Hoppa till innehåll

Etikett: Julkalendern 2018

Lilla Julkalendern 2018: tredje luckan

[Detta är Julkalendern. Läs programförklaringen här!]

Igår fick vi en ny tröjvinnare i Jesper och dessutom en bonusvinnare pga. ambitiöst gissande – Pigga Kristina. Facitets kommentatorsbås var som vanligt spirituellt, men lite extra uppmärksamhet gavs välförtjänt till en viss byst med tillhörande bihang och Brid lärde oss att ”pelare kan vara fyrkantiga, kolonner är runda och korintiska kapitäl har akantusblad”.

Lucka 3


– Hermetisk konservering, fortsatte mannen med den gula hatten. Ja, konservering i största allmänhet är ju ett trevligt sätt att förvara maten.
– Vad kan man konservera då? muttrade mannens lilla vinlus.
– Allt! Kossor, höns, pannkakor, grönsaker – och coq au vin om man så vill.
– Nej, inte Kock Mojäng! sa vinlusen. Honom gillade jag aldrig.
– Må så vara, men du vet att han plötsligt en dag försvann efter att ha sagt adjö på ett mycket trevligt sätt?
– Det var nog mitt fel, jag som sa åt honom att koka gryta på sig själv, sa vinlusen och skämdes allt vad han orkade.

På kvällen hördes ett galet galande i fjärran. Mannen och hans lilla vinlus satt tillsammans på verandan och funderade på hur det ihållande, hysteriska kuckelikuet bäst kunde beskrivas.

– Som Pavarotti?
– Njae, mera Birgit Nilsson.
– Fast ännu manligare. Björling?
– Ja, det har du helt rätt i. Precis som Björling.


Japp. Den komplett onödiga bilden är lika onödig som vanligt. Gäsp.


Facit kommer i ottan på torsdag morgon – fastän jag ibland lovar exakt detta och ändå lägger ut det vid midnatt!


Lucka 1 och dess facit.

Lucka 2 och dess facit.

Share
133 kommentarer

Facit till lucka 2 heter lucka 4 (Lilla Julkalendern 2018)

– PITT!

Jag tror att vi måste inleda med den här gamla godingen – förklaring kommer längre ner, förstås.

Föga anade jag att det var nedåt den här vägen som kommentatorsbåset skulle ta i lucka två. Men oh, så passande.

PK inledde (kanske) med en ogissning:

”Flygsemester hör ihop med turister och en som spelat turist är Johnny Depp. Hans okrönte kusin och dubbelgångare är Brad LågenergiPitt.”

Jesper fortsatte med en i sammanhanget (kanske) passande stil och ett innehåll som (kanske) andades ultimatum:

”Vad klimatet har med saken att göra vet jag ej än, men som man av kvinna född, plägar jag ej vila heller ej dricka te, förrn svaret träder fram likt osalig ande på slottets murar.”

PK kom plötsligt på gåtans svar:

”LågenergiPitt var visst mer aktuellt än jag först insåg.”

Ökenråttan visste bestämt svaret (tror jag), men låtsades att hon bara spånade:

”Latin, grekiska och papyrus. Antiken poppar upp.”

Karlbergs kök får liksom många andra i båset kanske stålsätta sig den närmaste framtiden:

”Ska bli mycket intressant att se vilken reklam som uppenbarar sig i flödet efter att ha googlat koprofagi.”

Jag ber om ursäkt för svordomarna på slutet – de var strikt talat inte ledtrådar egentligen. Men mustigt trevliga.

Och så kom Agneta uti Lund och en liten stund senare både Dieva, Hannoia samt Godiva och  tog bladet från munnen.

”Själv är jag just nu nere på cirka 500–450 år före vår tideräkning.”

”Men att komma på det är snudd på omöjligt. Men jag gissar på 411.”

”Jag kan ingalunda svära på att det är rätt men jag vill också gissa på 411.”

”Famlar in i båset på målsnöret och vill helst ringa 112 och inte 411.”

Aristofanes byst ser ut som alla andra byster.

Atenaren Aristofanes  (445 f.Kr. till 385 f.Kr.) är en bra gubbe att kunna om man vill hänga med i dramatiker- eller antiken-kretsar. Så här kan man säga:

– Naaäääeh, jag måste säga att jag håller Aristofanes främst bland komediförfattarna.

Sedan kan man hitta på nästan vad som helst om honom eftersom man inte vet mycket mer än när han levde, att han skrev komedier och att han med dagens (nästan viktorianska) mått mätt anses frispråkig, burdus och ful i mun.

