Jag har aldrig haft gott om pengar (be mig nu inte definiera ”gott om”), och har därför inte någonsin köpt dyrt för att det ju håller bättre eller faktiskt är mer estetiskt tilltalande.
Därför har jag och min dyre djefla make under våra 30 år tillsammans betalat en och annan extraslant för
- billiga bilar som man kan köra knytnäven genom plåten på och som måste paniklagas inför besiktningen
- billiga skor som orsakar hälseneknaster och hälsporreskit och i förlängningen kostsamma läkarbesök
- billigt virke med kvisttrubbel och spiralfunktion som är omöjligt att använda
- billig fasadfärg i tre olika färgbrytningar och fyra olika kvalitetsnivåer
- billiga teflonstekpannor som flagar som en nysolad rödhåring.
Å andra sidan har vi sparat pengar för att ha råd med dessa dumheter på att
- låta mig klippa barnen hemma i köket med kökssaxen
- sprida ett rykte att vi kan användas som klädåtervinningsstation
- aldrig ens komma på tanken att åka till Thailand över jul
- cykla så mycket som möjligt innan cykeltjuvarna kommer och tar skrällena vi har.
Är ni lika dumma som vi?
Fotnot
Detta skrivs som en svidande påminnelse till mig själv att aldrig mer köpa billiga joggingskor och sedan ha på mig dem i fyra år, lagade med silvertejp ”för att de ju är så sköna”.
Men snälla båsmor, jag har ju just skrivit ett nytt gökungeinlägg i förra båset om trädgårdsskötsel!
Hur ska Pysse, Båthuspernilla, Karin, ÖR, och andramarkinnehavare göra nu?
Ja, vi är som ni, förutom skorna då. Bra skor måste man ha, det är en lärdom från barndomen jag tagit med mig.
Jeans på halvsvaj och fula pottfrillor är okej, men skorna ska vara bra.
Nämen Ninja, det är ju de facto så att båsen som finns i forntiden får leva vidare så länge de matas med kommentarer. Ryktet om förra inläggets plötsliga tvärdöd är överdrivet.
Med andra ord: jag rekommenderar ett besök i ”Sex allmänbildande giffar” för allmän trädgårdsallmänbildningsgökungekommentarer som egentligen borde kopieras och läggas i ett eget inlägg bafatt!
Lugn Ninja, jag har läst ditt svar och tackar och bockar.
Även jag har tacksamt läst Ninjas seaste. Hon påpekar där hur trevligt det kanske vore med ett garden party. Kan man inte slå ihop den så omtalade tråkighetskonferensen med garden partyt och ha ett tråkigt garden party?
Dumsnåla på en del saker och icke- på andra.
Promenadskor och -sandaler samt vinterkängor betalar jag gladeligen fyrsiffrigt för, och behöver därför inte betala mer än vart tionde-femtonde år för dylika. (Jag håller mig för det mesta till *cc* som har kvalitet och stöd för fotvalvet och stooor behaglighet på alla vis …) Samma sak med vinterytterplagg.
Jeans och tröjor och ”toppar” (usch, jag har svårt med det där ordet men det finns ju inget bra samlingsnamn för tischor, jumprar, blusar och allt sånt) blir oftast billigt på någon av de stora kedjorna, för det är ju så lätt att handla där (jag hatar att handla kläder och brukar använda principen ”ryck första grej som ser anständig ut, betala fort och rusa ut ur affären”).
Hm, köksattiraljer. Stora stekgrytan och vanliga stekpannan är i gjutjärn och måtte väl hålla nån sorts kvalitet för vi har samma som vi har haft i trettiofem år. Men tallrikar och glas och bestick blire inköp av lite nu och då för sånt har vi sönder (nä, gafflar och knivar har vi inte precis sönder men de vandrar så lätt iväg till tjänstgöring som skruvmejslar, burkuppbändare, färgrörare m.m., inte för att vi inte har riktiga verktyg men för att somliga av oss [ä-hum, inte i första hand jag] ofta är för lata för att traska hela vägen till verktygssamlingarna när det går att hugga nåt i kökslådan).
Och köksbord är alltid billigt smäck från *k** eftersom köksbordet ofta dubblerar som arbetsbänk (vi har arbetsytor också men … se tidigare parentes) så det blir skärmärken och färg- och lim- och lackfläckar ibland. Och stolarna är billiga för att Den Befjädrade äter på dem. Hugger in på dem. Sliter flisor ur dem.
Ja-a …
Så har vi det.
Ett garden party had svårt att vara tråkigt för en trädgårdsgalning.
Som för övrigt också tackar Ninja!
