Subjekt och predikat, objektifiering plus …öh … kvamperfekt. Gäsp. Svampperfekt. Jag vill bo i en zzzvamp …
Zzzzzz.
Strunt samma, enkelvarianten för dem som tvekar:
1. Tag en mening som är svår. (Jag träffade de? dem? i bastun på nyårsaftonen.)
2. Tänk mängdlära!
De är samma slags ord som jag, han, hon och vi. Sätt en ring runt dessa ord, de bor ihop i ett kollektiv och äter linssoppa tillsammans.
Dem är samma slags ord som mig, honom, henne och oss. Sätt en ring runt dessa ord, de bor i ett annat kollektiv och firar alternativ julafton ihop.
(Om Fredrik Lindström hade läst över min axel nu, hade han börjat berätta om hur dialekterna stökar till det och att det bl.a. i Skåne och Norrbotten är helt ok att säga ”Jag gav den åt han” fastän det i korrekt grammatisk mening … eller en grammatiskt korrekt mening … är fel.)
Nu kommer vi till det listiga!
3. Tag meningen som ska ha de eller dem. Testa om det passar bäst med jag/han/hon/vi eller mig/honom/henne/oss där det nu ska stå de eller dem. Om det låter bättre med han, ska det stå de. Om det låter bättre med honom, ska det stå dem.
Jag träffade han i bastun på nyårsaftonen. Nä huuuu.
Jag träffade honom i bastun på nyårsaftonen. Javisst, jättetrevligt.
Alltså ska det stå ”Jag träffade dem i bastun på nyårsaftonen.”
4. Tvekar du fortfarande? Skriv då dom; det är bättre att skriva dom än att välja fel på de och dem. Tycker jag.
Zzzzzzzzz? I så fall: de nakna karlar som jag träffade i bastun på nyårsaftonen 1982 ingick alla i det sovjetiska ishockeylandslaget. De hade väldigt ont i ljumskarna allihop.
/Lotten
Lovely!
Jag gillar DOM.
Lotten sätter sig till doms över dom, liksom.
Om Lotten ger ut sin blogg i bokform så blir det här ett domkapitel.
Jag har ett annat knep, men jag vet inte om det är så pedagogiskt.. Det kan vara så att det är ett knep som bara fungerar för min vilsna hjärna.
Iaf: Om jag säger meningen högt för mig själv (eller tänker mig att jag säger den, beroende på var jag är) så säger jag ju av naturen ”dom” (”Kan du ge kolan till dom?”) Men om jag provar att uttala ”de” eller ”dem” istället så hörs det faktiskt när det blir fel.
Det går liksom inte att säga ”Kan du ge kolan till de”. Det låter helt enkelt fel.
Lär funka sämre om man inte har svenska som modersmål dock…
Början av denna reflektion har fått mig att hela halva eftermiddagen gå och nynna på en odödlig hit av Philemon Arthur and the Dung. De som är tillräckligt gamla vet säkert vilken låt jag menar.
Jag gör likadant fast byter de/dem mot vi/oss. Passar oss ska det vara dem, passar vi ska det vara de.
Hm, jag kör på det ofelbara att ordet blir ”de” när det är subjekt och ”dem” när det är objekt. Satsdelar helt enkelt. Men jag håller med. Om man har svårt för det ska man absolut hålla sig till ”dom”. Då blir det aldrig fel.
Hade de ont i ljumskarna före eller efter de träffat Lotten?
Innan, Lisa, innan!
De och dem, innan och före — just nu kretsar bloggen kring samma saker som jobbet faktiskt. Vad ska jag då koppla av med 🙂
Cruella, jag såg din invit för sent och missade gårdagskvällens evenemang. Fast jag hade ändå inte kunnat gå, hade myyyyyycket roligare saker att göra (en ren lögn, jag gick på Friskis&Svettis och sövde barn resten av kvällen. Och läste en bit i ”Övervintring”, ett slags roman om Sylvia Plath.En bra bok!).
Jag har INTE litet huvud, min hattstorlek är runt 60. Jag hade också problem med att hitta studentmösa som passade kan jag säga. Min ridhjälm kan även användas som babybadkar. Och så sitter öronen ovanligt långt bak så det är ett elände att hitta glasögon där skalmböjen inte hamnar FRAMFÖR örat.
Sitter och lyssnar på Fredrik Sixtens ”En svensk Markuspassion”. Gör det ni också! Framförs kanske i en kyrka nära dig närmare påsk.
Nå. Där iaf, använder Bengt Pohjanen både dom och dem i samma sångtext! ”…dom har ni ju alltid, du själv är en av dem…”
Ack Lotten, tack för att du håller lektion om de och dem! Innan medierna släppte loss talspråksvarianten DOM som korrekt skriftspråk, rådde aldrig någon tvekan om när det skulle vara de och när det skulle vara dem. Gissa om vi skönandar rööööös över denna blasfemi! Gissa om vi sa jojo, nu kommer folk inte att kunna skilja på de och dem! Och hu så rätt vi fick!
Att folk en dag inte skulle kunna skilja på var och vart kunde vi inte ens föreställa oss. Det är ju två olika betydelser! ”Var går bussen?” = var är busshållplatsen? ”Vart går bussen?” = åt vilket håll kör den, till vilka hållplatser och vilken slutstation?
Ve och fasa, säger jag bara.
Men är man uppvuxen i Västerbotten blir det ofelbart hel-fel att säga eller skriva de eller dem; då låter det som om man skriver ett brev till någon myndighet.
I min blogg försöker jag ibland, ja, att göra det rätta, – de och dem -, det går inte.
