Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Gästbloggare: En spanjorska berättar vad som är svårast med det svenska språket!

aprender-inglesGod dag kära läsare. Jag heter Irene, är spanjorska och är kär i det svenska språket. Trots detta betyder inte det att jag inte har några svårigheter med detta, precis som ni har. Skulle ni gärna vilja veta vad spanjorer och spanjorskor har svårigheter med? Det ska jag gärna berätta:

Första svårigheten som vi finner är naturligtvis genus. Att veta om det heter en språk eller ett språk är svårt för oss. Det är ju inte logiskt och jag har inte funnit några kriterier för att veta vilket genus ord har.  

• Finns det några regler som ni skulle kunna berätta för oss för att veta om det är en eller ett?

Andra svårigheten är kopplad till substantiv också och är pluralis. Det är ju svårt, ett-ord blir vanligtvis samma (ett ord – flera ord) men det finns undantag. Då kommer en-ord: de slutar med a, bygger pluralis form med or (en skola – flera skolor) och internationella en-ord slutar med -er i pluralisform  (en restaurang, flera restauranger) men det finns undantag också (en buss – flera bussar) … Det är förvirrande!

• Finns det några mer regler som man kan tillfoga för att veta pluralisformerna?

Ordföljd har också många regler som man bör följa, men det är lite svårt att tänka att i bisatser kommer satsadverbial före verb.

biffregel
Den konstiga BIFF-regeln. (Wikipedia.)

Man glömmer ofta bort detta när man pratar. Men vi får helt enkelt lära oss placeringen av satsadverbial och att substantiv kommer i första eller tredje position i affirmativa och negativa satser men i andra position i frågor utan frågeord. Då kommer komplement, och vi får lära oss att lokal objekt kommer före temporalobjekt men både kommer efter direkt objekt (’jag dricker juice’, juice är direkt objekt). Uj, det lät inte så svårt i huvudet men när man börjar skriva alla regler så blir det lite krångligt!

• Finns det något som jag har glömt?

Partikelverb är också svårt för det har vi inte på spanska. Vi har inga verb där du kan sätta en preposition efter eller före direkt objekt och som kanske har en andra betydelse beroende på betoning (t.ex. ’hälsa på’ och ’hälsa på’). Då måste man inte bara lära sig vilka verb går tillsammans med vilka prepositioner, utan också betoning och om man får säga ”hälsa mamma på” eller inte.

sj-ljudetMen vi är inte klara med det svenska språket! Nu är det dags att prata om fonologi! Ni har ju det där speciella ljudet (som låter lite som störningar på TV måste jag säga) som man kan finna i ord som sju. Jag menar det där sj-ljudet, som för att göra det svårare, varje område uttalar olika.

Betoning är också en hård nöt att knäcka! Svenska har ju en rörlig betoning, och det betyder att även om betoning vanligtvis ligger på första stavelse, kan det hända att några ord har två stavelser som betonas. Det händer också att man lägger tryck på dubbelkonsonanterna så att det blir en annan betoning. Men jag ska inte klaga! Denna speciella betoning är det som ger svenska det speciella tonfallet som jag älskar och som gör att det låter som om man sjunger när man pratar och att det aldrig låter att ni är arga.

 Uttal och tricks för att lära sig språk

Men det finns några trick för att lära sig vilket språk som helst: ett är att använda internet och sidor som Busuu där man kan lära sig vokabulär gratis. Ett annat är att skaffa en e-mail-vän genom Interpals och det sista är att ha lektioner med Språkakademier som ger lektioner genom Skype.

Hälsningar,

Irene Orovitg Raga

alfabetet


Det här var ju alldeles fantastiskt, så jag ställde några frågor till Irene. Som ser ut så här:

irene alegreHur gammal är du och när kom du till Sverige?

