Min lördag:
- Först var jag speaker på en basketmatch i herrarnas div. 1-serie i Eskilstuna.
- Sedan var jag på litterärt cocktailparty i Stockholm.
Eftersom jag antydde detta i kommentarerna till förra inlägget, skrev kommentatösen Annika så trevligt att jag egentligen borde rapportera om allt så ingående som det någonsin är möjligt. Vilket ju är en dröm: jag får skriva om mig själv, mitt handlande, mina tankar och kläder och andras dumheter! Men blir det särskilt intressant?
Okej, vi får kalla detta ännu ett dagboksinlägg.
Basketmatchen var bedrövlig från första till sista sekund. Vi var tvungna att hålla till i en gammal gympasal som har sett bättre tider, t.ex. 1960-talet, eftersom stan har fullt fokus på elithandboll i Sporthallen (byggd 1956) och inte division 1-basket.
Jag var redan under matchen iklädd cocktailpartykläderna med ickerandiga, dyra finnylonstrumpbyxor (vilket jag strax fick ångra) och en Desigual-kjol samt en överdel som kräver axelbandslös bh. (Ja, för såpass enkelt är det att klä sig numera – valet står mest mellan randningen på benen och bh-stuk.)
Men tillbaka till basketmatchen. Korgnätet fick en maska och fick bytas ut, 24-sekundersklockan gick inte igång, tutan hängde sig, jourlaget kom inte, inga entrébiljetter delades ut och … vårt fina, vackra, roliga herrlag spelade inte bra.
På grund av dessa missöden blev matchen såpass försenad att jag som speaker fick lämna över micken till en reserv när det blott var 40 sekunder kvar för att inte missa tåget till Stockholm. (Eftersom 40 sekunders speltid kan ta uppåt fem minuter i realtid om det krånglar till sig med foul och straffar och tjuriga spelare som måste lugnas av domarna.)
När jag hastade ut till bilen visade det sig att hastandet var befogat eftersom bildörren bara inte gick att öppna. Jag har ingen aning om orsaken eftersom vädret inte på något sätt antydde att jag borde ha antifrostskyddsbehandlat. Det blev till att med nyckelvåld öppna passagerarsidan (inget centrallås, nej) och klättra över växelspaken och få en maska i de snygga nylonstrumporna. Och sedan köra som en någorlunda vettig biltjuv till stationen och där klättra över växelspaken igen och sedan springa med det inte riktigt uppvärmda, fortfarande trasiga knäet till tåget och hoppa på med fyra sekunders marginal.
Om det litterära cocktailpartyt är inte mer att säga än att det var trevlig, gott, fascinerande, rökigt, litterärt och otroligt proffsigt genomfört. Alla minglade som vore de inte alls litterära giganter utan blivande Hollywoodstjärnor på röda mattan. Och här ser ni det senaste:
Sedan tog min djefla man mig till ett romantiskt hotell som han hade spanat in: Hotell Monika.
Dubbelrum?
Maken och jag tillbringade en helg i Budapest (på bröllop), där stod sängarna skavföttes och hade för säkerhets skull smala höga kanter som stod upp på var sin sida om madrassen. Därtill var det en halv decimeter hög glipa under dörren till rummet så man hörde allt som hände i korridoren och de närmaste rummen. Och de hörde säkert oss. Låt oss nöja oss med att konstatera att det var inte den mest romantiska helgen vi haft.
Men glassen var god och det regnade inte.
Jag måste faktiskt tillägga att jag inte är den romantiskaste i det här äktenskapet. DDM vill ha blommor, utsikter och vacker musik. Jag vill ha en rejäl basketboll och en blodig biff.
Ni staplade åtminstone på höjden.
En trång säng är MYCKET mer romantisk. Karlsloken är alltid kinkig åt andra hållet, vill inte ha för kort säng, vilket förvisso diskar nästan alla bingar.
En liten språk fråga bara. Brukar man inte säga att det går en maska? Strumpor och nät har väl inget annat än maskor?
En trång säng är nog romantisk, om man tänker sig talande om och idkande av kärlek och närbesläktade ämnen. Men att SOVA två i en trång säng går inte.
