Hoppa till innehåll

Att sätta bo

(Stressa inte. Läs i lugn och ro. Det är sådär många bokstäver idag igen.)

Jag har här hemma en liten nätt bok på 120 sidor. Den heter ”Sätta bo” (skriven av Kerstin Henrikson-Abelin 1962) . Den köpte min mamma och pappa tio månader innan jag föddes, alltså strax innan de gifte sig. (Ja, så funkade det förr i tiden, de gifte sig 3 maj och jag föddes året efter den 2 februari.) Baksidestexten lyder:

”Sätta bo behandlar praktiskt taget allt om bosättningen: olika sparformer och lånevägar, varukunskap grundad på konsumentundersökningar, möblering och heminredning, kvalitet och funktion hos möbler, mattor, gardiner, armatur, linne, porslin, köksredskap. Den lär också ut en del om olika färgsättningar och om inte alltid så lätta detaljer, som att skruva i vägg.”

På 120 sidor! Idag kvävs det ju 120 sidor bara för att beskriva hur brunt passar med lila eller 120 sidor enbart för att lista olika sätt att låna fem miljoner till en möglig låda i utkanten av Stockholm! På 120 sidor kan man lätt fylla ämnet ”så döljer du sladdhärvorna” idag.

Nej, jag kommer inte att skriva att ”det var bättre förr” – för allt var inte bättre förr. Internet var ju till exempel väldigt sopigt förr. Slalomskidorna var inget vidare heller. Men ibland kan jag längta till att få vara vuxen då istället för nu. Då behövde man ju karotter och smörbyttor.

I bildtexten till bilden med porslinet står ”tallrikar, koppar, glas och bestick kostar ca 30 kronor per person”. Hupp, det kan man lätt få för 30 kronor även idag.


”Till en enrumslägenhet kan det vara frestande att köpa en dubbelbäddsoffa, men på lång sikt är det avgjort klokast att undvika den nödlösningen och från början köpa rejäla sängar. Det blir också billigare.”

Ni ser här på sängbilden de ”rejäla sängarna”, va? Hästens har tänkt helt fel.

Jag har inrett ett gästrum med dubbelsäng och egna morgonrockar (de är hiskeliga i aprikos och turkos med jätteaxelvaddar från 80-talet för att gästerna ska fnissas åt vid frukosten), men läser i den lilla boken att ”uppblåsbara gummimadrasser är ett annat sätt att ordna för tillfälliga nattgäster”. Jojo, mina tillfälliga nattgäster hade hurrat av glädje inför en natt på uppblåsbar gummimadrass. Vi har helt enkelt höjt våra komfortkrav, det har vi.

Av denna köksbild tog mamma och pappa helt klart intryck. Vi hade Lilla Ålandstolar, vi hade kökssoffa, vi hade teakbord, smörbytta, smörkniv av trä (var de av en?) samt tygtabletter och bröd som man skar själv med en s.k. brödkniv.

Inför den stora invasionen av bästisgrannen med familj (som alltså ska bo hos oss i tre månader när deras hus byggs om), funderar jag på att anamma denna stil. Fast pelargoner vägrar jag att ha i fönstren, de luktar illa. Och gummimadrasser behövs ju inte, gästerna kan väl få ligga på liggunderlag. Vad tror ni?

Jag lovar att baka hembakt bröd och att laga samla mina ting till en skön enhet och att enbart snyta mig i tygnäsdukar med monogram på och ha överkasten i svala milda färger som ger en lugn och rofylld stämning.

Ting? Näsdukar? Överkast? Ischiannamej, I’ve got a long way to go.

Share
Publicerat iBloggen

27 kommentarer

  1. Kära Lotten. Får jag komma och hälsa på dig? Jag lovar att om du bara förser mig med böcker i stil med den ovanför (och gamla postorderkataloger och sånt… du förstår) så ska jag sitta tyst i ett hörn och du kommer inte ens märka att jag är där. Bortsett från kanske ett och annat utrop av glädje som slipper igenom.

  2. 2 reflektioner.

  3. Tack, Stina, jag satt här och darrade av grammatikalisk ångest i pluralform.

  4. Ja, Stina. Alla mina reflekterare får komma och hälsa på mig any time! Men jag lagar bara blott och endast allena spaghetti med köttfärssås!

