Nu skulle jag kunna stånka och stöna över folk som är trista, men som tror att de är roliga och därför kliver upp på världens alla scener för att roa. Men, serni, det gör jag inte emedan jag har varit på en humoranalyserande tillställning som
- var teoretisk
- gav pedagogiska exempel
- fick mig att skratta.
Föreläsaren hette Anders Lenhoff och tack vare honom förstår jag att de som tror att de är roliga de facto är det. Fast inte i just mina öron. (Ger jag honom härmed cred för något som jag naturligtvis har förstått själv för länge sedan? Javisst! Jag har spenderbyxorna på!)
Igår var jag på en (i mina öron) ganska trist tillställning i en för stor lokal med för många ensamma ståuppare. Inte nog med att jag var sur och kritisk – jag fick höra samma skämt som drogs under ”Comedy in the Dark” i torsdags. En av dem på scenen drog alltså exakt samma repliker med exakt samma ord och pauser ett dygn senare. Det blev inte roligare när ljuset var på.
Men sedan dök det upp fribiljetter (tack, oh du okände Jacob) till ”Det är väl bara att skärpa sig lite”, och då blev det stenkul.
När jag skulle krångla mig fram till skärp-estradörerna för att ge beröm, tacklades jag omkull av i runda slängar 37 mammor, pappor, släktingar och vänner som slog mig med rosor och tulpaner. (Jag lyckades faktiskt inte ta mig fram i gratulationskön utan vände mig om, välte fyra vinglas med ryggsäcken och tog mig ut i den ljumma natten istället.)
Jag har även sett bla bla bla med klagomål på publiken och annorlunda humdidum samt jättebra tiddelipom och tagit noggranna anteckningar och fotograferat massa underliga poser men … det tror jag att ni struntar blankt i.
Däremot är det väl ohyggligt intressant att jag hipp som happ satte mig på tåget till Köpenhamn för att …
När det började ösregna på Strøget, tog jag skydd inne i Guinness World Records Museum och fick stå bredvid världens längsta man, lyssna på tjejen med störst afrohår och lära mig namnet på den man som kan knäppa upp flest bh:ar under en minut.
Men framför allt fick jag se Mike Powell som 1991 hoppade 8,95 i längd och därmed slog Bob Beamons omöjliga rekord på 8,90.
Ser ni de bleka benen i bildens överkant? De symboliserar Mike Powells ben. Som ju, som ni alla vet såg ut så här när han tog i rejält eftersom Carl Lewis flåsade honom i nacken:
Fast på Guinness-museet i Köpenhamn ser han förstås ut så här:
Och nu till dagens avslutande bildgåta.
*) Neeej. Jag sparkade inte omkull cyklarna i Köpenhamn. De hade lagt sig ner att vila helt frivilligt.
I Köpenhamn är cyklarna lite mer sådär danskt lay-backiga. I Lund vet de att de står fel och är lite alerta om nån kommer och klagar.
Eller?
”Det här med italienare, är det nåt nytt?” tänkte jag skriva, innan jag kom på att det finns nån gammal berättelse om nån motorcykel.
Annars brukar det ju mest vara spanjorer i dina texter.
Eller heter det en spanjor, flera spannarjor i Lund?
Den där pinnen skulle kunna vara en spärr så att folk inte parkerar på trottoarerna. Har sett liknande uppfällbara pinnar på andra ställen. Den ser lite klen ut och vass och otäck. Blir nog inte så gammal.
Metallföremålen är naturligtvis dit monterade för att nyfikna
turister ska ha något att fråga om. 😉
Här är två länkar om att cykla i Lund.
http://www.lund.se/Medborgare/Trafik–infrastruktur/Cykla-i-Lund/Pendla_med_cykel/Lagar-och-regler/
http://www.lund.se/cyklafint
Trots att jag är kommunaltjänsteperson (som man numera ofta säger, fast jag råkar alltid säga kommunaltjänstehjon) i sagda stad, har jag inte blivit informerad om dem. Men jag skulle tro att det är en tillgänglighetsanpassning – det kan vara rätt svårt att köra med rullstol i denna vidunderliga stad, full med gatsten. Jag har försökt.
