Kategori: Språkpolis

För när… eh nu…varande? Är bägge ok?

Publicerat av Lotten Bergman den 22 maj 2015 13:59

Hej!

Tack för en matnyttig och rolig föreläsning häromveckan. (Var tvungen att checka med SAOL så jag stavade rätt på museet, haha.)

Jag har två funderingar. Dels hör jag många av våra läkare som börjat säga ”för nuvarande”, medan jag är van med ”för närvarande”. Är båda rätt? Är något mer modernt än det andra?

I läkardiktaten hör vi också ”bägge armarna”, medan jag är van med ”båda armarna”. Vad är rätt och riktigt i det fallet?

Tack på förhand!

NN, Avesta lasarett

Hej!

Det här tror jag beror på googlingssjuka! De som inte vet om det heter ”för närvarande” eller ”för nuvarande” googlar uttrycket och får jättemånga träffar eftersom man helt korrekt kan skriva så här:

Målet för nuvarande tillståndsperiod för SVT är att alla program på …

För nuvarande period representerar nämndens ledamöter och ersättare följande …

Men när man menar ”just nu” är det ju ”för närvarande” man ska skriva!

När det gäller ”bägge” och ”båda” är de lika rätt, men ”bägge” är mera talspråkligt. Alltså bör man välja ”båda” om man inte skriver i särskilt informella tjolahopp-sammanhang.

/Lotten

2 kommentarer

En kort, en lång: divis och tankstreck

Publicerat av Lotten Bergman den 8 maj 2014 20:56

Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare här på språkpolissajten. Men nu får jag ju så många frågor i ämnet, så vi tar det igen. Observera att det här är överkurs: få bryr sig om längden idag. Den lär ju inte ha någon vidare betydelse.

Definition:
– är ett vanligt bindestreck.
— är ett låångt tankstreck.

Det långa strecket (–) är ett kärt barn som kallas pratminus, tankstreck, talstreck och minustecken. På datorer som inte heter Mac skriver man ett långt streck med hjälp av ctrl plus minustecknet på det numeriska tangentbordet. Om detta inte funkar skriver du bara två bindestreck efter varandra; ibland gör datorn eller skrivaren faktiskt om det till ett långt streck utan att man ens behöver be om det. Malinka tipsar från kommentatorsbåset: ”Om det inte inte funkar, pröva alt plus 0150 [siffrorna på det numeriska tangentbordet].” På Mac-datorer trycker man ner alt & bindestreckstangenten.

Det korta strecket (-) heter antingen bindestreck eller divis och ni vet ju att det sitter bredvid punkttangenten på alla svenska tangentbord.

• Det superjättelånga strecket som man använder i engelskan struntar vi i just nu. (Om sajten languagecop.org finns, kan vi ju tipsa dem.)

Det korta bindestrecket används utan mellanslag runtenom vid

• radbrytning:
protes-
tant

• sammansatta ord:
moss-stickning

• dubbelnamn:
Åsa-Nisse

Det långa används vid massa olika tillfällen:

• Vid repliker har du tankstreck med mellanslag efter, som i

— Sopprot! röt han ilsket.
— Ankskit! svarade hon lite mer litterärt.

• Tankstrecket är långt med mellanslag på båda sidor, som i

Det roligaste i filmen är — anser jag — när Johnny Depp trillar ner i en djup grop.

• När det långa strecket betyder ”till” utan mellanslag på sidorna, som i

Sträckan Lund–Stockholm är ok med sömnpiller i kroppen.

Mötet varade bara 17:00–17:04 eftersom Lotten somnade redan 17:03.

Engelskan har två typer av tankstreck. De brukar kallas em dash och en dash eftersom deras längd motsvarar den typografiska bredden av ”m” respektive ”n”. (Om jag nu får förenkla det hela ohyggligt mycket.)

44 kommentarer

De stora versalerna och de små gemenernas röra

Publicerat av Lotten Bergman den 6 december 2013 10:41

(Detta är inte ett vanligt blogginlägg utan ett Språkpolisinlägg under fliken ”Språkpolis”. Detta talar jag om bara för att rss-läsare inte gör skillnad på det ena eller det andra. Well, inte heller jag gör det, när jag nu tänker efter.)

Det kom ett mejl! (Det gör det förvisso hela tiden, men i alla fall.)

Hej Språkpolisen! (Eller Hej språkpolisen?)

Jag har några funderingar. Ska arbetsförmedlingen och försäkringskassan skrivas med inledande versal?

