Så länge jag bodde i Luleå, var midsommarfirande något absurt oåtkomligt. Som när de på tv pratade om knarket i Stockholm eller spettekakorna i Skåne: inget för oss. Det var ofta 5–10 grader ”varmt”, ibland snöglopp och aldrig någonsin kom jag i närheten av att dansa runt midsommarstången.
Det kan ju förstås haft att göra med det politiska klimatet också. Traditioner och knätofs var lika förbjudet som någonsin den svenska flaggan. Vi diskuterade i familjen att skaffa en flaggstång, men mamma eller pappa sa ”men vad ska grannarna tro?” och så satte vi oss att titta på Familjen Macahan istället. (På en tv som i flera år visade sämre och sämre bild. Alla färger närmare sig rött, och mot slutet av dess livstid hette den ”kommunist-tv:n”.)
Nu på fredag kommer vi att frångå våra traditioner att inte ha några traditioner. Ibland cyklar vi till en stång och hoppar runt lite, ibland sitter vi hemma och äter sill, ibland åker vi och köper dyrpizza och ett och annat år har det varit komplett torrlagt eftersom jag har lite svårt att komma ihåg att Systemet ju har stängt på midsommarafton. Men i år ska vi ta de tre yngsta barnen till ett plejs i Strängnäs med dans och sill och massa folk och gräslök och … regn. Under tiden kommer de myndiga ungdomarna hemma att ha FF-party. När jag berättade om våra planer spärrade alla barnen kollektivt upp ögonen och sa med en mun:
– Vad betyder FF?
Och hur de än gissade, lyckades de inte komma på’t. Dagens ungdom asså.
Så. Nu är frågan: vad i hela friden har man för reservplan när det ska bli ett sånt bedrövligt väder att man inte står ut med att vara utomhus kl. 13–21, vilket var meningen?
Förra midsommaren var vi på Söder, Götgatsbacken. Fascinerande och välgörande fritt från folk. Det kan man inte säga om Skansen (kortare köer till den bortersta entrén, den vid bilinfarten) men folklivet där är en upplevelse. Ergo: Börja på Skansen, och avnjut sedan ett sällan skådat lugn på Söder.
Man vägrar midsommar förstås. Eller tar fram sparkarna och tar sig runt stången med dem.
Om ni dessutom förser er med vantar, tröjor, lånkisar och halsdukar och vattentäta kläder kan ni vagga runt också. Säg kvack vetja!
Själv ärnar jag göra som vanligt, dvs ingenting. Matkassen vi får levererad varje söndag innehöll i söndags sil, vilket jag tyckte var trevligt, likaså en av sönerna som redan förtärt alltihop.
Priten får vara och färskpotatisen är för dyr.
En chokladkaka av god kvalitet räcker långt. Och en bra bok, och en bra stickning.
Sen vänder det guschelov.
På Schansen kan man vara på midsommar, det har jag ofta varit när barnen dansade och jag var presentatör.
Man ser inte så mycket, men man hör, högtalaranläggningarna är utmärkta.
Lekvallen pågår 90 minuter och då är ringleksbarn och folkdansare tämligen tacksamma över 13 grader.
Om inte huset vi ska till har minst en katt, skulle jag beordra er till Västerås och en gul, stor kåk – inte helt olik er.
Vi ska försöka ha tagit oss till stugan till midsommaraftons middag. Sill, potatis, öl, snaps i äggkoppar (vanliga snapsglas gives icke i stugan) och kanske någon liten efterrätt. Vid regn inne med brasa i kaminen, utan regn ute inlindade i filtar, om väderprognosen inte har galet fel om temperaturen.
Nog finns det väl regnkläder även i Sörmland?
Här är förklaringen till att Lotten.se var onåbar för många, men inte alla, igår. DDOS förstås.
http://www.driftbloggen.se/?p=7253
Det var som faaan, LarsW – och det är tydligen fortfarande trubbel.
Nu ska vi till i övermorgon leta fram varma kläder och ett glatt humör till alla! (Dock saknar jag mina fina gummistövlar sååååå mycket.)