Vad gäller humorfestivalen – programmet upplever jag som minst lika ambitiöst som tidigare, men intresset för hela tillställningen har ökat. Vill man ha de där guldkornen får man hänga på låset. Sedan hoppas jag att festivalen blir ännu starkare så att guldkornen blir fler. (Skriver hon som aldrig hinner gå.)
Hej Karin! Vad bra med en kommunaltjänsteperson som gissar!
Det ska ju sägas att jag inte sitter inne med svaret. Kanske är metallpinnarna rullstolsguppsförminskare, kanske är de … regnvattensavledarförfulare? Har hålen med fastsättningen att göra?
Många frågor blire.
Det är nog ett vattenpasss. Om jag plötsligt skulle känna mej lite yr och tycka att jorden lutar för mycket då tittar jag bara på det påpassligt utlagda vattenpasset och ser att trottoaren fortfarande är i våg och det finns alltså ingen anledning till panik. Och så slår jag mej ner och tar en lugnande öl med några italienare. Eller nåt.
Efter att ha googlat en hel del så har jag inte lyckats hitta ett definitivt
svar på Lottens fråga om metallskenorna.
Det kan vara en slags ”utfyllnad” om hålet de ligger i är
regnvattenrännor. Skenorna är då tillför att rullstolar ska
kunna köra över rännorna utan att fastna i rännorna.
”Vad gör ett vattenpass i vattenrännan?” var också min första tanke! Till våren blir det Magic & Comedy festival i Uppsala för andra gången. Bra mix tycker jag och tänker på tex. Carl-Einar Häckner som både trollar och skojar.
Nyord. Tycker det är beskrivande
”Papperslandskamp”
Från finnkampen. Avser jämförelse årsbästa mellan deltagande idrottare.
Nu har jag granskat bilden med lundacyklar noga och upptäckt en skylt. Ställ’en i stället i stället, står det på skylten ovanför den högraste cykeln. Men där är det fullt, ju. Hoppas det inte blir parkeringsböter för cyklisten.
Nu tror jag att jag klarar att lägga ut en bild. På Lille Skotte, nämligen.
Nämen, jag kunde inte … Nu försöker jag igen.
Nu går jag och hänger mej.
Stopp ÖR, det hjälper inte med hängning. Prova att mmsa istället, Lotten alltså!
Rtt annat kul nyord som jag såg igår: kedjeäta. Tänk plommon … Inte helt ok att kedjeäta.
Nejmennejmenneeej! Här kommer Lille Skotte, som Ökenråttan inte kunde prångla ut!
Han är full och har lagt sig att vila lite.
Blå blev jag också, däruppe. Undra på det!
Ninja, ser du di små larverna nu? Lägg dej på sidan och kika. På avstånd ser Lille Skotte ut som en liten palmdunge.
Men Niklas: Fia är ju så söt så vi bara dog här. Hon ser så förståndig ut. – Hon kanske kan hjälpa mej att lägga ut bilder, så jag slipper utnyttja Lottens godhet.
Fanns det en till metallpryl halvannan meter (Ja! Jag fick tillfälle att skriva ”halvannan”, det är ett av mina favoritord.) därifrån? I så fall skulle det kunna vara ett fäste för en bänk som man ska kunna sätta fast och ta bort igen efter behov.
350th anniversary of the Great Fire of London-Live stream!
Börjar kl. 21.30 ikväll.
http://www.visitlondon.com/greatfire350/watchitburn
Såja, nu är ordningen återställd: jag är hemma i Eskilstuna, där vi inte har metallpinnar i rännorna.
Livekonsert ifrån Montreux. Konserten hålls med anledning
att Freddie Mercury skulle ha fyllt 70 i morgon.
https://m.youtube.com/watch?v=igF91Ll84h0
Det där metallstycket på trottoaren i Lund skulle möjligen, möjligen kunna vara någon sorts gångtrafikräknare.
Kolla här ÖR hur det går för en växt som får skärvätska (olja) istället för vatten! Det tar bara några dagar så kroknar den och dör. Så, ha aldrig skärvätska i en likadan pet-flaska som du har vatten i på skrivbordet. Alternativt, vattna aldrig blommorna medan du pratar med din kollega och tillika bordsgranne.
