Imorrn är det dags att äta fastlagsbulle/ semla/ hetvägg eftersom det är fettisdagen/ fastlagstisdagen/ vita tisdagen.
Men varför bara behålla den del av traditionen som är söt, fet och mysig? Ack, huru bortglömt är inte fastlagsriset, som på 1600-talet användes när far i huset med ett björkris (utan förmildrande påskfjädrar) piskade de sina så att de inte skulle glömma bort att Jesus led på korset. (Jeeez. Hade jag varit troende, hade jag varit jättearg på både Jesus och Gud som ideligen ska ha oss att lida, gräla, larma och göra oss till.)
Nu ska jag hjälpa er att på kafferasten imorrn sprida glädje och gamman samt imponera storligen på kollegerna. Anna-Maria Lenngren (som är jätterolig!) skaldade 1780 i Stockholmsposten detta – som ni lätt kan lära er utantill:
Du, som til Lögns och Ledsnads pris,
Dig föresatt at papper svärta!
Jag ettret piska vil med detta Fastlagsris
Ur dina fingrar och dit hjerta.
Särskilt passande är detta förstås på en tidningsredaktion – skynda, skynda innan papperstidningarna går i graven och svärtan är ett minne blott.
Men nu till dagens uppgift: jag vill ha er hjälp med att platsbestämma
- hur semlan äts
- vad den heter.
Mina källor är nämligen inte riktigt överens och mig själv kan jag inte lita på eftersom jag inte vet om jag säger semla för att jaghar vuxit upp i Luleå eller i Lund och verkligen inte kan tänka mig att hälla varm mjölk på bröd annat än om jag äter blöta – men beror det kanske på tonåren i Täby?
Just som jag skulle stänga av. En semla är en semla är en semla. Jag har ätit med varm mjölk någon gång men det är slemmigt. Man äter locket, sen håller man semlan i handen och äter som en jättebulle, men i en kringgående och exakt rörelse så att man får med lite mandelmassa i varje tugga och har extra mandelmassa kvar till de sista tuggorna. Pudersocker och grädde på näsan är en bonus!
Fastlagsris är väl numera det man har fjädrar i — sådana kulörta som mamma dalkullan kallar ”tupper”.
(platsbestämma var det; ovanstående namn- och intagsbeskrivning kommer från Närke)
🙂 kommer att tänka på Elsa Beskows Tomtebobarnen. De som skulle ”riset få smaka och sedan fick de honungskaka”. Våra barn tyckte alltid det var så konstigt både att först äta ris och sedan honungskaka efter att man bäddats ner i sängen.
Och så till dina frågor:
Först äter man locket. Sedan resten. Och kladda med varm mjölk låter skitäckligt.
Det heter Semla. Men Finlandssvenskar kallar ostfrallan för Semla. Och semlan för fastlagsbulle.
😉
Inte heller jag har klart för mig om fastlagsbulle eller semla var det ord jag först kom i kontakt med i barndom. Troligen var fastlagsbulle först. Semlan kom kanske med Ture Sventon? Hetvägg sa vi när bullen serverades med varm mjölk. Det var nog först långt upp i tonåren som vi fick köpta semlor, dessförinnan var de hemmagjorda. Åt dem gjorde vi enbart på fettisdagen och så gör jag fortfarande. Semla på tisdag blir det alltså.
Om fastlagsriset skriver Oscar Levertin i
»Skisser från Medelhafskusten«:
Här hade man icke som hemma i Sverige
först att se på de gröna skotten på fastlags-
risen, satta i vatten efter vederbörligt begag-
nande å fettisdagen, att sedan märka dag för
dag, hur isarne gingo upp, snön smalt bort,
blåsipporna kröpo fram till dess ändtligen våren
presenterade sig – här kom alt på en gång
med så bländande mycket färg, så berusande
mycket doft – våren, våren.
3 olika recept via Nordiska Museet.
http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=1450
1. Cajsa Warg (Hettwägg) torde ha använt ganska hårda vetebullar eftersom hon först kokar dem i mjölk i halvtimme, och därefter häller på än mer varm mjölk.
