Det ska fan ha mig som gäst i huset. Särskilt i hus som detta i Sundborn. Väggarna viskar saker till mig, men jag förstår inte. Allt är ömhet, allt är smekt av hantverkarhänder. Inget är mitt, och allt kommer att tas från mig – när vi åker hemåt igen kommer allting att tas från mig. Allt är målat med ljuvlig linoljefärg, allt är underbart och vackert och jag jagar information som en fyraåring.
– Vad är det här?
– Kan jag gå in här?
– Varför står den här?
– Kan jag kolla bakom den där?
– Får jag bläddra i dom där?
– När var hur varför och varför inte samt hurdå?
Carl och Karin Larssons kök runt sekelskiftet 1900.
Den djefla mannen diskar år 2008 i samma kök. Diskbänken är förstås i knähöjd eftersom diskpersonalen var pygméer.
I matsalen satt jag idag i flera timmar utan kontakt med internet. Jag höll nästan på att börja umgås med folket runtomkring mig i ren frustration.
Detta är Carl Larssons säng, kallad ”kungasängen”. Hade jag haft mina nya stöfvlar hade jag ställt dem just så.
Helt tokig vinkel, men här sitter jag i detta nu.
I ett fotoalbum i en hörnhylla hittade jag detta foto från 1905. Det är Albert Engström, Carl och Karin Larsson samt 45-årsfirande Anders Zorn. Om Carl och August Strindberg inte detta år blivit bittra ovänner, kanske även Strindberg hade varit med på bilden?
Jag är galet avundsjuk!
Ser ni vilken poet jag härmar inledningsvis, förresten?
Vårt kök i Hå är ju inte helt olikt!
Men vi har ju höjt diskbänken förstås…
Vi kan ju fira 110-årsjubileum till våren!
Rackarns mysigt!! I turistström genom huset infinner sig inte mysigheten, men vackert är det!
Jättefina bilder!
(Avstängd blixt, bra exponering, rätt vitbalans, ingen synlig skakoskärpa – proffsigt.)
Skulle vara kul och se om man kunde få samma ljus på dagen som Calle hade i sina tavlor.
Gustav
Jag är också superavundsjuk!!! Men tack för att man får dessa glimtar i alla fall, smulorna från den rikes bord. Utan internet hade vi inte ens fått det.
Jag antar en lätt grön ton av avundsjuka. Det måste verkligen vara häftigt att få gå i samma hus och jämföra med hans målningar.
Poet? Inte min grej. Fast det skulle kunna vara Albert Engström. Var det inte en båt inblandad i originalet?
Allt är givet människan till låns….
fortfarande avundsjuk!
Hade vi planerat så hade jag bjudit hela familjan på reskaffe!!
Din inledning får mig att tänka på August Blanche.
Åh! Jag har aldrig sovit i CLs säng, trots att jag visat runt rätt många turister i hans spår. Bl a har jag guidat på tyska – vilket var aningens knepigt eftersom jag bara läst engelska, franska och spanska. Tur att du inte var där då och lyssnade, väggarna talar vackrare. 🙂
Gillar särskilt
”När var hur varför och varför inte samt hurdå?”
Säger liksom allt om helgen 😉
Hemma igen. Och ja, Husse har rätt — någon annan som kommer på’t?
Nu ska jag bygga om de tre våningssängarna till sängskåp och sätta ihåliga sängstolpar med lucka upp till taket på alla andra sängar.
Googlade precis eterna. Flingan lös med sin frånvaro, numer är det tydligen en kikare med porro-prismakonstruktion. Något för fönstertittare, kanske?
Men är inte det Pär Lagerkvist? Med reservation för kv-stavningen.
Jag kan se den ivriga Lotten som studsar runt och vrider och vänder på allting ivrigt pladdrande frågor. Jag skulle antagligen vara precis likadan.
wv: jcjwu får mig att tänka på Jehu. Han for också kring.
Eterna har jag letat mig fördärvad efter förut. den fanns när jag flyttade till Sverige och jag saknar på samma sätt som pappersfemmor, halstabletten jag glömt namnet på (varför då skriva om det ens?)men som jag älskade, läsken Black Orange och annat.
och på tal om sjuka böjelser vet jag inte om du delar min för bubbelplast, men jag chansar, så vassego:
http://nico.se/diverse/bubbelplast/
cecilia: jcjwu = jehu?
associationsbanor som något av ett mysterium en söndagskväll…
Själv tänker jag Jo Wu Restaurant i Hongkong. Hål i väggen, var de fick restaurant ifrån har jag undrat sedan dess…
Är det Pär Lagerkvist blir jag irriterad. Det var min första tanke men eftersom jag just aldrig läser poesi tänkte jag att det kan väl inte vara rätt.
Nu är Dieva irriterad.
(Meddelas endast på detta sätt.)
Usch, nu vart jag mallig. 🙂
synd på kaffet…
*mutter, mutter, grrrh*
[Always trust your instincts!!!]
Men det tre första orden i inledningen skickar fortfarande min tanke till Blanche. Att sedan Pär Lagerkvists dikt lämnat många spår trots att han avslutar den med »jag skall vandra –
ensam, utan spår« är ju en helt annan femma.
Aha, jag tänkte inte ens på att jag citerade August Blanche!
”Det ska fan vara teaterdirektör.” (Ett resande teatersällskap, 1848.)
—
Efter en faktakontroll verkar det som om det i den rätta källan faktiskt står ”Fan må vara teaterdirektör!”
Men äsch då.
Hussekaffe får vi ta en annan dag! (Jag är bedrövlig på planering. Om jag hade varit den utsedde planeraren hade jag aldrig träffat en enda av alla människor som jag ideligen träffar. De planerande människorna.)
Helt off topic: Om man som jag såhär vid midnatt är vrålhungrig — går man upp och äter då eller ligger man kvar och längtar till frukosten?
Man går upp och äter.
Eller leker lite med bubbelplasten som vVjlan länkade. Helt fantastiskt att det finns fler som vet att uppskattar detta underbara tingest!
vVjlan= Vajlan.
Kungasäng, pah! Vad är det mot en skohylla i Majorna!
http://www.thinkgeek.com/geektoys/japanfan/982f/
Om natthunger
Man ska framför allt fundera över varför man återigen gått och lagt sig med datorn!
De va fan, sa Filén! Eller ”läsa som fan läser Bibeln”. Jag om min missuppfattning om teaterdirektör Sjövalls replik i ”Ett resande teatersällskap. Tack för att du tog mig ur min villfarelse!
Ännu en litterär association:
Lotten har varit Gäst hos overkligheten!