Vi som har sådana där smarta telefoner fyller dem ju med allehanda krafs som kallas för appar — bebisspråk för applikationer. Det är bl.a. därför som det inte längre är tråkigt att stå i kö och gå på toa.
Jag använder mig ofta av SJ:s app som heter Min resa eftersom den om vågorna har ställt sig i revär … så heter det ju inte. Givakt! (Sömnbrist gör underliga ting med bosktävira. Bokstäverna)
Ordnung!
Om internetvågorna står i givakt och marscherar rakt in i telefonen kan jag ofta få reda på om tågen går och om de är försenade samt om jag ska gå till den ena eller den andra perrongen. Om det är tjall på linjen säger appen bara att det inte finns några ankomster eller avgångar och man kan då höra mig svära ända borta i Åmål eftersom jorden måste ha gått under.
Nu har jag på ett snillrikt sätt beordrat en apparat nånstans att skicka meddelanden om alla tåg mellan Stockholm och Eskilstuna på alla tider och alla dagar i veckan.
Ibland får jag visserligen reda på att tåget från Stockholm är fem minuter sent när jag själv befinner mig i London, men det gör inget. Då tänker jag bara cheeeerio! och trampar vidare.
Väldigt ofta kommer meddelanden om att tågen har färre platser än beräknat. Eftersom tågen i rusningstid är fullproppade, kan man ana att den här avgången inte var en västanfläkt eftersom man inte på några villkor ens under krigshot får sätta sig på de ack så tomma förstaklassplatserna (som är identiskt lika andraklassplatserna fastän de borde ha åtminstone mugghållare eller värmedyna):
Och så har vi meddelandena som hade orsakat folkstorm om det hade funnits en tydlig avsändare som satt och tog emot klagomål.
Men oftast får jag veta att jag på något sätt är i fara och att det är bovar och banditer samt bedragare i faggorna:
