– Tiddelipom, sa jag på nyårsdagsmorgonen och hoppade glatt ur bingen för att ta med mig några fula kläder och åka till arbetsläger på Öland. Jag vet inte hur många dagar eller om det ens finns vatten i huset, men det blir spännande!
Jag klev på tåget, slängde fram matsäcken och började kasta i mig spagettin.
– Pling plong, sa tågets högtalare. Vi är lite försenade eftersom vi saknar ombordpersonal.
Sedan följde några nervösa minuter när jag inbillade mig att tåget började tuffa iväg så att min anslutning i Linköping inte skulle försvinna i fjärran. Därefter suckade jag under många uppgivna minuter där jag anade att resan skulle bli helvetiskt krånglig och lång.
– Pling plong. Det här tåget kommer att tas ur trafik eftersom vi saknar ombordpersonal. Era biljetter gäller på nästa tåg som går om två timmar.
Ombordpersonalstjejen beklagade och bad om ursäkt när vi alla lommade av tåget med packning, barnvagnar, sura miner och telefonen vid örat.
Under de två timmarna fylldes den lilla väntsalen till bristningsgränsen pga. andra inställda tåg och väntan på bussersättning, så jag
- gick inte på toa för den var ”ur bruk”, som det stod på lappen
- blev av med min golvplats när jag sträckte på benen – plötsligt låg en hund där
- såg hur folk till slut satt ovanpå glassfrysarna inne på Pressbyrån
- tänkte att jag borde ringa till restauranginnehavaren, som helt klart hade stängt fel dag
- förundrades över en ung mamma, vars fyraåring inte satt stilla en sekund, utan hällde läsk på andra resenärer, spottade på golvet, klättrade upp på ett bord som han sedan hoppade på och avslutningsvis rymde ut på perrongen.
Efter de två timmarna kom äntligen ett annat tåg, som ju blev fullproppat när vi klev på.
Ombordpersonalstjejen – samma som på det inställda tåget – berättade att orsaken till att tåget och alla miljoner passagerare inte hade fått komma iväg, var … hon. Hon hade jobbat för många timmar (pga. andra saknade i personalen) och fick helt enkelt inte arbeta mer utan att ta en paus. Så … även hon satt nånstans i stationshuset i Eskilstuna i två långa timmar.
Men sedan gick resan som planerat, även om det var trångt som i en tändsticksask full med senapssill. Nu är jag till på fredag i ett nästan ouppvärmt hus på Öland, utan rinnande vatten och med blott en kokplatta i köket.
Vi äter havregrynsgröt, uppstekt palt och entrecôte [aŋtrekå´t], snickrar, målar, bänder bort träfiberplattor på spegeldörrar, spacklar och drar som vanligt bort en miljard spikar eftersom man på 1940- och 50-talen älskade att sätta spik precis överallt.
Imorrn ska vi hämta färdigblandad linoljefärg hos den 87-årige färghandlargubben som strax ska lägga ner verksamheten.
– Nä, snart är det slut. Jag orkar inte. Vet inte hur länge jag står och går – det är inte ens nån idé att köpa gröna bananer numera!
När vi med färgprover visade vilken gröna nyans vi ville ha till pärlsponten sa han lugnt:
– Jaså, jahaaa, sa vi och godtog valet.
Man ska lita på expertisen – den säger till exempel att man bör ha arbetshandskar på sig när man far omkring som vi. Det glömde vi helt bort, så nu sitter vi och pillar loss stickor och drar bort färgflagor som har borrat sig in under naglarna …
Hmmmmmmmmmm!!!!!
Ja, ibland ska man lyssna på expertisen men kanske inte alltid på dess smak. Det där blir samma fisgröna färg som vi i några generationer målat över med vit färg. Se upp! Och var inte rädda för att måla som NI vill ha det! Ska huset verkligen se ut som på 40-50-talet?
Vi målade vårt nya sovrum blått. Så blått att vi var tvungna att importera färgen från England.
PS.
Blir färgen för mörk är det lätt att ljusa upp den till andra strykningen med vit färg. Mycket svårare att göra tvärt om.
DS.
Wow, Niklas, vilken färg! Härligt!
Tack för påsen Lotten och var rädd om fingrarna!
Jag säger detsamma: jätteläcker färg – och intressant bastu ni har där i hörnet, Niklas!
Den gröna pärlsponten ska få exakt den färg som den målades med 1909, var tanken. Nu får vi se … (Pärlspontstaket i samma utrymme är knallgult, och det skiter vi i. Det ska bli vitt, så det så.)
Tänk om det hade varit gjort i modernare tid: en mljard ordentligt överspacklade skruvar.
Duns på hallmattan – och där var den charmanta Påsen. Tack Lotten. Perfekt att diskret bära med sej i fickan alla dar och lägga impulsköpen i. Vi känner oss alltid som snattare när vi går ut från nån affär med ett paket smärgelduk eller en påse lecakulor i bara nypan, utan förpackning. Man vill riktigt vifta med kvittot: Vi har pröjsat! Nu slipper vi drabbas av den impulsen.
Jag har också fått en påse, hurra och tack!
Så ni har ett staket inne i rummet, och det ska bli vitt sen? Intressant, nästan lika Intressant som Niklases bastu.