– Jag är 23 (nästan 24 år) och har inte kommit till Sverige än för jag är rädd att jag ska inte överleva vintern 🙂 Jag har varit där under sommaren för att volontära och plugga svenska men jag bor fortfarande i Spanien. Fast jag funderar på att åka till Sverige och plugga fotografi.

Vad jobbar du med?

– Jag sysslar med översättning, jag har studerat på universitet och nu gör jag masteren och letar efter jobb.

Finns det något att säga om oss svenskar som inte har något med just det svenska språket att göra? (Vi vill ju gärna tro att vi är kalla och hårda på utsidan och varma små nallebjörnar på insidan.)

– Jag tror att svenskarna är jättesnälla, speciellt om de ser att du försöker att lära dig deras språk. Jag tror att det stämmer att de inte är så kalla när man känner dem bra, men det är så svårt i början att få svenska vänner … De är trevliga i alla fall, men därför att de inte uttrycker deras känslor inte samma som spanjorer och spanjorska kan jag inte säga om de tycker om mig eller om de är bara artiga.

Lycka till, Irene!

Share
11 kommentarer

Vad ska man göra på midsommarafton egentligen?

Skärmavbild 2015-06-16 kl. 23.53.35Så länge jag bodde i Luleå, var midsommarfirande något absurt oåtkomligt. Som när de på tv pratade om knarket i Stockholm eller spettekakorna i Skåne: inget för oss. Det var ofta 5–10 grader ”varmt”, ibland snöglopp och aldrig någonsin kom jag i närheten av att dansa runt midsommarstången.

Det kan ju förstås haft att göra med det politiska klimatet också. Traditioner och knätofs var lika förbjudet som någonsin den svenska flaggan. Vi diskuterade i familjen att skaffa en flaggstång, men mamma eller pappa sa ”men vad ska grannarna tro?” och så satte vi oss att titta på Familjen Macahan istället. (På en tv som i flera år visade sämre och sämre bild. Alla färger närmare sig rött, och mot slutet av dess livstid hette den ”kommunist-tv:n”.)

mike_olle_lotten_14
Midsommarafton 2014: basketspel i trädgården.
lotten_2008_radio
Midsommarafton 2008: radioprat i blomsterkrans.
bellan_moa
Regnig midsommarafton med ministång 2007.
godzilla_midsommar_05
Det mest traditionella vi har: Godzilla i midsommarstången. Alla år sedan 2001!
midsommar_hippie_06
Hippie-midsommarn 2006. (”Vi låtsas att mamma har somnat och att pappa dricker öl!!!”)

Nu på fredag kommer vi att frångå våra traditioner att inte ha några traditioner. Ibland cyklar vi till en stång och hoppar runt lite, ibland sitter vi hemma och äter sill, ibland åker vi och köper dyrpizza och ett och annat år har det varit komplett torrlagt eftersom jag har lite svårt att komma ihåg att Systemet ju har stängt på midsommarafton. Men i år ska vi ta de tre yngsta barnen till ett plejs i Strängnäs med dans och sill och massa folk och gräslök och … regn. Under tiden kommer de myndiga ungdomarna hemma att ha FF-party. När jag berättade om våra planer spärrade alla barnen kollektivt upp ögonen och sa med en mun:

– Vad betyder FF?

Och hur de än gissade, lyckades de inte komma på’t. Dagens ungdom asså.

Så. Nu är frågan: vad i hela friden har man för reservplan när det ska bli ett sånt bedrövligt väder att man inte står ut med att vara utomhus kl. 13–21, vilket var meningen?

Share
40 kommentarer

Early bird

– HOHO?

Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp som i en amerikansk film på det sätt som kallas käpprätt. Klockradion (med trasig radio och alltså strikt talat bara en klocka) visade 05:59. Vem sa hallå? Eller hoho? Eller tjoho? Ropet kom helt klart från nedervåningen, precis vid trappan som leder upp till sovrummen!

Med bultande hjärta lade jag mig ner igen och försökte se framför mig varför någon ropade hallå före klockan sex på morgonen.