– Björn Ferry! Han är ju så aristofanisk! kan man utan att skämmas säga i sportsammanhang eftersom Ferry är just det: fyndig och med bett i replikerna.

Föga anade Aristofanes att han 2018 skulle kunna citeras i en diskussion om amerikansk politik:

De som inte intresserar sig för politik, riskerar att bli styrda av idioter.

Av hans fyrtio verk finns elva bevarade, och om ni som jag letar efter saker att memorera för att träna hjärnvindlingarna som vore de biceps, är ju elva pjästitlar en bra övning.

De är

  1. Acharnerna
  2. Riddarna
  3. Molnen
  4. Getingarna
  5. Freden
  6. Fåglarna
  7. Lysistrate
  8. Thesmoforiafesten
  9. Grodorna
  10. Kvinnornas folkförsamling
  11. Rikedomen/Plutos.

Och där står Lysistrate enligt mig i ensamt majestät högst på en Lotten-piedestal.

Våren 1986 läste jag kursen drama-teater-film vid Lunds universitet. Det är den i särklass roligaste utbildning jag har gått och den som jag har haft minst nytta av senare i livet. Mot terminens slut spelade vi upp Lysistrate, där jag hade den stora äran att få överraska institutionens professor Ingvar Holm genom att dra upp honom på scen och läsa några repliker mot honom. Bland annat fick jag klappa honom på magen och påpeka att han nog var gravid. Och så fick jag på hemgjord mumin-svenska säga:

– Voi vittu! Satan perkele! Det är rojsigt för ett fruntimmer att sova ensam. Men hur som helst, så måste vi ha fred för fan!  

Däremot var det inte min rollfigur (Lampito) som fick yttra den mest klassiska pitt-repliken:

Vilken rysligt opraktisk klänning hon har.

Om man har vaknat på fel sida kan man hävda att Lysistrate är en trist, mansföraktande pjäs som gör sig rolig på snoppars bekostnad, men det var faktiskt (eller tyvärr?) inte Aristofanes avsikt, har man lyckats analysera fram. Kanske är Lysistrate inte ens en hjältinna egentligen – och kanske det där med att genomföra en sexstrejk för att tvinga fram fred egentligen jättefånigt eftersom krigsslut dåförtiden inte alls var något att trängta efter. 

Häftigt va? Man kan se Lysistrate och läsa replikerna och komma fram till helt olika tolkningar beroende på tid, person och sammanhang! Och läsa Wikipediaartikeln, för den är proppfull av fakta och länkar. Däremot har jag till min stora förvåning inte lyckats hitta hela pjäsen på nätet – bara små brottstycken här och där. (Här finns den på engelska. Om ni vill kolla vad jag utgick från till lucka 2, sök efter ”To husband or lover I’ll not open arms” så hittar ni eden där.)

Men nu är det dags för plommonstopet och mig att dra en t-shirtvinnare (den är jättesnygg, men inte färdig än) – och jag har fått lägga i massa nya lappar i hatten idag! Och ta bort några stackare. Åhej!

Fast innan jag drar en vinnare, måste jag faktiskt ge bort en bonustischa till kommentatösen Pigga Kristina eftersom hon gjorde en ledtrådsbild som var så fin, så fin! Titta!Men nuuuuu drar jag … åhej! Jesper! Tröjan kommer inte att skickas än på ett tag!

Lucka 3 kommer i ottan på onsdag!

Share
49 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: andra luckan

[Detta är Julkalendern. Läs programförklaringen här!]

Igår lästes facit så intenzift att blogghotellet fick hicka och ingen kom åt sajten på flera timmar. Eller om det var minuter. Hiskeligt var det hur som helst. Tröjvinnaren Örjan var glad, medan kommentatösen Vovamomo tvärtom var rent förbannad på de i hennes dator helt obefintliga ledtrådarna.

Då kör vi vidare!

Lucka 2


Alla:
Säg oss, säg oss, vad är det för hemlighet
som du döljer, och om vilket vi intet vet.

Al Gore:
Okej. Jag ska nu er förtälja
om det val ni måste välja
för att skona vatten, mark, skog och all miljö
ni kommer annars att döden dö.

Alla:
Oh nej! Hellre dör vi! Hitta på något annat!
Vi fryser så förbannat!

Al Gore:
Ni pratar strunt!

Alla:
Du går kring gröten runt!
Säg! Säg! Säg!

