Hoppa till innehåll

Dag: 22 februari, 2006

Man kan inte förstå allt

Strax utanför mataffären står en ungefär fyraårig kille och gråter. Jag har handlat nästan ingenting för 437 kronor och är sur. Var är killens föräldrar? Hörni, ta hand om …

Maaaammaaa! Gå inte mamma!

Killen snorar och torkar tårar med blöt vante. (Ni minns känslan?). Jag går sakta mot bilen, vänder mig om. Var är den där mamman? Ska jag verkligen beh…

– Gå hem nu! Gå hem säger jag! ropar en tjej.

Ah, där står hon, ca 50 meter bort, på busshållplatsen. Hon röker och stampar bort kylan från fötterna. Hon skriker, killen skriker.

– Gå inte mamma!
– Gå hem! Gå hem!

Jag förstår inte varför han ska gå hem utan sin mamma, men det är inte det viktigaste.

– Kan jag hjälpa dig? ropar jag till mamman medan jag slänger in maten i bilen.
– Ja, han bor runt hörnet på 47 A! ropar hon tillbaka.

Ok, bra, det var ju konstruktivt. Jag går fram till killen, böjer mig ner på huk och säger:

– Hej, jag heter Lotten. Din mamma säger att du bor runt hörnet där, vill du att jag hjälper dig?
– Stick! Stick! Du ska inte vara här! Jag vill inte gå hem! Mammaaaaaaa!

Helt sund reaktion, klart att han inte ska ta hjälp av främmande människor.

– Gå hem!
– Vill du hålla min hand …?
– Stick! Mammmaaaaa!
– Gå hem!

Detta håller på ett tag. Killen slutar skrika. Han tycker innerligt illa om mig och börjar hulkande gå bort från affären. Jag står stilla. Mamman vinkar avvärjande till mig att allt är ok. Jag smyger lite runt hörnet, jodå, där går han mot 47 A.

Jag sätter mig i bilen, kör förbi busshållplatsen där mamman suger intensivt på cigaretten medan hon på väldigt litet avstånd lusläser tidtabellen med ryggen mot affären, mig och den gråtande sonen.

När jag tänker efter fick jag rätt mycket för mina 437 kronor. Och snart börjar ju hockeymatchen. Länge sedan jag vattnade blommorna. Hoppas barnen är friska i morgon. Vad ska vi äta ikväll då? Titta, där ligger ju Olles glasögon.

Skit. Ska jag åka och ringa på hos 47 A?

Share
11 kommentarer