  1. En mördare hade kommit in i huset eftersom vi kanske hade glömt att låsa ytterdörren och med sitt hallå! ville han bara varna lite som Jack Nicholson i ”The Shining”.
  2. Någon av de sju i huset (eller sex då, det verkar fånigt att jag räknar med mig själv i sammanhanget) var ute och gick och skrek i sömnen. Fast det var liksom en ung mansröst, så då måste jag räkna bort Tolv-, Femton- och Tjugoettåringen pga. omålbrott och kön.
  3. Någon ville i svinottan lämna ett paket och behövde en underskrift.

Snabbt bestämde jag mig för alternativ 1.

Precis som i en amerikansk film skakade jag lite på huvudet och viskade ”jag måste kolla” till mig själv eller någon annan som kanske lyssnade. Jag gick upp och tassade omkring i huset ett tag i alldeles olämplig klädsel.

bradpitt
Ungefär så här.

Alla tänkbara dörrar var låsta, köket var städat (!), köksklockan tickade och det susade i vårt ventilationssystem. För att skrämma fram mördaren, hostade jag till lite, men eftersom en liten hostning med Hollywoodmått mätt betyder att jag strax kommer att dö i en galopperande blodhostesjukdom, fortsatte mördaren att gömma sig.

villevessla
Ungefär så här.

I min lilla läckra sov-outfit smög jag tillbaka till Storasängenlandet och kröp ner och försökte somna om, men fastnade i en halvdröm där jag försökte prata knäppgökar till rätta och samtidigt hämnas oförrätter … när jag plötsligt hörde mördaren igen. Genom det öppna fönstret. Från ett träd i trädgården.

duva
– HO-hoo … hoho?
Share
19 kommentarer

Ett liv som dumsnål

Jag har aldrig haft gott om pengar (be mig nu inte definiera ”gott om”), och har därför inte någonsin köpt dyrt för att det ju håller bättre eller faktiskt är mer estetiskt tilltalande.

Därför har jag och min dyre djefla make under våra 30 år tillsammans betalat en och annan extraslant för

  • billiga bilar som man kan köra knytnäven genom plåten på och som måste paniklagas inför besiktningen
  • billiga skor som orsakar hälseneknaster och hälsporreskit och i förlängningen kostsamma läkarbesök
  • billigt virke med kvisttrubbel och spiralfunktion som är omöjligt att använda
  • billig fasadfärg i tre olika färgbrytningar och fyra olika kvalitetsnivåer
  • billiga teflonstekpannor som flagar som en nysolad rödhåring.
lottenlagar
Att laga sekruttbil med silvertejp.

Å andra sidan har vi sparat pengar för att ha råd med dessa dumheter på att

  • låta mig klippa barnen hemma i köket med kökssaxen
  • sprida ett rykte att vi kan användas som klädåtervinningsstation
  • aldrig ens komma på tanken att åka till Thailand över jul
  • cykla så mycket som möjligt innan cykeltjuvarna kommer och tar skrällena vi har.
erik_94
Stackars, stackars Tjugotreåringen i tvåårsåldern.

Är ni lika dumma som vi?

Fotnot
Detta skrivs som en svidande påminnelse till mig själv att aldrig mer köpa billiga joggingskor och sedan ha på mig dem i fyra år, lagade med silvertejp ”för att de ju är så sköna”.

trasigaskor
Av dessa skor orsakad hälsporre all over again är min diagnos.
Share
46 kommentarer

Finfina fester

Som jag har berättat förut, har jag ju basketfest i huset en gång per år. I år var temat ”återvinning”, så vi serverade gamla rester, drog fram gammalt festpynt och hade pysselstund med gamla toarullar. (Exempel på andra fester: sällskapsresan, Oscar, schlager, sjukhus, basket.)

huset_festen2015
Man pyntar då huset med matchdräkter, rullar ut den röda mattan och sätter en tidningshatt på den årligen återkommande papier maché-grisen och låter deltagarna (iklädda återvinningsplastpåsekjolar) gå tipsrundan
lottenprotokoll
Jag återvann min utklädsel som basketprotokoll.
pysselbasketkorg
Pysselstundstävlingen vanns förstås av gruppen som gjorde en basketkorg.