(Här fanns en bild på en blomma, men den sträckte sig halvvägs till Kina så stor den var. /Lotten)
FÖRLÅT!! Kan du krympa plantan, Lotten?
Men nu då!
Trajdirajdiraj. Va säjeru nu, Ninja? Och Lotten?
Ökenråttan får stora A i betyg!
Pysseliten går raka vägen in i skamvrån!
(Nu tar jag bort Pysses bild som är stor som en etta på söder och så kommer den här nedan istället.)
Jag heter varken Ninja eller Lotten men jag säger wow ändå. Impad.
En sån där växt som på Pysses bild har jag också. (Växer de alltid tre tillsammans?) Jag har aldrig vattnat dem med skärvätska och nästan aldrig med vatten heller men de lever trots allt. (Kanske är de lite sura på mej, för de har aldrig presenterat sig med namn.)
Larverna ska nog absolut bli luftrötter.
Arten på Skotte kan jag inte säga, eftersom jag inte alls är slängd i lankesiska växter, men jag tycker att man kanske kan se någon sorts likhet med t ex Aralia.
Tror också på Aralia. Borelia är det inte – och knappast Cerealia.
På tal om Skotte så plågas jag av ryggskott som är ett resultat av den dumdristighet/snålhet som drev mig till att bygga om en gammal säng till köksfläkt.
Under tillkapandet av sängbottenspjäla till fläktpanel gjorde jag en oförsiktig manöver och nu ligger/halvsitter jag och hoppas på bättring. Samt att mitt skott inte utvecklar sig lika praktfullt som ÖR:s nysvenska Skotte.
Pysse! Använd aldrig Skär Vätska när du vattnar blommor. Grön Vätska är inte heller bra. Den används företrädesvis i samband med manuell rengöring av keramiska hushållsartiklar. Att Skär Vätska används i samband med keramiska och andra verktyg känner du ju redan till men att vissa Vita Vätskor inte heller bör användas att vattna växter med är inte lika känt. Jämför ”Två vita och en brun”.
SG, har du en bild på fläktkåpan? Återbruk intresserar mig mycket, men säng ->fläkt har jag aldrig stött på!
(Bekvämt i skamvrån, jag har inrett den med 100 trägubbar.)
Nejnej, man får inte sitta i skamvrån för länge! Tänk på BNP!
Gurra, jodå grön vätska fungerar ypperligt. Mina föräldrar använder
grön vätska till gräsmattan och uteblommorna.
Det växer utav bara fasiken.
Vi funderade också på att använda grön vätska, aka målarfärg till vissa partier på gräsmattan under de fruktansvärda torråren på nittonhundratalet.
Pysse, bild på sängfläkten nedan.
Oj, man kanske skulle ta och bygga om en säng eller två för att få bort den här fläkttillfällighetslösningen sedan fem år? (Se bild.)
SG: Köks-/eller sängfläkt?
Både och?
Men alltså, har du fläkten på spisen?
Betr. frågor om fläkten och dess belägenhet:
Den befinner sig än så länge i födslovåndor. Så vi lagar tills vidare all mat i ugnen. Där finns det fortfarande en fungerande belysning.
Det satans ryggskottet har medfört att punkt 73 i nästa bås lista (73. Arbeta inte med ryggskott i ryggen) har blivit aktuell.
För tekniknörden: Brädan är en av cirka ett dussin tvärgående spjälor i sängbotten. Den har kapats till lagom längd (med FOGSVANS, jomän) och försetts med en längsgående slits på baksidan. Slitsen har skapats med hjälp av vinkelslip som spänts fast i arbetsbänken så att ett lagom djupt spår i dess överkant (passar till resterna av fläktens hölje) kunnat åstadkommas.
På samma sida (som slitsen) är kopplingsplint, lamphållare, några kondensatorer och annat krafs monterat. De dekorativa knapparna är av sjuttiotalsmodell (jodå, de är S-märkta) och infällda framifrån. Det hela kommer att isolationstestas med minst 3000 V. Inte för att det är nödvändigt utan för att jag har grejer för det.
Jahaaaa! Så spännande. Schasa nu bort ryggskottet så du får arbetsro.