Många grälar om pengar. Jag är av den åsikten att ska det grälas, ska det grälas om sådant som finns, så här grälar vi mest om stök och oordning. Aldrig om pengar.
Vi behöver nya garderober för de gamla har tatt slut. Då vill Olle rita upp och planera och fantisera, medan jag inte finner något som helst nöje i sådant innan det finns reella möjligheter – innan vi har skramlat fram pengarna. Garderober är hutlöst dyra; jag ska bygga dem själv, så det så. (Då får jag beröm och beundrande blickar.) Men jag vill inte planera nu, jag vill först ha en budget.
Då blir Olle Pedagogen med jättestort P. Han ritar upp ett flödesschema, skrynklar ihop det och muttrar, ritar sedan upp fyra separata ord på små lappar. De är Genomförande, Idé, Planering och Handlingsfrihet (alltså finansiering).
Lottens hjärna:
Handlingsfrihet – Idé – Planering – Genomförande.
Olles hjärna:
Idé – Planering –> Handlingsfrihet – Genomförande.
För han anser att i planeringsskedet skapas finansieringen. Så då grälar vi en stund om lapparnas inbördes ordning. Han är kvinnan, jag är mannen – och plötsligt inser jag att vi nästan grälar om pengar. Jag ger mig! Nu ska jag sätta mig och fantisera och ringa runt till brädgårdar och be om sekunda varor.
Jag har ju ett tredje alternativ till det där schemat:
Idé –> Planering –> Genomförande -> Handlingsfrihet
Det vill säga, tänk och planera förs, gör sedan och kom till sist fram till att du inte hade råd att göra som du gjorde.
Jag kan inte säga att jag rekommenderar det. Men det är ju ett alternativ.
Behov-förutsättningar-resurser-genomförande?
Som varande kvartssmålänning *duckar* så hävdar jag att först måste behov uppstå. Spendera pengar eller ork utan anledning finner jag … saknar ord…
Sen skulle jag nog sätta in en loop eller två eller tre.
behov -idé – planering – stämma av mot finansieringen – planera en gång till – stämma av mot finansieringen – hämta andan – fundera om behov faktiskt finns – kolla om det finns något mer finansgynnsamt sätt att lösa problemet på – fundera – surfa – pilla sig i naveln (fast inte på riktigt, för det är obehagligt. Mest skrivet för att påvisa att tiden går.) – smyga fram och kolla på om behovet kvarstår – sucka – kolla plånboken – fixa.
Fast vad är det för mening att gräla om pengar om man har tillräckligt? Jag har liksom alltid trott att när man får varsin riktig inkomst så försvinner problemet… Annars grälar vi också mest om stök och oordning. Men vad menar du med att du är man och Olle kvinna?
Allt handlar bara om schablonbilder av hur män brukar vara och hur många tror att kvinnor är.
Jag (Lotten) är en man för jag är logisk och saklig. Olle är en kvinna för han analyserar och funderar och vill prata och prata och känna efter och sedan prata lite till.
Nu håller ju inte Olle med om att jag är logisk och saklig, men det är väl bara typiskt män? Eller, vänta nu … kvinnor? Äsch. Jag bara cirkelresonerar hela tiden.
Dessutom ljuger jag — har ju inte alls hunnit planera och ringa runt än.
Förresten måste jag hålla med Cecilia N om att det är vansinnigt obehagligt att pilla sig i naveln. Prova! Öööörk, man ryser.
snickra ihop en bokhylla går väl på ett kick? eller så kan man kanske istället för att gräla om pengar tjäna pengar genom att sälja några av sina böcker, och vips så kanske inte bokhyllan då behövs och man kan då köpa annat för pengarna… innan det börjas gräla om dem.
Tack för förtydligandet, Lotten. För övrigt tycker jag att Ica har en bra, om än något brutal, poäng.
Skönt att höra att det finns fler med väldigt känslig navel. 🙂 Det är precis som du säger så obehagligt så ööööörk. :-§
Maken pillar dock bort ur naveln på sig (eller låter mig göra det) utan några som helst betänkligheter.
Tur att jag aldrig får något ludd i min!
Men hör här då, på navelskåderi: Olle odlar svamp i sin!
tillägg: navelpill är vansinnigt obehagligt. Man mår ju illa av det. Ett tips för känsliga människor är att pirca sig i naveln, vips är den helt skyddad från pill och olika närmanden.