Temafesten för mitt basketlag är en årlig tradition sedan år 2000. Vi har alltid ett tema, men det är frivilligt att klä ut sig. Ibland har vi upptåg och lekar, alltid har vi en tipsrunda, alltid pyntas huset med något temarelaterat och varje år är jag lite för sen med planering och städning. Igår glömde jag att byta handdukarna på toa, jag glömde filmmusiken som skulle spleas hela kvällen och jag glömde bort att sätta på tv:n där en och annan Oscarvinnare skulle spelas. Dessutom glömde jag helt bort 20 berömda tacktal som jag hade förberett och som vi skulle leka med. Som Marlon Brandos:

Men en sak kom jag i alla fall ihåg – att dela ut Oscarsstatyetter til alla som hade spelat match under säsongen 2013/14 eftersom det var en synnerligen knäpp säsong med snöoväder, skador och domare som satte käppar i vinnarhjulen. Men hur får man tag i statyetter?
Man köper barbiedockor på loppis förstås. Sedan gör man om dem lite.
1. Lej minsta barnet (utan varma barbiekänslor) att klippa av allt hår på dockorna.


För en dryg månad sedan blev jag kontaktad av en kvinna som sa att jag, om jag ville, skulle kunna få ett paket mat och en karaokemaskin. Avsändare var Gala.se och för en gångs skull tackade jag ja. (Förmodligen för att kvinnan gav bloggen och kommentatorsbåset så rart beröm.) Paketet skulle innehålla ”mat och annat som passar till en Euroviosionsschlager-fest”. Men paketet kom på avvägar, åkte vilse, hamnade på helt fel postkontor, forslades vidare till rätt postkontor och två veckor efter ESC-finalen kom paketet fram till mig.

Perfekt tajming … not. Mat? Well, det var med tanke på tiden det tog bara bra att det inte var ”mat” i paketet.

Här följer nu en liten festbildsrapport utan att mina ickebloggande lagkompisar avslöjas.



Två av de femton spelarna tog med sig sina två nyföddingar och plötsligt satt jag där vid pajbordet och drog en vagn med ena handen och en vagn med den andra. Jag säger ju det: jag är som gjord för att ta hand om tvillingar och andras barn och kommer förmodligen att bli galen om mina egna barn envisas med att vilja ta hand om sina avkommor istället för att lämna dem hemma hos mig.

Alla på festen fick varsin ”goodie bag” med en Oscarvinnande film påklistrad – My Left Foot på min påse här nedan ska förstås läsas som My Left Knee. I påsarna hade vi lagt ner vattenflaskor, pruttkuddar, godis, smycken, pennor, block, rakhyvlar, plåster, lindor till vrickade fötter och massa annat småkrafs. Den riktiga Oscargalans godispåse sägs innehålla saker till ett värde av 500 000 kr. Per påse.


Nu sitter jag på tåget mot Lund för att i morgon gå på Readme – en konferens om läsande. Någon som vill att jag rapporterar lite? (Annars kanske jag bara skriver mer om festliga basketspelare.)
Brons!
Barbiedockornas förvandling.
Saknar bild 2.1 där de sprayas med guldfärg. För det är väl anledningen till torkningen enl bild 3.
Jaaaaaaaaaaaaa! Rapportera från konferensen!
Ni spelade väl Björks skivor – copy-cats där!
Ja, alltså mamma och pappa kom förbi en sväng och jag beklagade mej över festbristen här i huset. OK, jag jobbar som en gnu just nu och om två vecka firar vi en student, men det är ju inte riktigt party. (Det är för högtidligt, jag gillar inte högtider så mycket.) Tur att man får hänga med på fest i gula huset, annars skulle jag nog bjuda hem hela kvarteret i oövervakat blink.
Goodiebag förresten, det var en nyhet! Jag har fått sådana på träningsevent, men tycker proteinpulver och energibars är överskattat. Lite för korta träningsbyxor är bättre! Vad kan ligga i en goodiebag värd en halv förmögenhet?
OJ!!!!
”I påsen hittar de:
– En resa till Australien, Hawaii OCH Mexiko.
– Några tillfällen med en personlig träning.
– En flaska tequila.
– Träningsskor som är illustrerade för hand.
– Ett vattenfiltreringssystem att stoppa under diskhon.
– Erbjudande att gå gratis på acupunktur.
– En vecka på ett center för träning och viktminskning.
– Ett års medlemskap på Londonflygplatsen Heathrows privata VIP-avdelning.”
Källa: Vimmelprinsessan
HEMKOMMEN FRÅN EN TIDS vISTELSE LITE SÖDERÖVER LÄSER JAG nu IKAPP I ALLA DE TIDNINgAR SOM SAMLATS I HEMMET. Då kan man få veta att skådespelerskan Ann Petrén ”bevistat Stadsteaterns repetitionslokaler och scener” i ganska många år. Vad blir det av vårt rika och förtjusande språk, gnisslar jag uppgivet. Kan man inte lära ut den enkla och lättbegripliga KISS-regeln (Keep It Simple, Stupid) till alla som ska yttra sej, skriftligt eller annorledes, i det offentliga? Be dom att inte försöka skriva tjusigt och märkvärdigt, utan hålla sej till ord som dom kan och förstår. ”Ann Petrén har jobbat vid Stadsteatern i ganska många år.”
Och det fifflas inom basket, läser jag också. Vart är vi på väg?
Nu undrar man ju varför i hela friden man skulle vilja ha ett par träningsskor som är handillustrerade.
HURRAAAAA FÖR BRONSET!
(Ökenråttan och Lotten har hittat shift lock.)
Man kan förkorta och dra ihop så att de gyllene Barbiedockorna blir Bascar-statyetter.
Nä, jag har inte mycket att tillföra, ser jag.
… fast hockey är tydligen äldre än vi tror, och Charles Darwin var inblandad! Darwinistisk ishockey. Kanada befinner sig i chock.
Lotten->Lund= En stund i Lund med rund hund?
Möjligen är hunden en s.k. rondellhund?
[…] festpynt och hade pysselstund med gamla toarullar. (Exempel på andra fester: sällskapsresan, Oscar, schlager, Sjukhus, […]