Det låter som om det är en annan madame som sitter där och skriver; en som jag inte känner igen.
Alltså blir det dom i stället för dem.
So long ..;.)
Bra, skriv dom, det är helt ok, mycket bättre än att skriva de och dem på fel ställe.
Tycker jag.
Nej ska man skriva så ska man skriva rätt, fråga innan du skriver en text så du gör rätt en gång för alla och sedan kan det som om det sitter i ryggmärgen..
Hej Lola, du har trillat in i en jättegammal text! Välkommen!
Jag är svensklärare för invandrare och nu lägger jag ner ”de” och ”dem”. Accepterar helt att eleverna skriver ”dom”. men knasigt nog, så bär det emot att själv skriva ”dom”. men kanske mänskligt när jag har skrivit så hela livet. På nå´t konsigt sätt är det liksom vackrare.
Maria, jag tror att vi måste börja uttala de som deeee och dem som dääämm för att alla ska lära sig att använda det rätt. Då är det bättre att konsekvent skriva dom.
Jag känner som du: jag blir inte störd av ”dom”, men kan inte förmå mig att skriva så själv. Förutom i replikskiften!
Du är bäst! Jättebra jobbat. Jag sitter och skriver ett arbete och fick spel … Jag försökte hitta nån sida på nätet som förklarar när man ska använda de och dem på ett okomplicerat sätt eftersom jag inte är så bra på grammatik. Vilken tur jag hittade din sida!
Den här kommer jag spara på mina favoriter. Tack! Ta hand om dig o keep it up.
Tack, Nai! Hurra för de, dem och … dom ibland.
Genomgående dom är ju sedan länge lika okej som att behärska de och dem riktigt. Däremot hade jag inte tänkt så långt som att det var förenklingsreformen som infördes först, och att det är sedan det har blivit så svårt för en del att förstå de och dem.
Ja, det där med var och vart, ja… brrr….
Värst med de/dem är väl den skola som snappat upp just dem och tror att det är en gammaldags och lite finare stavning av dom. Fast man ser en del andra som alltid skriver de också.
Nämen Anders, det har jag aldrig tänkt på, att man kanske tror att ”dem” är finspråk för ”dom”. Mycket intressant!
Vilken bra blogg du har Lotten!
Jag tror att Anders är inne på rätt spår… Trevlig blogg, detta. 🙂
(Nu fick jag plötsligt inspiration att fundera lite runt ”sånt härnt” och ”sånt därnt”.)
Tack hörni, vad kul att ni snubblar in här efter så lång tid!
Hej Lotten!
Jättebra sida! 🙂 Det blir mycket roligare att lära sig när du skriver på så roliga sätt! 🙂
Tack så mycket!
Tack, Jenny, för det bästa berömmet!
Nu är det här inlägget gammalt som gatan, men idag kom SvD:s språkbloggare med tokrådet att välja ”de” alla gånger som man tvekar!
http://blog.svd.se/sprak/2011/06/02/de-eller-dem/
Jag håller verkligen, verkligen inte med.
Jag var tvungen att fråga Olle Josephson, som ju nämns i SvD-artikeln som jag länkar till ovan. Hans svar får mig att vilja lägga språkpolisskorna på hyllan:
”Nej, det är inget knasigt råd, utan tvärtom mkt genomtänkt. Redan i Språkriktighetsboken 2005 står det att om man är osäker om de och dem ska man skriva de – samma råd kan man finna i Catharina Grünbaums anvisningar till DN-journalister redan 2000. I artikeln ”De är aldrig fel” i festskriften ”Språk i tiden. Studier tillägnade Mats Thelander på 60-årsdagen” (Skrifter utgivna av institutionen för nordiska språk. 67. Uppsala universitet), 2005, utvecklade jag närmare argumentation för enhets-de. I en språkspalt i SvD i höstas lade jag fram den i all korthet.
Gör följande experiment: Ta en vanlig dagstidningssida och ersätt alla de och dem med de. Ta sen samma sida och ersätt alla de och dem med dom. I det förra fallet kommer du att att få en sida där antalet störningar är mkt litet eller helt försumbart. I det senare faller kommer du att upptäcka att du har en sida som radikalt ändrat stilkaraktär.
Enhets-de har framtiden för sig!
Olle j”
Grrrr.
Det var länge sedan jag gick i skolan och studerade svenska språket. Jag vill minnas att vi bland annat fick lära oss något som heter/hette ”singular”, ”plural”, ”obestämd form” och ”bestämd form”. Detta skulle förklara att ”de” används när det är pluralis i obestämd form och att ”dem” används när det är pluralis i bestämd form. Har minnet svikit mig?
//Thomas
Det var en underlig rekommendation som jag inte har stött på tidigare!
Här kan du läsa lite mer (även om jag inte håller med Olle Josephson) i just detta fall:
http://www.svd.se/det-finns-en-utvag-ur-dem-problemet
Var det en diplomatiskt form av ”du har fel!”
Hihi, nej, möjligtvis lite som ”hmmmmm, så intressant, det här måste vi ju utreda noggrant …”
Spännande!
Och, tack för en trevlig föreläsning igår på lunchen!
Jag tror jag utan överdrift kan påstå att den uppskattades av dem alla!
(Blev detta rätt nu då? Undrade han med hjärtat i halsgropen!)
Aha, hej Thomas! Tack själv!
Pssst: Jag skulle nog ha strukit ”dem”:
”… uppskattades av alla!”/i>
[…] pågår sedan ett par decennier en diskussion om de och dem samt dom. Jag har skrivit om det flera gånger och den förvirrande dedemepidemin sprider sig nu […]