I lördags var jag på en helt annan fest – en ta-studenten-mottagning. Det är svårt att få folk till sådana eftersom alla utgångna studenter ju firar sin bedrift (harrrkl) på samma dag och på liknande sätt och alla far omkring som rön för vinden och ingen stannar särskilt länge någonstans.

Utom jag och några till.

Jag hamnade nämligen i en så trevlig trädgård med så roligt folk att det var komplett omöjligt att ta sig därifrån. Än en gång var det basketspelare (18–53 år) och i en så salig blandning att trivseln bara kokade. Vi spelade musik på farlig dB-nivå, dansade i våra bekväma skor och orkade precis hur mycket skutt som helst eftersom vi är så ohyggligt vältränade och inte alls har ont i knäna, nej.

taltetblaser
Till saken hör att det var ett sånt jävla skitväder att partytältet höll på att fara all världens väg (här surras det fast), alla vackra klänningar doldes av filtar och hoodies och att säkert en liter bubbel per timme spilldes ut av vinden. Men så länge vi dansade var det varmt.

Men nu är frågan: vad gör en fest rolig/bra/svettig/svår att lämna?

  1. God mat, jovisst.
  2. Bubbel i långa banor, jodå.
  3. Musik, jaaaaa.
  4. Jag gillar tipsrundor och roliga tal, men det gör ju inte alla.
  5. Att Champions League-finalen kunde tittas på i inte bara ett utan två rum var ju fantastisk lyx.

Men till syvende och sist kanske det är en magisk faktor som man inte riktigt kan sätta fingret på? Om man googlar som en klant, kan man hitta tips som att

  • ha LSD till gästerna i en låda på toa
  • sätta upp tydliga förbudsskyltar mot urinering i krukväxterna
  • hänga upp rena handdukar på toa (samma prioritet som LSD)
  • spela trallvänlig och populär musik, men för guds skull inte jazz
  • inleda all dans med jazz
  • se till att ”alla har det trevligt hela tiden”.

Mina egna banala tips är att alla ska vara bekvämt klädda, kunna hitta sköna och tysta hörn att dra sig undan till och att värden ska slappna av och låta folk göra som de vill. Utom kanske att klättra upp på hustaket och gå vilse i källaren samt urinera i krukväxterna.

En ohyggligt pedagogisk tipsfilm med stort fokus på ”fun” (tio minuter lång – jösses vad de hade tålamod förr i tiden):


”We have to feed the men!”

Share
41 kommentarer

Öppna din dörr – för Tommy Nilsson!

På den tiden som jag älskade Melodifestivalen, vann Tommy Nilsson en gång.

Inledningen med Yvonne Ryding i halvkilosörhängen är värd en titt.

Eftersom Tommy är 195 cm lång och har spelat i Solna Basket, får han sjunga hur dåliga låtar som helst och har frikort vad gäller frisyren – och hör sen!

Men mer än så har jag inte tänkt på honom.

Idag hade Engelska skolan i Eskilstuna i Sporthallen (som fylls till sista plats) sin pampiga avslutningsceremoni, som vi har gått på varje år sedan 2007 när den nuvarande Tjugotreåringen gick ut nian. Årets kändistal (”commencement speech”) hölls till mångas stora förvåning av Tommy Nilsson, som var alldeles utmärkt: inspirerande, rolig och tydlig. Eleverna hade förmodligen ingen aning om vem han var, men Tommy föreslog att de skulle fråga mormor. (Och så är han ju den svenska rösten till Patrik i Svampbob Fyrkant, visade det sig.)

tommy_nilsson_iesk
– Jag ska avsluta genom att sjunga ”Jag tror på människan”, som fick noll poäng i Melodifestivalen 2007. Inte för att den är min bästa låt (harrrkl), utan för att jag kan.