Med vänlig hälsning
AnnaCarin

Det beror på! (Trist svar, va?)

Det handlar om om man pratar om Arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingen … känner ni någon skillnad? (Det här är inte helt lätt, så ta ett djupt andetag och fokusera nu.)

Det ska vara stor bokstav (versal) på centrala myndigheter, statliga bolag, domstolar, organisationer med mera. Med andra ord tycker jag att det ska vara stor bostav på allt sådant som jag aldrig kommer i kontakt med.

Exempel:
Apoteket (Apoteket AB)
Arbetsförmedlingen – alltså centralmyndigheten
Försvarsmakten – alltså myndigheten
Försäkringskassan – alltså myndigheten
Kronofogden – alltså myndigheten (men ”kronofogde” skrivs med liten bokstav)
Posten, Posten AB – alltså företaget
Tullverket – alltså myndigheten

Meeeen myndigheter som inte är unika (regionala myndigheter, domstolar och nämnder) skrivs med liten bokstav. Och här måste jag säga att det känns som om jag ibland kommer i kontakt med dessa instanser. (Den komihågregeln funkar dock förmodligen bara på mig.)

Exempel:
hovrätten (men ”Svea hovrätt”)
tingsrätten
länsstyrelsen
arbetsförmedlingen – alltså verksamheten och de lokala kontoren nere i stan
försvarsmakten – i mer allmän betydelse, den där som krymper så väldigt
försäkringskassan – alltså kontoren nere i stan och den allmänna verksamheten som alla skäller på
posten – i mer allmän betydelse och det där lilla kontoret som är inklämt bredvid köttdisken på Ica
tullen – i mer allmän betydelse, ni vet de där som gör konstiga beslag ibland

Med andra ord måste man när man ska skriva dessa instanser släppa tangentbordet en liten stund, titta ut på vädret, snurra ett varv på kontorsstolen och komma på om det som man ska skriva är unikt eller ej.

I nästa kapitel ska vi utreda ordet unikt.

/Lotten

10 kommentarer

Engelsk särskrivning i svensk text?

Publicerat av Lotten Bergman den 8 januari 2013 15:30

Hej Språkpolisen!

Jag hade en fundering hur det är när man blandar svenska och engelska ord i meningar. För engelska ord särskrivs rätt mycket och det ser lite fel ut i ”svensk text”.

Två ord som jag undrar just över är Home styling och Home staging. Sätts dessa två ord ihop när det hamnar i svenskt sammanhang? Jag själv särskriver dessa ord, men tycker att det kan se konstigt ut.

Mvh Lisa

Hej!

Det är en mycket bra fråga — och det är precis detta som gör att svenska ord är så himla mycket bättre än de engelska … i alla fall när vi skriver på svenska.

Redan för sju år sedan föreslog Språkrådet ett svenskt ord för dessa två engelska: flyttstajlning. Helt ok, tycker jag. Men det finns fler förslag: hempiffning, flyttinredning och visningsinredning. Tyvärr har dessa ord inte alls slagit igenom hos gemene man, så de är lite svåra att använda eftersom det kanske stör läsningen mer än de engelska, vanligare uttrycken.

På svenska har man därför tagit till en annan lösning: man skriver homestaging och homestyling utan särskrivning! Man har liksom försvenskat orden utan att ändra stavning och uttal.

Om det var jaaaaag som skulle skriva texten, skulle jag ha gjort så här:

”Nuförtiden kan ingen vettig människa med sinne för ekonomi sälja sina bostad utan flyttstajlning (eng. home staging eller home styling).”

Om du känner att flyttstajlning är för fånigt (?), skriver du istället:

”Nuförtiden kan ingen vettig människa med sinne för ekonomi sälja sin bostad utan homestyling.”

Hoppas att någon av lösningarna känns bra!

Förresten. Det var i nyordslistan 2005 som Språkrådet föreslog de svenska orden. Så här ser det ut:

Men hur jag än letar, finner jag inga bevis för att man ska skriva ihop orden på engelska. De är särskrivna all over the place.

/Lotten

19 kommentarer

Språkpolisen uppmanar: Lär er det fett 7kt 3vliga nyspråket för att det är ql <3

Publicerat av Lotten Bergman den 31 maj 2012 12:58

Jag använder som bekant inte smajlisar (smileysar för er som är på det viset) och chattar aldrig. Det är inte ett medvetet beslut eller en religiös övertygelse, men

jag kan inte begripa när jag uttrycker mig så otydligt att en förstärkning behövs
stöter aldrig på chattar och söker definitivt inte upp dem.

