ska ni få se den absolut fulaste gran som någonsin har släpats in i ett vardagsrum. Det är faktiskt inte ens en gran, utan en gren. Från en trädgård i närheten!

Grangrenen kapades med granägarinnans goda minne, bars hem under stoj och glam, putsades lite i fotabjället, ombads att böja på nacken och påkläddes under högtidliga former. Om Godzilla hade varit en julgran, hade han sett ut så här.

Julen kom och gick utan missöden (förutom tre helt normala besök på akuten), men vi fick oönskat besök av Jerry. Han kanske är en av flera, men jösses vad han ställer till det.

Lådan för plåtar under ugnen. Det är ju pepparkaksbakplåtspapperet, så självklart smakade det jättegott!

En av alla chokladbitar som Jerry har gnagt på. (Hmmm, skärbrädan ser väldigt sliten ut såhär på nära håll.)

Jag stänger sedan tre veckor in allt gott i burkar, lådor, dubbla plastpåsar och väntar på att Jerry ska döden dö. Men icke. Fällorna gapar tomma. Istället hittar vi ännu fler spår av hans framfart; ibland upptäcker vi inte dem inte ens i tid.

Några av de tusentals nattgästerna råkade i mellandagarna äta kasjunötter där påsen var trasig …

[nu kan ni pausa och andas en stund om ni fann detta lite läskigt]

I hallen såg det plötsligt ut så här, men ingen blev förvånad. Fast … Jerry verkade ha blivit väldigt rädd … eller akut dålig i magen?

Men nej, det var bara spanjoren som hade tränat på en konstgräsplan och fått med sig små plastkulor i skorna.

Jerry lever och frodas och använder fortsättningsvis mitt hus till att äta sig fet.

Men nu till mitt egentliga ärende: parkeringsjävlaskitapparna. Ni som inte kör bil – var glada över att ni slipper besöka sådana här ställen.

Parkeringshusen som byggdes på 1960-talet ser numera ut som miljöer i skräckfilmer. Men skyltarna med information om apparna är rena och fina och byts ut flera gånger om året.

Flera gånger i december råkade jag (och de mina) ut för

nya, obegripliga appar
ickefungerande internetvågor i de bunkerliknande parkeringshusen
gamla appar som inte funkade där det visade sig att appen inte längre existerade
plötsligt uppdykande krav på betalning utanför Coop, där det alltid har varit gratis förut.

Jag kämpade med ovanstående parkeringshusbetalning i 15 minuter, men var tvungen att springa iväg och prata i radio i en timme. När jag var färdig och hade parkerat gratis och INTE fått böter, körde jag lättad ut ur parkeringshuset och möttes där av en stor, lysande skylt med bilens registreringsnummer. ”Tack och välkommen åter” stod det också!

– Varsågod, muttrade jag och åkte hem för att undersöka vad detta innebar.

Jo, just detta parkeringsbolag läser bara registreringsskyltarna och skickar sedan med snigelpost en pappersfaktura. Parkeringen kostade 6,72 kronor och fakturaavgiften var 99 kr. Dagen efter kom dessutom en påminnelse från ett annat företag eftersom jag inte hade betalat 4,23 kr på en parkering den 2 oktober, och att påminnelseavgiften var 199 kr. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad i hela friden jag gjorde den 2 oktober, så jag betalade.

I Sverige finns runt 15 parkeringsappar. I våra grannländer har de samma jävla system, men färre appar och högre krav på tillgänglighet. Och där är det inte kommunerna som för skattepengar utvecklar sina egna parkeringsappar …

Jag vet att det i Spanien fortfarande är vanligt med vanliga automater och att i Nederländerna cyklar så stor andel av befolkningen att bilparkeringar inte är ett problem. Men hur är det i övriga världen?

Eftersom jag inte vill att nåt jävla parkeringsappsföretag ska bli arg på mig om jag använder deras loggor, bad jag min hallucinerande AI skapa en bild. Paslystark, anyone? Swerdgk servig!