Det är under den två timmar långa skolavslutningen musik, specialskriven skolsång, nationalsång, cap & gown,tal av lärare och tal av elever (valedictorian speech) och precis som på andra skolor blir det fel ibland. Det är lite falsksång, snubbel och trill av scenen och det är longörer och skratt och blommor och medaljer och priser och körsång och jag vet inte allt.

moa_will_scen
En av de två valedictorian-talarna: Femtonåringen! (Som här berättar varför hon låter sin lilla surikat som heter Will Shakespeare följa med henne vart hon går: ”Why the heck not?”)

En liten tjej med fantastisk sångröst klev upp på scenen för att sjunga … men glömde helt bort texten. Hon stod på den stora scenen och stirrade tomt framför sig och pep fram några ljud, skakade på huvudet och – PANG! På tre sekunder förstod alla 600 elever att hon behövde stöttas, varför de började applådera och ropa hejaheja medan musikmajjen sprang upp på scenen för att viska några ord till henne.

Vi – kanske 1 000 föräldrar och syskon i publiken – var bra mycket långsammare, men fick blixtsnabbt hjälp av Tommy Nilsson, som skuttade upp på scenen. Han började hoppa omkring och klappa i takt med musiken och alla i hela Sporthallen reste sig upp som på en given signal för att klappa med; jag har förmodligen aldrig varit så nära ett väckelsemöte. (Detta skriver tidningen inget om: journalisten kanske hade gått när det hände.)

tommynilssonklappar
Tommy Nilsson klappade och tjoade och hejade på tills sångfågeln hittade rätt i låten. Då smög han av scenen igen.

Det var alldeles, alldeles fantastiskt vad bra det blev – hade jag inte haft fullt fokus på att kunna ta en någorlunda okej bild på det som hände, hade man nog hört mig vråla:

– HALLELUJA! Praise the Tommy! DUUUNK!

Det sista som händer under dessa avslutningar är att alla niorna till smällar, fanfarer och blixtar samt dunder slänger upp sina konstiga hattar i luften – och det är jättehäftigt.

caps_throwing
Bilden gör inte stämningen rättvisa …

Det finns de som kritiserar detta anglosaxiska, hysteriska firandet av tonåringar som faktiskt bara har gått ut nian. Kanske tycker kritikerna att ”Du gamla, du fria” bara ger fel vibbar och kanske kniper de demonstrativt ihop munnen som Zlatan när vi andra sjunger ”döööö i Nooorden” – men jag håller inte alls med dem. Öppna din dörr och gläds åt glädjen! (Och tyck mycket om Tommy Nilsson, hörni: han är ju i alla fall basketspelare.)

Share
55 kommentarer

Ett riktigt fånigt hotell: hurra!

En annan har sovit på ett av Sveriges mest välkända hotell inatt. Det ligger mitt emellan Globen och Tele2-arenan, så det har en och annan gäst då och då. Och det är disaaaaaaaajnat så att man blir alldeles knollrig. Utomhusmiljön i området har man inte riktigt lagt lika mycket tanke på, så vi börjar rundvandringen där.

