Hoppa till innehåll

Månad: augusti 2016

Stenkastning i glashus via en postorderkatalog från 1984

Våren 1984 gick jag sista månaderna i gymnasiet och på tusen och en studentfester, spelade basket och funderade inte nämnvärt på lifvet och dess eventuella sköte.

Jag hade på mig stora jeans och stora tröjor, stora gympadojor samt stora örhängen och så var det inte mer med det. Håret var stort och såg ut som nu, och pfffh… öh … såg håret verkligen ut som nu? Hjälp! I så fall är jag ju ”stuck i a time warp”, som Oprah Winfrey brukade säga.

Och detta – att man inte hänger med – är tydligen ett öde värre än döden. För såsom modet är just nuuuu, oavsett när ”just nuuuu” äger rum, är den enda vettiga tiden med det enda vettiga modet. När just nuuuuuu ägde rum våren 1984, såg man enligt den gamla H&M-katalogen som jag har framför mig ut så här:

hmkata 3
Men vänta …Det här är ju jättesnyggt. Och bekvämt. HJÄLP! I’m really stuck in a time warp!

Nu ska jag verkligen jätteintensivt försöka hitta skillnader mellan nu och då och bevis på att åren har gått samt att modet 1984 är fult och framför allt omodernt. Och att tiderna har förändrats.

hmkata
Näe … det här ser fortfarande snyggt ut i mina ögon. Men vänta, ojojoj vad de äter sensuellt! Och glupskt! Äter man så här förföriskt i H&M-katalogen från 2016?

Vi tar ett hopp in i nutiden och konstaterar lugnt att sensuellt ätande inte är grejen 2016.

kakor
H&M 2016. Ja, låt henne äta kakor!

Men tillbaka till 1984. För bilderna ser inte alls ut som dagens.

hmkata 2
Iklädd en ”hällös” nylonstrumpbyxa solar man sällan numera, det får man ju hålla med om.
hantlarman
Hantelhanteringen var annorlunda 1984. Intressant.
hantlarman2
Fast poserna är likadana som nu: man tittar gärna på sina muskler. Måste vara en rysligt tung hantel det där.
hantlarpojke
Eller kanske inte?
brillman
Ooooh, var är de kisande männen med solblänkande glasögon (?) i pannan när man behöver dem? Hoho?
repblickarman
För att inte tala om de randiga männen iklädda lite för små brallor samt rep och pinnar (?) i händerna?
hmkata 1
Och så är det ju, att har man inte rep eller pinnar i sina händer, bör man ha ett eller två kvinnoben att hålla i när åskan går.
stenmannen
Men framför allt, hörni, ska man ha pannband. Om pannbandet är svårt att applicera kan man ha det runt handleden och hålla det mot pannan som vore det samma sak. Och så håller man i en sten: det kanske dyker upp nåt som man måste kasta något på?

Nej, tiderna har inte förändrats ett enda dugg. Nu ska jag leta upp en sten.

Share
59 kommentarer

Bordssamtal

Vid köksbordet infann sig en härligt förvirrad metadiskussion där ingen egentligen visste vad den andre pratade om eftersom någon sa ”Döden i Åmål” och nån annan trodde att det handlade om ”Fucking Venedig” medan en tredje ville berätta om hur den vackraste pojken i världen 1971 hette Björn Andrésen och såg ut så här …

andresencolor

… medan exakt samme Björn Andrésen under inspelningen av den utmärkta ”Springfloden” 2015 såg ut så här:

andresen 2015

Och mitt i all förvirring försökte jag berätta att Björn Andrésen kom in på Scenskolan precis när jag försökte komma in, men inte gjorde det (1984). Då skrek någon ”vilken egenskap från djur- eller växtriket skulle ni vilja ha?” och all filmförvirring avstannade tvärt.

– Jag vill ha ett öga på fingret!
– Vilket djur har det?
– Eh. Okej, jag vill kamouflera mig som en ödla!
– Jag anser att djurens kamouflage kan jämföras med människors förmåga att härma dialekter.

Vilt tjatter utbröt där skåningar härmade göteborgare, norrbottningar sluddrade på pitmål och alla runt bordet blandade amerikanska med australiensiska och barnen försökte låta som fransmän genom att säga meningar som Je m’apelle baguette medan den äldre generationen skojade till det alldeles fantastiskt lustifikt genom att lura de yngre att säga Äta gelé med träsked i vedboa. Men då kom Sextonåringen på vilken egenskap hon skulle vilja ha, så hon sa:

– Tänk om vi kunde bli mätta via fotosyntesen.

