Hej,
hittade språkpolisens goa blogg mest eftersom jag sökte förtvivlat efter ett svar.
Frågan har jag ganska klart för mig, nämligen:
– Om det t.ex. heter en människa och flera människor, varför heter det då noll människor? Snabba följdfrågan blir ju såklart, vad heter detta numerus som säger att det är färre än en?Med vänliga hälsningar
Mattias
Knepig och intressant fråga! Jag (Olle, aka ”En djefla man”) slagit i böckerna här på morgonen utan att hitta en välformulerad förklaring. Jag kopplar in Lottens pappa, vikarierande språkpolis Per Stenson:
Hej!
Inte är det lätt, inte. Men för det första avviker noll från 1, 2, 3 osv. såtillvida att man i vissa matematiska sammanhang inte räkna noll som ett tal. Däremot är det alltid en siffra.
För det andra räknar man normalt inte med noll vid uppräkningar. Om jag ber någon räkna upp talen till och med tio så börjar man knappast med noll. När det inte är uppräkning säger man ju ”ingen människa”, dvs. singularis.
Men jag gissar att bakgrunden kan vara att man menar ”antalet noll av gruppen människor”.
/Per Stenson
Någon läsare som har mer information?
Som sidospår kan man nämna begreppet null, som är värdet av absolut ingenting, inte ens siffran noll.
en bieffekt av att noll egentligen inte finns är att det aldrig har existerat ett år noll. Som jag förstått det så följdes år ”-1” direkt av år 1.
Se där, år noll som inte finns och null som inte heller finns (liksom), tänkte vi inte på!
Parallell på engelska?
pank -Zero crowns/pounds/dollars in my pocket?
Förresten Lotten hur går det med gräsklipparen?
Om ni inte har fått ordning på den så kan ni ju alltid
låna ett par sådana här gräsklippare.
Wikipedia säger att det visst finns år 0, i astronomisk tideräkning och enligt ISO 8601. Det motsvarar den historiska tideräkningens år 1 f.Kr. Så det så.
Noll var för övrigt en känd tysk botaniker, enligt samma källa.
Eller är det bättre om jag bara säger hmm?
Hmm — mycket intressant! Jag säger än så länge ingenting för det här måste jag ju läsa på om! (Jag kommer bombis att fastna på den tyske botanikern.)
Jag tycker för övrigt att all räkning ska vara astronomisk. Eller kosmisk. Eller åtminstone storslagen.
Mina räkningar brukar kännas astronomiska.
Mina med, Luna. Just därför vore det så bra om lönen också vore astronomisk, eller hur?
Och jag sitter fortfarande fast i botanikern.
Det heiter ”noll människor” fordi ”noll” grammatisk oppfører seg som ein __kvantor__, dvs. eit uttrykk for ei mengde, som ”många människor”, ”få människor”, og, NB! parallellen: ”ingen människor”. Kvantor + ord som viser til objekt vi kan telje (ein, to, tre menneske) har desse orda i fleirtal, uansett om det er null eller mange.
En kvantor! Det var ju ett mycket bättre ord än det som vi säger på svenska: kvantifikator.
(Enligt NE: av kvantifiera, av eng. quantify, av medeltidslat. quanti´fico, av lat. qua´ntus ’av en viss storlek’, i logiken en operator som binder en variabel och därvid bildar ett uttryck vars giltighet beror på antalet objekt som satisfierar det okvantifierade uttrycket.)
Tack, Trond!
Hm, Anna! Kommentaren kommer lite sent, men ändå:
ISO8601 och andra ISO-standarder kan i pricnip definiera hur och vad som helst. Historiskt har ett ”år noll” dock aldrig funnits. Om vi antar, att Kristi födelse ägde rum en viss dag, måste de 365/366 dagarna före denna händelse vara år 1 f.Kr.f., liksom de 365/366 följande dagarna är år 1 e.Kr.f.
Fast sena kommentarer är också kommentarer!
Jag tror att ursprunget till ’noll människor’ är skämtsamt. Ett tag var uttrycket ’noll koll’ populärt, och det är ju ett skämtsamt uttryck. Därifrån har bruket av ’noll’ istället för ’inga’ dragit vidare ut i språkbrukets vilda och oansade trädgård och förlorat sin skämtsamma prägel. Jämför med orden ’pyssla’ och ’syssla’. Idag kan man utan att tänka efter fråga någon vad de pysslar med, när man menar sysslar med. Pysslar med har förlorat sin lätt nedsättande prägel och blivit ett vedertaget begrepp, fast ytterst få vuxna utanför skolans och fritidshemmens värld egentligen pysslar på sin arbetstid.
Ibland tycker jag att man glömmer den skämtsamma sidan av nyordsbildning och istället krystar fram någon sorts kvasivetenskaplig förklaring till ord och uttryck. I just det här fallet tror jag att en överväldigande majoritet av alla dem som använder utrycket ’noll människor’ har den matematiska bildningen att de skiljer på noll som siffra och tal.
Som synestet upplever jag ju det lustfyllda i att säga ’noll koll’ alldeles oavsett rimmet. Det är ett roligt uttrycket att ta i munnen, och också roligt att höra. Kittlar dödsskönt i gommen, liasom.
De som inte råkar vara födda till synesteter förstår förstås inte vad jag pratar om.
Jag håller helt med: det är lustfyllt att säga noll koll. Som ding dång och ping pong samt hullerombuller.