globentristess
Myspys med pelare i betong och glada skyltar i grälla färger.
globenomr_rundalampor
Nej, inte ens de runda ringarna i taket kan dölja att det här är fult.
rulltrappa_hotell
Hela hotell-lobbyn domineras av en fruktansvärt onödig rulltrappa. Rulltrapporna på Centralen är mer diskreta än den här. (Nej, det är inte upp till mig att bedöma huruvida en rulltrappa är onödig eller ej; vad vet jag om hur det ser ut här i rusningstrafik vid 17-snåret?)
hotellhank
När man designar ett hotell ska man se till att gästerna helst inte hänger upp jackan direkt när de kommer in, så vi sätter bara upp en krok — som inte passar till en enda av världens alla hankar.
pelare_hotell
SKRIVBORDET HAR FÅTT EN EGEN PELARE! (Lampan som hänger från taket ska se ut sådär och lysa mot en Jetson-fåtölj som är så vacker så.)
toalampa
Toan lyses så trevligt upp av ett ljus under handfatet. Praktiskt för alla som är nattkissare, men oerhört irriterande för alla som vill ha mörkt när de sover eftersom ljuset inte går att släcka. Man kan förvisso dra ur kortet ur den där kortfickan som gör att man kan sätta på de andra lamporna och t.ex. ladda dator och mobil, men om man gör det kan man ju inte tända lamporna och ladda datorn och mobilen. Moment 22, anyone?
brett_hotellhandfat
Apropå handfatet, ja. Det är nästintill omöjligt att 1) med pinnen till höger förstå hur man får lagom varmt vatten och 2) inte spilla på golvet. Men det har ju finfin bredd!

Och toan? Jodå, den är …

Sängen var utmärkt och utanför fönstret susade stockholmstrafiken rogivande. Jag vaknade med ett brutalt baconsug och hastade upp och nedför trapporna och nös plötsligt så att dammet yrde … va?

dammhotell
På väg till frukosten …
hotelldamm
Trappdamm! Hurra! (Det är som att träffa en kär gammal vän.)
boringhotellmatsal
Östtyskland 1978? Långtradarfik 1991? Nej, finhotell 2015.
kaffekoppartilltehotell
Förbaskade kaffekoppar som man inte kan hinka te ur!
bacon_egg_hotell
Äggpulverstanning som inte blir äggröra ens om man mosar den, kryddar och blundar och tänker på Queen of England när man äter. Och varför har de klippt sönder baconet – är jag två år, eller?

Kommen så här långt ska ni veta, allihop, att jag fortfarande njuter storligen av hotellvistelser. När det är fel, fult, skevt, ostädat, mögligt och konstigt trivs jag ännu bättre. För då har jag något att skriva om. Här kommer nu en trepunktslista till alla hotellchefer – sådant som inte kostar miljoner men som gästerna uppskattar!

  1. Stora temuggar till frukosten.
  2. Vattenkokare på rummet.
  3. Rund toasits.

Robert the Bartender i baren lärde mig förresten igår kväll att man inte ska dricka Irish Coffee med sugrör. Han hade helt rätt!

Share
58 kommentarer

Sju Sutherlandsystrars hårsvall

Tydligen är det alldeles upprörande/fantastiskt/konstigt/glädjande (stryk det som ej önskas) att Kim Kardashians styvfar Bruce Jenner har bytt kön och namn och köpt snygga bröst och börjat använda högklackade skor.

I really couldn’t care less; könsbyte var kanske upprörande i Lödder 1977, men inte nu. Gäsp. Men familjens förnamn är roliga att titta på!

Bruce heter numera Caitlyn, vilket låter finfint eftersom hans döttrar och styvdöttrar heter Kim, Kendall, Kylie, Kourtney, Khloe – och en av hans svärdöttrar heter Kaitlynn (!). (Hans tre söner Brody, Brandon och Burton har numera varken samma kön eller inledningsbokstav som sin far.)

1976_2015_jenner
Bruce 1976 och Caitlyn 2015. (Förlåt, Sports Illustrated och Vanity Fair, att jag snodde dessa två bilder och satte ihop dem utan att fråga om lov.)

Allt kommer och går. Är det inte skäggiga damen på cirkus, så är det könsbyten och implantat. Det är bara det att jag är så komplett ointresserad av nutidens oooooanden och aaaahaaaaanden, samtidigt som jag är fullständigt uppslukad av fakta om dåtidens oooooanden och aaaahaaaaanden. Om man ska göra en snabbanalys, så är dagens fokus på könstillhörighet och själva könet 1800-talets svar på fascinationen för hår. Massor av hår! Hår på härsan och tvärsan och så krusigt som möjligt!

mustasch_locktang
Mr. Ambrose Everett 1863 och locktångens uppfinnare Marcel Grateau 1872.