2. C.E.Hagdahl (Hetvägg) Ingen varm mjölk härinte
3.T. Wretman (Fettisdagsbulle/hetvägg) Med varm mjölk
En semla äter man som en bakelse, torr och med handen. Den är inte särskilt stor. En fastlagsbulle serveras med varm mjölk och är så pass stor att den är både huvud- och efterrätt. En hetvägg är en semla med varm mjölk, kalorihysterikernas fastlagsbulle.
Jag vill minnas att man i Östergötland under min uppväxt sa tisdagsbulle, rätt och slätt. Jag säger semla och äter den i varm mjölk, vilket jag kallar hetvägg.
Dags att be om ursäkt för irrläror om semlans etymologi, känner jag. Tro inte på detta.
Vår katt hette Semla. Och det finns ett sågverk i Dalarna som heter Semka.
I denna fråga är vi en djupt splittrad familj. Jag äter semla, torr och i handen, och maken envisas med hetvägg (semla med varm mjölk). Vi är uppvuxna i samma kommun söder om hufvudstaden. Dock är svärmor från Finland, vilket kanske är förklaringen. Barnen tar vad de får. Några begränsningar till fettisdagen upprätthåller vi inte. Men så fastar vi inte heller.
Örjans länk till Nordiska museet rekommenderas. Läs här hur Tore Wretman tycker att vi ska göra:
Vispa äggvitorna till skum med litet socker och bestryk semlorna därmed. Glasera dem i hög ugnsvärme – helst under grillelement – och servera i djupa tallrikar tillsammans med mjölk som kokats upp med en vaniljstång.
Liksom maräng-semlor!
Jag är nog en osocial typ. Traditionsdödare. Kanske rent av lite osvensk.
Slutade äta dom där grejerna när jag kom upp i självbestämmandeålder. Mest för att jag inte kan eller vill förstå varför det är en sån hysteri kring begreppet.
Dom är ju inte ens goda. Bara opraktiska och kladdiga. Enda sättet att äta dem är med varm mjölk och inte ens då är dom särskilt njutbara.
Ni som såg på ”Historieätarna” kanske undrar hur det var med Adolf Fredrik och semmeldöden. Åt han fjorton stycken hetväggar eller är det måhända endast i kombination med ostron som de blir dödliga?
Här kan man läsa mer: http://www.faktoider.nu/semlor.html
Jag äter gärna semla med varm mjölk om tillfälle ges. Annars utan. Det är inte så kinkigt.
Däremot äter jag dem endast på tisdagar i fastan, om det blir av över huvud taget. Och aldrig tillsammans med ostron.
Uppväxt i Skåne vill jag minnas att vi sa fastlagsbulle och åt den torr även om min norrländska mor har influerat mig att också uppskatta den med varm mjölk. För övrigt finns det ett väldigt frestande semmelrecept i ”Palsternackan”!
Äter som Annika ovan. Säger semla (har svårt att stava till det eftersom min dotter heter Selma, det blir lätt fel). Är från Skåne.
Har dock sett barn ut mcD-generationen klämma ihop och äta hela semlan med lock och allt.
Är ju östgöte med påbrå från Småland. För mej har det alltid hetat semla. Med eller utan mjölk.
När jag var liten hette den fastlagsbulle men numera oftast semla. Den ätes med varm mjölk, annars avstår jag. Dessutom måste den vara av god kvalitet eftersom jag får äta max fem semlor per säsong ity jag får utslag av dem.
Semla intages med varm mjölk, torr semla förstår jag inte poängen med alls. Man ska äta den direkt och ganska snabbt när mjölken hällts i, annars blir det bara gucka av det hela. (Om än god gucka.)
I min barndom, i Stockholms södra närförorter, inköptes semlorna av mormor i tvåpack på Konsum, i Stockholmsbageriets (tror jag) ljusbrandgula kartong. Mormor kom från Stockholms innerstadsarbetarkvarter och föräldrarna från Västergötland och Småland, men det var nog inte mycket semla där (fattigt).
Semlan är en by i Jämtland.
Annika äter semlor precis som jag som är uppvuxen i Östersund och det verkar man göra också om man är från Östergötland, Värmland, Stockholm och Hälsingland om jag ska dra slutsatser från fikat på jobbet i fredags.