Först satt vi tysta av pur beundran. Sedan kom protesterna:

– Men då måste du väl vara helt grön?
– Nej, jag väljer att ha klorofyllet i håret.
– Men funkar törst och hunger likadant?
– Japp.
– Fast … chips som är så gott.
– Ja, det förstås.

Så. Nu vet ni. Bara som ett tips om ni har svårt att hitta samtalsämnen.

Share
56 kommentarer

Vem är den riktige Jakob Stenson?

May I have your attention please?
Will the real Jakob Stenson please stand up?

Vem är den där Jakob Stenson? Jo, serni, det är min och Orangeluvans bror. Och honom brukar vi kalla Broder Jakob, för det låter ju kul.

fia_jakob_lotten_72
Så här såg vi ut 1972.

I Sverige finns bara en enda person som heter just Jakob Stenson, så våra föräldrar lyckades verkligen när de döpte honom. Han är en osedvanligt lugn och timid människa som jobbar som vinexpert, bor i en etta på Söder och sköter sig själv och betalar alla räkningar som han ska.

jakob_stenson_the_one_and_only
Så här ser han ut när han äter spagetti.

Men … vem är då det här?

falskjakobstenson
Någon påstår att han är Jakob Stenson. Med ett s i mitten. (Bilden till höger är med för att man ska se att det är ett sånt där Shutterstock-foto som man kan köpa om man vill ha en bild på en skäggig, skallig man som ler i sin gula tröja.)

Men nu tar jag det från början.

Häromdagen fick nämligen Orangeluvan (som också heter Stenson) ett mysko mejl från vår bror. Som ju heter Jakob Stenson. Jag kan inte nog betona att han är den ende i Sverige som heter just Jakob Stenson. Så här såg mejlet ut:

jakobstensonlurendrejeri

(Brevet utlovar snabb lycka och stora pengar till folk utan erfarenheter eller färdigheter och dealen sägs vara ”grymt bra”.)

Eftersom Broder Jakob vanligtvis inte uttrycker sig så här och fortfarande har en rejäl kalufs på skulten, mejlade Orangeluvan snabbt och förnumstigt till honom som vore hon jag (ergo en storasyster):

”Det ser ut som om det kommer från ditt förnamn och efternamn, men bakom döljer sig en obekant mejladress. Var du uppkopplad hemifrån kl 13:21 idag? Då kan detta ha skickats ut från din dator om den är infekterad. Har du koll på ditt antivirus?”

Innan Jakob hann svara, tog Orangeluvan på sig Sherlockhatten och började nysta – och fann en skurkaktig bedragare. Som kallar sig Jakob Stenson istället för t.ex. Amadeus Andersson, Nisse Svartenbrandt eller Clark Persson!

Och så fann hon en sajt som berättar om bedragaren. Det här handlar alltså om ”bedrägerier med sajter för automatisk handel som lovar höga utbetalningar på minimal tid”. Jag citerar:

  • Mannen på fotot är inte den verkliga grundare utan en fotomodell vars bild kan köpas online.
  • Det finns inga bevis för att det finns någon som heter Jakob Stenson i detta företag.
  • Det finns många liknande bluffar online (Aussie Method, Den Danska Metod) och alla har olika skapare.

Hu! Pottsorkar och banditer! Förnicklade bonntjyvar! Avskummande badskum! Och sickna klantar som inte rensar bort de 235 som heter ”Stenson” när de skickar ut sina tramsigheter!

flashback_jakob
Redan 2013 skrev man om denne mystiske Jakob Stenson på Flashback.

Även utomlands har man blivit irriterad på den där boven som inte alls heter som Broder Jakob:

The sites are complete fraud, as is their non-existent CEO Jakob Stenson. Jakob Stenson is just a fabricated name.”

Det ska nämnas att Orangeluvan i sin Sherlockmundering i jakten på sanningen har hittat en annan person som nästan heter Jakob Stenson, nämligen ungefär Sickan Jakob Stenson Jönsson, där Jakob och Stenson är mellannamn och tilltalsnamnet är Sickan och Jönsson (fast alltså något annat namn).

trevligabovar
Jag föredrar sådana här bovar.

