Facit till Julkalendern den 9 december 2008

Lucka 9
Det var väldigt vad gissarna snöade in på flygande superhjältar och Karlsson på taket! När svaret ju var ungefär Pippi Potter-Hitchcock (enligt Agneta).

Dagens frustration får Herr R stå för: ”Idag var det stört omöjligt att gissa. Hitchcock, Douglas Adams, Kalles klätterträd, Monty Pyton, Tårtan, Willy Kyrklund och Agata Christie far genom huvudet när jag läser din text. Jag är rådvill. Jag gissar på någon av ovan.” Annars kan man ju göra som Hans Persson: ”Det här blir ju bara värre och värre. Jag vet inte vem det är, och för att illustrera det gissar jag på Tim Davys, för det är just ingen som vet vem han egentligen är.”  Maria analyserade helt korrekt, fast på fel person: ”I Mons Kallentofts Sommardöden blandar sig den mördade i handlingen i kursiv-stil. Så jag gissar helt enkelt på det.”

(Det här med att rapa upp era kommentarer kanske inte är så spännande att läsa för er som har installerat er med kudde och matsäck i kommentatorsbåset – men det är många som inte ens öppnar dörren utan bara skickar mejl till mig med sina gissningar. Jahadå.)

Det som Maria nämner ovan är alltså ett inte

särskilt ovanligt berättarknep – författaren, någons alter ego, den döda hjältinnan eller Gud själv hoppar in i handlingen och ställer allt tillrätta eller bara till det i största allmänhet. (När jag gick i gymnasiet skrev jag en uppsats med en helt ovidkommande, rimmad dikt mitt i alltihopa. Den lättlurade läraren gav mig högsta betyg eftersom jag var synnerligen mystisk och rättstavad.) Boken om mysterier här är en av mina favoriter från barndomen – och där avbryts skeendet ibland av Hitchcock som talar om vad som är mystiskt och vad som kanske är en ledtråd.

Det kan man naturligtvis sedan blanda ihop med manuset till Fåglarna:

Nu ska vi se vad Anna kom med för ledtrådar:

1. AH-HA, säger jag bara.
2. Kicki, Pippi, Titti! Koko!
3. Hjälp! Jag sitter instängd på ett kontor och ropar i kod: HA-HA-HA! PI-PI-PI!

Ja. Alfred Hitchcock blir ju A.H och Fåglarna är full av pippiar och huvudrollen (Melanie) spelades av Tippi Hedren (vars dotter fick namnet Melanie och sedermera gifte sig med Don Johnson). Själv skrev jag ledtråden ”ett klocktorn”, vilket kanske skulle kunna få er att tänka på En studie i brott. Men äras den som äras bör: söstra mi Orangeluvan var faktiskt först med det rätta svaret.

Alfred Hitchcock (1899–1980) var ett geni som aldrig fick en Oscar. Fast han var även ett inte särskilt snällt kontrollfreak.

Alfred, Muminmåsen och Hugin.

När jag läste några poäng filmvetenskap var Hitchcock den allerstädes närvarande skuggan.

Preciiiis som i filmerna, där han alltid (100 %?) fanns med framför kameran som statist. Oj, vad man spanade – vilket gjorde att han såg till att synas inledningsvis så att publiken kunde koncentrera sig på filmen istället.

Mikael skrev: ”Delar av texten handlar om symmetri och geometri. [—] Kanske är den där tårtbiten inte en ätlig tårtbit utan en geometrisk tårtbit?”

Tårtbiten var, som Eva-L upptäckte, Alfred-citatet som det dräller av över hela nätet: ”For me, the cinema is not a slice of life, but a piece of cake.” När jag betonade vikten av vinklar och inbördes relationer mellan tingen, berodde det på att just det var viktigt – bildkompositionen skulle enligt Hitchcock alltid vara perfekt. Här hade vi kunnat dra en parallell även till Arizona Dream, där Vincent Gallo spelar upp en perfekt scen ur North By Northwest. (Och Johnny Depp är by the way jättecharmig. Men det hinner vi inte gå in på närmare här och nu.)

Nu ska vi dra en vinnare! Jag trollar fram alla lapparna och drar eeeeeeeeeeen … Sofia! Grattis! Mejla mig.

Nästa lucka öppnas ca 00:15!