Hoppa till innehåll

Min lillasyster gästbloggar om OS

Orangeluvan är min lillasyster, och hon blev lite irriterad på OS-invigningen. Så till den milda grad att hon fyllde kommentatorsrutan så den sprack. Här kommer drapan:

Jag som undrade undrade undrade var jag skulle skriva ner min totala nedgörning av OS-invigningen – nu har jag hittat den perfekta platsen!!

Nej nej, invigningen var finfin. Jag satt som klistrad. Men mina oohanden och aaahanden hann aldrig fram. De där jämrans idiotiska kommentatorerna var ju hela tiden ett steg före.

Låt mig ta en jämförelse.

Du sitter på bio. Du tittar på “De misstänkta”. Keiser Soza är ett mysterium. Kevin Spacey är trovärdig. Mitt i all spänning boomar en kommentatorsröst och överröstar Kevins berättelse:

– Jaaa, alltså, vi som såg generalrepetitionen vet ju att det är Kevin Spaceys rollkaraktär som är Keiser Soza. Kolla där när han lyftet på kaffemuggen och på den där lappen på anslagstavlan, om ungefär en å en halv timme kommer de att berätta att han tog namnet till en del centrala delar av filmen från just dessa ting. Jäkla smart, eller hur, kära bisittare?

– Jaa, visst, skitsmart, jag är jätteimpad. Å kolla där, den där scenen, när de springer omkring på båten, den var de tvungna att göra trettitvå tagningar på. Det ser lätt ut, men det var skitsvårt, för månskenet lade sig på tvären. Visste du förresten att båtens mast är högst i filmhistorien? Hela femtitvå meter.

– Ja, det är ju fantastiskt. Och så hade de etthundra tolv statister som sprang omkring på båten. Jättespännande, verkligen.

Låt mig nu förtydliga.

1. De som kommit på programmet för invignigen vill att vi ska uppleva något utöver hur många meter tyg, hur många kilo järn, hur många balettskor som använts. Genom att avslöja de här meningslösa måtten kryper de innanför den skira upplevelseväven, det där magiska där man känner, wow, vad är det som händer, vad betyder det, vad coolt, jag uppfylls av en känsla att… osv.

2. Och varför i hela friden skulle man just vid OS-invigningen vilja bli bestulen på överraskningsmomenten???? Är det någonsin annars okej att tala om “nu kommer det överraskande fyverkerier”, “snart kommer en värdsberömd tenor överraskande att dyka upp bakom det rekordstora draperiet”, “här kommer vi strax att få se att alla människorna som klättrar på nätet kommer att se ut som en duva”.

HÄRRREGUUUD.

Är detta det ultimata beviset för att man absolut inte ska anlita sifferälskande sportkommentatorer, som lever på att förutsätta rekord och resultat, till att bisitta ett kulturevenemang (om ni nu håller med om att detta är en korrekt beskrivning).

Jag (Lotten) kan tillägga att en av OS-bloggarna skrev att arrangörerna i en officiell pressrelease deklarerade:

“In the memory of John Lennon, on the 25th year from his passing, two symbolic characters of culture and rock music, pay a homage to the Universal Peace Values. Imagine written in 1971 by John Lennon, one year after the Beatles had broken up, its a real Song of Peace and it has been voted as the best song of the nineteenth Century”.

När man väl har svalt det faktum att Imagine är en 1800-talslåt, kan man konstatera att det ju är sådana här manus de sitter med under invigningen, kommentatorerna. De läser i förväg och kan inte låtsas att de blir överraskade.

Fast det kanske vi inte vill heller? Att de ska låtsas?

Share
Publicerat iBloggen

10 kommentarer

  1. Nu såg jag visserligen inte OS-invigningen på grund av anledning, men alla såna där stora evenemang där de envisas med att ha kommentatorer blir man ju galen på. Som om man inte ser vad som händer utan att någon talar om det, och vem bryr sig just då om hur många meter tyg som gått åt och varför tror de att de måste tala om när överraskningarna kommer? Tror de inte tv-publiken märker om det händer något överraskande? Sån information kunde de gott och väl nöja sig med att lägga ut på text-tv.