Men vad gör man nu? Jakob borde på något sätt kunna rentvå sitt namn, som (har jag nämnt det?) han ju är ensam om i Sverige. Utifrån kommentatorsbåsets samlade kunskaper om hajar, mätstickor, bloggtofsar, Dr Who kanske det även finns hittills okända specialistkunskaper inom urkundsförfalskning, ärekränkning och personuppgiftslagen samt brevhuvudens tolkning? Har ett fel blivit begånget och ska det polisanmälas?

– Jakob! Hallååå! Ska du polisanmäla?
– Jag vet inte vad jag ska göra, det är flera som har ringt och ställt frågor …
– Klart ska du polisanmäla! skriker systrarna sisters och hötter med nävar och pekar finger och domderar och står i.

Men Broder Jakob, han vill ju bara sitta med sin vinkork och lukta på druvorna.

Illustrationer: Åke Lewerth (1961).


Uppdatering 11 dec 2017

Här finns mer information om detta lureri.

Share
82 kommentarer

Ännu en spanjor i huset!

Vi har ju sedan flera år en spanjor i familjen. Tjugotvååringen friade redan hösten 2013, så att de inte är gifta nuförtiden är ju mot alla regler och förordningar. Om jag hade fått bestämma hade de haft en tre–fyra barn redan, men de yrar om utbildning och ”se tiden an” och jag vet inte allt. Dagens ungdom, alltså.

I våras kom spanjorens bror till oss på besök under en vecka. Vi kan kalla honom Pablo, för det heter han. Han är blott ett år yngre än sin bror, pluggar historia och spelar gitarr och basket samt coachar. När han kom hit i april, slängdes han direkt in i hetluften – på två dagar hann han coacha fyra lag, spela gitarr med en italiensk forskare och fotografera en svensk insjö.

Den djefla mannen delar med andra ord två stora intressen med Pablo: gitarrer och historia. Se här hur hela hans inre är i uppror när han måste gå in i köket och be Pablo sluta spela eftersom han ju måste göra en telefonintervju.

Förnuftet:
– Jag måste be honom vara tyst om jag ska kunna jobba.
Känslorna:
– JAG VILL OCKSÅ SPELA! NU! HÄR! HÖJ VOLYMEN!

Nu bor Pablo här igen medan vi letar efter en lägenhet nära baskethallen, för där kommer han ju att vara nästan hela tiden. Han ska vara i Eskilstuna i ett år och spela och träna och coacha och man funderar ju på vad hans stackars föräldrar i Spanien känner när vi nu har snott båda deras barn …

julian-ida_pablo
Spanjor nr 1, Tjugotvååringen och spanjor nr 2 visar upp sina sanna personligheter på en loppis.

Förra veckan dök ett gäng glada tyskar upp i huset. De är basketvolontärer och uppåt två meter långa, så de passade som hand i handske i vårt hem. När de skulle åka vidare till Stockholm, prioriterade de gästboken framför att hinna köpa tågbiljetter. (Fullkomligt korrekt, ansåg jag förstås.)

zwei_deutch
Här ses två av tyskarna – en som skriver i gästboken så att pennan glöder, en annan som föreslår saker att skriva. Samtidigt som vi hör hur tåget rullar in på perrongen …

I somras skulle huset vara sovplats åt fyra polacker som bara var på genomresa; de skulle vidare och vandra och tälta i norra Sverige. Men så blev de påkörda bakifrån i en bilkö söder om Jönköping såpass brutalt att den polska bilen blev till en liten sekrutthög. Polackerna själva klarade sig oskadda, men blev alldeles bedrövade och försäkringsärendet visade sig vara ytterst komplicerat.

– Polacker i skrotbil påkörda av en svensk dunderbil?
– Mhm. Var är kung Sigismund när man behöver honom?

sigismund

Så polackerna bodde hos oss för att ha nånstans att ta vägen. Vi gjorde vårt bästa för att de skulle bli lite uppiggade av lite svensk natur och visade dem bl.a. bävrarna som bor på gångavstånd. Polackerna var dock fortfarande bedrövade – och så fick en av dem dessutom besked om att han hade fått sparken från sitt jobb i Polen. Eländes elände!

Saker och ting löste sig så sakteliga. De fick till slut hyrbil av försäkringsbolaget och vände kosan hem till Polen igen. Men glada var de inte.

