År 2010 var jag på Lunds Humorfestival första gången. Jag bloggade vitt och brett och for omkring som en galning på lånad cykel för att hinna se så mycket som möjligt. Det blev en farlig massa blogginlägg och jag skrattade mig halvt fördärvad.
År 2013 såg jag bl.a. på Bill Bailey och 2014 drack jag till och med öl med alla brittiska humorkändisar och tappade bort min telefon och kunde inte sluta skriva om mina skrattattacker.
Och nu står jag i Lund och slår ut med armarna och säger … Va? Jag hittar inget som lockar mig och det som jag hade tänkt se är antingen utsålt (eller SLUT SÅLD som festivalarrangörerna kallar det) eller på tok för dyrt för min humorbudget på 1 000 kr – Jonas Gardell kostar 525 kr.
Men ta mig nu i kragen och sluta ynka! Action, por favor, höger vänster om marsch, gör nåt!
– Vad vill jag se? sa jag till mig själv.
– Du borde gå på nåt som du inte vill se för att vidga dina vyer, sa mitt underjag.
– Tsssst, ta såna hemska risker, det vill du inte, sa mitt överjag.
– En biljett till ”Comedy in the Dark”, sa någon som måste ha varit jag, där jag stod i entrén till Stadshallen.
– Det blir 195 kr, oj, där rev jag visst sönder kvittot, sa en biljettsäljare.
– Men då kan jag tejpa som Marjasin! sa jag.
– Va? sa biljettsäljaren.
Knappt en mörk timme senare vacklade jag ut i den lika mörka lundanatten efter en pinsam historia med … nej. Jag väljer nog att inte tala om vad som sades på scenen. ”Comedy in the dark presenteras i samarbete med Leicester Comedy Festival” står det i programmet. Stackars, stackars Leicester Comedy Festival.
En av de fyra ståupparna klev plötsligt ner på scenen och in på rad två, där jag satt. Och kom fram till mig. Jag sjönk ner i mörkret. Vill inte!
– Hej, vad heter du? sa ståupparen och körde fram micken till min mun.
– Lotten, sa jag efter att i en hel sekund ha övervägt att ljuga och säga ”Anders”.
– Hej Lotten. Du heter Lotten.
Sedan följde en lång tystnad. Ståupparen mumlade lite ”ja” och ”jaha” samt ”eeeh”. De ungefär 400 i publiken satt förmodligen och grävde med naglarna i armstöden. Så kom en ny fråga.
– Så Lotten. Vad gör du här?
– Jag väntar.
– Jaha, Lotten du väntar. På att jag ska gå upp på scenen?
– Ja.
Ack. Hittills är mitt bidrag till Lund Comedy Festival 2016 alltså att vara en bortskämd publiksuris som kräver att få skratta. Och som dessutom skriver om det! Gå och ställ sig i skamvrån, Lotten!
Någon måste ju säga det så det kan lika gärna vara jag, och först: Föreställningen var alltså rena natta.
Sedan så undrar jag om det ska vara så här … där du skriver kunde inte sluta skriva om mina skrattattacker är ”sluta skriva” en länk — som bara loopar tillbaka till det här blogginlägget. Äre nå zen- jag menar scenbuddhism?
Bra, Annika! Det kanske är en metalänkloop utan mening? Eller en fälla? (Jag lagar!)
Åh, jag behöver en skämskudde bara för att läsa om det. Huh, det är så hemskt med såna pinsamheter.
Sisådärja, där blev det rätt!
Nu sitter jag här och låter bli att skriva sagan som förklarar det där spännande ordet Lotten har skrivit. Sagan handlar om en hårdrockare, hans fru, en olycka med pyroteknik, och hur frun travar runt i cirklar. Metal-änk-loop.
Din humor är kanske slut? Vi har ju bara en viss mängd skratt med oss från födseln och skrattar man för mycket i början av livet så räcker skrattet inte hela vägen. Plötsligt tar det slut och man märker att det som lockade fram skrattgenererade tårar och magsmärtor igår, gör det även idag fast inte av skratt. Och då går man en tråkig ålderdom till mötes.
Jag tänkte ”ja, du har nog rätt, PK, mitt skratt är slut”. Men så lyfte jag bliken och såg Annikas ickeskrivna saga, och brast i storskratt.