Jag kunde alla gånger jag försökte läsa Lottens blogg som vanligt på datorn, däremot inte på Bipaddan. Men misstänkte att den senare krånglade, eftersom den inte heller ville visa Wikipedia. Eller ligger det på samma server?
Göra? Inget. Möjligen traska fina Kastellholmen runt (ev i regn), Stockholm är ju en del av skärgården!
Reservplan om vädret gör att ni inte kan/orkar vara utomhus? Vet inte, men ni kanske kan leka kvällstidningsväderrubrikleken: hitta på ord för regnet/blåsten/kylan som Aftonbladdret och Extrassen kunde ha skrivit.
Eller klä ut er i varandras extrakläder, det borde räcka ett tag om ni är många.
Ja, vi är, tillsammans med halva släkten, bjudna till barnens faster i Dalarna (!) att plocka blommor, binda kransar, resa liten stång och dansa däromkring, kasta kubb, gunga i trädgårdsgungan, äta och dricka och (några av oss) spela flöjt- och pianoduetter. Regnar det, då blir det bara äta-dricka-spela som kommer på fråga, för det kan man göra inomhus. Och jag med min fina nya klänning som kag köpte när jag var på begravning i Sundsvall i jåns; i Stockholm finns ju ingenting. Den är tunn, med blommönster, inget att hålla värmen i och dessutom kan jag rentav komma bort i trägårn, blommig som jag är. Jeans och bussig tröja får man ha med i reserv. Och sydväst.
Veeet ni vaaa … att få vara klädd i jeans och bussig tröja låter alldeles förträffligt. Och jag som har en sån fin randig regnkappa är ju flott som i en balklänning ändå!
Nu har jag läst om. Vad gissade barna på att FF betydde egentligen?
… och så började midsommarvädret dra in och alla fick kalla, våta fötter?
Hm, jag fyller väl på lite allmänt bara för att höja pixelräkningen eller sänka BNP, eller vad jag nu menar.
Nu är det två bås sedan vi talade om duvor, så jag nämner här att jag i eftermiddags (av obekanta skäl) stod och åt ett äpple och tittade ut genom ett fönster som vetter mot framsidan, och gatan. Och där gick två ringduvor och pickade i gruset på vår gård (innanför häcken, dårå). Så jag iakttog dem noga och reflekterade över att de verkligen är feta och klunsiga och har ovanligt små huvuden. Samt att den där lilla vaxkanten högst upp på näbben är vit, så när de pickar omkring ser det ut som om de har små glasögon av pince-nez-typ på sig.
Och plötsligt var Jöns (alla harar heter Jöns oavsett kön, i min familj) där också, och knaprade eftertänksamt på en knopp på en ros i rundeln i gruset (vi har en rundel i gruset, ja) . Men plötsligt kom Elvis* förbi (i sällskap med grannen Malena), varvid Jöns inte alls flydde neråt trädgården utan hoppade in under häcken närmast gatan — närmare Den Farlige! Än en gång fick jag bevis på att Jöns betraktar vår trädgård som tryggast på jorden.
* Om det nödvändigtvis måste förklaras så är Elvis i just den här inkarnationen förklädd till dansk-svensk gårdshund men det låter vi oss inte luras av. Han heter ju så!
Vidare, och roligare för alla läsare, rekommenderar jag en jag känner lite som kåserar bra, och som har sommarlov och därför nyss har repriserat en skojig missssommarbetraktelse.
Brid: jag undrar verkligen detsamma!
Vi är nog de inte de enda som har växt ifrån det här med midsommarfirandet.
✓ Vilda fester i ungdomen
✓ Vilda fester i skärgården
✓ Lugna helger i skärgården
✓ Skansen med och utan barnbarn
✓ Lugna helger hemma. Inte en död fisk så långt ögat når
✓ Lugna helger hemma. Vaffan är det för hysteri folk håller på med ejengkligen?
✓ 2015: Lugn helg hemma
Minns midsommar 1986. Likartat låg eller ännu lägre temperatur.
Hade åtagit mig att helsteka ett lamm (asado), för en 40-års-/midsommarfest.