En spanjor på vift, glada tyskar och ledsna polacker – det är ju precis som i den otroligt fantastiska polsk-tysk-spanska personalunionen under
Felipe Casimir Otto XVXI  (den enträget påstridige)!

Share
36 kommentarer

Tre gamla kär(r)ingar

Med tanke på att håkäringar nu tydligen kan bli nästan hur gamla som helst, måste vi ju kolla hur man blir en gammal kärring.

Det finns en person som är född på 1800-talet och fortfarande lever – italienskan Emma Morano som föddes i november 1899. Hon säger själv att hemligheten till långt liv handlar om att äta råa ägg och vara singel. (Nåja. Hon var faktiskt gift en gång i tiden och har bara varit singel i 78 år.)

emmamorani
– Jag är nästan alltid glad! säger Emma Morani här.

Själv äter jag inte råa ägg och har inte varit singel sedan jag var 20 år, så jag balanserar modigt men stillsamt på ättestupans rand. Fast … har Emma några andra tips?

Si, si! Den absolut enda drog jag har nyttjat är lite hemgjord grappa; jag har inte ens tagit mediciner. Tre råa ägg per dag äter jag och ibland lyxar jag till det med en liten bit choklad. Dessutom ska kött bara tillagas så att det bara är lite halvljummet, jätteblodigt. Smaskens.

Aha. Nope, jag lär inte bli 116 år.

Jeanne Calment är annars den person i världshistorien som dog senast i livet: som 122-åring (1875–1997). Hon var 37 år när Titanic sjönk, men levde fortfarande när filmen Titanic gick på bio. Fast det roligaste med just Jeanne Calment är ju dealen som 1965 hon gjorde med sin advokat, som var sugen på hennes fina lägenhet och som skulle få den när Jeanne dog – om han gav henne 5 000 kr i månaden medan hon levde. (Han dog, ivrigt väntande, 1996.) 

JEANNE CALMENT
Jeanne Calments nacke 1895.

– Hej Jeanne, nu är du visserligen död sedan snart 20 år, men visst har du väl några råd till oss som undrar hur du bar dig åt?
Mais oui! Precis som Emma Morano fick jag bara ett barn. Noll eller ett är idealet, annars blir man trött och dör. Att ha lite för mycket pengar hjälper förstås, och att slippa ha tråkigt är en stor fördel. Jag kunde ju ägna mig helt åt tennis, cykling, simning, rullskridskoåkning, piano och opera och slapp både att jobba i saltgruva och ta värvning. Det bidrog säkerligen till att jag inte dog i förtid.

Nähe, jag blir tydligen inte 122 år heller. Vi återvänder till den 400 år gamla håkäringen och ser om hon har några råd.

Blubbliblubb. Prio ett är ju att bo i svinkallt vatten och röra sig relativt långsamt samt inte vara rädd för att äta as som flyter förbi. Barn bör man inte skaffa förrän i 150-årsåldern och max tio åt gången. Undvik mjölkprodukter eftersom de gör skelettet hårt och skört – ju mer gelélikt skelett, desto bättre. Och akta dig för syre, förstås.

hakaring1
Håkäringen (till vänster) och jag (till höger).

Share
74 kommentarer

Småprat och nytt folk

Nu var det säkert ett helt år sedan jag var på cocktail- eller releaseparty eller i ett sammanhang där man ska vara trevlig och intressant och inte hälla vin på de andra gästerna förrän man känner dem.cocktail-party1

Men någon gång kommer jag väl att vara värd för t.ex. Nobelfesten eller konversera med Clint Eastwood? Alltså kan det vara nyttigt med frågor som är så intressanta att svara på att … ptja, man får en drink till eller nåt.

Quora (rekommenderas) har en Barnard Law Collier (antropolog, journalist, författare och regissör) listat 20 frågor som sägs vara perfekta för att de är så uttömmande och djuplodande. Pffft! fnyser jag och publicerar dem här med baktanken att man skulle kunna skapa en svensk, mycket bättre lista.

