Jag vet att det är ytterst tillfredsställande att få höra om hur andra människor gör fel, tappar kontrollen, glömmer julklappar på tåg, krockar med försvinnande gula bilar, färgar håret randigt och dricker öl ur flaskor som innehåller cigarrettfimpar.
Klockan 09:25 stod jag i smutsigt hår och pyjamas (i den mån basketshorts och dassig herrskjorta är en pyjamas) och funderade på om jag skulle hinna göra mina rehabiliteringsövningar för knät eller om jag skulle fokusera på att blogga om hur jag inte alls är kompetent vad gäller bilköp. Men först skrev jag ut biljetterna.
Vänta nu. Näe. Nej! Man ska inte delegera biljettinköp till en resebyrå! Det blir bara fel! Hur ska jag hinna från tåget till flyget på 20 minuter? Pah! Gah! Fnys! Prioriteringsordning!
- Kolla när nästa tåg går!
- Aha, 10:07!
- Tvätta håret! (Jo, faktiskt. Ni anar inte hur lik svinto en nudelsoppefrisyr kan bli.)
- Artonåringen kan köra mig!
- Swisch!
- Swosch!
– Jag gör en matsäck! Macka och russin! skrek Artonåringen.
– Jag kan hjälpa dig med att berätta en lugnande historia om när en av Napoleons generaler som hette Grouchy kom försent till slaget i Waterloo! skrek min djefla man.
Väl framme på stationen visade det sig att tåget var försenat och inte skulle avgå förrän 10:50. Fine, jag hinner bra ändå.
– Hej! Jag har en biljett här till Stockholm 12:07, men jag tänkte fråga om det är ok att hoppa på tåget som kommer nu eftersom jag ändå är här.
– Icke ombokningsbar biljett … nej.
– Men jag tänkte ba… med tanke på växelfelet vid Stockholms Södra …? Om jag väntar till nästa tåg och det är lika sent så …
– Nej. Du får lösa ny biljett.
Och i det läget kände jag såpass mycket frustration att jag gick och köpte en mugg te. Nu när jag sitter och dricker te (och tåget är beräknat till 11:53) ser jag att jag ju har läst fel. På fel biljett. Fel dag. Jag sitter här och kan inte annat och mitt flyg avgår inte förrän 16:00 … Man ska alltså delegera biljettinköp.
Men än värre är det för damerna som sitter bredvid mig och är arga för att tåget nu är en timme försenat:
– Jag missar min hårfrissa! Jag skulle ha varit hos frissan klockan halv tolv! Jag hinner inte till min klipptid!
– Och jag hinner inte till min pappa! Han är 85 år och har slutat duscha. Jag skulle ha varit där klockan tolv och duschat honom men nu hinner jag inte. Han vägrar att bli duschad av någon annan och nu hinner jag inte det för sedan klockan ett måste jag hjälpa min son skaffa pass. Han är 35 år, men man måste intyga att han är han och det kan bara jag.
Nu kommer tåget. Jag smiter på och hoppas på det bästa, va?
Uppdatering
Allt har gått väl. Jag rapar hamburgare på Arlanda, där jag har gått på långpromenad eftersom det på biljetten stod att jag skulle till ”Norra”. (Se översta bilden.) Det var naturligtvis ”Södra”.
Dagens lärdom: om man frågar biljettförsäljarna, är de stenhårda när det gäller rätt tåg på rätt tid och det finns inget som helst utrymme till anpassningar oavsett om det handlar om dörrfel, tekniskt fel, kraschade växlar eller snöyra. Om man däremot går direkt till biljettkontrollanten ler de, klappar en på plommonstopet, blinkar med flirtögat och säger att det går så bra såååå.
Ni vet att flygplatsägare och flygbolag är måna om säkerhet, kontroll, anseende, status, service, vänlighet och renhet? Just därför tycker jag att det är kul att fotografera sådant som gör att man känner sig som hemma:
Lycka till. Blev det något bilköp och vad blev det i så fall för färg?
Men vänta nu, ska du sova på Arlanda till imorgon? Din flygresa till Lule verkar ju var bokad till den 14:e?
Ser du, PK, du läser ju lika fel som jag! (En tröst, faktiskt.)
Det vi läser där ovan är returbiljetten – som ju är för imorrn.
Man kanske skulle ta och designa en megatydlig biljett där det står FRÅN och TILL med bokstäver som syns även för dumbommar?
När det gäller bilen, så har det inte hänt något mer sedan igår. Och ljusblå metallic. (Jajajaja, jag vet att det är intressantare med märke och årgång samt mil. Men det kräver faktakontroll.)
Ja nu ser jag ju att det är returresan.
Så det blev affär? Ett stycke åkdon inhandlat? En blå.
Jag vill ha en bil, åh åh åh åååhhh, en blå.
Arg ska den va, bra bra bra.
Öron som en varg, jätte arg.
Snabb som en pil.
Tänder som en krokodil, bra bra braaaaa.
Den vill jag ha,
ifall den inte äter upp mej.
