den skrattande språkpolisen
Blogger eller Internet eller något vill inte samarbeta. Man har svårt att reflektera och kommentera, tydligen. (Min mejl är full av trevliga meddelanden, däremot.) Kanske slog klockan samtidigt som tuppen gol eller vinden vände medan jag spottade i motvind – men det gör inget.
I morgon är en annan dag.
Jag är gräsänka i tio dagar eftersom Olle har åkt till … hrrrm. Ja. Nyss påstod jag att han var i Kiev i Ryssland.
Skam. Röda kinder. Kiev är huvudstad i Ukraina, som dock till 1991 hörde till Sovjetunionen, som var himla bra i hockey. Och Vasiljev har jag badat bastu med. (Ni ser, jag försöker bara kollra bort er och få er okoncentrerade.)
Ryska federationen är en stat i både Europa och Asien. När det gäller hockey, så kallar vi oftast detta land för ”Ryssland” – Ankan och Hegerfors brukade kalla de sovjetiska spelarna för ”ryssar”.
Men det fanns faktiskt ett land som hette Ryssland från ca år 800 till 1917, så det så.
Tillbaka till Ukraina, som brukar förvirra oss svenskar eftersom deras idrottare har gul-blåa kläder precis som vi. Man hejar och hejar och sedan kommer segerintervjun på ukrainska, ryska, polska, vitryska, bulgariska, rumänska eller grekiska! Ukraina är den näst största nationen i Europa (bara Ryska federationen är större). År 1984 åkte jag på klassresa till Leningrad, där alla trallade på Carola och serverade oss blekgröna ärtor i brun sås. Leningrad heter numera Sankt Petersburg och har hetat Petrograd. (Själv tyckte jag att det var ångestfyllt att bara byta efternamn.)
Är jag förlåten nu? (Måtte det inte finnas faktafel i denna text!)
5 kommentarer