  1. Besides to your God, your family and your country and your constituents (if any), where do your loyalties lie?
  2. In as much precise detail as you see fit, how does your mind work?
  3. Have you ever been in love? If so, describe the experience.
  4. If you were an animal, what animal would you be – other than human?
  5. Define “generosity”.
  6. What did your father fail at?
  7. Except for ”nothing”, what or whom do you hate?
  8. In deadly peril, name three people you want in your foxhole with you?
  9. Have you ever dealt a death penalty? If yes,please explain.
  10. Describe your ability to dance.
  11. What do you think your worst enemy really thinks about you?
  12. On a scale of 0 to 250, where would you score your intelligence?
  13. In eight words or less, please define intelligence.
  14. What is the greatest weakness in your character?
  15. How do you verify the truth of what you are told?
  16. Name and define your favorite word.
  17. Of the following, which gives you the most pleasure: a) music b) money c) literature d) science e) spirituality f) golf g) food & wine h) films.
  18. Briefly describe your favorite hat.
  19. Who is the best living lawyer that you know?
  20. If you were made to live out the rest of your days as a famous fictional or non-fictional character, who would you select?

Okej, jag gillar 7, 15, 17 och 18.

lotten_rodkappan
Plommonstopspose.

Men saknar definitivt följande personlärakännafrågor:

– Dra en av de ständigt återkommande historierna från din barndom.
– Hur sätter man bäst upp en stringhylla i en betongvägg?
– Är det viktigare att en nyhet kommer snabbt, eller att den är språkligt korrekt, fast publicerad två minuter senare?
– Är du bekymrad över något speciellt?
– Har du lust att ta en titt på mina knän?

knee-pain_0

Om det är barn som man ska lära känna, får man ställa helt andra frågor förstås:

– Vilket är det finaste svärordet?
– När trillade du allra mest?
– Kan du hjälpa mig att knyta min sko för den är så långt ner?

Eller hur?

Share
78 kommentarer

Abuela? ABUELA???

Nu blir det en liten fortsättning på förra inlägget, som ju handlade om mina fötter, sedan en månad tillbaka boende i ett par horrendous foppatofflor. Därtill är jag nödd och tvungen.

Men först en tillbakablick så att ni förstår hur cool jag egentligen är, som ju åkte till Spanien för att delta i en internationell basketturnering fastän jag är född 1964. Okej? Det är inte en veteranturnering och jag är inte inhoppare utan spelare. Okej?

nationalsang
Här står hela laget och sjunger nationalsången inför match om tredjepriset – vilket var så absurt att vi inte kunde sluta skratta. Ser ni att mina skor är coola och att jag har ett snyggt knäskydd, där jag står som trea från vänster? Okej, bra.
spelbasketlotten
Här ser ni hur cool jag är (nr 16) på basketplanen. Jättemegacool.

Nu har ni fattat: jag är vansinnigt cool.

Tänk er nu hur jag spelar och spelar och hoppar och skuttar och kastar mig på motståndarna och dänger armbågarna i dem och i största allmänhet är cool? Och tänk er nu hur jag vid ett inkast från långsidan strax framför moståndarlagets bänk fokuserar på att få iväg bollen perfekt lagom till en av våra främsta poänggörare? Det ser ut så här:

inkast2
Ni får tänka er att det är jag som står där med bollen. Och att de som sitter ner bakom mig är motståndarlagets avbytarbänk. Som PLÖTSLIGT ställer sig som mannen i tomteluva och pekar och skriker …

Okej? Jag är cool, jag ska göra inkast, jag har motståndarnas avbytare alldeles bakom mig, och allt är frid och fröjd. Om det inte var för den lilla detaljen att jag hör vad de säger. Och förstår vad de säger.

– Abuela! (fnitter)
– ABUELA! (mera fnitter)
– AAAABUEEEEELAAAA! (skratt)

När jag vände mig om och förstod att de kallade mig farmor/mormor och såg att de dessutom pekade på mig och skrattade så att de höll på att kissa på sig, sa jag så argt jag någonsin kunde:

– Abuela? ABUELA? ABUELA? Puta coño jodeeeer!

(Stort tack till vår spanjor, som har lärt oss att svära.) De jävla spanjorskorna visste inte till sig av lycka och fortsatte att peka på mig och kalla mig abuela.

– ABUEEELA!
– Mierda maricon! fräste jag, och hivade iväg bollen med sådan kraft att den kom för långt och höll på att knocka ena domaren.

Inte så coolt.

Sedan gick några dagar och jag fortsatte att ha ont i tårna men spela basket – och så tog turneringen slut så att den stora tåläkningsperioden kunde inledas. I foppatofflorna. (Ständigt dessa foppatofflor.)

basketspelifoppatofflor
Till och med när vi på en bakgård hittade en korg och en boll och lattjade lite, lirade jag i foppatofflorna.

