Vi som har sådana där smarta telefoner fyller dem ju med allehanda krafs som kallas för appar — bebisspråk för applikationer. Det är bl.a. därför som det inte längre är tråkigt att stå i kö och gå på toa.
Jag använder mig ofta av SJ:s app som heter Min resa eftersom den om vågorna har ställt sig i revär … så heter det ju inte. Givakt! (Sömnbrist gör underliga ting med bosktävira. Bokstäverna)
Ordnung!
Om internetvågorna står i givakt och marscherar rakt in i telefonen kan jag ofta få reda på om tågen går och om de är försenade samt om jag ska gå till den ena eller den andra perrongen. Om det är tjall på linjen säger appen bara att det inte finns några ankomster eller avgångar och man kan då höra mig svära ända borta i Åmål eftersom jorden måste ha gått under.
Nu har jag på ett snillrikt sätt beordrat en apparat nånstans att skicka meddelanden om alla tåg mellan Stockholm och Eskilstuna på alla tider och alla dagar i veckan.
Ibland får jag visserligen reda på att tåget från Stockholm är fem minuter sent när jag själv befinner mig i London, men det gör inget. Då tänker jag bara cheeeerio! och trampar vidare.
Väldigt ofta kommer meddelanden om att tågen har färre platser än beräknat. Eftersom tågen i rusningstid är fullproppade, kan man ana att den här avgången inte var en västanfläkt eftersom man inte på några villkor ens under krigshot får sätta sig på de ack så tomma förstaklassplatserna (som är identiskt lika andraklassplatserna fastän de borde ha åtminstone mugghållare eller värmedyna):
Och så har vi meddelandena som hade orsakat folkstorm om det hade funnits en tydlig avsändare som satt och tog emot klagomål.
Men oftast får jag veta att jag på något sätt är i fara och att det är bovar och banditer samt bedragare i faggorna:
Hmm … att länka eller inte länka … På ett välkänt forum är jag vän med SJ:s tillträdande kommunikationsdirektör. Kanske bättre att vänta tills hon börjat på sitt nya jobb?
[…] App, app, app! […]
Vem har det där roliga jobbet att skicka sms hela dagarna?
Pysse: Självklart måste jag på något sätt leta upp sms-redaktionen. Kan du hjälpa mig, ooooh allvetande Niklas som borde länka till tillträdande kommunikationsdirektörn mesamma?
Vi har infrastruktur som ett u-land tyvärr.
”App, app, app”! har väl varit vanlig varningssignal/-utrop till småbarn i vissa situationer.
Tänkbart att det kommer att försvinna, nu när ”app” fått en egen betydelse?
Pyss. jag skulle tro att det att det inte är en enskild person
eller redaktion för just appen i sig, utan snarare är det en del
i ett större system hos SJ.
Det är kanske/antagligen så att SJ och eller trafikverket har ett publiceringssystem för trafikinformationen på webben som även
genererar meddelandena till Lotten och övriga appanvändare.
Jag kan se olika stilar i det som skrivs, så det är definitivt inte en enda person eller ens en redaktion, det håller jag med om. Men att det är mänskliga fingrar som skriver, kan man absolut ana av feltryckningarna här och där.
När det gäller infrastrukturen, som Kerstin utan blogg nämner, så tycker även jag att det är knasigt att det inte kostas på reservsystem som t.ex. tryckta tabeller på perrongerna och papperstidtabeller för bussar.
Eller kanske en skärm på stationen med informationen för den som har en dumfån.
Alla resurser läggs på nya påhittiga system för biljettköp. Krångligaste sättet vinner! Klart det inte finns budget till papperstabeller och begripliga sms då. Jag har förresten lite svårt att bestämma mej för om det är mest språket eller mest tekniken som har krånglat för smsaren.
”App, app, app!” eller rentav ett smattrande ”appappapp!” betyder ju ”akta/sluta genast/dålig idé, gör inte så” även för vuxna. I alla fall gör vi det lätet åt varandra lite nu och då.
Men framför allt vill jag visa en kort film om en utter som jag tror i synnerhet Lotten kommer att bli mycket lycklig av.
Uttrar är lika söta som katter.