Varje gång jag hör att någon skaffat/ska skaffa ny bil vill jag genast veta vilken sort och så fort den är tillgänglig vill jag se en bild och nästa gång vi träffas vill jag titta närmare på den. Detta gäller både bilar som är nya direkt ifrån fabriken och bilar som bara är ”nya” ur den nya ägarens synvinkel. Så berätta mer om bilen! Tack.
Okej jag skrev det där innan jag läste din kommentar, Lotten. Men faktakolla du och återkom senare.
Märke och modell är ju ganska intressant, årgång lite intressant och mil inte fullt så intressant. Men man hoppas ju att ni bytt upp er.
Och visar det sig att ni har köpt en Aston Martin Lagonda (bilskapelsens krona) så visar det på häpnadsväckande mod/omdömmeslöshet.
Åh, kära du, som vanligt blir det lika delar sympati och glädje för att vi är fler som strular till det ibland. Ett sk dubbelfel kan emellanåt lösa sig alldeles utmärkt, och det är säkert bara nyttigt att höja adrenalinhalten då och då.
Jag är mest bekymrad för henne som hann till frissan. Resultatet blev inte bra. Men så syntetiska skulle vi (ni) se ut på den tiden. Och – ALDRIG – titta in i kameran!
liveseminarium om marinarkeologi hela dagen.
PK, Citroën DS är ju bilskapelsens krona.
Lotten, välkommen till min värld av vimspellor.
DS är prisvärd, för att inte säga billig galenskap. Lagondan är så dyr galenskap att man har fog att kalla den excentrisk.
STOPP och ssschhhhhh — ingen bil är köpt! Sluta prata bilar! Det kan bli så att ingen bil köps på flera veckor! Och egentligen vill jag bara ha en sådan här.
Jag lovar och svär att när det väl köps bil, så säger jag till och tutar i luren och bloggar om allt från dubbar till mugghållare!
(Jag har tagit mig ända till Arlanda nu.)
Videoklipp på familjen Bergmans nya bil.
Kul att språkpolisbilen (Språkpolisbilen? Slå på blåljus och sirener och tala om vad som är rätt, tack.) blev så populär i vissa kretsar. *S*
Ja, tusen tack Båthuspernilla — men det är en olycklig kärlek. Hur ska jag kunna få tag i en och blidka den så att vi får hångla lite?
Nu har jag ätit hamburgare och hittat ett eluttag. Måste dock sitta på yttersta stolskanten för att inte somna.
Jag passerar nog Arlanda inom en timma, ska jag tuta lite och vinka?
Ad nalra å perag rubmah rapar gaj!
Är det en sån dag, Christer?
Rat näv hco ratnäv arab gaj, gaj.
TUUUUUUUUUUUUUUUUT, PK!
Skapelsens krona är en Oldsmobile 442 från tidigt 70-tal. Bara för det har jag just beställt en Honda CR-V, lackad i Crystal Black Pearl för fem tusen extra. (Stänkskydd tog de 1.169:- extra för).
Men ni är ju helt knäppa med era bilar!
Nu kliver jag på planet. Om det störtar ska min gravsten vara formad som en basketplanka med korg och allt. Det kan stå ”hjärtat dunkar inte längre” på den också.
En gång skulle jag flyga från Östersund till Stockholm med sista planet söndag kväll.
När jag kom fram till flygplatsen insåg jag att jag läst fel på biljetten och blandat ihop avgångstiden från Östersund med ankomsttiden till Stockholm. Planet hade alltså redan gått!
Ve och fasa!
Men, eftersom det var skidåkningstider stod det ett chartrat plan på plattan som strax skulle lyfta och åka till Sthlm. Alla hade redan gått ombord men incheckningspersonalen som tyckte synd om mig och på nåt sätt visste att det fanns en, precis en, plats kvar ringde ut till planet. Jag sprang genom säkerhetskontrollen, ut genom gatedörren, ut till planet och sjönk ned på mitt säte.
Magiskt 🙂
Bästa Lotten – kom alltid ihåg att det är mycket lättare att få förlåtelse än att få tillstånd.
(ang. de ombokningsbara biljetten)
Egentligen är de där fantastiska räddningarna fler än felen och katastroferna. Ärliga misstag brukar reda sig. Ha så kul i Lule!
Oh, kom på ett citat … typ ”Det är okej att gena lite ibland, bara att bestämma sig för om det är värt fem minuters skäll eller inte.”
Människor som regelmässigt tillämpar den regeln blir i längden tämligen outhärdliga, så jag föredrar egentligen ärliga misstag.
Lotten: Gravsten eller begravningskista?
Bildgoogla ”odd coffins Ghana” för udda kistor.
Underbart Örjan! Men hur kom du på det? Planerar du bortgång i Ghana?
Luleå jag renskinns.
Det ska stå Hjärtat dunkar inte längre som en Cheva big block med headers, fyrports predator och mussepiggtoppar på tomgång.
Raggarrundor jag spinns.
