Denna dag gick till historien som den då den allra enklaste luckan öppnades. Kommentatorsbåset fylldes av krita, den saknade rollkaraktären Sam, jur, stofiler och monster samt påpekanden om att herbarier tar man faktiskt inte med sig ut i naturen. Så klart man inte gör, men det här är ju inte vetenskapligt korrekt någonstans.
Annika:
Jajillarbådeblommeråjur, ju. Fina blommer. Å fina jur.PK:
Jag tror bestämt att det handlar om fåglar idag igen. Så här från läktaren, med kikaren vänd bakofram så ser dom så små ut.Lisa Förare Winbladh:
Gissar på att den tredje kollegan har svårt att ta det piano ibland.Flygbengan:
Prinsessan Andromeda verkar vara en snygging liksom min brallis som inte är någon skräcködla.Jossilurens:
Det pratas om blommor ser jag. Jag gör pinan kort: HB är Orlando Bloom.
Hemlisbloggaren var alltså Michael Crichton [krajtn] (1942–2008), som skrev bl.a. Jurassic Park – och var 2,06 meter lång och därför av mig härmed placeras på en piedestal och blir ännu längre eftersom han spelade basket.
Michael Crichton var en sådan där multibegåvning som gick omkring med trollspö och bara pekade på sånt som skulle blir bra. Och så blev det det. Plong, en deckare, pling, en film, plionk en teve-serie.
Men först bestämde han sig faktiskt redan som barn för att bli författare. När hans lärare i skolan gav honom dåligt betyg och han inte accepterade att få blott B eller C eller ännu lägre omdömen på sina uppsatser, deppade han inte ihop. Han tog helt sonika en text av George Orwell och lämnade in den istället för en egenskriven, men berättade för säkerhets skull först om sitt projekt för en annan lärare. När hans (Orwells) text bara fick B– i betyg, bestämde han sig för att byta bana och istället bli läkare.
Och så gick han läkarlinjen trots att alla bad honom att hoppa av.
– Du är bättre på att skriva!
– Det är mer pengar i bokbranschen!
– Du kommer att slå huvudet i alla sjukhusdörrskarmar!
Precis när han hade tagit examen och påbörjat det som motsvarar en AT-tjänst, bestämde han sig för att bli filmregissör och började producera filmer till egna manus.
Efter några hundår kunde han försörja sig på skrivandet och vips, tillkom Jurassic Park och hans gamla byrålådsmanus om akuten på ett sjukhus blev tv-serien E.R. – och så skrev han nån bestseller då och då.
Men … hur stämmer denna succé med innehållet i lucka 2, där en ytterst platt och babblig text ur Jurassic Park kan få vem som helst att längta efter Strindberg och Lagerlöf? Inte vet jag, men det är verkligen den stilen texten har i originalet på engelska. (Klicka så blir den större. Ni som läser i mobilen kan zooma.)
Där ser man. Texten är ju inte lika platt och full med upprepningar på svenska! Översättaren heter enligt min upplaga från 1990 Molle Kanmert och boken gavs ut på Bra Böcker när jag jobbade där (på Nationalencyklopedin alltså), så nu sluter vi cirklar på löpande band. Men … Men … Men vänta! Jag känner ju en översättare som heter Molle! (Denna insikt ramlade över mig precis när jag skrev just detta just här.)
Rassel, rassel, så letade jag fram Molles mejladress och knatter, knatter så fick jag hennes mobilnummer av Översättarhelena och tjosan, så får ni här och nu en liten intervju med översättaren till Urtidsparken!
Hej Molle! Minns du hur det var att översätta Jurassic Park runt 1989?
Hej! Det är sannerligen gamla dinosaurieskelett som du gräver fram ur min översättargärnings krypta.
När jag jobbade med Jurassic Park (förra årtusendet!) var det, tror jag, min fjärde översättning. Eller kanske rentav den tredje. Min redaktör och jag hade satt titeln till Juraparken vilket jag än idag tycker är betydligt roligare än en oöversatt originaltitel — som förstås dikterades av storfilmen som gick upp i samma veva. Det var första gången jag var med om att boktiteln bestämdes av nåt helt annat än förlagsfolk, så jag blev snabbt luttrad därvidlag — när även nästa titel av Crichton som jag översatte hade filmatiserats och fick samma titel som på biograferna (men den har jag för mig hade ett svenskt namn), blev jag inte det minsta bestört.
När jag nu jämför källspråks- och målspråksversionerna, kan jag verkligen inte påstå att den senare känns så himla mycket spänstigare än den förra, men det gläder mig självklartvis att den faller dig i smaken. Det jag istället tycker är anmärkningsvärt är att översättningen känns såpass flygg trots att den gjordes av en gröngöling. Ja en gröngölingsunge! Där är nåt enstaka jag skulle ändra på idag men inget stort.