Men med detta inte sagt att nyspråket i skrift är olämpligt, fel eller ens svårt. Nej, det är roligt och finurligt – och om man vill, kan man ju se det som rövarspråk eller liknande. Jag tolkade t.ex. hjärtat (som ses sist i rubriken) som en omkulltrillad glasstrut tills jag blev rättad. Och på mina skrivregelskurser finns det alltid någon bland åhörarna som inte har fattat att en smajli (stavningen smiley ser faktiskt bättre ut, va?) är ett ansikte som man ser om man lägger huvudet på vänster axel. (Hjärtat ser man däremot om man lägger huvudet på höger axel.)

Dagens uppmaning lyder alltså: lär er dessa och gör något kul av dem! Att sms:a sina tonårsbarn på detta sätt är lite som att virka en grytlapp – pillrigt och rätt kul men inte alldeles nödvändigt.

Förresten. Det anses tydligen lite töntigt och gammaldags att ha näsa i sin smiley. (Alltså bindestrecket mellan kolon och parentes.) Men jag är ju lite töntig och gammaldags. Och tycker att det var bättre förr när de inte förvandlades till gula, runda, riktiga ansikten. 🙂 <3

24 kommentarer

Prepositioner framför månader?

Publicerat av Lotten Bergman den 4 januari 2012 16:23

Hej Lotten!

God fortsättning efter julhelgen!

Här kommer en fundering: ibland dikteras det ” [—] i början på november”.

Jag vill skriva och säga ”[—] i början av november”.

Vilket är att föredra?

Bästa hälsningar från Birgitta, läkarsekreterare

Hm. Hm … tänkte jag, och sa sedan högt till mig själv:

– Båda sätten används huller om buller men av är väl mycket vanligare? Jag skulle kunna tänka mig att det är dialektalt betingat, men kan inte hitta bevis för det. Hm.

Jag kliade mig en stund på hakan, lade pannan i djupa veck och funderade. Sedan slog jag upp sanningen i ”Svenskt språkbruk”, som säger att av är det enda korrekta!

Men nu är det bevisligen så att i början på används såpass ofta att man kan utgå ifrån att det kommer att bli korrekt det också. Orsaken till att på har dykt upp i den här konstruktionen, beror på att det finns ett annat uttryck som påverkar:

”Det är början på något.”

”Det är början till något.”

Men när man säger iiiiiiiii början ska det (än så länge) följas av av.

/Lotten

9 kommentarer

Språkpolisfråga: repliker

Publicerat av Lotten Bergman den 28 oktober 2011 13:19

Här går man omkring och ojar sig över den svenska skolan som inte fokuserar på semikolon i tillräckligt hög grad. Och så kommer denna fråga:

Hej Lotten!

Jag håller på att hjälpa en grannes nioåriga dotter med svenskläxan. Varken hennes morsa eller jag är helt säkra och kan inte förklara varför det ska vara. Läxan handlar om pratminus och sånt.

— Nej! Det går inte, svarar Kalle.
— Vem ska ta ut hunden? frågade pappa.

I den första ska det ju vara stort D i ”det” och i den andra litet f i ”frågade”. Men varför? Jag vet bara hur man skriver men jag vet inte vilken regel som säger det här och hur ska man förklara för en nioåring?

Sen kommer fler meningar:

— Vem ska ta ut Roddi? sa pappa.
— Han! sa båda pojkarna med en mun.

Ska det vara litet s där? Det är ju en fullständig mening. Sånt här bara skriver jag utan att fundera och jag har ingen koll på reglerna har jag märkt. Har du nåt tips på hur man reder ut det här för en unge?

Nioåring! Det här kan ju inte ens proffsskribenter! Men ok, på en nioårings nivå:

— Nej! Det går inte, svarar Kalle.

Där är ”Nej” en replik och ”Det går inte” en annan replik. Som två meningar. Fast om Kalle hae varit lite mindre exalterad hade man kunnat skriva:

– Nej, det går inte, svarar Kalle.

Men vi går vidare:

— Vem ska ta ut hunden? frågade pappa.

Där är ”frågade pappa” liksom extrainformation till repliken. Allt är som en mening och då ska det alltså inte vara versal, förlåt, stor bokstav menar jag ju. Moving on:

— Vem ska ta ut Roddi? sa pappa.
— Han! sa båda pojkarna med en mun.

