Ni vet ”jag-fick-gå-i-flera-timmar-per-dag-till-skolan-med-halm-i-skorna”? Ni vet artonhundrafrösihjäl ungefär? På detta finns två reaktioner:
1) Det var synd om mig, så ska mina egna barn minsann inte ha det!
2) Klarade jag det, så klarar ni det. Fortsätt gå!
Jag har några sådana här idéer som stökar till livet för di små. Det mest irriterande med min egen uppväxt är den bedrövliga skolan och de enorma allmänbildningshål jag sedan dess har försökt fylla igen. Därför är jag riktigt besvärlig när det gäller kunskap. ”Gå och slå upp i NE!” tjoar jag ständigt. I morse kom åttaåringen med telefonkatalogen under armen.
– Vad är detta, mamma?
– Menar du telefonkatalogen?
– Ja … Är det en katalog med telefoner?
– Det är en katalog med telefonnu… hm, har du aldrig sett den förut?
– Näe! Vad kul! Är vi med? ”Teletjänster” – är det vi?
– Nej, privatpersone… har du aldrig sett när vi slå…
– Kolla! Bergman, Magnus! Är det vi?
– Näe … där, kolla. Där är vi: Lotten & Olle. Och där: Olle & Lotten.
– Coolt. Två gånger. Dom har tagit Eniro och satt allt i en katalog. Det ska jag berätta i skolan.
Allmänbildningshål, någon?
Lotten!
Du äger! Ständigt dessa kommentarer om den verklighet vi lever i, som dels får mig att le, dels att se den på ett nytt och bättre sätt.
Apropå ”äger”, för resten, kan inte du som också gillar ord reda ut varför man säger så på svenska. Förr (2005 alltså) har jag för mig att man sa ”regerar” för samma sak. Vad har hänt?
Tummen upp
från Erik J. på original.blogg.se
En reflektion här!
Hur länge till får vi behålla telefonkatalogen?
Ett bestående men från min egen barndom är att jag aldrig frivilligt går in i en kyrka och beundrar arkitekturen, detta gäller ALLA kyrkor överallt och har ingenting med religionen att göra utan emanerar från min pappas egenhet att alltid hitta nån intressant medeltida sandstenskyrka att svänga inom på väg hem från stallet, på väg till kalaset, på väg till stranden … Fatta att det satte spår.
Vad mina egna barn kommer att undvika i framtiden? Hmm, broccoli troligen.
Jag minns första gången mina barn såg någon skriva på skrivmaskin. -Titta mamma, hon har en dator utan skärm! Och papperet kommer direkt ur tangentbordet!
Ultramodernt utan skrivare liksom …
Erik: tack! Jag ska försöka utreda ”äger”, sådana utmaningar gillar jag.
Anne-Maj: Har inte Telia redan aviserat att telefonkatalogen ligger för döden? Eller att de ville ta betalt för den? Ska kolla.
Ingrid: Din pappa och min mamma är tvillingar som skildes åt vid födseln. Jag har varit inne i varenda kyrka i hela Europa. Träskorna klapprade mot gravarna och det var kallt. Vi barn var så kyrko-anti det någonsin var möjligt och lyssnade inte en enda sekund till all lärdom som sprutade.
Fast min minsta lillasyster gillade kyrkobesöken för hennes sport var att alltid testa nya toaletter. Så fort vi kom in i den fuktiga kylan och skulle beundra basilikans utformning (nej, inte kryddan, kolla i NE vad jag menar) hör man slagdängan ”Mammaaaaa, jag måste kissa”. Sen glömde hon ofta sina bokmärken/barbie/tuggummipaket så vi måste åka tillbaka till kyrkhel…
Dubbelt trauma således.
Ha! Du har ändrat ”x reflektioner”! Är det bara jag som har märkt det? Eller är det möjligen så att alla har märkt det för länge sen utom jag?
Helena! Du har rätt! Och det är bara (räkna räkna) … öh, två timmar sedan, så du har ögonen med dig. Jag stod bara inte ut. Visserligen var det ett utmärkt trick att få fler kommentarer och jättekul att se vilka som var likadana som jag och följde upp och städade när det stod ”1 reflektioner”.
Men det var ju så lätt att rätta till. Och plötsligt fick jag lite energi att göra det.