Saken är biff! Nu måste Lotten iväg till simhallen och be dom hänga upp en basketkorg vid kanten! Knäna kommer jubla.
Här är nåt för panelen att bita i: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=950&artikel=5447021
Kan man sära på en jordärtskocka? Skocka eller kocka? Jag började skrocka….
Pyss, ja om simhallen har öppnat igen vill säga.
Jag borde faktiskt och på fullt allvar verkligen satsa på någon vattensport så att knäna får lite mildare behandling än hittills. Undervattensrugby kanske?
Åh, tack, Catarina! ”Ta ut kockan och sjud den en stund och mixa sedan till en puré.”
Nuuuuu har även jag uppmärksammat skrivfelet.
Älskar själv solrossläktingen jordärtskocka. Min mage accepterar lyckligtsvis knölarnas inulin.
Intressant att denna från västra kontinenten och (påstått) Florida importerade rotfrukt tål vårt klimat. Tom övervintring med tjäle i marken. (Väntar på nästa möjlighet till uppgrävning- sista jordknölen på hösten. Första färska på våren)
På engelska ”Jerusalem Artichoke”. Förklaring till namnet http://sv.wikipedia.org/wiki/Jord%C3%A4rtskocka
Tack Örjan för informationen om inulin, hade aldrig hört talas om det innan.
Asch, funkar länken ändå? / kom fel …
Vad säger språkpolisen med flera om dessa nya skiljetecken? http://www.collegehumor.com/article/6872071/8-new-and-necessary-punctuation-marks
Pysse, länken funkar.
Wow, en Morgan freemark. Ett nytt sätt att bli odödlig på.
”Kockan”, borde det inte vara henne man ska sjuda?
Fast nä, helst inte. Det gör hemskt ont att skålla sig, och då drabbades ändå bara ett par fingrar för mig.
Pysse: Det var en aspekt kring inulin, jag inte kännt till tidigare. Tänkte bara på inulinet i jordärtskockor och svartrot . Överkänsliga kan även få magsmärtor.
Jag tänkte förstås på insulin. Man lär sig hela tiden.
A-bladet har listat några kändisar som ryktas vara klara för att sommarprata 2013 och bland Lisa Nilssonar och Jan Eliassonar och Henke Lundkvistar så finns det förfärande få Lotten Bergmansar. Kan vi inte lura i SR att Lotten är Ingemars okända dotter? Och att hon därför kan leverera århundradets Sommarprat?
Jag kan intyga att undervattensrugby är riktigt kul. Och om det inte är tillräckligt udda kan man ju alltid prova det här.
Inte en enda i år heller?! Det är ju inte klokt!
Nu vet jag! Uttern Eddie kan få skicka sms för SJ:s räkning. Det kommer att göra livet mycket roligare för alla inblandade.
Ska vi inte ha bloggträff snart?
Jag har druckit på tok för lite öl i sällskap med båsboss och båsborgare den sista tiden.
När det gäller sommarprat, måste man helt enkelt VARA någon, eller KÄNNA någon. Min vilja växer i skogen, kan man också fnysa.
Bloggträff med öl, jahadå, tack.
Aha! — jag har fått tips om de nya skiljetecknen hela morgonen och är så glad att jag nästan hör champagnekorkar i fjärran!
Nu måste jag deala jobb med ett försäkringsbolag.
Om jag slipper inmundiga just öl så är jag gärna med på nåt träffigt. Gärna i närheten av Uppsala.
(Andra kan få inmundiga vad helst de vill.)
Åh, titta, nomineringarna till årets Diagram-pris* är proklamerade!
* Jag kan väl inte vara ensam på det här stället om att bli glad av konstiga boktitlar.
Lite musik kanske?
LL99, Han var i andra änden av erfarenhetsskalan än de som var med i Maestro. Men det var härligt att följa dem.
LL99: Tack! Underbart! Vilken skicklighet av musiker och dirigent!
Dirigent? Snarare domptör av både orkester och publik. Mest fascinerad när han bara använder diminutiva fingerrörelser.
Jag kommer strax med musik jag också. Och dans!
Herbert är tyvärr inte alls någon favorit. Nazist och dålig smak — nej tack.