Al Gore:
Ålrajt. Det vi måste avstå från är … flygresorna!

Jan Carlzon:
Nej! Låt skogen dö!

Henry Ford:
Nej! Låt haven dö!

Al Gore:
Avstå från att flyga på semesterresor till fjärran länder
och … nej, vart går ni? Stanna! Ni beter er nu som fiender!
Lyss och lyd nu vänner, sluta med ert välfärdsjämmer
slut upp i leden och svär med mig avståndseden!

”Jag kommer inte att kliva på ett flygplan
eller skriva in incheckningstiden i min tidsplan
Ej heller låta någon mig övertala
eller ta emot gratisbiljetter från en välgörenhetsgala
Hemma stannar jag vid saffransbullen
och chillar med papyrusrullen.”

Svär ni?

Alla:
Vi svär, vi svär, förnicklade koprofagus
erbarmliga cunnilingus
– en påtvingad flygpa-us!


Som vanligt pyntar jag lite med en helt och komplett jätteonödig bild.

Facit kommer i ottan på tisdag morgon! (Alltså kan även nattugglorna och fansen i Amerikat gissa.)


Lucka 1 och dess facit.

Share
112 kommentarer

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2018)

Välkomna till 2018 års första julkalenderfacit! Man kommer hit via en länk i förra luckan eller i förra båset – eller genom att klicka på JULKALENDERFACIT längst upp på sidan!


Jag har idag målat väggar och spacklat spackel med spacklar och bara ibland kikat in i båset. När jag har målat in mig i datorhörnet har man hört mig mumla, fnissa och ibland läsa högt för spacklarpolarna – som inte hade den blekaste aning om varför jag ansåg mig värd en paus plötsligt.

– Tihi. Tant Kofta! Haha, en sagotant och en gubbe med dubbla säkerhetsanordningar för benkläder. Gunnar Sträng! Björnar och grisar! Braaa … bråkande … dividerande. Bostadsadressen! Och adressändring! YES!
– Lotten kom nu!
– Nej! Originalpoesi från embryo!
– Läs högt och kom hit sen!
– Läsa embryo högt? Kommer aldrig på fråga! Ni får läsa själva!

Aha. Massematik! Julklurisar. Här ska knäkcras nöttrer. Får grå in till Farran med tomteluvran okcså frågra om hjälm.

Jag behövrer hjälm här Farran.

Nä den har du ju redran på huvet Embryo. Nu är du ute okcså cykclar.

Nej men jag behövrer hjälm med kallelendrern. Allting har börjat nu!

Åkej! Vad är grå gånger grå det undrar jag nu.

Ingen arning.

Då fattrar du kanske hur svårt allting är. Det är grymt synd om massematikerna. Strör mej inte mer eftrersom jag hakcrar strörbröd av allans skorpor till briljeringen.

Du ska alltid briljera allting Farran! Är det inte skinkcan så är det någon annans bak. Typ Morrans papprarkakor det säjer jag nu.

Yo.

©embryo 2018

 

Örjan funderade på klänningen och Cecilia N. replikerade initierat:

Ett snitt i en klänningen resulterar inte i två bitar, utan i ett större tygstycke – innebärande en uppsprättad klänning.”
”Såvida den inte är av en genomknäppt modell.”

Gissningarna som jag inte alls begriper än nästan alltid mina favoriter. Jesper:

”Utan tvivel är det Winterreise av Wilhelm Müller. ’Nun ist die Welt so trūbe, Der Weg gehüllt in Schnee’, talar väl sitt tydliga språk.”

Eh. Näe.

När svaret plötsligt kom utan eufemismer eller beslöjade ord, protesterade Ninja på ett ytterst lämpligt sätt:

”Men bodde hon på Skebokvarnsvägen?”

Men nu går vi in på facitvägen. Förr om åren har frågan flera gånger ställts av båsisterna:

– Fast kan en hemlisbloggare vara med TVÅ gånger? Totte igen? Är inte det tvärs emot reglerna?

Inte alls. Nu kommer båsisternas nästa fråga:

– Fast kan en hemlisbloggare vara med TRE gånger? Är inte det tvärs emot reglerna?

Inte alls. Särskilt inte emot reglerna är det när det gäller vissa författare, så det så. Vi låter henne inledningsvis berätta själv om hur livet tedde sig:

”Jag for till Stockholm, där jag utbildade mej till sekreterare, hade plats på kontor, gifte mej, fick två barn, Lars och Karin. […] Jag är änka sedan år 1952, två barn har jag, båda gifta, men min son dog sommaren 1986. Jag har sju barnbarn och åtta barnbarnsbarn.”