Jag minns med förskräckelse en ”grand lit” (inte särdeles grand) i London vars fjädring lämnade en del övrigt att önska. Så fort vi blev någorlunda avslappnade och närmade oss insomningsfasen rullade vi ner i mitten av sängen och krockade. Alternativt försökte vi liksom klamra oss fast i varsin kant, men det krävde ju viss anspänning vilken uteslöt insomning. Turligt nog bebodde vi det rummet i bara tre nätter, men det var tre nätter praktiskt taget utan sömn.
Romantik är att i fyra plusgrader –sjövattentemperaturen i maj månad– tränga ihop sig i förpiken i den underbart romantiska dubbelsovsäcken och bara värma varandra. Barn får det bli en annan gång.
Och apropå absolut ingenting här — knappt ens någonting där, där jag snubblade över länken — har jag just fått veta något jag aldrig har vetat förut. Fladdermusbomber. Jo, faktiskt.
Språkliga frågor går före alla andra! Maskor!
Du har helt rätt, PK, maskor går på torra land och i nylonstrumpor. Nu var det så att jag försökte vara påhittig, finurlig och svårfångad på en gång när jag med korgnätet associerade till nätstrumpor, som det liksom inte går maskor på; de … får hååål. Och då skrev jag ”fick en maska” fastän det var komplett fel.
Hjälp, man ska inte associera sådär när man nästan slår (sätter? fäller? lägger?) fälleben på sina egna tankar.
Ah, det där fällebenet … var är det nu man säger så? Man gör det i alla fall inte här; när jag gick i skolan (i södra Närke) sa man snarskank. Eller bara snara. Nuförtiden säger jag det sällan eftersom vuxna människor (förhoppningsvis) gör det så sällan.
Något jag aldrig stickat: basketkorgsnät.
Många gånger vet jag inte om mina ordval härrör från skånskan eller småländskan, men fälleben sades/sägs i båda.
Härfinns en lång lista på synonymer till krokben (som jag inte säger eller tänker):
En till språkfråga.
Är orden rul och pula släkt med varandra?
Enligt mig så borde de vara det eftersom det ena är
resultatet av det andra. T.ex. om man pular ner en handduk
i väskan så blir det ju ett rul av det.
Sedan det obligatoriska nattliga musiktipset.
Tenement-Funster kommer ifrån Sheer Heart Attack-skivan.
Antagligen en av de bästa skivor som någonsin spelats in.
Gnugga mig i ögonen gör jag ofta, men gnuggisar på ögonen verkar väldigt märkligt.
Ska bara säga att jag uppskattar de nattliga musiktipsen även så här på morgonkvisten. (Vid 2:21 hörs ett falskt tjoande som är jätteroligt. Taylor sägs i låten ”showcasing his out-of-phase tone capabilities”.)
När det gäller pula och rul, så har orden inte alls samma ursprung eftersom rul kommer från forsvenskans ruþlar, som blev rydel, som är vårta eller utväxt på huden … som av outgrundlig språkanledning utvecklades till rul, kanske via assimilation. Pula är bara snusk, så om det ordet får ni läsa själva häääär.
Men alltså fladdermusbomberna. Det var det jävligaste. (Förlåt Lotten, beklagar givetvis maskan och den äktenskapliga våningssängen också!)
Helt ok, Anna – bloggen är som ett Kinderägg. På utsidan bara maskor och sängar, på insidan fladdermusbomber.
Hittade ett till litet musiktips, apropå getterna häromdagen.
Oj, Christer. Nu dog jag lite. (Uppdaterar getinlägget!)
Tack Christer!
Öken, himmel och hav. Plus total tystnad för dem som uppskattar det.
Panorera och zooma!
http://dubaimap.hipa.ae/index.html
London Calling, visuellt den här gången. (Ta bort välkomstblaffan genom att klicka på den). Annars verkar 360Cities.net vara godis för panoramanördar.
Jamen, det var ju på en båt! Då kan man inte förvänta sej king size bed, eller hur? Och aldrig sover man väl så gott som ombord på en båt, vaggad av vågorna drömmer man att man är en delfin som glider omkring i ett svalt grönt hav. Jajamen.