57 kommentarer

Nyordslistan 2024 – kan de va nåt å ha?

Nyordslistan 2024 – kan de va nåt å ha?

Publicerat av Lotten Bergman den 27 december 2024 12:45

Jaaaaa.

Under många år skrev jag TJOHO och öppnade champagne för Nyordslistan här på bloggen och så berättade jag om vad jag tyckte. Jag såg mig som en ögonöppnare som satt i framkant och spred hajpad kunskap till de eventuellt intresserade.

Sedan visade det sig att alla ju blev alldeles otroligt fascinerade av Nyordslistan, och att tidningarna skrev spaltmeter om den. För två år sedan satt jag i tv och pratade om epadunk och en poet läste upp en dikt som han hade filat på i flera veckor, men som han i direktsändning sades ha kommit på under den lilla stund som vi satt i studion. Pfft.

Här satt jag mest och tänkte ”förbaskat, i den här vinkeln syns ju inte svärmors klänning från 1972”. (Den är av 100 % knastrig polyester och ni som hänger här på bloggen vet att jag brukar ha på mig den på julafton.)

Repristriangeln blinkar nu: här kommer bilder från några av mina tv-framträdanden.

Plötslig intervju på Centralen. Minns inte ens vad det handlade om!

Något språkligt i ”Landet runt” … tror jag.

En icke-debatt om niande i programmet ”Debatt”. Den föregicks av en ”debattartikel” om du/Ni, som heller inte framkallade nån vidare debatt. Alla håller egentligen med mig om att vi inte vill bli niade.

Så vad lär jag ut idag då? Jo, att alla nyordslistor sedan 1986 finns på Språkrådsavdelningen här, och att det är superduperintressant att läsa listorna från förr. Då skrev ingen tidning om dem – ingen! Kolla här hur det ser ut i tidningsarkiven på DN och SvD.

Ordet ”nyordslista” förekommer några gånger i SvD på 1980- och 1990-talen, men inte mer än lite inom parentes. Från 2012 är det braskande rubriker!

DN sparkade däremot inte igång den stora Nyordslisterapporteringen förrän 2012.

Alla 32 nyord från 2024 finns här, men jag drar upp några av dem här nedan.

avokadoskanner – en apparat som visar hur mogen en avokado är, vilket ju måste vara bästa uppfinningen sedan spinning jenny.

demure, [demjooor] – anständig, måttfull … alltså vad tusan, det kommer från influeraren Jools Lebron, som sa att hon sminkade sig ”very demure, very mindful”. (Himmel och pannkaka vilket jädra dumt nyord.)

drakdrönare – allittererande, eldkastande flygfarkost (allitteration igen!) som används i krig.
Den sprutar ur sig brinnande metall! Bra ord, men hemsk företeelse.

grön gumma – tidigare ostraffad kvinna som anlitas av kriminella nätverk. (Gumman är alltså tonåring.)

Magdamoderat – borgerlig väljare som röstar på S (partiledare är just nu Magdalena Andersson).

quishing – bedrägeri med hjälp av qr-koder. Bovarna och banditerna klistrar över en qr-kod med en annan som leder till en sajt som vips, stjäl alla ens pengar. (Phishing säger man om t.ex. mejlbedrägerier och smishing är luriga sms.)

slop – AI-texter av låg kvalitet, som skulle kunna heta AI-slop, AI-skräp eller AI-sörja istället. Jag frågade Ola Karlsson på Språkrådet om det inte i framtiden borde stavas slopp, och han höll med mig:
”Med två p, i synnerhet i böjda former som sloppet/sloppen (vilket genus det nu blir).”

umarell – en gammal gubbe som spanar på byggen som vore det en teaterföreställning! De kan till och med erbjudas inhängnad sittplats för att få titta bekvämt! (I norra Italien pratar man emilianska, och där betyder umarel, ’liten man’.)