Båda uttalandena är korrekt skrivna: allt i repliken är en enda mening – ”sa pappa” och ”sa båda pojkarna med en mun” är inte egna, fullständiga meningar.

Men … brukar lärare fokusera på detta i trean? Ska nästa kapitel ta upp citat inom citat också? Och kanske några rader om olika citattecken som 99-or och gåsögon (som jag felaktigt kallar ”ankfötter”?).

Aha … min nästa målgrupp för kurser om moderna skrivregler är förstås nioåringar!

7 kommentarer

Årets julklapp förstås!

Publicerat av Lotten Bergman den 24 oktober 2011 09:55

Att SvD har en språkblogg som skrivs av Ylva Byrman är bra. Men nu måste vi på Språkpolisbloggen ju berömma inte bara detta faktum utan att Språkbloggen har det synnerligen goda omdömet att inte rekommendera sådant som iPad, wok, iPhone och joggingskor när ni ska ut och köpa julklappar. Hon förstår vad som är viktigt i livet.

Gör som Språkbloggen: köp en t-shirt.

6 kommentarer

De och dem revisited

Publicerat av Lotten Bergman den 8 oktober 2011 21:23

Frågan om de och dem har dykt upp i mängder de senaste dagarna — som en dedemepidemi. Men jag blir inte deppad: det är bara kul att få svara!

Att vi nu har blivit osäkra (även jag tvekar ibland) beror på att vi läser felaktigt skrivna meningar varje dag och att vi aldrig någonsin uttalar de och dem som något annat än ”dom”.

Ytterligare ett problem är att Språkrådet — som jag ju vanligtvis dyrkar — har bestämt sig för att säga att det är ok att göra ”fel”. (Inom citattecken för att JAG anser att det är fel.) De godkänner ”vi ses innan maten” och ”han är längre än mig” samt ”hälsa till de som är där”.

Det gör inte jag.

Jag råder alltid alla som tvekar att börja med att byta ut de/dem i en krånglig mening mot ”jag” eller ”mig”. (Eller så gör man som jag gjorde nyss och skriver ”alla” för att slippa tänka efter!) Om ”jag” passar bra, ska det vara ”de”. Om ”mig” passar bättre, ska det stå ”dem”. Så här är det:

• jag, han, hon är samma slags ord som de
• mig, honom, henne är samma slags ord som dem

Så långt är jag och Språkrådet helt överens. Men nu kommer de och säger så här tokigt:

”Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de.”

Neeeeej, säger jag.

Och det säger jag för att läsarna störs. Inte alla, men många. På samma sätt som de störs av ”vi ses innan maten” och ”han är längre än mig” — som ju inte längre är ”fel” enligt Språkrådet. Egentligen skulle vi alla kunna övergå till att skriva ”dom” i 100 % av meningarna, men det är likadant där: läsarna irriteras. Särskilt vanligt med de/dem-tvekan är det i som-meningar som ”han brukar leka med dem som finns där”. Men efter preposition (åt, till, för, med) har man objektsform. Enligt mig.

Men om 20 år vet man inte, kanske ändrar jag mig?

24 kommentarer

Läsarfråga: Noll?

Publicerat av Lotten Bergman den 9 juni 2011 15:24

Hej,
hittade språkpolisens goa blogg mest eftersom jag sökte förtvivlat efter ett svar.
Frågan har jag ganska klart för mig, nämligen:
– Om det t.ex. heter en människa och flera människor, varför heter det då noll människor? Snabba följdfrågan blir ju såklart, vad heter detta numerus som säger att det är färre än en?

Med vänliga hälsningar
Mattias

Knepig och intressant fråga! Jag (Olle, aka ”En djefla man”) slagit i böckerna här på morgonen utan att hitta en välformulerad förklaring. Jag kopplar in Lottens pappa, vikarierande språkpolis Per Stenson:

Hej!

Inte är det lätt, inte. Men för det första avviker noll från 1, 2, 3 osv. såtillvida att man i vissa matematiska sammanhang inte räkna noll som ett tal. Däremot är det alltid en siffra.

För det andra räknar man normalt inte med noll vid uppräkningar. Om jag ber någon räkna upp talen till och med tio så börjar man knappast med noll. När det inte är uppräkning säger man ju ”ingen människa”, dvs. singularis.

Men jag gissar att bakgrunden kan vara att man menar ”antalet noll av gruppen människor”.

/Per Stenson

Någon läsare som har mer information?

19 kommentarer