Hade Astrid Lindgren (1907–2002) fortfarande levt, hade hon nog haft fler barnbarnsbarn i citatet. Men nu ä ho dö.

Här tar hon sig en funderare 1960. (Astrids bilder [Public domain])
Till häromdagen kunde man se en dokumentär om hur vår nationalklenod led alla helvetes kval när hon som 17-åring blev förförd (hennes eget ord) av chefredaktör Reinhold Blomberg, som själv var i 50-årsåldern.

– Om jag var kär i honom? Nähedå! Men  … det var första gången jag blev uppmärksammad av någon på det viset. Jag med mitt tunna hår … Alla mina vänner di var så kära hela tiden och låg och grät och hade sig, men jag, jag fattade inte varför det var ett sånt ståhej om den där kärleken.

Den där Blomberg finns med i en helt otrolig dokumentärfilm från Vimmerby när Astrid är runt 12–13 år och har kringlor och rosetter i håret. Chefredaktörn står alldeles bakom henne. Jag har tyvärr bara hittat en piratkopia som är suddigare än dimman i ett badrum där en tonåring har duschat. (Jag byter ut bilden om jag hittar en bättre.)

Astrid till vänster, Blomberg till höger.

I dokumentären om Astrid Lindgren läggs stor vikt vid graviditeten, hjälpen hon fick av dåtidens kvinnojourer, allt hysch-hysch, resan till Danmark och det faktum att hon lämnade kvar den lille nyfödde Lasse och for hem till Småland för att vara med under julen med familjen.

– Alltså ammade jag honom inte. För det var så rysligt viktigt att jag skulle vara med på gårn under julen. Så dumt. Är det något jag ångrar i livet, så är det detta. Att jag inte ammade Lasse.

I nästan tre år kämpade Astrid med att bo i Stockholm och ibland (sällan) åka ner till Danmark med tåg som kostade nästan en halv månadslön.

Astrids pass under de hemskaste åren.

Hon åt för lite, sov för lite, frös och hade självmordstankar – men så plötsligt vände det när föräldrarna hemma i Småland äntligen förstod att de nog var tvungna att hjälpa till. Och acceptera att Lasse var deras barnbarn. Då togs denna bild.

När föräldrarna väl välkomnade lille Lasse till familjen, gjorde de det med besked; de körde i öppen vagn genom hela samhället för att signalera “nu är han här, och han är vår”.

Att Astrid Lindgren faktiskt blev just barnboksförfattarinna säger hon själv beror på dessa hemska år när hon led, när Lasse led (han rycktes upp från sitt danska hem och fick bo i ett rum i Stockholm, där han fick kikhosta) och ingen ljusning skymtade i fjärran. Samt, skulle jag vilja påstå, att hon tittade på Mary Pickford-filmer. (Källa.)

Ni som nu inte har fått tillräckligt mycket information om Astrid Lindgren, kan läsa facit från 2006 och 2008 också!

Eller kika lite på originalmanuset till Pippi Långstrump.
Eller analysera Pigga Kristinas luckanalys från kommentatorsbåset förstås.

Och vem var det i luckan? Jo, ”Lotta på Bråkmakargatan” med dividerande, nämnare, täljare och bråk samt massa annat. (Berätta gärna i kommentatorsbåset vilka ledtrådar ni hittade!)

Men nu till priset! Som är en ännu inte offentliggjord t-shirt! Den är precis som vanligt osynlig till ett par dagar in i december eftersom tryckerierna prioriterar annat trams framför Julkalendern. Vad tror ni att den föreställer i år?

[plats för gissningar]

Jag har skrivit ner alla era kommentatorsnamn (det har jag inte alls, jag har kopierat in dem på ett papper som jag har skrivit ut och sedan klippt sönder) och lagt alla lapparna i morfars dammiga plommonstop och så rör jag om så det står härliga till och så säger jag fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur, och så drar jag … Örjan! En sann tjotjänare i kommentatorsbåset! (Vilken utmärkt felstavning. Den behåller jag.)

Grattis! Ny lucka kommer inte förrän vid 12-snåret imorrn eftersom jag är snurrig av färgångor och inte kan strava längra! Så snurrig var jag att jag tog helt fel på dag! Och tid! Lucka 2 kommer i ottan på måndag morgon!