Tänk att den här båsmetern inte har slagit större. Den är ju osannolik.
Renskinn satt vi alltid på när vi var små. Raggarrundan på Kungsgatan lyckades de däremot förvisa så långt utanför stan att raggarna måste ha flyttat vasch någgerscht.
(Ja just det: jag är framme. Nu ska jag leta efter ett färdmedel som tar mig till Arcushallen, där det vankas elitbasket.)
dollargrin jag fins
Annars undrar jag vad Stora Sjukhuset har emot vanliga telefonsvarare. (Lång trist historia).
Och vad Stora Sjukhuset eller möjligen någon annan har emot tillräckligt antal parkeringsplatser. (Man kommer dit med tjugo minuter tillgodo, får småningom välta ur den andra hälften ur bilen så han hinner upp till doktorn i tid, och fortsätter själv kretsa så länge att när man kommer upp till rätt avdelning har han varit inne sedan en kvart. Bläää.)
Oldsmobile får mig att le. (Swenglish).
Niklas: Kom på det? Har sett bilder tidigare. Därför lätt googlesöka
Men OK- om jag vore ghanian. Något restaurangköksrelaterat borde kunna representera mig. Kylskåp vore väl formmässigt enklast.
I ditt fall- vad skulle du vilja representeras av?
Ang Ghana och ”Fantasy coffins”
http://en.wikipedia.org/wiki/Fantasy_coffin
-exempelbilder
Om vi skulle haft denna tradition i Sverige- hur skulle din egenbeställda kista se ut?
(Antager LarsW skulle ha någon avbildad bilmodell. Oldsmobile?)
Och Lotten en kista påminnande om omslaget till ”Svenska Skrivregler”. http://www.sprakradet.se/skrivregler
Om det nu inte vore en basketboll- men det skulle ju kräva ett jättehål!
Man kan väl släppa ur luften efter begravningen så behöver man inte gräva så mycket.
För egen del blir det nog en oboe. Om man gör den skalenligt blir den bortåt 7,5 meter lång och det kan ju bli lite ohanterligt.
Eget alternativ till tidigare angivet kylskåp.
”Stiliserat” skärbräde med Sabatier kockkniv på locket
Skogsgurra? Skulle han välja kullager (med hänvisning till gårdagens PP-diskussion)?
Jag tror att jag kommer att förolyckas ute på någon industri. Kanske bli en rosa fläck i en papperstambour efter att ha drullat ner i en upplösare. Eller en ovälkommen förhöjd fosforkoncentration i en stålsmälta.
Det har alltid föresvävat mig att jag kommer att dö med stövlarna på. Aldrig funderat över form och färg på någon kista. Kullagerformad känns lite obekväm. Men man kanske inte bryr sig om bekvämlighet i det stadiet.
Men, vilken morbid vändning det blev idag. Min kista skulle helst se ut som en liggande häst. Men eftersom det är kremering som gäller räcker det med ett hästhuvud, eller en hjälm. I och för sig är ett kattema också ok.
Lösning på bristen på språkpolis finns. Det är bara att göra en schablon med rätt typsnitt och måla en språkpolisbil av sekruttvolvon. Att målarkompetensen finns har det ju visats bildbevis på här i bloggen.
Det är preciiiis sådana planer jag smider, Båthuspernilla. Vet dock inte om jag kommer att reta upp alla som ser språkpolisbilen såpass att de kör på mig. Vrider av sidospeglarna. Skrapar lacken.
(Nu har jag varit på basket. Mums. Vilka brudar. Ojojoj.)
Örjan: Jag vill kremeras och spridas i minneslunden på Skogskyrkogården. Inga motorhuvar då, inte.
Jag fick för övrigt ett andra cancerbeskad (Malignt melanom) för någon månad sedan. Det första kom 2006. (Ändtarmen. Opererat och fixat, säger dom). Då tänker man på sånt.
Ödets ironi: Ett lyckosamt sparande och lite tur med ett kapital och ett arv har gett mig möjlighet att gå i pension om 78 dagar.
LW!
…fan vet om jag inte hellre hade varit cancer- och pengafri.
velat vara cancer- och pengafri. Inget annat. Dags att törna in.
Många fixar det. Tänk så.
Inte alla.
Jag skulle flyga till Paris och hälsa på dottern som vantrivdes där. Lille Maken hade fixat billetten. Strax innan jag grep min väska och sprang ner till taxin tittade han på min biljett och se – den var utställd på den 14 april och det var den 14 mars. Detta går aldrig, tänkte jag. Men prova måste man och när Frank Sinatra sjöng ”Come fly with me” där i taxin ut till Arlanda så kände jag att detta fixar sej. Det gjorde det!
Tala inte med oss om bil; det har vi ingen, det är därför vi åker texi.
Sant. Vet du något?
[…] (som på flygplatser tappar bort kameror, går vilse, läser fel på biljetten, checkar in fel, kommer för sent, tappar brallorna i säkerhetskontrollen, hotas med handklovar […]