Den där fyraåringen låter ju besvärlig. Månne det var ett sånt där bokstavsbarn, och mamman var nöjd så länge ingen skadades fysiskt?
Hihihihii, tack för gott skratt Magganini! Pärlsponstaket äro de bästa staketen.
Idag när vi hämtade linoljefärgen visade det sig att gubben antingen hade ändrat sig, eller glömt resonemanget – för vi fick verkligen den färg som vi bad om först …
Nu har jag så vansinnigt mycket linoljefärg i håret att en kolasås i en tallrik spagetti hade varit mindre kladdig. Jag kommer inte till varmvatten förrän på fredag vid 16-tiden, och då ska skatboet dokumenteras!
Universell devis: allt går med palt!
Hemkommen efter att ha firat nyår och pappas födelsedag hittar jag ett tjockt trevligt brev med en kasse i.
Stort tack Lotten!
Hurra, en bollkasse! Lite för tajt för en basketboll, men ypperlig till både bandy- och innebandybollar har vi konstaterat här i bollstugan. (Ingen orkade gå ut i förrådet och hämta in några fotbollar att prova med.)
Tack, Lotten!
Brid, man ska inte förväxla bokstavsbarn med ouppfostrade snorhyvlar! De senare tar sig ungefärligen sammalika ut, npf-diagnoser har lika många uttryck som antalet personer med diagnoserna. Många bokstavspersoner kämpar sig sanslösa med att passa in.
No offence meant, Ninja. Beträffande fyraåringar är det sällan deras eget fel om de är jobbiga, oavsett.
Den där 4-åringen lät ungefär som vår äldste när han var så där tre, hoppa på bord osv. Nu är han lugn och sitter i sin verkstad och löder när han inte lagar japansk mat.
Färghandlargubbe som snart ska lägga ner verksamheten!? OM du råkar vara kvar i samma trakter, Lotten, kan du för min räkning kolla om han råkar ha några gamla påsar (boxar, lådor) med pigment liggandes. Särskilt intressant är ultramarin, kobolt, ockra, umbra och sienna.
Vad bra att ni fick den färg ni ville ha! Linoljefärg blir vackert men man måste måla mycket tunnare än med ”vanlig” färg men det vet ni väl redan. ”Man börjar med en liter färg och har två liter kvar när man är färdig.”
Karin: Han har massor, massor, massor! Här kan du leta efter kontaktuppgifter: http://www.hellbergslin.se/
(Måtte han hitta nån som tar över verksamheten. Fast det verkade inte så.)
Idag har vi förresten diskuterat vilken färg som är lämplig på de vackra spegeldörrarna. Jag propagerar för vitt, för då kan man låta gardiner och tapeter samt annat stå för färgerna. (Huset är byggt 1909.)
En stund senare hittade vi en liten fuktskada i en vägg – tapeterna (fem lager) släppte just där, så då bröt vi loss hela skiten tills vi kom ner till plankväggen!
(Kanske tog vi oss vatten över huvudet; på fredag är det ju hemgång …)
Inte vitt, utan stockholmsvitt, dvs brutet till en ytterst svag nyans grått. Då gulnar inte färgen, men ser fortfarande vit ut för våra ögon.
Ni kan också ta en mörkare nyans av väggfärgen.
Självklart ska ni ta er ner till plankväggen, särskilt när ni misstänker fuktskada. Den måste åtgärdas, vare sig man åker hem eller inte. Gör man det inte förr, så åker man på det senare och då är det ofelbart både bökigare och dyrare. Den enda fördelen med att vänta är att man kommer på nåt så jämrans otroligt med fula namn och invektiv att pådyvla sig själv för att man var så dum att man uppsköt till morgondagen etc, etc.
Om man nu är road av sånt.
Nu ska ni få höra. Mitt barn har nu i helgerna åkt hit och dit och hit och dit och hem igen med tåg och det gick bra varje gång. En gång var avgången sju minuter sen, men det är inom det uthärdligas gränser tycker jag. Hennes husband (de åkte ofta lite olika) fick dock stå still lite längre längs banan, nån halvtimma eller så, vid nåt tillfälle.
Men NU ska ni få höra! Jag är hemkommen och nyduschad och …
[konstpaus]
… alla mina tåg var i tid! Allt funkade perfekt!
(Jag har ännu inte riktigt hämtat mig från denna chock.)
Imorrn kommer en tapetfunderingsrapport på en blogg nära er!
Vad bra!
Å andra sidan såg jag lite fram mot att få läsa ny reserapport med allsköns otroliga händelser.
Jag håller med, Agneta uti Lund: det ääääär ju roligare att få berätta om besvärligheter. (Men nu blire tapeter.)
Färger får man vara noga med. Färger kan stötta och lyfta fram varann eller döda varann. Vår granne i svalen sålde och drog och de nya flyttade in. Där fanns en vackert gräddgulvit kakelugn. Rummets väggar var målade i en ljus äggtoddygul färg. De nya människorna målade väggarna vita – och kakelugnen dog. Katastrofa, som min ungerska väninna säjer.
– KATASTROFA!
– Sekrutt!
Den gräddgula kakelugnen var även prydd med blomrankor i guld och pastellfärger samt en infälld, stor spegel. Allt slocknade mot den vita väggen. Så kan det gå.