Åhhh, en tjusig och finurlig grammatisk lösning på numerusproblemet! Ack, om den insikten kunde hitta in i den bransch jag nyss lämnat! Programutvecklare med den genusbefriade engelskan som modersmål envisas med att använda platshållare en masse – och tyskar, svenskar och norskar skriker i högan sky.
Bildning: I Brunflo hade vi inte sånt (fast en och annan ”jävla akademiker” fanns det) och jag kan därför alldeles obehindrat gå in i kyrkor utan att drabbas av andnöd. Fast skolans studiebesök i det länsmuséet gav mig den livslånga plågan museiben. Ni vet. Jag behöver bara ta ett steg över tröskeln så börjar jag leta efter en stol.
Den första gång jag stiftade bekantskap med uttryckskonglomeratet Äger, Härskar & Regerar var 1979. Min bror kom hem från orienteringsläger i Manchester med en present till mig: en t-shirt med texten ”ORIENTEERING RULES! — OK”.
Jag fattade ingenting, men min bror intygade att de brittiska orienteringsungdomarna tyckte motivet var jättetufft (eller -häftigt eller hur vi nu uttryckte oss).
Den förklaring jag fick var att en britt som tyckte något var särdeles klämmigt kunde påpeka detta för världen genom att klottra ”X rules! OK” på en rökinpyrd tegelvägg.
Sålunda kunde man snart läsa ”Olle rules! OK” på framsidan av mina skolböcker.
Uppenbarligen är det någon kyrkobyggnadsfanatiker som spritt sin vildhavre i våra släkter. Här har ni en som andats doft av linolja, fuktig sandsten och murket trä!
En sorglig detalj: under färderna till farmor i Karlskoga sa vi aaaalltid att vi mååååste åka in och titta på Södra Råda kyrka. Och sen kom en jävla pyroman och brände ner den!
Gång på gång under min förpubertet tvangs jag ikläda mig fiskbensmönstrade byxor av kliigaste ylle för att sedan genomlida timslånga konserter med Helsingborgs Symfoniorkester..
Trots detta älskar jag klassisk musik. Inget lindrar de jordiska plågorna som Schubert. Mozart är perfekt sängkammarmusik. Romantiska violinkonserter (Brahms, Sibelius, Beethoven, Mendelsohn, Tjajkovski) gör mig uppspelt och tralligt. Och längst in i ett sammetsetui ligger Chopin som bara får tas fram i särskilda ögonblick.
Men Olle!
”Mozart är perfekt sängkammarmusik.”
Är det denne man jag är gift med? När lyssnade du senast på Mozart i vår sängkammare?
(Ni som tycker att det är skumt att vi kommunicerar via en blogg på detta vis: undren icke.)
Lotten: Skånegatan våren 1985. Jag spelade Mozarts pianokonserter — från Mike Hintons skivsamling — oavbrutet under alla mina besök. Men du var förmodligen för upptagen för att undra över musiken.
Vi beundrade minsann aldrig arkitekturen i kyrkorna. Vi inandades atmosfären, gubevars. Vi som i min mor: tre barn satt uttråkade på träbänkar med dinglande ben. Men faktum är att vi lät henne, med en viss ironi. På våra bilfärder kunde man med jämna mellanrum höra ett barn utbrista: ”Titta mamma! En köööörka!”
Hon blev iaf ganska raskt klar. Värre var det med tygaffärer.
Tänker på helenas inlägg…
Vi hörde det där stycket för orkester och skrivmaskin på radion. Det blev en knepig förklaring att reda ut skrivmaskinens historia för tonåringarna.
Vet ni? Jag har sett en skrivmaskin med en tangent för versal bokstav och en tangent för gemener. De båda uppsättningarna satt ovanför varandra.
Och på en skola jag jobbade stod en ”plakatskrivare” i ett hörn. Alltså en maksin med större typer, typ 16 eller nåt.
1990-talet, om än utrangerad…
Ha! Jag har skrivit till Svenska Språknämnden och Svenska Akademien och frågat om uttrycker ”du äger”.
Tadaa!
Språknämnden gav upp! De svarar att de inte vet — och därmed inte heller kan ta reda på det!
Nu inväntar jag svar från Sture Allén eller motsvarande ..
Kanske en utredning av språkprofessorn i Gbg? spraket@sr.se
Sänds i p1.
