OS-tv:n är på i köket och jag stökar runt med vilsna strumpor, ännu inte lästa helgbilagor och vilsna skridskor. När jag snubblar på en barnsäng som varit på väg ner i källaren i en vecka, bestämmer jag mig – och bär faktiskt ner den. Det tar en minut.
När jag kommer upp igen är det tyst i köket. Inte bra. Sveriges puckelpistare Sara Kjellin missade precis bronset, kommentatorerna är lite deppade och Damkronornas 3–1-vinst över Ryssland redan glömd. Men kylskåpet står öppet och piper ett hjälp-det-blir-jättevarmt-härinne-pip. En hög stol står halvvägs inne bland mjölken. Jag undrar jag om det kanske …
Där ser man. Så rätt, men ändå helt fel. Bakom köksön (som egentligen är en sunkig affärsdisk från en tobaksaffär) sitter treåringen och pysslar.
– Jag målar golvet! Mumsfilibabba!
Där det nyss låg slemmigt ägg, är det nu halt som i en hockeyrink. Golvet fick liksom en hårinpackning och skiner som Andie MacDowell.
9 kommentarer