Om ni går in på Språkrådssajten hittar ni även ord som bratsommar, coolcation, looksmaxing, rawdogga, soft girl och swiftiepappa. Därför måste vi njuta av gamle Gunnar Strängs utbrott:

Man bör ju undvika främmande ord, om man har en relevant, inhemsk vokabulär att tillgå!

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att alla ABC-bokförfattare kommer att hoppa av lycka, klappa händerna och glädjas över att äntligen slippa fastna på quinna, quagga, quorn och quiz.

Tjuvar fokuserar på quishing
och sabbar snabbt din swish, tjing!

Fotnot och korr-brasklapp: Mina händer skriver nyårslistan varje gång jag menar nyordslistan.

15 kommentarer

DRT – den röda tråden i Lilla julkalendern 2024

DRT – den röda tråden i Lilla julkalendern 2024

Publicerat av Lotten Bergman den 26 december 2024 12:16

Ni vet hur det är – man vill bara sitta och mysa framför brasan i juletider. Men så dör kakelugnen. Och på julaftonen åkte ett barnbarn till akuten med klämskada från en anfallande bildörr. På juldagen var det blod på en 25-meterssträcka när det andra barnbarnet skar sig vådligt i handen på ett trasigt glas. Akuten igen! Men med tanke på att december månad sedan Julkalenderns begynnelse dessutom har bjudit på en bruten tå, brand på vinden, tre ryggskott och ett sprucket ögonbryn verkar allt vara helt normalt.

Hade detta scenario varit ett avsnitt av House, hade Hugh Laurie nu rynkat pannan och sagt:

– We’re missing something. People don’t just spontaneously hurt themselves unless they’re contestants on a bad reality show. It’s not lupus—it’s the house. Maybe there’s something wrong with it: warped floors, hidden mold causing dizziness, or a vengeful ghost of bad architectural design. Cameron, Chase, go to Gillbergavägen 113 A!

Klart man måste ha en idolbild på den fantastiske Dr House.

Som brukligt är, måste jag ju nämna Översättarhelenas DRT-misstanke under Julkalenderns fjärde år:

I år satte sig hakke som vanligt och funderade natten till juldagen. Rimmade gjorde han också!

Hjärnan skrynklas som ett russin
Årets luckor var ett dussin
Lärjungarnas trogna skara
Också tolv förmodas vara

Lucka 1: Johannes
Lucka 3: Judas
Lucka 5: Filippus
Lucka 7: Paradiset
Lucka 9: Bartolomeus
Lucka 11: Daniel (och Faaan)
Lucka 13: Jakob
Lucka 15: Matteus
Lucka 17: Andreas
Lucka 19: Paula (?)
Lucka 21: St George
Lucka 23: Petrus

Här är min lista, som har legat som bokmärke i de fysiska böcker som har varit förlagor så att jag inte som 2022 helt sonika skulle tappa tråden.

Som ni ser fascinerades jag över att det fanns tre olika John-karaktärer i Förnuft och känsla. Hundra år av ensamhet är hopplös vad gäller namn (men underbar som bok ändå) och detsamma gäller allt av Dostojevskij och (tydligen) Game of Thrones. Jaja, man vill som författare visa att så funkar namn i verkliga livet och signalera vilka i persongalleriet som hör ihop och inte – men denna förvirring är inte alls bra för den förvirrade läsaren som heter Lotten.

DRT i någorlunda klartext!