Hon har mycket mer teori än jag, som mest är praktiker (var, när och hur man slåss med kirskål har jag stor erfarenhet av, om man säjer).
A propos tvärdöda bås så kan jag rekommendera förpluttning av mailaviseringen, i alla fall för er med Gmail. Oavsett hur många aviseringar som kommer, så hamnar de på samma rad eftersom de har samma rubrik och avsändare. Så här kan det set ut:
Lotten (46) [Lotten] New Comment On: Sexallmänbildande giffar
Fyrtiosex olästa kommentarer aviseras på en enda rad, alltså. Värt att testa för er med andra emailklienter.
Jaså? Det passar att klaga på båsdöden nu!? När jag en gång tyckte att hundranybåshetsen var det dummaste jag någonsin upplevt blev jag minsann avhyvlad och idiotförklarad av vissa. Jojjemän.
Och därmed kommer vi osökt in på dum(snål).
Det har jag nog aldrig varit. Snarare dumslösig. Snålheten kommer automatiskt genom att jag aldrig förstått charmen med shopping. Så där känar jag pengar (nystavning från aktiechattsite). Och köksbord, som kom upp som snålobjekt – där lyckades pruta rätt så bra genom att ickepruta.
Så här: ”Detta förnämliga bord i stort format och massiv oljad ek kostar niotusensexhundrasextiofem kronor. ”
Jag: ”Då säger vi tietusen jämnt, va?”
Säljaren: ”Jag brukar ju pruta neråt…”
Jag: ”OK, gör det då!”
Och i kassan stod det mycket riktigt SEK 9000,00 på kvittot. Ibland funkar de konstigaste strategier. Eller är vissa säljare bara lite roliga?
Helt fantastisk bordhandlaranekdot, SG!
Dessutom takkar jaj hjättesmycke för ”känar pengar”, ty denna pärla för mig osökt över till det faktum att jag har läst Haftonbladdret i dag, och där var det ovanligt roligt.
Åkej, en av grejerna är det egentligen inget fel på — såvida man inte är en sån som jag som tänker sidlänges, så den tar vi i parentes. (Liten notisrubrik: ”Hotade att spränga plan — man gripen” Jag svär, det allra första jag tänkte var: ”Den som hotade, hotade alltså att spränga en man i luften vilken låtsades vara ett jaktplan?”)
Jag brukar verkligen inte bry mig om kungligheter, men jag råkade få ögona på en låååååååååång lista över vilka gäster som ska vara med på prinsbröllopet i morgon och fick för mig att jag skulle titta vilka internationella högädla som bryr sig om det här lilla tjafset. Och se där, än en gång visar det sig att journalister inte vet någonting om geografi. En hel samling personer har titlar ”av Bavaria”. Hujedamej, finns det inga reportrar eller *bwahahahaaaaa* korrekturläsare *bwahahahaaaa* som vet att ”Bavaria” är det engelska namnet på Bayern?
Slutligen fick jag en akut skrattattack när en underrubrik entusiastiskt nämnde att turister från Skåne ”möttes av 60 meter nysnö”. Jorå, det var Jämtland, och det plötsliga nysnödjupet var 60 centimeter, framgick av texten.
I övrigt var det förstås den vanliga salladen av felsyftningar, konstig meningsbyggnad och fånerier. Asså, lär man sig någonting alls på journalistutbildningarna nuförtiden?
Det är jätteroligt att läsa kvällsblaskor.
OT: Jag är lite snabb här, spana in TV3 just nu, jag vet. Men äras den som äras bör. Jurassic Parc ettan Is Da Shit. Särskilt för oss kattvänner. Bara SÅÅ snyggt.
Annika, jag bara älskar dig och din humor! Noterade du för övrigt att den långa listan var hemlig? En mycket god vän är reporter på kvällsblaskan du nämnde och hon (som är av den gamla stammen) är förtvivlad över dagens ungdoms, dvs de yngre kollegornas, bristande språk- och källhantering.
SG, jag tror din taktik chockade säljaren.
Och nu har jag glömt vad jag ska skulle skriva angående Lottens inlägg.
…
…
Jo, det var nog det att det lät väldigt bekant. Särskilt skor har jag svårt att betala mycket för. Min man har sååå roligt åt att jag i kanske 30 års tid har pratat om att investera i ett Bally-kängor utan att ha kommit till skott. Dessutom har jag svårt att slänga mina billiga skor. Det kändes stort när jag för ett par månader sen slängde ett par enkla och slitna skor, inköpta för sådär 99.90 kr på Obs!
