Dagens ungdom kör moppe och svär. Ibland slänger de ölburkar in i vår trädgård och så sitter de ju när de åker buss. Hu. Det var tydligen bättre förr, när de bara hade beatlesfrisyrer eller spetsiga skor.
Och de små, de bara skriker. Plaskpoolen i trädgården höjer ljuvolymen till oerhörda decibellar. Studsmattans fjädring har börjat knaka på hög volym. Olle spelar elgitarr så att det klirrar i kristallglasen hemma hos grannarna. Grannarna har en riktig pool, så de låter de också.
– Morgondopp! vrålar de och plaskar i ottan så jag gnisslar tänder av avundsjuka.
Det var tydligen bättre förr, när ingen någonsin gav ifrån sig ljud eller var ouppfostrad. Så här:
Nu till det mystiska: bilden är inte arrangerad. Det är nu. Det är tyst. Det är nio barn. Lite fniss från Rappakaljaspelet på gräset, några hummanden från meditationen på studsmattan och inte ett ljud från flätningen av dockhår där längst bort på plankan.
”In our family we drive Rover”
Det måste vara värmen…
Annat oljud: Grannarna på andra sidan sundet som glömmer sin radio påslagen på bryggan och åker hem till sta’n. Kanalvalet? Mix Megapol :-(. Någon annan som studerat den ypperliga ljudspridningen över vatten?
Ja, men det behövs inte alltid vatten — vi har grannar som har en trattveranda. Vi hör allt som sker på verandan.
Ok, nu är det lite senare på dagen och inte så varmt. Tio (vet inte hur de kunde föröka sig) barn mellan tre och fjorton år leker KRIG upp- och nerför trappan.
Hjääääääälp. Giv mig öl och fläskfilé.
Ser det inte ut som de mediterande grabbarna på studsmattan håller i osynliga skjutvapen för att ”panga ner” de rara flickorna som flätar håret på dockorna?