Jag är uppväxt här och jag tror att det alltid hetat semla i min värld, fast det kan också ha varit fettisdagsbulle. När jag var liten tyckte jag inte om grädde så jag åt dem utan. Helst skulle inte mandelmassan vara blandad med brödet heller och helst skulle det nästan bara vara mandelmassa i bullen. Sedan lärde jag äta med lite grädde och då försökte jag äta upp grädden med locket så jag slapp den sedan.
Numera tycker jag det är bättre med grädde och mandelmassan ska vara gojsigt ihoprörd med bröd man gröpt ur och lite grädde.
Farmor (som växte upp här någonstans och som jag har nästan alla mina bull- och kak-minnen hos) åt ibland sina semlor med varm mjölk och det hette hetvägg. Jag tycker bara det blir soggigt, likadant som när man tar fram bröd ur frysen och det har bildats frost i påsen som gör brödet helt upplöst i kanten. Bluä!
Jag har aldrig tyckt om semlor utan urgröpning och med bara lite flytande smet under grädden. Det känns som fusk och är bara torrt och meningslöst.
I Lund vill de inte säga semla, egentligen. Fast det gör de ändå numera. Tydligen. Själv har jag sagt och hört det överallt där jag har bott. Det håller nog på att jämna ut sig. Det är ju trots allt mycket lättare att säga semla än fastlagsbulle, och vi är väl ena slöa ena, vi människor.
Glömde säga att jag tycker att semlor ska ha runt lock, inte trekantigt.
Semla äter jag gärna. Och det ska vara utan mjölk – om den inte serveras i ett glas vid sidan. Uppvuxen i Västerbotten, med föräldrar inflyttade från södra Lappland och Norrbotten.
I skolan hade vi alltid friluftsdag på fettisdagen (1980-tal) med skidåkning i många mil (kändes det som). När man kom fram till målet serverades semla, och inget annat, till lunch. Varm mjölk fanns till den som ville ha.
Semla, definitivt semla.
Ska serveras utan mjölk (med mjölk blir det ju lika soggigt som dopp i grytan, hu).
Och en hård bit mandelmassa inuti istället för smet är fel. Helt fel.
Att det heter semla och serveras utan mjölk kommer absolut från min uppväxt i Västergötland, det där med hård bit är min egen högst personliga åsikt (men nu undrar jag om det kan ha varit så att det var hårda bitar mandelmassa i semlorna när jag var liten…).
Kommer ni ihåg X som packade semlor i Nordpolen?
Jag tänkte spontant att en semla såklart heter semla, men när jag läste här i kommentarerna fick Pysseliten mig att minnas tisdagsbullen. Även om jag själv aldrig har sagt tisdagsbulle har jag hört det mången gång, då jag stod bakom disken på ett bageri i Linköping.
Väldigt lokalt — inom ett så begränsat område som kanske exempelvis bara hemma hos mig — heter det GW-burgare, eftersom de avnjutes framför Veckans brott. Att göra något så fubbigt som att äta semlor innan självaste fettisdagen vore såklart otänkbart, men en liten GW-burgare, med kardemummakryddat bröd och någon slags biff av brödinkråm och mandelmassa, toppat med vispgrädde/dressing är fullt godkänt… Pudra över vitt pulver för extra festligt och småkriminellt utseende. (Råkar det bli en driva byter bakverket namn till persbrandtbakelse.)
Serveras förslagvis inte alls med varm mjölk, eftersom det är skitäckligt. Hellre en kopp te. Ät locket först. Därefter två-tre tag med sked, för att framstå som behärskad. Avslutningsvis med glupska tuggor, eftersom sällskapet ändå vet vilken gris du är.
Söt Elsa Beskow-bild på Google idag.
Om jag (uppväxt i Lund) äter bakverket i fråga äter jag semla, som inte ligger i varm mjölk. Mamma och pappa (bördiga från Östergötland resp Göteborg) åt gärna hetvägg (semla med varm mjölk). Fastlagsbullar sa ingen i vår familj.
På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar,
Hvar hälst en usling fins, är han min vän, min bror
Han trollade så att ett berg kunde bli
en fettisdagsbulle med vispgrädde i
Ha ha. 🙂
Nu ska jag slå mig med en semla.