1 Bartendern Johannes skakar lätt på huvudet …
3 Låttitel: ”The Wisdom of Judas’ Mask”…
5 Jag råkade höra talas derom av min gode vän Filippus …
7 Hemlisbloggaren Nina Simone (1933–2003) började spela piano …
9 Av Bartolomeus F. Surfeldt, The Daily Newspaper
11 John, John och John (väldigt svag ledtråd, på engelska å allt)
13 Och han måste heta Bronson i efternamn. Jakob Bronson? Tomas Bronson?
15 Är det? Vänta, titta på det där Matteus-skrivbordet.
17 Paula går emot sin mors oro …
19 Andreas skrattade och sa att procentuellt sett …
21 De tyckte att Mattias skulle få en chans …
23 Petrus var kvar, en kort, stadig koloss …

Tack, tusen miljoner tack för ert goda arbete i båset! Paket kommer farande vad det lider och om jag får spunk och blir galen, kommer jag att skicka ut ännu fler vinnarbrev!

Nu infinner sig ett lugn och möjligheten att somna före midnatt, men det känns lite vilset och tokigt. Precis när jag tänkte den tanken, hamnade jag av en ren slump på allra första DRT-facitet 2005, och se där: jag var vilsen redan då. (Länken till 2005 funkar även den ser överstruken ut.)

14 kommentarer

Facit till lucka 23 heter lucka 24 (Lilla Julkalendern 2024)

Facit till lucka 23 heter lucka 24 (Lilla Julkalendern 2024)

Publicerat av Lotten Bergman den 24 december 2024 00:02

God jul, alla ni som är i lucka 24, år 2024!

Stackars alla båsister som igår fick massa tid över att hetsa inför morgondagen (ergo idag) eftersom HB var lättfunnen och luckan lättlöst. Tänkte jag och åkte iväg för att rimma i radio. Eftersom rim uppmuntrades och hurrades just denna dag, öööööööste ni in rim i luckan!

TACK! Jag kan inte nog berömma er. Länken till båset med rimmen har ni här – för tänk en dag i trista februari när inget annat sker. DÅ! Då återvänder ni till rimstugan och känner att livsgnistan återvänder. Där finns långa rim från Ninja-Malins, Karins, embryos och Hyttis tangentbord och oerhört mycket att njuta av. Några krumsprång kommer här:

Helena
Färden går genom regn och dimma
Båsmor beordrat oss att rimma
Många verkar detta fatta
men jag måste bilen ratta!
Vägen i luckan tycks vara svår
Hoppas vi målet lättare når

Aku
Mycket stök och flängande åt båd öst och väst denna dag, dock knappast så långa resor som av HB:s slag.

Frukttomten
Citronen, en mystisk figur,
ringde P4 om HB med sin lur.
Kerstin o Lotten nappade på kroken,
det blev ett rim på bästa boken!
(fast det bara var C******* som var token)

[Förklaring: Citronen är Frukttomten som är den man som ringde in till radiostudion för att önska ett rim för ett paket med ”Ängeln på sjunde trappsteget”.

hakke
En fiffig ung man ifrån Kent
sa ”Nyss var det fjärde advent.
Jag fick sista ordet,
med staken på bordet
jag ropade – här var’e tänt!”

Niklas
I båset hos rimgurun Lotten
Med dussinet tishor i potten
Det gissas på franska
Och kanske på danska
När skånskan ju ligger i botten

Maplestream (gjorde Jossilurens glad)
Med sitt leverne kan hen inte kallas from
Efter slag och skallar är måhända hörseln lom
Vissa påstår att att det är en pirat
Jag vet, tillsammans med en båskamrat
Att HB är Orlando Bloom

HURRA!

En sån därn profilbild vill jag ha. Nästan lite Mona Lisa över honom, va? (Foto: Bonniers arkiv.)

Årets sista HB var Frans G. Bengtsson [franskɛbɛŋtsɔn] (1894–1954), en njursjuk schackspelare som egentligen inte alls skulle skriva en lång roman i två delar.

Nu tar vi allt i kronologisk ordning med lite kuriosa insprängt här och där!

Frans G. Bengtsson föddes 1894 och bodde på det medeltida godset Rössjöholm i nordvästra Skåne. Hur denna barndom präglade honom beskrev han sedan i Den lustgård som jag minns, vilket är en bok som jag inte minns. (Men jag läste på nu och vet att han blev kompis med tjurkalv som hette Pelle, som han tog med på promenader som om vore den en ovanligt stor pudel.)