– Men tycker du inte att Crichtons språk är … platt och trist?
Huruvida Crichton upplevdes som träig att jobba med är en fråga som bättre hade besvarats av en översättare med fler än tre–fyra verk på meritlistan. Det dröjde rätt många år innan uppdragen började kännas snarlika andra jag redan hade gjort, och sådär alldeles i början tyckte jag att allting var vaaansinnigt svårt. Det är möjligt att en sån oerfarenhetens blick faktiskt skänker översättningen en viss storögd fräschör — man har inte sett de på källspråket banala formuleringarna tusen gånger, inte hittat formler för dem på målspråket; man tar många idiomatiska uttryck för originalitet; man gör inte ett enda ord på rutin — och att det är det som du har fastnat för i min text.
Fast: Disclosure, som var min nästa Crichton, ett par år efter Jurassic Park, minns jag faktiskt som betydligt träligare att jobba med. Där fanns ju inte den förlåtande exotiska miljön och handlingen, så du kan ha rätt i att Crichton inte är nån stor stilist. Jag har inte läst honom sen det begav sig och har faktiskt ingen uppfattning.
Inte jag heller – trots att alla som var anställda på Bra Böcker fick alla verk som gavs ut och jag därför har fler Crichtonböcker än just Juraparken, som jag förstås kommer att kalla den i fortsättningen.
Crichton verkar ha varit en hyvens karl, även om han av någon anledning var gift i småportioner. (Fyra korta äktenskap och ett lite längre.) När han 66 år gammal dog av cancer var han femte fru gravid i sjätte månaden.
Här kommer ett citat som jag drar fram bara för att jag själv håller med och inte för mitt liv begriper varför inte alla lär sig rätt fingersättning på tangentbord:
”I write on a computer. My father was a journalist and he believed nobody should write by hand. He sent all his kids to learn typing when they were 10. So, I have typed ever since 5th grade. I couldn’t possibly write longhand. It would be so SLOW. (I am a fast typist.)” Michael Crichton
Nämen hörni, nu tar vi väl fram plommonstopet och gräver runt lite. Måste lägga in några nya lappar. Såja. Och snurrelisnurr, där tar jag fram en liten, liten lapp … Citronen!
Lucka 3 kommer i ottan – runt sexsnåret. Vilket ju låter lite trevligt ekivokt.
En te-serie? Hm, det kunde vara gott till frukosten. Jag har slut på Earl Grey.
Tänk att jag hade inteen aning om att texten var så trist!Den boken hade jag absolut inte läst idag, men möjligen som barn. Då slukade jag gamla träliga översättningar
Men hur snabbt läser du, hakke? Jag hann inte ändra till teve-serie förrän du hade hittat första korrfelet!
Kränku har en teadventskalender. En ny smak varje dag. Den fina asken tar slut i butiken fortare än en gris blinkar.
Grattis Citronen, förexten.
Fem över tolv, hann varlen läsa eller gissa i tid. Lika bra det, hade ändå ingen aning! Har sett första jurassicfilmen, på en restaurang i Thailand. Den var textad på japanska, lite udda. Mitt bland tecknen dök texten DNA upp! Det hade de tydligen inte hittat på någon fiffig krumelur för…
Jag är också förvånad, Ninja. Och som jag minns det, läste jag Urtidsparken med stor behållning …
Oj. Tack! Bugar och bockar. Hurra!!! Två i rad och dragen ur plommonstopet. Känns som om det är långt till jorden just nu. Kan man få kalenderhybris?
Meeeen … fick du nånsin tröjan, Citronen? (Du är en av de två som jag misstänker föll mellan stolarna 2014.)
Jähättesnabb, för jag var tvungen att dricka kaffe hela dagen. (Vilket jag i och för sig kompenserade med öl och äcklig caprinha på kvällen.) Ja, grattis Citronen! Och alla som kunde luckan, jag började hitta skådisarna runt midnatt men jag var aldrig nära att hitta Krajschtån.
Jag tror inte att jag har läst en enda Chrichtonbok, men sett filmer har jag förstås.
Det var, vad jag minns, rätt många som muttrade om — eller fnissade åt — att tyrranosaurerna och velociraptorerna med flera, inte fanns under jura utan levde i slutet av krita. (Mesozoikum: trias, jura, krita kan jag. Annat geologiskt är jag tämligen rutten på.)
Jag sitter och ler åt det faktum att HAN JU SPELADE BASKET! Och var så lång! (Jag är inte bara lättroad, jag är även lättnöjd.)