I mina duster med kommunalpolitiker på 70-till 80-talet kom jag så småningom, efter ivrigt argumenterande, fram till att politikern-a gav mig rätt.
För att i nästa andetag säga: Ja, men jag/vi ÄGER inte frågan.
Dvs Du får vända Dig till en annan instans!
Ella fem år kom hem från dagis och pratade om saker som ””suger eller ”äger”. Det var härifrån jag hörde äger första gången. Svenska Språknämnden har säkert inga barn på dagis, annars hade frågan fått högsta prioritet, eh?
Kristina: Jag har aldrig någonsin varit i en syaffär med min mamma, var det mysigare än kyrkorna? Hennes syskrin är en gammal marmeladburk där några trådrullar och ett gäng nålar skramlar omkring.
Cruella, det där problemet känner jag sannerligen igen, eftersom jag översätter program emellanåt. Då tvingas man bli expert på att hitta synonymer som heter likadant i singular och plural! (Därav ”inpass” på min blogg.)
Vasaruattdehettesaru? Telefonkatalog? Jag har ett svagt minne av att ha haft sådana på hög i historiens gryning, typ för fem år sedan. Skämt åsido så låter jag faktiskt bli att ta telefonkatalogen numer, och tycker definitivt att man borde få välja om man vill ha någon eller inte. Annat är inget annat än ren slöseri med papper när det nu går så mycket fortare att använda eniro eller hitta.se.
Som någon skrev häruppe så måste väl ”äger” vara en direktöversättning av ”you rule”? Ganska många nya uttryck är ju just sådana. Det är ju därför som man ”hänger” nuförtiden istället för umgås (jfr hang out). (Oh, nu fick jag låta språkvetar:ig!)
Fast jag hade väl på känn att det var något fel. Sådär mycket bättre koll kan jag helt enkelt inte ha. Rule betyder ju inte äger. Duh. Äsch.
Men Stina, nu fick du ju anledning att skriva ”duh”, som jag tycker om. Fast när jag skriver det, blir det oftare ”döh” och sedan ändrar jag fram och tillbaka tills jag suddar ut det eftersom jag är så rädd för missförstånd. Duh/döh är en cool språkimport, synd att vi inte har en lika cool svensk variant.
”Mäh”?
”Skrrnf!”
”Stttöhn”.
… äsch …
Telefonkataloger är inte att förakta – min kollega har några under sin platta skärm och en katalog under den bärbara datorn bredvid den platta skärmen (ja, det är riktigt. Han använder två bildskärmar). Allt för att kunna justera höjden på ett ypperligt sätt! 🙂 Ergonomi, you know! 🙂
När jag var liten och hälsade på mormor och morfar fick jag sitta på telefonkatalogerna för att nå upp till bordet när vi skulle äta. Jättebra stolsförhöjare, men min mormor hade gjort pärmar till katalogerna i gråspräckligt ylletyg som var superstickigt och det var mindre kul.
Lotten/Olle: Skånegatan, Söder, Stockholm?
Lotten: Meh.
Anna: Ja, Skånegatan 66.
– Meh!
– Öh?
– Asså va.
– Men nånting!
– Skkrrrnf.
Hmm, i ärlighetens namn är det ju inte 28 som har reflekterat, utan 14 som tillsammans reflekterat 28 gånger…
Du får installera dubbla räknare!
Hälsningar från nr 15/29
Å neeeej, Kerry! Jag som var så himla nöjd med min ”har reflekterat”! Du har ju helt rätt — bloggen far med osanning!
Mäh. Jag måste hitta på något nytt.
Förlåt! Ja, min kommentar kändes nästan som ett övergrepp, för det märktes hur nöjd du var. Vad sägs om ”Nu har det reflekterats X gånger”? En härligt smidig formulering, håll med om det…
Aha, Kerry, men nu har du ju fått mig in på andra spår. Man kan ju med ditt förslag bygga massa krångliga varianter. Jag har verkligen letat synonymer. Det kommer snart att lätta. ”Reflekterande inlägg:” är en annan väg att gå.
Detta är i sanning ett helt oviktigt problem. Som jag bara måste lösa!
[…] ”äger” dök upp i en kommentar från Skrivkramp och jag lovade att tillsätta en utredning om dess ursprung. Utredningen har nu […]