Det var som tidigare rapporterat maskeradbasketfest i fredags. Jag har inte riktigt hämtat mig än och hittade så sent som i morse en halv hamburgare i skåpet med vinglas.
Fyra av gästerna hade kommit på samma idé. Det såg verkligen mörkt ut på röda mattan.
Jag var protokoll. Observera att endast ena laget har lagfoul. På benen sitter förstås basketstjärnor.
Den djefla mannen hade planerat en finstämd film och romantisk middag för två på vit duk för att fira vår bröllopsdag. Snicksnack sa jag och drog in honom på ”Iron Man” med den fullständigt förtjusande Robert Downey Jr. Okej, det är samma gamla bovar och samma gamla intrig och samma gamla kvinnoroll som springer omkring i höga klackar. Men precis som en förutsägbar comedia dell’arte-föreställning kan vara teaterperfekt, var denna film actionperfekt.
Jag lyckades även få den djefla mannen på bättre tankar vad gäller maten: hockeymatch på stor duk. Att vi inte knep bronset lade förstås sordin på stämningen – särskilt med tanke på bordsgrannarna.Så blev det söndag med två programpunkter:
1. Min pappa spelade pingis som vanligt. Som den materialspelare han är, funderar han nu över limförbudet som gäller från nästa säsong. (Man får limma racketarna med vattenbaserat lim, men det är inte samma sak och kommer inte att påverka skruvarna rätt. Basåattnivet.)
2. Snigelsafari med kocken Örjan som ska tillaga läckerbitarna (som egentligen är ”vinbergssnäckor”). Först ska de matas, sedan ska de svältas och sedan ska de dödas. Jag ska provsmaka på fredag, är det sagt. På bilden ses ett triangeldrama.
Några fick följa med oss hem till trädgården och tävla i tiocentimeterslopp för snäckor med dåligt lokalsinne. Ingen har gått i mål än.
Sådana snäckor har vi fullt av i trädgården. Väldigt otrevliga att trampa på, kanske ännu otrevligare att äta……..
Eww! Sniglarna är verkligen läskiga. Men hälsa Örjan från mig, i alla fall! Han kan säkert göra något smaskens av dom där små krypen.
Om vinbärssnäckor är jämförbara med franska sniglar, så är det delikat. Med mycket smör, persilja och vitlök. (Egentligen vet jag inte vad sniglarna tillför anrättningen… förutom en intressant konsistens!)
Precis min tanke, Lotta: persilja och vitlök är ju toppen. Vad ska man egentligen med tuggmotståndet till … kan man inte bara ta en torkad brödkant om man vill att det ska vara lite knastersegt?
(Jag vill dock hemskt gärna bli motbevisad och utvecklas till en läckergom som trängtar efter sniglar.)
Moster Mjölgumpa och Stellan: de var faktiskt varken otrevliga eller läskiga, de små liven. Snarare tråkiga och väldigt lite charmiga.
Från i eftermiddags med alla barnen och Örjan:
– Här är en!
– Här är två! De sitter ihop! Ska vi verkligen störa dem?
– Titta! Han sover!
– Tittut?
– Hallå!
– Inte mycket karisma där, inte.
Vad bra att ni har Örjan att styra upp äventyret i snigellandet! Det är faktiskt gott! Låt Örjan stå i köket bara. Smör, persilja, vitlök, snåla inte på smöret eller vitlöken men Örjan kan det där!
Se vad nagellacket kan användas till!
Jessica
Efter vederbörlig kokning i minst 3 timmar kan man som sagt gratinera sniglarna. Men även soppa är gott.
”Badisher Schneckensuppe” t.ex
Eller så gör man pajfyllning av sniglarna och bjuder grannarna på ”svamppaj”! Så gjorde min mamma när grannarna gjorde äcklade miner över hennes snigelintresse.
Jag kan väldigt lite om basket, men gissar mig ändå till Kareem Abdul Jabbar x 4. Rätt eller helfel?
skriverier.blogspot.com
Är det inte ett kvadratdrama, till och med?
Vissa snäckor var intensivt upptagna med att göra småsnäckor. Den behärskar verkligen konsten att kyssas! När jag plockade dem kom jag att tänka på en scen i slutet av Gudfadern 1 där torpederna störtar in till en familjefiende som är fullt upptagen mellan lakanen.
…och apropå sniglar så handlar det ju om konsistens mest. För det smakar ju bara av det andra: smör, persilja och vitlök. Och det är ju smaskens förstås.
Kolla stilen! Kolla schvunget! Kolla gracen! (Nåja.) Kan man tro att pappa är över 70 bast när man ser den bilden?
