I Lund finns gamla kyrkor och trånga gränder samt hus ”med anor från” mummelmummel-hundratalet. Nu är jag på väg dit för att föreläsa om svenska skrivregler inför blodtörstiga kunskapstörstiga sekreterare. Jag ska passa på att springa hem till en kompis och vakta hans barn medan han går på vinprovning och hälsa på gamla kolleger sedan tiden på Nationalencyklopedin och köpa en speciell tekanna och gå in på Akademiska Föreningen för att lukta på stentrapporna som är impregnerade med öl. Jag ska konversera och dricka kaffe på Grand samt släpa rullväskan full med böcker över kullerstensgatorna.
Känner ni det så här ibland? Att det hade varit skönt att bara vara liten och omhändertagen? Med plåster på knäna och två lösa tänder? (Ok, stundom har jag plåster på knäna och lösa tänder kommer jag säkert att drabbas av igen vad det lider.) Jag skulle vilja omyndigförklaras, helt enkelt!
Efter att ha hittat Stäket-bilden bläddrar jag vidare. Från min barndom i Lund finns det väldigt många foton från ”bjudningar”. Man ser mamma och pappa med idel okända ansikten, vinglas och kaffekoppar och prydliga frisyrer. När jag granskar bilderna, ser jag att ansiktena inte alls är obekanta. Jag minns allt!


Nej, egentligen vill jag alls inte vara liten igen. Jag vill bara ha en tidsmaskin – är det verkligen för mycket begärt?
Hörde idår att det är mycket droger i Lund.
”Allt pga studenterna, allt är deras fel!”
Så du vet vem du ska skylla på om du halkar på en brajja eller nåt menar jag.
Förlåt. Igår heter det.
Men under brajjans influenser tror jag att det är helt ok att inte ha ordning på vad som är idår och idorgon.
Oh ja, jag blir regelbundet trött på att vara vuxen. Förstår precis.
Men vill egentligen inte.
Skulle också behövt en duvning i svenska språkregler just nu. Velar konstant mellan olika prepositioner ”med, för, över …??”. Heter det ”ur” eller ”i”? Aarrgh. Ju mer jag stirrar på det desto konstigare ser varje alternativ ut att vara.
Föredömlig frisering av Heidenstams obegripliga syntax i rubriken.
Dieva: Ju tröttare man blir, desto mer mystiska blir prepositionerna. Det heter t.ex.:
från deras synpunkt
ur deras synvinkel
Men eftersom jag nu är så trött, är jag inte att lita på. Lita under? Mellan? An auf hinter in …
Ah, vad bra att du såg Heidenstams stenar i rubriken, Översättarhelena.
Lottens rörelse är i full Harald Hårdråde- eller Karl XII-klass!
Karl XII:s polska fälttåg
Lottens senaste vecka
Åh! Vilken fin karta! Tack, min djefla man!
Oj, det gick lite fort där. Måste vara lite mer nitisk med ”Förhandsgranska”-knappen.
Jag har haft BÅDE Christer Särnstrand och Claes Stålhandske som lärare!
/Björn
Jag längtar inte alls stenarna där barn jag lekt, för jag ramlade jämt på mina egna fötter och slog i näsan (traumatiska minnen faktiskt). Och inte har jag haft vare sig Stålhandske eller Malmros. Däremot undrar jag vem de är släkt med. Malmros med filmmakaren, men Stålhandske? Kan han skrivit grammatikor? Google är min bäste vän.
Jag vill också ha en tidsmaskin!
Det är möjligen därför som jag så gärna rantar runt på muséer; närmare än så kommer man ju inte.
Helst skulle jag vilja vara osynlig under tidsresorna, i varje fall om det tjorvar till sig, och kunna sticka tillbaka till framtiden omedelbart om det dyker upp böldpest och annat knöligt.
hahahaha
Om jag hade haft en tidsmaskin hade jag i detta nu förflyttat mig ett par timmar framåt för att slippa signalfelseländet.
(Om det verkligen var signalfel alla gånger de säger att det är signalfel, hade signaltjifen sparkats för länge sedan. På detta vis hinner SJ ju inte låsa dörrarna 30 sekunder före avgång eftersom de då bara är halvvägs till perrongen.)
Nu ser jag Flens IF:s plan från tågfönstret. Den ser ut som en portion pyttipanna.
Jag hade också en skotskrutig kjol, veckad och lite stickig. Måhända var den av ylle…
Så dina föräldrar fick dricka vin på sina bjudningar?! Det fick inte mina ty de voro frikyrkliga på den tiden, men annars var bilderna väldigt lika min barndoms bjudningsbilder.
Det löjliga är att jag gärna fortfarande hade haft kort, skotskrutig kjol och lackskor på mig, men så ser ju 16-åringarna ut idag, och 16 år tror jag visst inte att jag är.
Vin? Ja, och punsch till kaffet. Eller åkerbärslikör som pappa (kemist) hade tillverkat själv.
Hej Lotten! Jag har fått bilderna från den famösa gåsfesten genom Carl. När jag läste Din blogg slog det mig att Du är otroligt effektiv. Att hinna att blogga redan på morgonen innan Du haft Din föreläsning för sekreterarna är effektivt som bara den. Christer är nu på väg till vinprovning, Alsaceviner denna gång. Kanske är Din kompis där också, Hotell Lundia. Har Du någon stund över i morgon så vore det roligt att träffa Dig! Vi bor i Lund numera. Kram Brigitte
Vilka härliga bilder! Jag vill också ha en tidsmaskin. Har alltid varit sååå fascinerad av tidsresor!
Lund är en mysig stad, som jag tyvärr mest besökt i tråkiga ärenden: bland annat hjärtoperation av ena barnet …
Såg du repriserna av ”Tillbaka till framtiden”-filmerna förresten? Jag gillar trean bäst, när de är i vilda västern.
jag glömde säga att det var hemskt fina bilder. glömde det för jag förlorade mig i hur mitt sextiotal såg ut. jag hade också såna kjolar när jag var liten, och ganska långt upp i åldrarna dessutom, så jag blev retad. alla andra hade Puss & Kram eller Gul & Blå-jeans. de populäraste hade en knapp som satt mitt på höftbenet och skavde satan (då var jag tacksam att slippa). har man som vuxen sån klädsel ser man ut som japanska pinuppor utklädda som skolflickor, i en gubbsjuk-kalender. jäck. annars är det ju fint.
Das Wort ”Reisen” muß groß schreiben
Heter det kolleger? Inte kollegor? Jag blir alldeles förvirrad.
Fast, jag är ju inte så bra på att stava.
Ha! Brigitte här ovan är sedan dåtiden gift med den vänstraste mannen på bilden!
(Snacka om att bloggar förenar folk!)
Kolleger heter det, ja. Fast ”kollegor” är ok.
Vajlan: Jag vet preciiis vilka brallor du menar! De hette ”Marilyn”, de där med knappen! (Jag hade ”Dallas”, de andra två coola modellerna hette ”Elvis” och ”Elvira”. Intresseklubben? Är ni kvar. Oh no.)
Nej, Lady Stalker, jag såg inte ”Tillbaka till framtiden” när de sändes denna gång — men har sett dem ett otal gånger tidigare. Om inte Michel J Fox hade varit så sjuk, hade de säkert gjort ännu en uppföljare snart …
Jag minns att de hette Marilyn, de andra hade jag ingen koll på. Jag var så utanför så jag inte ens hade koll liksom. Däremot hade jag väähäähääldigt bra koll på det lokala biblioteket, dess alla hyllor och t o m magasin där jag fick hur jag ville… 🙂