Ändå konstaterade jag och maken att när vi nu firar den 28:e bröllopsdagen (infaller imorgon) att vi tjänar rätt bra. Att vi sen har stora hål att stoppa dem i är liksom en annan sak. Ni vet, som Jarl Kulle sa, det säkraste sättet att förlora pengar är jordbruk, det snabbaste hästar och det roligaste kvinnor. Vi kör alla tre, eller ja, maken i alla fall.
LarsW, tack förresten för tipset. Nu har jag lagt in min Gmail adress istället.
En svensk parlamentariker – minns inte om det var en i riksdan eller i EU-parlamentet – fick bre ut sig över större delen av en (broadsheet)sida i DN för ett antal år sen, och återkom flera gånger i texten till miljölagstiftningen i ”Bavaria”. Så det kan hända i riksmorgonpressen också. Oklart om skribenten visste vad Bavaria är eller om den bara läste innantill i nån rapport. Vet man inte, så låter det ju som något slags operettfurstendöme. Men några såna är väl inte med i EU. Jo, Luxemburg förstås.
Hos gjusarna har storken varit framme och lämnt av
några gjusungar. Irma och Jooseph har nu tre små dunbollar.
Mai och Mikk har i alla fall två stycken ungar.
Vi har nog egentligen rätt bra med pengar men köper inte så mycket, mer än mat, som vi lägger rätt mycket pengar på, vin och spr-t inräknat, böcker, som särskilt jag inte kan låta bli att köpa trots att det finns många dussin ännu olästa i hyllorna, och skivor, som särskilt groomen köper, låt vara mest begagnade lp för 10:- eller 30:- styck.
Möbler och sånt har vi dels mina sen innan vi flyttade ihop, varav jag har ärvt det mesta, dels groomens sen innan vi flyttade ihop, som mest är köpta begagnade, och slutligen en del som vi har ärvt sedan dess. Vi har på våra fjorton år tillsammans nyinköpt ett balkongbord, som var förvånansvärt dyrt (och inte håller det så bra heller), och en del bokhyllor, och mitt skrivbord räknas inte för det har min firma betalat. Det här att byta ut möbler mot nya möbler ligger inte för oss.
Och ingen av oss gillar egentligen att köpa kläder. Jag köper nya skor under protest när de gamla ramlar sönder, groomen köper nya byxor lite då och då och sparar de gamla, så han har ett antal byxor i olika utslitningsgrad som inte jag kan se skillnad på, och så trillar det in ett och annat som har krympt i mammas garderob och blivit lagom till mig. När jag faktiskt behöver köpa något nytt blir jag oftast förvånad över hur dyrt det är, även om jag rent matematiskt har god råd.
Isch, vad jag svamlar. Sovdags strax, tror jag.
Det dumsnålaste man kan göra är nog det jag brukar göra: eftersom jag tycker det är väldigt tidsödande och tråkigt att prova kläder i affärn, brukar jag köpa snorbilligt på rea utan att prova. Bara tyget är trevligt (snygg färg och bra kvalitet) köper jag vadsomhelst med ambitionen att sy om så att det passar. Ett år senare skänker jag det till någon klädinsamling.
Ninja 12.47: Jo, man gör såhär att man går inte på föra inläggets kommentarsbås och vidareutbildar sig i trädgårdsskötsel (tack igen!) samt ger Båthuspernilla en välförtjänt avhyvling. Samt kommer på den strålande idén (inspirerad av samma Pernilla) att vi borde ha en båsbytardag för växter, i samband med att Ninja blir champagneindränkt.
Karin, om du vill ha höstanemoner är det bara att hojta till så kan vi säkert ordna det. Här har de tagit över hela rabatten och diverse andra platser på tomten. De sprider sig baske mig värre än mynta …
Tack för erbjudandet om kirskål men sådan har vi och den är lättare att hålla i schack än anemonmonstren.
*majlis*
Dieva väcker en lätt rodnad på mina kinder — och får mig att leta upp ett litet stycke struntinformation. I morgon bör vi alltså utropa grattis till 28 års äktenskap, vilken tydligen är masonitbröllop. Ja, jag vet då inte vad det är för galningar som hittar på sånt här, men jag öskar er all trevnad ändå!
Billiga skor är döden för futterna, så e’re bara. Tyvärr. Men di dyre håller länge. Jag kastade nyss ett par som jag köpte för så där tjutre år sen och har använt hur mycket som helst, men nu var dom slutkörda.
Kläder köper jag på impuls; det är inte så ofta jag ser nåt som jag gillar (och som passar!). Klänningar älskar jag men såna är ju sällsynta numera. Vita skjortblusar och jeans och loafers och klassiska kavajer och rundhalsade tröjor har jag alltid på lager och dom håller ju i evighet. Lottens julkalendertishor är ett perfekt komplement och dessutom fina conversation openers. ”Håller du mycket på med word feud?” ”Nää.”