Jag klarade mig bra som stod bredvid glödbädden, men gästerna…
Senare på kvällen fyllde jag en liten trefotsgrill med glödande kol så man kunde värma händerna på den.
Traditionen med grillat har fortsatt på denna midsommarfest sedan dess.
Men Ninja då! Vilken matkasseleverantör anlitar du? (Äsch, jag larvar mig bara, men ett litet, litet skrivfel fick mig att haja till!)
ÖR, du har så rätt. Om man ska köpa kläder ska man åka till Sundsvall, Gävle, Uppsala Norrköping och liknande städer. Göteborg är för stort så där finns, precis som i Stockholm, ingenting. Avesta är tyvärr lite för litet.
Och VAD gissade barnen på? FF som i Faktiskt Fredag? Nä, något mer fantasifullt måste de ha kommit på.
Tolvåringen och Femtonåringen och jag har idag testat midsommarvädret genom att kl 18–19:20 i 10 °C vara ute och löpteknikträna med andra basketspelare. (Vi springer klumpigt och släpar med fötterna och behöver bli mer explosiva.)
Satanaperkele, vad det inte var varmt. Blöta, svettiga, trötta, felklädda och med ont här och där gick vi sedan in och spelade lite basket. Mycket bättre.
Karin: Någon gissade på fotbollsfest (med rynkad näsa), några andra på fyllefest, farlig fest och festfest. En enda gissning som inte innehöll ordet fest kunde de mäkta med: fallosfräs.
Men det var väl bra att de kände till ordet fallos?
*fniss*
Karin, det är liiite svårt att gå ut med sil-levererande matkassar så här offentligt.
Den har intagits även idag och befanns vara god.
Midsommarvädret har intagit huvudstaden och jag skickar ut äldste sonen med hundarna som inte har så värst stor lust att bli rastade.
Kola går in i tredje veckan med tratt om halsen, ehuru superlimssåret på vänster framben läker bra.
Greyhound med tratt är en deprimerad greyhound tillika bänglig eftersom tratten envisas med att haka fast i möblemanget på det mest irriterande vis.
Dessutom gör superlimssåret att man inte får rejsa som man vill då tratten fastnar även i vegetation eller så stannar man och gnager på såret om man skulle ha turen att rejsa trattlös. En orejsad greyhound är en jävligt irriterande greyhound då energin får sitt utlopp inomhus och mer i form av hyss än fyrsprång.
HAR jag berättat att greyhounden är världens näst snabbaste landdjur?
Ja, blir svaret från båset, alldeles nyss.
De flesta FF-tillställningar inbegrep både fyllefest och fallosfräs. I alla fall i min ungdom. Vi spelade inte domino.
Greyhoundar är väl i likhet med geparder byggda till fjädrar, liksom. (Och då menar jag ju’nte fågelfjädrar utan stålfjädrar …) De viker ihop sig till ett O och snärtar ut så att all kinetisk kraft växlar över i framåtrörelse. Tjong!
Och lillprinsen ska heta Nikolas, eller Nicholas (jag har inte observerat stavningen). Så han blir antingen jultomten (Saint Nick) eller Djävulen (Old Nick), förstår jag.
Äh, vad jag egentligen skulle skriva var ju: Stackars Kola, det kan inte vara för roligt att vilja spritta mer än riktigt möjligt är. Jag önskar henne god och snar bättring!
Till Lotten:
Långskott!
Helt rätt där, Annika, greyhounds är verkligen byggda som stålfjädrar. Det är därför ryggen går i en båge, bakbenen går under kroppen nästan framför frambenen och så skjuter de iväg. Ungefär som harar.
Steglängden hos en greyhound i full fart- 70 km/timme är toppfarten- överstiger den hos en galopperande häst, och kan vara fyra och en halv meter.
De har inga onödiga muskler, bara de som behövs för att springa. Därför är hennes ansikte ganska stelt, och det är också därför man ser t ex revbenen utan att hunden är mager.
Låren och bogarna är å andra sidan muskulösa som brottarben. Bakifrån ser hennes rumpa alldeles cirkelrund ut av musklerna.