Share
42 kommentarer

Lilla Julkalendern 2018: första luckan

Ni som känner er vilsna: läs gårdagens programförklaring. Kasta er sedan in i kommentatorsbåset och gissa vilken hemlisbloggare som gömmer sig i luckan – MEN GISSA DISKRET! Jaaaag ska förstå vad ni menar, de andra båsisterna ska kunna lista ut vad ni menar, men det ska inte stå i eldskrift …

Lucka 1


 

Lillan var redan på ett rysligt humör, när hon råkade slita sin ljusblåa sammetsklänning i två bitar. Hon skulle bara dra den över huvudet, men den fastnade så olyckligt i morakniven som hon höll i handen eftersom hon ju hade planer på att tälja sig en ny liten träpinnegris.

”Dumma dej!” skrek Lillan till den faktiskt helt oskyldiga kniven.

Då kom Mia, som precis hade köpt två stora trådrullar till sin symaskin.

”Vad i allsin dar har hänt? Behöver du hjälp?” sade hon vänligt.
”Ja, för klänningen gick sönder och nu kan jag inte ha den på mig”, sa Lillan trumpet utan att nämna kniven.

För att laga klänningen använde Mia 1/3 av en rulle, och när hon ändå hade symaskinen framme, använde hon till sina egna trasiga byxor 4/5 av en rulle. Lillans och Mias storebror Jonte kom sedan och sa att han faktiskt behövde hälften av tråden som var kvar för att sy ett gosedjur. Utan att dividera om vems tråden egentligen var, delade syskonen på den tråd som fanns – såsom syskon plägar göra.

När klänningen, byxorna och gosedjuret var färdigsydda, ville Lillan att Mia skulle sy fast små pärlor på sammetsklänningen. För varje pärla krävdes 1/10 av en rulle tråd.

”Hur många pärlor kan du sy fast?” sa Lillan.
”Ungefär fyra, men då har jag lite tråd kvar också”, sa Mia.

 


Som traditionen bjuder, illustreras gåtan av en fullkomligt ovidkommande bild som inte alls är en ledtråd, nähedå.

Facit kommer vid midnatt!

Share
113 kommentarer

Julkalenderns programförklaring 2018: 12 luckor & 12 facit!

Adjö november – hello Julkalendern!

För nypåstigna på detta strax framfarande decembertåg kommer här tydlig information!

  • Du kan vinna en tröja.
  • Du måste gissa, klura och skriva i kommentatorsbåset. Men diskret! Skrik inte ut svaret!
  • Du kan vara med en eller tolv gånger. Eller noll, faktiskt.
Förra årets läckra tröjtryck.

För jag

  • lägger på ojämna datum ut en (litterär) gåta som är luddig, maskerad, larvig, svår, lätt, associativ, allmänbildande och rolig
  • lägger på jämna datum fram till julafton ut facit som är allmänbildande och alldeles för långa
  • skickar julkalendertischor till nån – vem som helst – som har gissat eller faktiskt bara ”hoppat i hatten”
  • drar en vinnare genom att lotta – alla namnlappar ligger i min morfars plommonstop (sent 1800-tal).
Häromåret-tröjan och dammiga plommonstopet.

För gamla rävar som har varit med förr, är allt precis som vanligt – fast sedan 2017 i ett mänskligare tempo. Ni hinner tindra, glögga och hugga gran fastän ni funderar på luckgåtorna.

Den allra, allra roligaste tröjan.

Fackuttryck – såna vi svänger oss med i båset

Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.

HB: förkortning för ”hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.

Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen har (oftast) inget med saken att göra, men är roliga att dra till med när som helst.

Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.

Hjalmar Söderberg är en ovanligt vanlig gissning, bara.

Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.

Att sitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker.

Tröjan i arbete 2007, när jag inte var lika digital som nu.

Om du känner att du nu inte alls förstår vad denna lek går ut på eller vem som går vinnande ur matchen: bara chilla och kliv ner på planen imorrn bitti! Besök facitsajten från 2005! Eller läs en gammal programförklaring kanske?

2006

2010

2013

2015

Ställ frågor eller heja på varandra i kommentatorsbåset nu! Ni som inte gillar Julkalendern kan läsa på jämna datum, ni som bara hänger här 1–24 december varje år kan känna på planen lite i förväg och ni som smygläser kan ju fortsätta smygläsa och sätta upp en fysisk tumme i luften då och då – rikta den mot Sörmland så känner jag säkert av den!

Tischan och jag 2010.
Share
30 kommentarer