Ursäkta, slå mig ner ska det vara.
Två ord:
Ture Sventon.
Semla har det alltid hetat för mig. I min barndom försökte min mamma få mig att gilla hetvägg men då jag aldrig har gillat att dricka mjölk blev det ingen succé.
Numera brukar jag baka minisemlor då jag tycker de är mer lagom till storleken. Jag gröper ur brödet och blandar med riven mandelmassa och lite grädde och sedan återfylles detta i hålet i bullen. Jag har även lite vaniljsocker i den vispade grädden som spritsas på bullen och sedan lite siktat florsocker på locken. Mina arbetskamrater brukar uppskatta denna årligen återkommande tradition med minisemlor.
Örjan: Visst minns jag Nordpolen – kylskåpet som blev stulet.
Och som kunde krympa temlorna så många rymdes.
Surdegsälskaren Sebastien Boudet bakar sin variant.
http://www.brodpassion.se/2011/02/jag-skulle-gora-vad-som-helst.html
Norra Ångermanland på 1970-talet:
1. Utan tillsatt mjölk.
2. Fettisdagsbulle.
Några rätt färska belägg för att benämningen fortfarande tycks gångbar i regionen:
http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.2830040-robert-at-16-fettisdagsbullar
http://allehanda.se/start/harnosand/1.4406264-semmeltest-i-harnosand (ingressen)
http://nara.allehanda.se/nara.asp?pnr=&sidnr=1&ArtId=21947&sok=&kategori=38?domain=allehanda.se
Å dom liksom ba baka in Nordpolen i en pastej.
Två ord till.
I morgon.
Jaha för att frångå ämnet lite då så ha jag en undran. Är det officiellt vedertaget nu att böja växa mm med växt istället för vuxit och att jag är uppväxt istället för att jag är uppvuxen?
Jag är ingen språkpolis men just denna utveckling skaver i mina ögon och öron 🙁
Språkpolisfråga! Jawohl!
Nej, det är inte vedertaget i skrift, men växt måste nog räknas till lokala dialektvariationer, och de är alltid okej.
Har vi någon båsmeter på semmeltemat?
Spettekaka eller spiddekaga är verkligen jättekonstigt att någon äter. Det borde diskuteras istället !
Ingen som har noterat Googles startsida? 😉
Jo Örjan hade noterat det. 😉
I min skånska barndom 1935-1950 fanns det vare sig semlor, fettisdagsbullar eller hetväggar. Ordet var FASTLAGSbulle. Den åts under ca EN vecka, dvs fram till tisdagen i FASTLAGEN. Jag minns den både som bakverk och som efterrätt, då i het mjölk i djup tallrik.
Det var ju krig och ransonering, fram till 1945 fanns inte vispgrädde som handelsvara – det skulle ju bli smör och ost så konditorierna tillhandahöll dem ej ,utan det bakades egna i hemmen.
När fastlagsbullarna dök upp i handeln allt tidigare ju äldre nittonhundratalet blev, rös den gamle och jag med vämjelse.
De fastlagsbullar som genom åren KÖPTS, kan räknas på handens fingrar…
Jag upptäckte just att kommentaren ovan ej länkade till min blogg.
Test!
Ovan gick det ju – det beror tydligen på om jag öppnar i Safari eller Firefox …
Nu är jag i Firefox och blir länkad. Denna och nr 2 ovan länkar till min WordPress blogg – den första till min gamla blogger. De äe likalydande!
Fettisdag jag våndas
Men ingen vill väl äta torra semlor?
Semlor är goda om man ersätter mandelmassan med äppelmos. 😉
Ingen verkar äta hembakta semlor med fyllning av urgröpt innanmäte (stort hål så det blir mycket fyllning) och mald mandel? Man blandar det urgröpta med mald sötmandel och lite riven bittermandel plus socker och fuktas med lite mjölk och lite av vispgrädden. Plus vispgrädde som vanligt. Beströs med KANEL och lite socker. Äts med varm mjölk förstås. Och nu mindes jag plötsligt när jag läste båskommentarerna att vi också kallade det tisdagsbullar i min barndoms nordöstra Småland.