In i tidsmaskinen nu. Vi befinner oss i en tid när kvinnor inte knappt var nakna när de var nakna och män hade mustascher som räckte bortom polisongerna. Hårpomada, hårolja, hårextrakt, hårnät och mustaschplatshållare såldes överallt och i Cambria, New York, föddes i en och samma fattiga familj 1845–65 sju döttrar vars mamma gillade en viss hårolja. Den luktade pyton och de sju döttrarna hade svårt att få kompisar i skolan för att de luktade och dessutom var lite allmänt konstiga samt födde upp kalkoner.

Men så dog mamman 1867, och pappan beslutade sig för att tjäna pengar på sina döttrars sångtalang. Dock visade det sig snabbt att åskådare och uppdragsgivare var mer intresserade av flickornas långa flätor och enormt tjocka hår.

sutherland1_2
Den äldsta dottern som ser ut som om hon smider mordiska planer, hade kortast hår, medan den näst äldsta (till höger) hade ett alldeles makalöst långt hår.
sutherland3_4
Syster nummer tre sägs ha varit adopterad, men ändå begåvad med ett liknande hårsvall. Syster nummer fyra var sist att dö (1946) och hade tydligen långt hår till the bitter end.
sutherland5_6
Syster fem hade det allra tjockaste håret och förmodligen stark nackmuskulatur. Syster sex kallades ”den söta” och krusade luggen.
sutherland7pappa
Den yngsta, inte alldeles mentalt stabila systern hade som synes en rejäl kalufs trots att hon bara fick moderns hårolja i två år. Pappa Sutherland hade snygg hatt.

Pappan satte igång en business av sällan skådat slag där man visade upp döttrarna, sålde hårolja, rengöringsmedel, inpackningar och massa annat skönhetsrelaterat så att det sa tjong i kassakistan och alla åtta blev ohemult rika.

HairFertilizerSutherland

Supermedlet (som fanns både som pulver och vätska) innehöll enligt tillverkaren borax, salt, kinin, kantaridin, ”Bay Rum” (en after shave som man gärna drack under förbudseran), glycerin, rosenvatten, alkohol och tvål, så det är bara att sätta igång att blanda, hörni. (Tydligen är alkoholen viktig i sammanhanget, så om ni vill testa att hälla lite renat i Coop-schampot är det nog helt okej.)

sutherlands
The North Adams Transcript (1899).

Pengarna som rasslade in, rann ut lika snabbt. Den enorma herrgård som systrarna och pappan bodde tillsammans i, brann ner till grunden 1938 och de systrar som fortfarande levde då, fick hanka sig fram på allmosor och välgörenhet. När endast tre av systrarna var i livet, åkte de på håroljesäljarturné i kombination med ”vår historia borde någon göra film på-budskap” och krockade med bilen … och så var de bara två kvar.

Och nu till anledningen att jag ville berätta om systrarna: deras slogan var ”det är inte hatten, det är håret”. Alltså: sluta upp med att lägga pengar och tid på en vårhatt – se istället till att odla en rejäl hårman så står lyckan dig snart bi.

SUTHERLANDsannons
It’s the Hair – not the Hat (that makes a woman attractive)!

Detta för mig nämligen till etymologin för ”hela konkarongen”, som kommer sig av en viss enorm ”fruntimmersmössa” (ergo hatt) som på franska hette conqueron (som kommer av conquérant ’erövrare’). Denna hatt var på 1700-talet så imponerade att den lockade till sig beundrare och friare mer effektivt än något annat – alltså hela konkarongen.


Källa och mer fakta. (Alla är inte helt överens om döttrarnas namn, årtal och annat.)