Hur svårt kan det vara liksom?
– I mörkret kan ingen höra dig skratta.
– Vi har egentligen humor, vi bara mörkar det.
– På kemiinstitutitionen där det lyser, där har Lotten släkt.
– Mörkermannen blev omvänd och är nu festivalens ljuspunkt.
– Stå upp för mörkret, sätt åskådarna på plats, lägg ner!
– I Englands gruvdistrikt är humorn kolsvart, men i Sjöwall/Wahlöös böcker är den Beckmörk.
– Det ser mörkt ut på Leicester Comedy Festivals avbytarbänk.
Lysande Hakke! 😉
Bravo, hakke! Det ska sägas, att ”stort mörkertal” nämndes åtminstone en gång.
Känsliga och pryda läsare varnas härmed. Jag kommer nu att dela med mig av en av komikernas inledningsreplik här. Det är inte bara plumpt och humorlöst, det är även anatomiskt inkorrekt:
– Jag är kissnödig. Men ingen av er ser ju om jag kissar här på scenen. Får väl hoppas att tampongen suger upp det mesta.
Humor som suger är alltid anatomiskt inkorrekt.
Ojjj!!
Den där sista!
I kombination med övrigt. Lysande – fast inte, då.
Du har tack och lov rätt Lotten och jag har lika tack och lov fel. Din humor är inte slut än, du har bara råkat hamna på en humorföreställning som är humorbefriad. Det är förmodligen ett examensarbete från konstfack.
Är det ens lagligt att täcka för nödutgångsskyltarna?!
I Spanien fotade jag en SALIDA-skylt som satt ovanför en dörr – det var på insidan av en toalett. Intressant, tänk om man hade gått vilse …
Nääääää! Man får ICKE täcka för nödutgångsskyltarna. Då kan man få dryga böter och bannor och jag vet inte allt. Men innan tillställningen inleddes höll kånfransjärn ett allvarligt tal om vikten av utgångar och han berättade även att vi skulle ha ett ”safe word”. Om något allvarligt hände och alla skulle förstå att nåt allvarligt hade hänt, var ordet som skulle ropas TELEFON.
Det var ju jättekul. Verkligen jättejättekul! Så om nån svimmar eller om det börjar brinna i nåns sko, ska man ropa TELEFON som hemma hos familjen Stenson på 1970-talet för att markera att det är allvar.
(Det hände inget. Men för sex år sedan var det en person i publiken på just Stadshallen som fick ett epileptiskt anfall. Ingen ropade TELEFON.)
Liten humorrapport. Jag har nu varit på LCF 6-pack (obegripligt namn, ja), som var inrymt i en handbollsarena för ungefär en miljard människor (eller exakt 4 000), men vi var nog bara 500 där. Sex komiker pratade i tio minuter var, och en av dem var med under gårdagens mörkerföreställning. OCH DROG SAMMA SKÄMT! INTE FAVORIT I REPRIS!
(Nu undrar ni om jag inte trots allt har blivit en surkärring. Hur kunde humorfestivalen I LUND under mina andra besök vara så fantastisk? Well, jag väljer att tro att jag har haft otur. Jag har bara varit på två föreställningar. Ska strax till min tredje. Jag ska inför denna tredje tydligen få minst tre glas champagne. Det måste ju hjälpa.)
Skurkärring – möjligen. Med stor tvekan. Men surkärring? Aldrig!
Efter tre glas champagne: JAG HAR SKRATTAT! Prisa humorgudarna! (Genomarbetat, listigt, svettigt, roligt och väldigt bra.)
Jag måste nog tillägga att det förmodligen hade varit roligt även utan champagnen.
Sedan gick jag en vända till Grand (stort, gammalt, fint hotell fullt av komiker och fulla människor), Stadshallen (tomt), Akademiska Föreningen (tomt) och Lundagård (genomfartsled och inget mer). Jag sitter nu i en utmärkt fin arkitektvåning mitt i Lund och blir serverad Baileys. Detta bådar inte gott. Imorrn ska jag ju äta tidig lunch med en konstnär och lyssna på en föreläsning om konsten att vara rolig samt bevista tre olika föreställningar.
Hu.