    (Oj vilken märklig kombination av konsonanter jag måste fylla i nu för att få iväg den här kommentaren: rtxsmrz)

  2. Jo … fast jag tyckte att det var mäkta imponerande att Pavarotti behövde ett tusen kvadratmeter draperi att gömma sig bakom för att inte synas. Tänk när de sydde de allra sista stygnen — vad mycket tyg att ha i knät då, va.

  3. Inte lätt att vara kommentator.
    Måste vara tyst på rätt ställen.
    Eller nej nej, säga rätt saker på rätt ställen.
    Eller nej nej…låta ngn annan prata.
    Eller nej nej, byta jobb.

  4. Jag såg inte OS-invigningen jag heller, också på grund av anledning (men antagligen inte samma då jag inte lade märke till att någon yvonne var där). Men jag kom in i slutet – på radion.

    Där gjorde sig Lotta Brommé och de andra riktigt bra må jag säga. Även om jag skulle velat veta VILKEN opera av Puccini som Pavarotti sjöng ur.

    Tror att kommentatorerna gör sig bättre i radio. Där är de så att säga åhörarnas ögon.
    Precis som Grive en gång var våra färgseende ögon på tv-sända skridskoprinsessevenemang.

  5. Ja! Bengt Grive! Som var en hejdundrande pingisspelare! (Han vann både SM och NM.)

    När det bara fanns svart-vit tv (vilket många numera inte minns eftersom de inte har varit med om det, detvarbätttreförråsådär), beskrev han konståkarnas dräktdetaljer som mörkvita, blåbärsrisgröna, sängkammarrosa, elfenbenssvarta och spaljégröna eftersom Beckers färgkarta (som han hade med sig i kommentatorsbåset) var så trist.

  6. Orangeluvan

    Jag tycker de ska hålla fullkomligt käften när det inte finns något att säga. Jag tycker de ska vara proffsiga nog att inse att “Okej, här fattar nog inte medelsvensson att danspartiet ska iscensätta och levandegöra futurismens principer, så jag nämner det lite lätt”. Men man ska låta bli att skriva tittarna på näsan. Och framför allt låta bli att mäta allt i helt onödiga siffror. Liksom, vi pratar tv, vi pratar upplevelser, vi pratar en föreställning som har kostat en sjuhelvetes massa pengar. Kan man inte kosta på sig att hyra in lite smarta bisittare? (Som inte är så smaklösa att de dessutom raljerar över vissa länders mindre lyckade delegater. Ursäkta, har jag missuppfattat något, men är dessa personer utsedda till några allmänna driftkuckun som man kan mobba hur som helst? Är inte de idrottsmän som representerar sina respektive hemländer oavsett om de kommer sist eller inte?)

  7. Lotten: Det var nog många meter tyg i knät på de skräddarna! Roligt också att se att det inte bara är jag som kommer ihåg Bengt Grives “mörkvitt”!!

  8. Hm! Jag ser plötsligt likheter mellan (det förhatliga) OS-spektaklet och film! Jag skrev nyligen en blogg om att film ska upplevas i nuet, man ska inte behöva läsa baksidan av fodralet för att förstå vad den handlar om.

    Och självklart tittar man inte på filmen med regissörens kommentatorspår första gången man ser filmen heller.

    Prata kan de få göra när det tävlas och det ska jämföras teknik och siffror. Det var väl generöst tyckt av en sportanalfabet? ; )

  9. cruella

    cecilia n: nessun dorma ur turandot var det ju. den smaskigaste av tenorarior med den störste av tenorer bakom/framför det största av draperier. allt och lite till. lovely.

  10. Men är det inte så för att det är just sport det handlar om.
    Det är så de kommenterar, sportkommentatorerna.
    Jag tycker att din syster har fullkomligt rätt.
    Jämför med medodifestivalen, där det också är tävling. Där är det ett jäkla tjatter om klänningstyger, paljetter, vurpor på genrepet och vem som prepresenterade Malta 1972.
    Det är som att “är det tävling så är det”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.