Efter studentexamen åkte Frans till Lund för att plugga: historia, litteratur och filosofi. Han var dock en bedrövlig student som bara kom till föreläsningarna lite då och då. Så här uttrycker sig en skribent i SvD 1956:

När Frans var ungefär 22 år, drabbades han av en mystisk njursjukdom som tvingade honom att skjuta upp studierna och åka hem till Rössjöholm. Där var han i fem år (vad äääär detta för konstig sjukdom?), vilket han tydligen trivdes med; han tog bara hand om gårdens djur och läste poesi. När andan föll på, läste han egenhändigt skrivna sonetter för djuren – särskilt de kalvande korna.

När han blev frisk (jag måste verkligen läsa på om njursjukdomar), återvände han till Lund och tog en fil.kand. genom att bara tenta av allt som han lärde sig under de fem åren på gården. Sedan blev han omhuldad, omtyckt och omhändertagen av massa lärare och vänner samt andra spirande författarbegåvningar i Lund – såpass att han med strålande recensioner debuterade som poet med Tärningkast (inte Tärningskast) när han var 29 år. Han hyllades då för ”sin klassiska och otidsenliga poesi”, gav ut några essäsamlingar och blev känd för att vara rolig, bildad och för att ha en sällan skådad formuleringsförmåga.

Sedan hankade han sig fram med mindre och större skrivjobb – hela tiden omgiven av påhejare som kritiker och litteraturvetare och Lundaprofessorer. Det finns historier om hur han tog på sig stora översättningsjobb och sedan handlingsförlamades och vips, försvann hela förskottet … och det gör ju ingen glad.

Under 1930-talet kom han äntligen på grön kvist eftersom han översatte först Männen från Ness och sedan många andra verk av Eric Linklater (dock inte Det blåser på månen), men det var inte förrän 1941 som han blev superduperkändis när äventyrsromanen Röde Orm publicerades i två delar: Sjöfarare i västerled (1941) och Hemma och i österled (1945). Den blev en enormt stor succé och har översatts till drygt 20 språk, bearbetats på massa olika sätt – och till och med blivit seriealbum.

Ni som är intresserade av hur luckan tillverkades (sånt som jag faktiskt inte brukar berätta om), kan lägga pannan i djupa veck och läsa massa bokstäver på först två text-bilder och sedan en sida i serieboken.

Frans G. Bengtssons Röde Orm av Charlie Christensen (1999).

Frans G. Bengtsson arbetade mycket långsamt och omständligt och var så noggrann att 30 meningar var ungefär det han fick ihop under en dag. (Om han hade tillverkat denna Julkalender hade han nu hunnit fram till lucka 19 … år 2005, ungefär.)

Som ni ser i texten ovan är Frasse (nu lade jag verkligen bort titlarna) inte alls vän av den språkliga reform som ägde rum ungefär när han gav ut sina böcker. Om ni vill fastna rejält och inte få ett enda någe gjort på hela julafton, kan ni låta SVT:s uppläsning av hela Röde Orm gå i bakgrunden när ni manglar, trillar köttbullar och putsar skor. Den arkaiska svenskan, som vi idag inte alls är vana vid, vänjer man sig vid på nolltid.

Det är SÅ mysigt. Här sitter Sissela Kyle och läser. Sedan byter de av varandra, alla artister och skådespelare, och några är lite taffliga och stakar sig medan andra (hej Sissela) är fullblodsproffs. Det är komplett njutbart!!!

Och hur gick det med stackars Frans Gunnar Bengtsson då? Jo, han bröt benet på ett osedvanligt olämpligt sätt och dog, blott 60 år gammal, av komplikationerna. Men i SvD från nästan prick 70 år sedan (1954-12-20) står det att han avled av ”sjukdomen” och inte mer än så. Kuriosadetaljer från då levande kulturpersonligheter är superintressanta att läsa:

Bengtsson, Olle Holmberg och Heidenstam för länge, länge sedan.