Troligen var det i Skåne, i alla fall Helsingborg, som bullen främst gick under namnet fastlagsbulle – och min helsingborgsfödda mamma tog det med sig till norra Småland i mitten av trettiotalet. Vad pappa egentligen kallade bakverket, minns jag inte. Han var också född i Skåne, men kom att växa upp i Linköping dock med sina skånska föräldrar.
Det här med att använda fastlagsriset till att ge varandra stryk med, tycks ju ha varit allmänt utbrett. När försvann den seden? Såg någon beskrivning på nätet där fettisdagen beskrevs som allmän fri- eller helgdag. Kan det ha varit lokalt eller var det en ledighet som omfattade hela landet?
Hade vi bott i Sydtyskland, franska Alsace eller norra Schweiz hade vi så här års inte kunnat undvika Fasnet.
Jag hade en gång en kemilärare, Åke, som när han upptäckte att han upprepade sig, i samma mening utan att ändra tonläge la till ”…jag har visst karbonpapper i munnen i munnen.”
Semlor jag försvinns
Semlor jag mandelmassains
Semlor jag mätt
Oj, förlåt, nu sabbade jag för PK när jag tog bort Agnetas sju identiska kommentarer – hans karbonpapperskommentar ter sig tagen ur luften.
Men titta där! Båsmeter med klimax!
Fastnacht eller fasching är galet roligt och väldigt tyskt, med ompa-ompa orkestrar och stollerier under hela veckan! Semlor kan slänga sig i väggen – den heta!
Alltså, semlor ÄR min favoritbakelse alla kategorier! Jag bakar dem själv, gärna med surdeg och när barnen var små och inte ville äta fyllde jag dem med mosad banan och bytte ut grädden mot keso – allt för att dom skulle gilla.
Just matat min , i kylskåpet vilande, surdeg.
Kanske det blir semla-(semmel-(?) Hallå Språkpolisen!) -bullar med inpiration av tidigare inlägg med länk (Kl. 15.27) imorgon?
Mandelmassa jag fyllerins
Semmelsugen jag befinns.
Örjan -> som synes tror jag på semmel-
Varm mjölk jag skinns.
Blåbärssyltburkslock jag återvinns
Jag är medveten om att som första led till slutordet ”återvinns” kan man komma dragande med snart sagt vad som helst. Och då är det ju ingen sport. Därför har jag ställt upp regeln att som förstaled till sistaledet ”återvinns” får man bara använda ord som någorlunda naturligt är sammansatt av fyra substantiv.
Är det nån som vill klaga på detta så kallas den för en petimeter.
Ska jag beställa båsmetertröjor och sälja?
Semmeltid och semmeldags godkänns till och med i Wordfeud.
Petimäter.
Va! Äter du petim!
Är det gott?
Angående båsmetertröjor så vore det kul – men kanske skulle båset kunna vara med och välja ut vad som ska återges i tryck?
Fyra semmelfakta:
1. Det är bara galningar som äter semlor.
2. Galningar som äter semlor FÖRE fettisdagen måste gå i fängelse, utan att passera gå.
3. Semlan uppfanns för att fettisarna skulle få en egen dag.
4. Semla Lagerlös hade florsocker på hatten, men hon var ingen riktig fettis ety hon saknade mandelmassa i mitten.
Källa: Guinnes semmelrekordbok
MEN en morgon, då Martin vaknade, såg han
att himlen lyste med ett ljusare blått än den
gjort på mycket länge och att det droppade från
taken och från päronträdets nakna kvistar. Och
medan han satt upprätt i sängen och såg ut mot
detta ljusa blå, kom Maria in med ett ris, som
tycktes blomma i hundra färger, men det var
icke blommor, det var brokiga fjädrar, och hon
smällde på honom med riset och dansade och
sjöng att det var fettisdag och att hon hade lof
från skolan, hurra! Och att det skulle bli semlor
med mandelmassa inuti till middagen.
Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Det måste väl ändå säga något om svenska folkets passionerade förhållande till semlor (eller vad envar nu än behagar kalla dem) att det har blitt så många kommentarer. Så att jag redan har glömt vad det var jag i min tur tänkte kommentera.