Femte bilden alltså, vilken jäkla orgie.
1) Ett troll, en boll, ett basketprotokoll.
2) Man kan undra om det är så att ”samma gamla intrig och samma gamla kvinnoroll som springer omkring i höga klackar” helt enkelt bättre illustrerar det äktenskap som firade årsdag än finstämd film och vita dukar?
3) En del pingisspelare hävdar att allt hänger på fotarbetet, andra lägger mer vikt vid limningen. Själv tror jag att det sitter i armföringen, och då gäller det den arm som inte håller i racketen. Att döma av bilden har din far vissa möjligheter att där kompensera försämringarna på limfronten?
4) Från mördarsniglar till snigelmördare. Enligt min ömma och trädgårdskunniga moder är vinbergssnäckorna nyttiga varelser som alls inte ska ätas opp. Väntar med spänning på din rapport.
(wv = wamzei, se där ett kraftuttryck värdigt att illustrera snigels språngfärd mot sin avrättning i köket!)
Är inte sniglar hemskt överskattad mat? Mycket jobb för lite käk liksom? Ungefär som ostron. Den som kom på att äta sådana första gången måtte ha varit väldigt hungrig. ”Titta en knölig mojäng som ser ut som en raspig sten! Ja vi bryter upp den med risk för att skära av oss fingrar! Nu äter vi upp det salta slemmet! Gottis!”
Detta blogginlägg var kapitel 1 i konsten att skriva så spretigt som möjligt för att få kommentatorerna att associera mer än någonsin.
Just nu göder Örjan snäcksniglarna och vi ringde upp honom i direktsändning (ungefär 08:40) för att snäcksnigelsnacka. Jag lärde mig att det var munkarna som tog dem till Sverige när de inte fick äta kött under fastan — de räknades som fisk! (Snäckorna, that is.)
Jag skulle också vilja ha en sjuttioårig pappa …
(Han dog 2001 och skulle fyllt 70 nästa vecka.)
Örjan:
Jo, de är tydligen sådär snäckorna att först kokar man och kokar och kokar och kokar och man börjar sedan fundera på att vi ska kanske beställa pizza ändå?! Då sker förvandlingen från något oindentiferbart till något man inte kan få nog av.
Och den djefla mannen. De ser onekligen mycket intreserade av att göra småsnäckor än något annat.
Oj, nu blir nog Svenska Afrofrisyrförbundet jättekränkt.
Snäckor kan med fördel utbytas mot stora, sega champinjoner! 🙂
Ja, AB, men inte blott Svenska Afrofrisyrförbundet utan även Förenade Pennskaftsfattare (som inte nämns i pingisstycket) och Torra Verandasamfundet.
Tillåter mig att skicka en länk till alltid välskrivande Lisa FW på gamla Matälskaren.
http://matalskaren.blogspot.com/2006/09/snigelelndet-som-utlovat.html
Obeservera speciellt denna sanna skrivning i inlägget.
”Vi fortsatte sammanbitet att koka sniglarna och så i den fjärde timman skedde det magiska; det som får poeter att likna matlagning vid alkemi. Sniglarna transmogrifierades till escargot: knubbiga, söta, saftiga.”
4 timmar!!! Man kan alltså äta snäckor tills man svälter ihjäl, det verkar vara en negativ energibalans här.
Om utifall att det eventuellt är fler än jag som har svårt att kopiera länga länkar kommer en klickbar variant här. Jag kan nämligen bara hålla med Örjan – Lisa Förare Winbergssnäcka är en välskrivare som det alltid är ett nöje att äta! Jag menar läsa.
Ja, alla: läs om Lisas snäckäventyr!
Nu är frågan: kan man på blanka förmiddagen i direktsändning på fredag svälja ner sniglarna med en nubbe? Utan att sedan börja sluddra och strippa?
Strippa kan man göra i radio, det märks inte. Sluddra är värre. Du får säga en massa kloka saker innan som du spelar in på mobilens diktafon, så kan du spela upp dessa sedan där det passar. Gärna i snigelfart.
[…] – förstås. (Sedan 2000 har vi haft fester med tema som sjukhus, barnbok, filmstjärna, basket, sällskapsresa och baklänges.) När Loreen vann i Baku stod vi alla och skrek i våra glittriga […]
[…] Som jag har berättat förut, har jag ju basketfest i huset en gång per år. I år var temat ”återvinning”, så vi serverade gamla rester, drog fram gammalt festpynt och hade pysselstund med gamla toarullar. (Exempel på andra fester: sällskapsresan, Oscar, schlager, sjukhus, basket.) […]