Hej Språkpolisen!
Jag hade en fundering hur det är när man blandar svenska och engelska ord i meningar. För engelska ord särskrivs rätt mycket och det ser lite fel ut i ”svensk text”.
Två ord som jag undrar just över är Home styling och Home staging. Sätts dessa två ord ihop när det hamnar i svenskt sammanhang? Jag själv särskriver dessa ord, men tycker att det kan se konstigt ut.
Mvh Lisa
Hej!
Det är en mycket bra fråga — och det är precis detta som gör att svenska ord är så himla mycket bättre än de engelska … i alla fall när vi skriver på svenska.
Redan för sju år sedan föreslog Språkrådet ett svenskt ord för dessa två engelska: flyttstajlning. Helt ok, tycker jag. Men det finns fler förslag: hempiffning, flyttinredning och visningsinredning. Tyvärr har dessa ord inte alls slagit igenom hos gemene man, så de är lite svåra att använda eftersom det kanske stör läsningen mer än de engelska, vanligare uttrycken.
På svenska har man därför tagit till en annan lösning: man skriver homestaging och homestyling utan särskrivning! Man har liksom försvenskat orden utan att ändra stavning och uttal.
Om det var jaaaaag som skulle skriva texten, skulle jag ha gjort så här:
”Nuförtiden kan ingen vettig människa med sinne för ekonomi sälja sina bostad utan flyttstajlning (eng. home staging eller home styling).”
Om du känner att flyttstajlning är för fånigt (?), skriver du istället:
”Nuförtiden kan ingen vettig människa med sinne för ekonomi sälja sin bostad utan homestyling.”
Hoppas att någon av lösningarna känns bra!
Förresten. Det var i nyordslistan 2005 som Språkrådet föreslog de svenska orden. Så här ser det ut:
Men hur jag än letar, finner jag inga bevis för att man ska skriva ihop orden på engelska. De är särskrivna all over the place.
/Lotten
Ja jädrans engelsmän som gör fel hela tiden trots att vi sagt till dem hur det skall vara!
Använder man de engelska uttrycken i svensk text (t.ex. för att man tycker att de svenska termerna känns töntiga) skall man givetvis skriva dem på det korrekta sättet dvs. ”home styling” och inte hitta på nåt eget. Vi (ni) har nog av språkchauvinism med uttryck som ”tjugohundratretton”; ””evvrå”; post nummer 123 45 (istf 12 345) osv.
So sue me!
Jomen jamen och stånk. Du har förstås rätt egentligen, Bengt.
Men om man ska använda det engelska ordet (de engelska orden) på korrekt engelska (som kanske stör läsningen), ska man markera allt purengelskt med citattecken eller kursiv stil. Eftersom vi språknördar anser att det främmande då stör mindre för att skribenten markerar tydligt att ”jag vet att jag använder ett främmande språk, men so sue me, jag var faktiskt tvungen”.
Tycker jag!
Bengt
Du är välkommen som hedersmedlem i MM-akademin.
Det är vi som vågar vägra tjugohundra och använder tvåtusen.
Det där att vi faktiskt har talat om för världen i övrigt hur det ska vara tycks världen i övrigt inte bry sig om. Jag har fortfarande, trots många års spetsade ögon, inte lyckats hitta något annat språk än svenskan där denna befängda och matematiskt feltänkta konstruktion fått fäste – eller ens varit påtänkt.
Varför MM? Tänk på romarna.
Men hempiffning är ju ett förtjusande ord! Och precis lika fånig som företeelsen och det borde väl väga in när man väljer en synonym?
Bengt o.: Avdelningen i postnumret har ju en praktisk förklaring i att de tre första siffrorna anger ett större område och de två sista ett delområde så där tycker jag att det finns skäl att frångå det normala skrivsättet. Men visst vore det roligt att skapa total förvirring genom att vända på siffergrupperna så att t. ex. mitt postnummer blir 43 129 i stället för 129 43. Konstigt att ingen kreativ byråkrat kommet på det sättet att använda vår gemensamma skattepott än.
Jag kommer att i fortsättningen säga hempiffning och inget annat om stylingen.
Vet ni förresten att böcker tas bort i hem som ska säljas? De magasineras eller placeras i lådor i källaren eftersom böckerna inte anses vara säljande utan att de tvärtom stökar till intrycket.