Gott att du fick skratta till sist.
LCF 6 pack bör väl stå för Lund Comedy Festival + 6 olika ståuppare i samma föreställning.
Jag tänkte att LCF 6-pack kan betyda ”Low Calorie (and) Fat”, vilket antagligen är det samma som ”deff” vilket framhäver ev 6-pack.
Antagligen har Agneta mycket rättare.
Haha! Dagens nyhetsskop på fyran för en minut sedan: Christer Lindarw har suttit barnvakt åt Fredrik Lindström. Såå kul!
Jag begriper aldrig modern humor (tacka vet jag Svenska Ord) så jag bidrar med vår senaste kulinariska upptäckt istället: Om vaniljglassen är slut, samtidigt som man har grekisk yoghurt (eller turkisk) som man borde äta upp, så blir yoghurten med tillsats av nån tesked vaniljsocker per deciliter (jag mätte inte så noga) ett utmärkt tillbehör till äppelkakan.
Bra idé Brid! Ska hem och göra äppelkaka och jag gillar yoghurt mer än glass …
Nu jävlar: ikväll blir det en mycket positivare rapport!
(=Jag har skrattat.)
Om man har frysta bär och sån däringa youghurt, så kan man,ta lite flädersocker och mixa alltihop så har man smarrig glass.
Vad är flädersocker, Ninja?
Vanligt strösocker smaksatt med fläderblommor. Delikat smak, mer diskret än man kan tro, smaskens till hallon eller i tårtgrädden.
Man varvar socker och blommor under säsong.
Mmmm, flädersocker måste jag göra nästa år! Hur går det med rapporten Lotten?
”Hur går det med rapporten?”
Men hia daj litta, kvinna!
(Jag är jättebra på att skriva skånska.)
Rapport kommer! Jag ska bara skratta färdigt lite här och där!
(Är det inte förunderligt att jag är här och skriver mitt i alltihopa?)
Undrar om inte kvinna skrivs som kvinga på skånska.
Jo, hittade:
DEN DOKTIA KVINGAN (Den duktiga kvinnan)
Nu har jag fått me en dokti kvinga,
hon kan båd karda, ja, sy å spinga
å sticka håsor båd vrant å rätt
å vöva vadmal båd tjockt å tätt
Ja, hon kan brygga å hon kan baga,
ja, både sursött å sejtekaga
å hon kan skura å karna smör
å fora grisa å mjölka kör
Hon kan bryda å hon kan skätta
å koga kaffe å baga plätta,
hon kan feja å rea sö
å plocka päror å stacka hö
Hon kan luga å hon kan grava
å hon kan läsa å hon kan stava
te både Niklas å Per-å Jöns
å plocka tocka å känna höns
Hon kan städa å hon kan stryga
å hon kan skriva å hon kan byga
å fjela pölsa å binga så
å ränsa boska å sätta trä
De va en tös, som kan göra nötta,
för hon kan vagga å passa glötta
å koga välling å kål å gröd,
som ä båd rener å go å söd
Te denna kvinga finns inte magen,
hon ä var måron så tilia vagen,
hon ä så snäller på ölla vis
å mån om glötta å ko å gris
Dä va en nätt liden skottårspia
å darfor kom hon ju säl å fria
Hon va så hondans gemen å rar
å hade aldri förr had nån karl
A ren om knäppen å ren om skona
å darfor ånkar jag ej jag to na,
för jag kan leva å ha så bra
må lilla Stina te döa da
Ja tacka vill, ja, min lilla Stina,
för hon kan snacka å hon kan grina,
hon kan sjonga å hålla sköj,
ja, ingen har sådant kvingetöj
/Från Össjö i Ängelh0lms kommun
Ropen skalla, nytt bås åt alla!
[…] jag var sur och kritisk – jag fick höra samma skämt som drogs under ”Comedy in the Dark” i torsdags. En av dem på scenen drog alltså exakt samma repliker med exakt samma ord och pauser ett dygn […]
Ålrajt!
Fniss. När jag läste så hörde jag nog att det var nordlig skånska.
*Känner mig duktig*
Bra hört Cecilia N.!Den nordliga skånskan är nog lite lättare att förstå i jämförelse med skånskan söderöver och på Österlen.