Men så en vacker dag, när jag som den enda människan i norra Spanien gick på shoppingtur i foppatofflor och faktiskt fortfarande var lite sur över att spanjorskorna hade sett på mig att jag var gammal, stötte jag på en tvillingsjäl.

abuela
Världens enda spanjorska i foppatofflor. Ja. En abuela.
Share
93 kommentarer

Foppatofflorna, fötterna och fnaset

Jag har fått otaliga uppmaningar att följa upp tådebaclet som inleddes för snart en månad sedan. (Bara som en varning: alla bilder här nedan är inte vackra.)

Först åkte jag till Spanien med Eskilstuna Basket. I packningen ingick ett par foppatofflor eftersom de

  1. inte väger någe
  2. är mer än lovligt foträta
  3. hindrar den heta, spanska sanden att orsaka brännsår.

Sedan spelade vi en match, där en spansk spelare stampade mig på först ena, sedan på den andra basketskoförsedda foten.

flamencobasket
Liksom så här, kan ni tänka er. Domaren i svart, flamencobasketspelaren i rött och oskuldsfulla jag i vitt.

Jag spelade vidare eftersom det gjorde mer ont på andra ställen och tänkte inte mer på det. Dagen efter lade jag upp en liten läskig nagelrapport här eftersom vänster pektånagel tänkte rymma hemifrån.

naglarna1
Nagelblues vid poolen.
fotomhandertagande
Sedan fortsatte jag att lira varje match med hjälp av medikamenter och smörjmedel samt plåster.

Mellan matcherna hade jag aldrig skor på mig – bara foppatofflor. På sightseeing i Barcelona, på midnattspromenad, på drinkrunda och på eftermatchen-pizzan.

pizzapromenad
Nu ser man förvisso inte mina fötter längst till vänster, men jag lovar att det inte var mycke att se: foppatofflor är inte särskilt snygga.

När vi stod där och åt, kom ett gäng engelsmän lullande. De hade precis druckit 314 öl och sett Wales förlora och var lite deppiga och ville analysera fortsättningen av EM med mig och jag visste att berätta om Zlatans eventuella öde i en engelsk klubb, när den sluddrigaste av engelsmännen plötsligt fann artikulationscentrum i hjärnbarken.

– Excuse me, miss! Excuse me! sa han högt och pekade på mina fötter.
– Eh, sa jag.
– WHAT ARE THOSE? WHAT ARE THOSE?
– Oh, sa jag, I know they look strange but my feet are aching after four basketball games in four days and my toes are blue and black and th…
– BUT THEY ARE HORRENDOUS, MISS!

Japp, det är de. Sa jag, medan mina engelsmän drog vidare till en kvinna med snyggare skor. Jag tofflade vidare på mitt håll och tog hand om tårna så gott jag kunde.

nageltrubbel
När herrlaget spelade en match och vi damer stod på läktaren och skrek, började tån plötsligt att läcka. Alla i publiken samlade ihop vad de hade i väskor och fickor så att det inte skulle bli översvämning.
bluetoemonday
Kameran är full av sådana här bilder på fötter på sandstrand, fötter vid poolkant och fötter i motljus.
foten
Och fötter vid sängdags.
lottenceasartoe
Spanjorens pappa gav mig en kväll våtvärmande omslag.
fotennatten
Som jag hade sinnesnärvaro att fotografera strax innan jag somnade.
nagelnbort
Dagen efter fick jag hjälp av döttrarna att pilla bort nageluschlingen, och slapp därmed att släpa hem ett kryddmått sand från stranden under nageln varje dag. (Bilden fick bli svartvit för att ljuset var så dåligt.)
toesheemma
Så nu har jag bara nio tånaglar på mina fnasiga fötter. Tre av dem är knallsvarta, några andra är lite bleklila. Kanske borde jag måla dem med glitterfärg?
nagellack
Ja! Vad läckert! Fnas, blod och glitter!
nagellack2
Och tån utan nagel får förstås extra mycket glitter! (Det kom lite utanför också. Jag har nog inte målat tånaglarna sedan nån gång på 1900-talet.)

Silversmedsniklas från kommentatorsbåset skickade ett snyggt läderband av hög kvalitet till mig och krävde att jag skulle göra ett hängsmycke av nageln. Men  … den hade jag väl slängt i Spanien?

Inte då!

nagelsmycke
Så himla vackert.
Share
98 kommentarer