Stackars familjen Bergman om de ska flytta …
Och hur gör då de med tapeter med bokhyllemönster?
Även det svengelska home piffing har ju sin charm.
Nu kommer svaret på det som ni alltid har undrat över.
Nämligen varför fingrarna blir skrynkliga efter ett tag
när de har varit i vatten.
”Gåtan med skrynkliga fingrar löst”
Förövrigt är jag av åsikten att man bör använda
originaluttrycken på originalspråk eller en översatt version.
Dvs ord/uttryck som stajling, fejs, plejs, sajt, mejl, bör totalförbjudas.
”Ordnung muss sein, så att säga. Ett uttryck som man
tror att Fredrik II av Preussen en gång ska ha myntat.
Varför inte ”Årdnong moss sajn”?
Det är ju så språkdiktatorerna hanterat tape, juice, mail med flera.
I filmbranschen brukade vi säga ”Ordnung muß Schein”.
Och fauteuil, bureau, web, job, cap, snob, champignon och portefeuille?
Visste ni att kex kommer av engelskans cakes?
Och att godiset Dajm påstås ha sin försvenskade stavning efter US myntet 10 cent (dime). Priset på likartad godisbit i USA en gång i tiden.
Omvänt- ge en Dajm till en amerikan och be dem uttala varunamnet, enligt sina uttalsregler. Skojigt resultat.
Damn!
Jorå. Allt det där känner vi till. Men det är en sak att stavningen förenklats/försvenskats genom användning och allmän acceptans. De franska låneorden kom in på sjuttonhundratalet och försvenskades på ett naturligt sätt och under decennier och sekler. De tyska kom in ännu tidigare och har också blivit en naturlig del av svenska språket. Det är en helt annan sak att ha diktatoriska personer som styr och ställer med nya företeelser, ofta på mycket lösa och tillfälliga grunder.
Om man nu är så liberal att man struntar i var/vart – vilket man uttryckligen sagt att man gör – så kan man väl strunta i detaljreglering av betydligt mindre viktiga språkfrågor. Rekommendationer är OK, men krav på slavisk efterlydnad, som jag tycker mig se tendenser till, fungerar inte. Ge språket en chans att utvecklas naturligt. Det blir bäst så.
Men Skogsgurra. Det ÄR rekommendationer.
Det är egentligen bara JAG som kräver att JAG ska lyda rekommendationerna slaviskt. Ingen annan kräver det av någon annan. Alla nyord (som t.ex. det hysteriskt roliga kasjunöt) får agera bredvid de gamla stavningarna i väntan på eventuellt godkännande av ”folket”. De diktatoriska personerna … vilka är de? Eller syftar du på Språkpolisdiktatorn som är jag?
Se här hur det gick när stavningen jos skulle inlemmas i svenskan.
Att jag säger tjugohundratretton beror på att jag gillar att säga tjugohundratretton. (Vilket inte syns i skrift, för där väljer jag att för enkelhetens skull skriva 2013.) Men jag kräver inte att någon annan ska säga tjugohundratretton och därför tror jag faktiskt inte att någon kan kräva av mig att jag inte ska göra det.
Egentligen syftar jag på en vidare skara. DN. hade en manlig språkvårdare som jag glömt namnet på. Catharina Grünbaum (inte så illa). Salig Margareta Westman och Sture Allén. Olika tidningars språkpolisers kåserier och även redaktioner, som tvättar insändarmanuskript. Plus en massa andra kamrerarsjälar (borde kanske skriva bibliotekariesjälar) som anser att de är alldeles OK att ha synpunkter på just hur en person väljer att uttrycka sig, men som har den största respekt för alla andra mänskliga avvikelser och avarter och aldrig skulle drömma om att kommentera dem.
Dig har vi (åtminstone jag) vant oss vid och känner ganska positivt för. Så du var inte målet. Inte den här gången.
@Skogsgurra: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: ’Jämnen vägen för Herren’, såsom profeten Esaias sade.» (Joh 1:23)
Trodde aldrig jag skulle hitta en meningsfrände på dessa sidor.
Var annars? Bengt. Det är här det finns olika figurer i stort urval.
Jag hamnade här av några skäl – den att siten känns fräsch, att värdinnan har unika kvaliteter och att det är gott om svängrum . Inte alls som flertalet andra bloggar där det i stort sett bara gullas.