Nu måste jag släcka för att hinna sova innan jag ska prata i radion kl 07:30 imorrn. Ni som fastnar i spamfiltret: stå ut! Jag kommer till er räddning!
Just, grattis till Citronen!
(Nu har stavningsfnatten helfnatt och känner inte igen ordet ”grattis”. Ibland undrar man verkligen …)
Men vadå lätt lucka? Hmpf. Grattis Citronen!
Inför morgondagen hoppas jag på något jag känner till lite bättre än de inledande luckorna. Visserligen vet jag att det gjorts Bondfilmer, men jag har aldrig sett någon eller läst Flemings böcker. Än mer obekant för mig är Jurassic Park.
Kambrium, ordovicium, silur, devon, karbon, perm, trias, jura krita, tertiär, kvartär, jorå-jura-de sitter de där geologiska perioderna. Har 60 gamla högskolepoäng geovetenskap från anno dazumal.
Jag kan inte stava själv nu igen. Tyrannosaurus. Tyrann. Tyrann för fann! (Huuur gick det där till egentligen? undrar en generad.)
Någon stol har jag mig veterligen inte fallit mellan och i så fall har jag förträngt det för länge sen 🙂 Nycklar, tishor och min förmåga att inte sväva iväg med tankarna långt från ämnet tycks däremot försvinna innan jag vet ordet av …
Nähej Ninja, jag är långt långt från Gullmarsplan, fast på söndag ska jag till Skansen och titta på en son.
Grattis Citronen! Nu har jag en halv bukett. Jag skyller på att jag aldrig hann tillbaka till luckan.
Vad ska sonen göra på Skansen?
Är det cirkuspremiär?
Jag känner att Agneta uti Lund behöver lite uppmuntran … HEJA HEJA HEJA!
Enzo Ferraris son kallades Dino. Han dog ung. Ferrari producerade och sålde en model under varumärket Dino på 60-talet som en hyllning till den bortgågne sonen. Dvs nästan Ferrari.
Kalendern – Betong-Bess 2-0
Men det är inte över än! (som tur är)
Grattis Citronen!
Jag tyckte inte det var lätt nu heller. Men jag har en massa jobb som hindrar mig från att riktigt koncentrera mig.
Den där biografin (HB’s) vill jag läsa! Människor som kringelikrokat sig fram, gjort intressanta saker och gått sina egna vägar gillar jag.
Grattis Citronen!
Lätt?!?! Jag har aldrig hört talas om karln innan ens. Men kan glatt konstatera att min vän Erik som jag hojtade på vid sidan om knäckte det på bara några minuter. Jag fick äran att följa hans googlingar och tankegångar. Det var roligt det oxå.
Den där Erik får du allt ta och bjuda in … Han kan få heta ”Erik vid sidan om” eller nåt annat?
Lisa FW! Klockren kommentar fast jag fattade den alldeles nyss. Nåja, man kan inte vara briljant alla dagar.
Fattade sent att det var själva författaren som var HB, trodde länge att det var nån av karaktärerna. Jag hade inte en susning om vem som skrivit det hela men namnet är väldigt bekant från ryggarna på de där romanerna som kom i par när man började samla på lexikondelarna, vilket jag gjorde redan som student då priset var överkomligt. Sanningen att säga läste jag kanske hälften av romanerna, om ens det. MC är jag osäker på om jag läste nåt av.
Då var jag ju inte helt fel ute när jag googlade fram Geena Davis plastikkirurgopererande mans språkkunskaper och postade det i fel lucka. Eh.
Men vem är Carl?
Carl är en googlingsförvirring ju – von Linné med sitt herbarium eller Sagan med sitt citat som tillskrivs Crichton eller … ingen alls?
Orangeluvan som postade i fel lucka och alla andra som råkar göra fel eller ångrar nåt: mejla bara mig så går jag in som deus ex machina och fixar!
(Funkar bara här i båset, inte i det riktiga lifvet.)
Himla intressant! Men såå lätt var den tydligen inte!
Ja parken flimrade förbi någonstans men jag hann inte ta tag i den alls.
Grattis Citronen!
@Lotten Erik har varit här och drällt tidigare år tror det var som ErikL. Hoppas han hittar lite tid för att vara med. Han är sjukt klurig, rolig och äckligt smart. Vi hörs inte av så ofta mer än i typ december då jag bollar med honom om jag kört tokfast.
Jamen, jag hade ju rätt, det var inte den där Sagan!
[…] Ian Fleming: Daniel Doppsko … vin och doppa 2015-12-02 Michael Crichton: Tussilago Solskensnäsa … tussilago 2015-12-03 Hunter S. Thompson: Ingeborg fingerborg … […]