Share
39 kommentarer

Detta förändrade mitt liv

Dead-Duck
En död and som has gone to meet its maker och en nöjd ornitolog.

Pffffft! Den där rubriken är en luring. Jag har ingen händelse som sådär konkret, pang bom förändrade mitt liv. De fem barnen dök ju inte upp utan förberedelser och långt, hårt arbete, även om de sannerligen förändrade mitt liv. Den första basketboll jag mötte var jättetrist och intetsägande – inte förrän kanske tre år senare blev jag en fanatisk bolltoka. Men förändrade det mitt liv? Näh.

Tyvärr har jag inte något livsomvälvande möte att berätta om. Allt har liksom bara skett ungefär som jag har tänkt att det skulle ske. Men jag kan ju hitta på en anekdot bara för att? ”När jag var high school-student i Dallas, bodde en av mina kompisar i en familj där pappan var modefotograf, och vips blev jag fotomodell och jobbade överallt i hela världen i 25 år.” Inte trovärdigt? Jaså, nähej.

Men då tar vi en berättelse från verkliga livet? Måhända detta inte faller alla på läppen, men jag var i alla fall mycket road under detta ovanliga TED-talk med ornitologen Kees Moeliker.

När ni har sett färdigt kan ni fortsätta att roa er genom att läsa om Ig-nobelpriset, som påminner lite om Darwin Awards …

Share
50 kommentarer

Selfäjarna

Jag har ett litet hål i min allmänbildning. I detta hål saknas all information om Povel Ramels ”Selfäjarna”. Det handlar om 6 minuter och 20 sekunder som (sägs det) är hur roliga som helst. Redan för snart ett år sedan blev jag varse detta hål, men inte förrän nu tar jag tag i saken.

povelframsida

Den här LP:n kunde ju ha varit snyggare.
povelbaksida
Aha, den designades 1979.

Och här står jag moloken och utan tillgång till Povel Ramels samlade verk! Fast … jag har ju själva ljudet – tack Magnus A.!

I tur och ordning nu. ”Selfäjarna” är ett spår på LP-skivan Ragabangzingbom, där Povel Ramel, Nisse Blücker och Casper Hjukström har skapat språkliga mästerverk genom att bara blanda bokstävlarna lite rörligare än vanligt. (Men från början var det bara ett radioprogram som sändes den 24 januari 1951 kl. 21:25–22:00 och som sparades ”på lackskiva och överfördes till magnetband”.)

Här är vad jag har lyckats skrapa fram, och det måste jag nog säga: det är ännu roligare i skrift eftersom det mesta är svårt att tyda på ljudspåret.

  • sårklappa med framlikadeller (klarsoppa med lammfrikadeller)
  • pattsoppa med könkakor (köttsoppa med pannkakor)
  • patronklimmon
  • nykräkta koftor med dicke myll
  • tokladskjorta med gräspad vidde
  • fansaksgröt
  • barberad flamcembert
  • När man sitter med avecen lägger man på Månsongsschaneten av Hedwig van Båtluven.
  • Gillar man inte klassiskt kan man ta Bruvestaforsens as med Kallarbo Julle.

Så här presenterades programmet i Röster i Radio 1951:

Föreningen För Flugighetens Främjande presenterar Ragabangzingbom.
En kusimalisk stödiorarning kroven och skimponerad av Remel Pavol.
Vedmerkande: Brotta Birg, Sasanna Rumel, Birbro Rallhemsdotter-Vrak, Ravel Pomel, Ljurtin Mang, Fellar Gunnenius, Wid Bengtner fledmera samt Killan ”Jong” Ahansson och hans ratmiska ryvarbönd.
För rigén svarar Reland Oiworth.

Och tjolahopp, vad man omedelbart måste associera till Robban Broberg:

Såja. Hålet är halvfullt och fnissen käckt på svaj.

Share
61 kommentarer