Jo, en sak — jag, drygt femtio, i gnällbältet, säger (och skriver) nog nästan alltid uppväxt, som i ”jag är uppväxt i Närke”. Alltså inte uppvuxen, vilket faktiskt närapå känns avigt, eller åtminstone liksom lite för litterärt för att användas av vanliga människor i vanliga sammanhang.
Semlor jag konditorins*
* Jag jobbade som bagare på ett kondis i ett års tid när jag var ung, och inte ens det fick mig att tröttna på semlor!
Tyvärr blir det nog inte några semlor här i huset imorrn. Stackars DDM fyller år, men jag måste gå hemifrån 06:27 och kommer nog inte hem hålögd och slutkörd förrän bortåt sjusnåret på kvällen.
Nu lät det som om det var synd om mig, men det är inte mig det är synd om. Jag ska ha kul och föreläsa för Västerås stad om mina förtjusande skrivregler och klarspråk samt Powerpointförbannelsen som … och … hm. Det kan jag ju skriva om i morgondagens blogginlägg!
(Lysande taktik, detta.)
Javisstja, det var det jag skulle nämna också, och därvid passa på att anbefalla lite trevlig musik och text på kvällskvisten: När jag hör någon säga ”vuxit upp” associerar jag lätt till ”som just vuxit upp …”.
Ja, till båsmetertröjor! Jag beställer genast några!
PK och äldsta dottern som fyller år på samma dag i slutet av januari fick semlor på sin födelsedag.
Grattis på födelsedagen till DDM!
1. Jag tycker att min kommentar om Åke är lite kul även på egen hand.
2. Lottens julkalendertischor är så suveränt designade att jag gärna på stående fot beställer två båsmetertischor i storlek xxl under förutsättning att Lotten själv designar dom utan att ta hänsyn till den polska riksdag som vi känner som båset.
3. Pysselitens Karlslok känner Pysselitens semmelfanatism och har vid något tillfälle gjort hjärtformade semlor till Alla hjärtans dag.
Nog vet jag att det heter petitmäter men den som klagar på mina nya regler på båsmeter, DEN kallas petimeter. Så de så!
Ö-råttan, måste det vara fyra substantiv? Som tex:
Glidmedelgummiskyddskondomer jag återvinns?
Motoroljefilterinsats jag återvinns?
PK, är inte glidmedelgummiskyddskondomer (puh, det var svårt) rentav sammansatt av fem substantiv? Glid-medel, medel för glid — om jag har bra glid så är ju glid ett substantiv.
Halkskyddsmetallpluppar jag återvinns
(de faller av ibland, märker jag på mammas)
(metall ser adjektiviskt ut där men det behöver det inte vara)
(petimäter petar i petitesser för sitt eget höga nöjes skull)
I så fal är ju även kondom två substantiv.
Fall, det ska vara fall. Inte fal. (Puh, undrar om jag hann)
Fast halk är väl inte ett substantiv?
Ptja, det är just en sak jag funderar över — ”halka” trunkerat för sammansättningens skull? (Substantivet halka, inte verbet, dårå.) Man gör ju om lite, ibland, för fogens skull. Äppelpaj (jag vet att det finns nån dialekt där man kan säga ”ett äppel” men det kan man inte i min). Vad sa vi om semlor? Semlegrädde? Semmelgrädde? Hum, det här behöver jag …
”Semmel, -n” på österrikiska.
Gott kuvertbröd, att brytas till goulashsoppan.
Tröja jag vinns?
Semlor i alla de former och namn … Mums!
Malinka, kommer också ihåg dessa oranga semmelpaket. En gång var hela klassen på studiebesök på Stockholmsbagarna just i semletider. Kanske var det i 8an? I vilket fall, fick vi varsin semla på slutet. namnamnam
[…] “fuskade” och bloggade om semlor redan i går. Hennes frågor i inlägget var: Vad heter dagen och hur äter man semlan. 86 kommentarer på det i […]
Jag ser till min förvåning viss osäkerhet gällande petit maître. Därifrån och inte någon annanstans ifrån kommer petimeter/petimäter.
Orten Condom har jag besökt. Det var en enda ort – inte två.