Men annars: Ser jag nåt bra så slår jag till. Så har jag nu till exempel på lager en utmärkt passande klänning för det bröllop som jag kan komma att bevista om nån av våra söner får för sej att gifta sej och det i så fall blir frackbröllop.
Lille Maken är alltid synnerligen välklädd och stilig även till vardags, medan jag i hemmets lugna vrå mera klär mej som en luffare.
Sedan de frigående grisarna aka vildsvinen bökade upp våra grönytor har vi inte besvärats av växtlighet i någon större omfattning. För den som tycker om normandieliknande, sönderbombade gräsytor är det säkert bra. Men för oss som hellre vill ha plana och välvårdade grönytor är det ingen bra lösning.
Jag är så glad över att de vilda svinen inte har besvärat sig med att klättra över åsen och komma ner i byn (det råder ingen brist på dem i trakten, men de vistas av någon outgrundlig anledning inte just inne bland husen).
Den osedvanligt oskygga haren anser däremot att vår trädgård är … ja, jag vet inte … helt befriad från alla former av hot. När den ligger under vinbärsbuskarna och man kommer inom tio meter, skuttar den iväg och lägger sig under häcken mot gatan. När den ligger under häcken mot gatan och vi går till bilen, eller till brevlådan, skuttar den iväg och lägger sig under vinbärsbuskarna eller joggar lite längre ner i trädgården och betar gräs intill en av bodarna. Eller lägger sig att vila lite mitt på gräsmattan.
Den haren är helt enkelt lite knäpp. Normala harar flyr. Den här tycker bara att vi är besvärliga om vi stirrar på den för länge.
Man kan tuta på såna däringa metroharar, näe man kommer med ledvagnen och det enda de gör är att glo föraktfullt och lägga sig ner mitt i körbanan. De är, av urbanisationen, utsatt för ett riktat evolutionstryck som är på väg att skapa nya världsherrar, med konstant växande framtänder.
Jorå, ett litet språng i evolutionen och vi kommer huka under deras brevlådor.
Jag glömde ju *hick* att berätta att vi *hick* sparar jähättemycket pengar på att *hick* DDM inte dricker viiin.
Säkerligen sant om metroharar — och metrorådjur och metrorävar och så vidare (jag har sett en del dokumentärer och läst många texter om hur Det Vilda Riket anpassar sig till modern urban miljö, och detta är ett ytterligt intressant ämne!).
Förbluffningen som anfäktar oss med den här haren är att vår by ligger i kanten av stora skogsbälten, och vi har aldrig varit med om några harar som inte har varit normalvilda och normalskygga. I den mån vi har en förklaring så handlar den om den stora järvägsutbyggnaden, vilken har massakrerat en del skog och snår och trevliga små småviltställen. Och därtill kommer förstås det faktum att just vi varken har katt eller hund, och när det gäller just den saken är vi undantag i byn!
(Jag vill ha en hund, eller två! Jag är uppväxt med hundar omkring mig! Men vi har en svartsjuk papegoja, och den andra hälften är våldsamt allergisk mot katter samt lätt allergisk mot de flesta hundar så …)
Det kan ju vara en gröna-vågen-hare också.
Då blir man ju lite blasé på folk och så.
En grävling utanför Berwald-hallen. Oväntat men inte ovanligt.
Att DDM inte dricker vin verkar ju; dumsnålt.
Förr drack jag vin. Av medicinska skäl.
Numera dricker jag inte vin. Också av medicinska skäl.
Och nu:
Till Dieva, som grattis på den 28:e bröllopsdagen, lite masonit. (Jamen det står ju så i den där listan jag länkade till i går kväll!)
Tackar Annika! Masonit minsann. Ja sådan får vi kanske anledning att använda i sommar eftersom vi har planer på att bygga om.
Nä, nu har vi konfererat lite om detta med dumsnål. (Eftersom vi sprätter pengar som höns sprätter skit.) Slutsats: dumsnål om du HAR pengar, men väljer att köpa sekruttskor som sabbar fötterna, men om man inte har pengar då kan man kanske inte välja kvalitetsskor. En annan lärdom vi fått genom åren av ups-and-downs i ekonomin är att det är fan så mycket lättare att vara ekonomisk när man har pengar jämfört med när man inte ha dom! Man kan planera sina inköp, storhandla, slå till vid när tillfälle ges och bunkra.
Jag tror att våra avkommor har fått bättre ekonomiskt omdöme än någon av sina föräldrar – det glädjer mej!