Greyhounds har också en, proportionerligt, längre svans än andra hundar, och den kan visserligen viftas med, men används mest som roder och stabilisator. Det är därför de också kan vända så snävt och faktiskt luta ordentligt i kurvorna.
Det är ren och skär fröjd att se Kola släppas loss och sätta fart. Startsträckan är dessutom ungefär två decimeter, hon exploderar i full fart. Lyckan hos henne lyser ur varje por i kroppen, det råder inget som helst tvivel att för en greyhound är själva quintessensen med livet att springa.
Förmodligen blir hon av med tratten efter helgen. Den som är i Stockholm om söndag eftermiddag kan bese lyckoruset ute på hundöarna på Drottningholm. Om det inte regnar för mycket, då är skaderisken på blött gräs alltför stor.
Vilken härligt beskrivning av rörelseglädje, Ninja!
Om man känner motstånd mot att träna kan det vara bra att påminna sig om att människokroppen också är byggd för rörelse. Kanske inte lika snabbt som en greyhound, men ändå. Och att bli trött är inget farligt, det är snarare rätt härligt att känna att kroppen har fått göra det som den är byggd för. Kolla bara hur lycklig en hund ser ut som har fått springa av sig ordentligt.
Till Annika: minns du spanjorens långskott från förra året? (Fast inte är det särskilt imponerande nu när tokarna i din länk humpade iväg bollen liiiite längre …)
Christer, the Long Distance PT: jag kämpar på med min styrketräning och är så duktig så. Det största problemen är 1) hälsporren 2) musiken på gymmet.
Groomen har sammanställt lite statistik över midsomrar. Vi har varit i stugan alla år sedan 2007, och det har gått att sitta ute (med tillräcklig övertygelse och ibland filtar) alla år utom i fjol.
Var det för varmt förra året, Brid?
Javisstja, det stiliga trädgårdslångskottet! Härligt återseende.
Inser när jag återser långskottet att jag också vill ha ett stoooort hus och en galen familj.
Min familj är visserligen galen men på ett annat sätt. Trevligt det med, men de spelar inte basket genom fönstren. Det är en brist i galenskapen.
Japp, Ninja, förra året var det fjorton grader och spöregn. Men det var torrt inne. Utom i brännvinsäggkopparna.
Jag vet att det finns ett äldre bås, men jag skriver här ändå.
Enligt Muralgranskaren är svart fortfarande det nya svarta.
http://t.co/7CIzXYHUew
Brännvin i äggkoppar är en klassiker som jag ägnat mig endast undantagsvis åt. Men det är bra när man är på sjön och vill spara utrymme och slippa splitterrisker. Större delen av min senare uppväxt gick nämligen åt till att man uppvaktade varandra med olika snapsglas i de mest varierade utföranden på bermärkelsedagarna. Vi har säkert ett halvdussin olika omgångar kvar i skåpen.
Rysaren var ju det utan fot som man förmodades svepa direkt. För egen del föredrar jag ett klassiskt arvegods utan hals och med en stadig och lite bullig fot de gånger jag nu snapsar: Till Jul, Påsk och Midsommar.
Man kan faktiskt vänta med att fira till den RIKTIGA midsommaraftonen – den 21! Då kanske det är lite, lite sol…?
Den RIKTIGA midsommaraftonen är väl den 23e?
Oj så ambitiösa ni verkar vara med allt ert midsommarfirande!
Det tvångsmidsommarfirande jag utsattes för ända upp i tonåren fick mig att flytta hemifrån vid tidiga år och någon riktig förståelse för entusiasmen har jag aldrig kunnat utveckla.
Min bästa midsommar var som biträdande maskinist i Järpströmmens kraftstation. Jag hade snabbutnämnts till detta för att den ordinarie personalen skulle få ledigt och cykla till Hålland och fira ordentligt.
Alldeles oförmodat fick jag en order från norska sidan att lägga in en generator (40 MVA) och eftersom jag bara hade snabbutnämnts, men inte utbildats i infasning, small det rejält och centrala delar av Norrland blev mörklagt. Då kom den ordinarie personalen cyklande i mer eller mindre presentabelt skick och tog över ruljangsen.
Jag tyckte att det var både intressant, spännande och nöjsamt.