Nämen nuuuuu, hörni! Nu ska jag dra den sista lappen ur hatten – men kanske kommer det fler ”vinnare” när jag har skrapat fram allt som ska skickas till er. Jag viker och tejpar och skriver adresser – men behöver mejl från alla som ska ha nåt!

Igår nämnde Helena att hon har gissat i båset sedan 2011 och ALDRIG blidkat plommonstopet. Det är ju helt förfärligt. (Är ni fler? Säg till!!!) Nu bestämmer jag att Helena får en bonustischa! Och lappen … lappen … lappen … rafsrafs … här står det … Eva-L!

DRT – den röda tråden – kan ni fundera på till nån gång den 25 december! Då kommer sist-facit! Uppdatering 26/12: DRT-facit!

Än en gång: stort tack för alla roliga och finurliga rim!

48 kommentarer

Lilla Julkalendern 2024: tjugotredje luckan

Lilla Julkalendern 2024: tjugotredje luckan

Publicerat av Lotten Bergman den 23 december 2024 05:45

God jul! Idag den 23 december är det sista luckan för i år – imorrn på julafton (när ni är upptagna med att tindra ögonen och putsa svålen) kommer facit och sedan är det dags för DRT (den röda tråden), som i år är feruktansvärt lätt att se. När man ser den.

(Lucka 21 fick ännu ett väldigt bra kommentatorsbås i facit. Just sayin’.)

Lycka, nej lucka 23!

Dan-före-dan-rap

Jo, morsan var boss, hon höll tunga för tand,
hon styrde sitt hem, med en kraftig järnhand.
Torsten sa: ”Hon blir mjukare snart så de så”
men nej, den morsan var järnstark och rå.

Jojo.

Åtta kids, men sönerna drog nitlotten,
den äldste red en tjur, tömde ölen till botten.
Nästa föll i havet; stormen rev och slet,
liv och död, ja, det är allt man vet.

Sen kom Arne, grabben med drama deluxe,
två grannfruar, han fucka’ hux flux.
Männen kom hem, det blev bråk och gräl,
Arne blev skraj, och dog nog ihjäl.

Jojo.

Petrus var kvar, en kort, stadig koloss,
hjulbent och hård, som en volvokaross.
På skeppet en kung, han visste sin shit,
men hemma han röjde med dumma påhitt.

Han sa: ”Saltat fläsk är det jag vill ha,
julsteken hemma är bara blaha.”
Morsan väste: ”Vad snackar du för skit?
Du äter ju som hästen varendaste bit.”

Han sov som en björn, men klagade jämt,
och pigorna tog han till halmen bestämt.
Morsan skrek: ”Pigan blir stursk och inbilsk,
du borde gifta dig, sluta vara så pilsk!”

Jojo.

Men Petrus garvade: ”Kan du nu tiga,
på Irland finns damer som är som din piga.
Men ta hem en sån, ack o nej, nej
det blir slagsmål för alla vill ha mej.”

Morsan blev vild: ”Vad vill du? Ska jag bara dö?”
Petrus ryckte på axlarna, ”Då kan jag dig strö.
Jag ger inga råd, så du gör som du vill,
jag fixar med mitt, och chillar mitt chill.”

Jojo.

Ack ja. Jomenvisst. Självklart.

Facit till lucka 23 kommer nån gång efter midnatt när det är julafton bliven!

Lucka 1 och dess facit.	Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit.	Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit.	Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit.	Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit.	Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit.	Lucka 23 och dess facit.

77 kommentarer

Lotten Inlägg

Teknik & elektronik

Bil & mc

Mat & dryck

Skor & kläder

Streaming & musik

Betalning & finans

Sociala medier & kommunikation

Läkemedel

DRT i någorlunda klartext!

Dan-före-dan-rap