    (Anna Wahlgren gör så: hon bjuder helt okända mammor och pappor hem till sig så där bara plupp hela tiden. Eller tar hon betalt när hon har lärt deras barn att skrika sig till sömns? Oj, kolla, Lotten smyger fram lite Wahlgrenkritik!)

  5. Ica

    jag har ett jättebra och enkelt recept på kalasgott och nyttigt bröd om du är intresserad 🙂

  6. Ja Ica! Lägg ut det på din blogg — man får MASSA MÅNGA JÄTTEFLER läsare på sin blogg varje gång man har recept. Sägs det.

  7. Axelvaddsmorgonrockar, jo jag tackar jag.
    Vi har inga morgonrockar alls i vårt hittills relativt oinredda gästrum. vi har långt till er femstjärniga gästrumsstatus. Men jag skall hålla utkik efter fina gästmorgonrockar…men vi skippar nog axelvaddarna.

    Dessutom behöver man inte fem meloner för att köpa en möglig låda i utkanten av Stockholm. Vi pröjsade bara 1.9, och vi har inte ens mögel!

    😉

  8. R Skriverier! Den dag 1,9 miljoner kronor är “bara 1,9 miljoner kronor” … den dagen … den dagen, då ska jag köpa entrecôte fastän det är så knepigt att stava till.

    Nu brukar jag ALLTID skryta med hur billigt vårt hus var och hur jättestort det är och sedan berätta hur himla kort tid det tar att komma till T-centralen ändå, men då får jag alltid på moppo eftersom Dramaten (suck) ändå är så oåtkomligt eftersom tågen hemåt slutar gå och vi i denna stad varken har ett hockey- eller fotbollslag att skryta med.

    Så jag håller tyst.

    (Psst. Bästisgrannen betalade över en miljon för sitt hus här, och det håller ju på att ruttna sönder, som bekant. Ni som inte ens fick mögel på köpet har nog gjort ett kap. Och kan gå på Dramaten varje dag.)

  9. Ica

    Oj! ja, då ska jag helt klart göra det. det är så bra för till och med jag som är totalt lost och värdelös i ett kök kan göra detta bröd och det smakar dessutom gott. helt otroligt 🙂

  10. IIIiiii!

    Köksbordet ser VÄLDIGT bekant ut…
    Så när som på att jag inte minns att det hade de där två konsollerna på gaveln för iläggsskivan.
    På vårt köksbord drog man ut iläggsskivan som en skärbräda ur gavlen. Sen puttade man stora skivan åt andra gaveln, så att det blev ett hål mellan kortsidans ben och skivans kortsida. Ovanpå det krokade man fast iläggsskivan.
    Men teak, jajämän! Och med ljusare underrede.

    Och vita köksstolar, om än annan design än den på bilden. Men inte någon soffa.

  11. Jo man lever kanske i lite olika världar. Men jag som inföding här i 08-land är van att en ganska stor del av lönekakan går till boende. Huset är vår överlägset största utgift, varje månad. (Det var ingen skillnad när vi bodde i lägenhet.) Men det är inte konstigt för mig. Det är vad det kostar att bo här — och det är här jag bor.

    Men om man kollar vad det kostar att köpa ett hus i Härjedalen så är det självklart betydligt billigare.
    …men då bor man å andra sidan i Härjedalen. (Och mitt jobb ligger på Kungsholmen.)

  12. Strålande! Fast jag kanske måste tacka nej till köttfärssåsen, eftersom jag inte äter dylikt. Fast när jag tänker närmare på saken kan det nästan vara värt det… Hehe.

  13. R Skriverier: Svårt med pendlingen Härjedalen–Kungsholmen, japp. (Min mamma är uppvuxen på Bergsgatan 3 på Kungsholmen. Eftersom Polishuset ligger på Kungholmen har jag nu beslutat att R är polis.)

    Jag brukar på skoj på Hemnet/Bovision leta efter bostäder med fler än nio rum men som kostar högst 100 000 kronor. Funkar i Härjedalen. Och Jämtland.

  14. Polis? Var för inte tjuv!?

    Kungsholmen är stort, så det finns fler yrkesgrupper som håller till här.
    Men å andra sidan inte så stort att både min farfar har bott på Bergsgatan och min ena lillasyster gör det nu.

    😉

  15. Varför; var för?
    Varför inte varför?

    Pinsamt.

