Lappkast i all OS-ära, men även jag upplever tvära kast.
Sent igår kväll bekymrade jag mig för mina hälsenor i skottögonblicket. När basketbollen lämnar handen är man i bästa fall en halvmeter över marken och hälsenorna gjorde då ont både på väg upp och på väg ner. Vändningarna nere vid base line var värst.
Nu, tolv timmar senare bekymrar jag mig för ett föredrag som jag strax ska hålla ute vid Sånga-Säby. Stiltransponeringar och värdegrunder.
Ja, jag vet att det finns tvärare kast, som när Ingemar Stenmark i ena sekunden åker störtlopp fast han inte vill och i nästa sekund ligger på en bår med stödkrage. Eller som när man är en jämförelsevis skum, okänd poet och i nästa sekund finner sig vara Nobelpristagare. Men jag nöjer mig så gärna med det lilla. (Det gör jag egentligen inte alls, ville ju bara berätta att jag gillar mina små, tvära kast.)
16 kommentarer