/har fortfarande kvar mina odugliga pensionsfonder DET är korkat!
Jag dricker inte heller vin eller annan alkohol, men det har inte med ekonomiska avvägningar att göra.
Vårt köksbord köptes 1988 för 300kr, Perstorpsskiva imiterande ljust träslag. Sängar, bokhyllor och lampor köper vi nya, resten är inhandlat på olika onyaffärer eller ärvt.
Soffan vi fyndade 1987 för 25, eller var det 30, kronor togs abrupt ur bruk 1994 strax före Lillehammerslekarna började då ett barn kräktes i den. Efter det ärvde vi mina föräldrars soffa som de köpte ny 1962.
Skoskav kantade min barndom så jag är väldans petig med skoinköp. Det gör att de kan få kosta. Kläder i övrigt får lova att hänga i till sista tråden, så utslaget per år/användningstillfälle blir de billiga. Däremot har jag insett att när man är ute och jobbar bland folk så kan det vara trevligt med hela kläder. Så då blir det färre som kvalificerar sig. Antagligen kan man köpa nya, men när? Jag jobbar ju …
Och dessutom så är jag lite kräsen. Sånt material, sån form, sån färg, sån storlek. Det är sällan alla såntna koordinerar sig till samma plagg.
Handlar det om stickat så löser jag det själv, men det mesta är ju inte handsticksgrejer.
Dieva: Blir antagligen svårt att hitta masonit, eftersom produktionen lagts ned.
”Masonit tillverkades i Rundvikfabriken i Västerbotten, så småningom under företagsnamnet Masonite AB, där boardfabriken sysselsatte omkring 90 personer och omsatte omkring 100 Mkr. Företaget begärde sig i konkurs den 5 april 2011. Masonite AB var den enda producenten i Europa som använde sig av masonmetoden. Masonite AB ingick sedan sommaren 2006 i den norska koncernen Byggma ASA. I maj 2012 packades fabriken ihop och skickades till Thailand.[3]” Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Masonit
SG: Antager du besökt fabriken, eller KF-ägda konkurrenten Karlholms Bruk som sålde sin variant under namnet Karlit.
Dumsnål är man när man köper något för att det är det billigaste. Genom åren har jag lärt mig att inte göra det framför allt när det gäller IT (Jag har varit dataansvarig under det i det närmaste anarkistiska 90-talet när man fick jobbet för att man kunde lite om Windows) och kläder. Lik förbannat slog jag till på ett par snorbilliga Chinos i Ullared i våras. Som de blev efter första tvätten, kan jag möjligen använda dem när jag rycker maskrosor och lönnskott.
Klart jag vill ha höstanemoner av kirskålsmotståndligt slag! Våra höstanemoner förtvinar och det är bara några ynka plantor kvar efter lite grävande häromåret. Kirskålen tar över. Efter att ha läst Ninjas förklaring förstår jag (nästan) varför.
Och säga vad man vill om SG ( i går kl. 16:06), men långsint, det är han!
Såg just att den sista kvarvarande tredjedelen av fem myror…
nu har lämnat oss.
Det är alltså Magnus Härenstam som har gått bort.
Länk till artikeln på svt.se
Tänk att det alltid är här i båset man först får reda på de senaste bortgångarna.
”Billiga skor är döden för futterna” ska jag ha skrivet på min gravsten. (Apropå döden å så.)
Jaha, jag hörde just om dödsfallet på radio. Nå, jag kände ju till att han har varit sjuk länge, så det var väl inte helt oväntat. Bara sorgligt.
Någon gång i början av åttiotalet sände jag ditt ”Varför tvättar sig en älg i Oktober? Jo, den blir ju REN då”.
Lika kul i dag som då. R.I.P, Magnus.
Om man vill titta lite (t.ex. 5 minuter) på Magnus och Brasse (och slippa Hagge Geigert), kan man spola fram till 30 minuter här:
http://www.oppetarkiv.se/video/2737259/gast-hos-hagge
Skor var det ju, ja. Alltså, jag som nätt och jämnt kan gå i högklackat (och undviker plågan i möjligaste mån) är icke desto mindre lätt fascinerad av följande exempel på vad folk har haft och kan ha på sina futter!
Ursäkta språket men hur fan är dessa j*a idioter funtade?
Både de som hafe ihjäl henne men också de s. k. journalisterna
som tränger sig på eller på annat sätt ofredar anhöriga?
http://nyheteridag.se/polisen-tvingades-ingripa-mot-journalister-som-storde-lisa-holms-familj/
http://nouw.com/elinaxen/bland-de-jobbigaste-19324896