  16. Här i vår lilla blygsamma 5½-rummare i rättså centrala Göteborg (en stad på svenska västkusten, där det också är hyfsat dyrt att bo) har vi löst gästövernattningen på ett annorlunda vis: värdinnan och värden själva offrar sig på uppblåsbara gummimadrasser medan gästerna får inta stora sovrummet. Gummimadrasserna lägger vi i vardagsrummet eller något av barnens rum (beroende på hur många barn gästerna medför och vilket av våra barn dessa önskar dela rum med). Dagens extratjocka luftmadrasser är faktiskt jättesköna! Nästan skönare än den numera något säckiga dubbelsängen.

  17. /ingrid

    På hotellrummet i London var sängen större än vårt sovrum är på bredden. I ena hörnet skramlade jag omkring, uppstöttad av de åtta kuddar som låg utplacerade i denna monstersäng. Hemma är det mycket trängre, enstaka gäster får sova i uppfällbar tältsäng i utrymmet mellan matbordet och väggen. Är det fler än en gäst får man fälla ihop möbler och flytta runt dem samt lägga ut madrasser över hela golvet i tjejernas rum. Eller, som vi gjorde när amerikakusinen plus husband var på besök: korttidshyrde en av grannarnas lägenhet.
    Som tur är har vi en kolonilott med ett hus på 10 kvm att gå till Om det blir för trångt hemmavid.

  18. Jag blir alldeles kollrig av den lilla glimt av porslin som syns på en av bilderna och kan inte undanhålla er denna länk:
    http://www.kila.nu/index1.html
    Får jag också komma och bo? Det låter så trevligt. Fast jag undrar en sak, ska du skratta åt bästisgrannen varenda morgon i tre månader? Då kanske det slutar likadant som sist ni bodde ihop.

  19. Det här var roligt! Den alldeles föträffligt snygga fåtöljen på den svartvita bilden är exakt likadan som mitt loppisfynd. Och nu vet jag alltså hur gammal stolen är! Mycket bra!

  20. Ni som får ångest av “1 reflektioner” kan kolla hur fiffigt (om jag får säga det själv) jag har löst detta problem på min lilla blogg!

  21. Tack för länken, Helena! Jag tänkte just fråga hur jag hade kunnat missa din blogg när jag insåg att den var alldeles ny. Och (får man göra reklam för andra bloggar här, Lotten?) om du har missat Bodils blogg, http://www.bodilzalesky.com/blog, så tycker jag att du ska kolla in den. Inte bara översättning, men bra.

    Tredje gången gillt får jag skicka min kommentar… Är jag bokstavsblind, eller?

  22. Hm. Kökssoffa, teakbord, teakstolar, gul smörbytta, smörknivar av trä (givetvis av en, luktar så gott) och lila tygtabletter – det var min uppväxt det!

    Jag måste nog fråga lilla mamsen om hon också har den boken… 🙂

    Men, så är vi ju uppvuxna på grannområdet och ungefär samtidigt. Det kanske såg ut så hemma hos alla?

  23. Ja, klart att man får göra reklam för andra bloggar. Tänk om jag kunde få ändan ur och göra en egen länklista …

    Kotten — vilket trevligt namn! Påminner om nånting.

    Carin — jag har sett de där smyckena förut, och de är fantastiska i sin enkelhet. Allt var inte bättre förr, men porslinet var banne mig vackrare! Och jaaa, jag ska skratta åt bästisgrannen varje morgon. (Berättar mer om det senare.)

    Till alla er som njuter av bilderna och aha:ar för att ni antingen hade sådant hemma eller har fyndat precis så här själva: ni är i gott sällskap.

  24. bästisgrannen

    Jag tror att jag tar med mig min egen morgonrock. Går det bra i färgmatchningen? Den är ganska mild i färgen, men utan axelvaddar.

  25. Carl

    Själv är jag uppväxt med brödskärmaskin för limpor och sånt. Detta har inneburit att jag som vuxen inte kan hantera en brödkniv på det klassiska manuella sättet. Allt blir snett, snett, snett. Tur att det finns färdigskivat.

  26. Carl: du är inte ensam. Mina barn kan inte skära den enklaste limpa — det blir snett, snett, snett. Våra fingrar kommer att tillbakabildas och bli kortare eftersom vi helt har slutat skriva för hand. Rumporna kommer däremot att svälla över alla bräddar, för dem använder vi ju.

  27. Men har ni riktiga brödknivar, då? Jag kan inte heller skära med en kniv som ser ut som en vanlig kött- eller grönsakskniv. Det ska vara en sådär ääääärgonåmisk, ju.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.