Nja, nazist var Karajan nog inte, när allt kommer omkring, eftersom han aldrig uttalade ett enda (officiellt) ord som kan tolkas stödja nazistiska tankar. Däremot gjorde han sig säkert skyldig till att (som ack så många andra fega människor även i nutid) följa massans ledband för egen vinning. Läs mer.
Ja, gärna båsträff! Det var ett tag sen.
DESSUTOM
är det ju så att det är inte så att snällhet och genilitet går hand i hand.
Jag har lyssnat på Nyårskonserten från Wien alltsedan Willi Boskovskys tid -många stora dirigenter har fått förtroendet
MEN
Herberts Radetskymarsch framstår som magisk i sin ”enkelhet”.
Ursäkta att jag bidrar med en liten synpunkt snett från sidan: En jävla publikfriare var han allt. Tyckte dessutom att ljud och rörelser verkade lite osynkade.
Liten tanke (som många människor betydligt snillrikare än jag har framfört på många olika smarta sätt) i all enkelhet: Om man tycker att konst bara duger såvida konstnären som gjort den är en god och trevlig människa — då blir det inte särskilt mycket konst kvar.
[…] Information är svårt (?): Lotten har problem med värdet och informationsdesignen hos SJs SMS-tjänst. […]
Läser det här litet sent men måste på det kraftigaste opponera mig mot apologin för Karajan. K. var vad jag brukar kalla en ”dubbelnazist”, dvs. han gick först med i partiet när det var illegalt i Österrike, vilket naturligtvis var en tillgång senare, och därefter NSDAP. Han profiterade i början av sin karriär genom att överta positioner som ”befriats” från judar. Han dirigerade ”Horst Wesselsången” på Operan i Paris och fick för en kort period yrkesförbud efter kriget. Jag såg honom på senare tid ofta i TV-intervjuer där han förtjust berättade om sina möten med ”minister” eller ”doktor” Goebbels och hur han dirigerade framför Hitler.
En vedervärdig person. Jag har gjort flera blogginlägg om hans framfart. På inget sätt kan han jämnställas med mera slätstrukna medlöpare.
Dessutom tycker jag att han som musiker var enbart tråkig. Hans framträdande med Winerfilharmonikerna i en nyårskonsert var enbart pinsam.
Jag backar omedelbart – jag mitt nöt litade på Wikipedias dementi av nazistsympatierna, Bengt O! Länka gärna till dina blogginlägg här! (Och be någon Wikipedian som du känner att korrigera – eller gör det själv, för tusan hakar!)
Tack Lotten för att du reagerade så snabbt. Nu länkar jag till mitt inlägg från 2003 Don’t ask, don’t tell. Tyvärr finns Dagens Nyheters artikel (av Thomas Anderberg) inte kvar på nätet (s.k. nätröta vilket är ett stort och allvarligt men helt förbisett problem i sig). Det finns väl dock i tryckta arkiv.
Vad jag reagerade mot var Karajans fullständiga omedvetenhet och absoluta brist på förståelse för att han på något sätt kunde vara klandervärd. Av någon sorts ånger eller vädjan om förlåtelse inte ett spår. Så berättade han t.ex. i TV en ”rolig” historia om Hitler. K. dirigerade utan partitur och vid något tillfälle blev det fel någonstans. Hitler som uppenbarligen förstod sig på musik påtalade detta och beordrade K. att alltid följa ett partitur i fortsättningen. Full av munterhet berättade K. att han vid nästa konsert för Hitler hade ett partitur framför sig men att det var för ett helt annat verk än det som för tillfället spelades! Ett lustigt skämt av den berömde dirigenten.
Karl Böhm, Richard Strauss, Elisabeth Schwarzkopf och en lång radda berömda skådespelare har också bruna fläckar på sig . Dock tror jag inte någon har dragit så mycket nytta av sitt nazistiska förflutna som Karajan.
Det finns också ett antal svenska musiker som aldrig ställts till svars för sina aktiviteter under nazitiden.
Wikipedia får vi ev. diskutera en annan gång.
Utmärkt. Rätt ska vara rätt. (Däremot blir jag ond och rödögt arg när man ställer t.ex. nazisters barn till svars för vad deras föräldrar gjort eller inte gjort.)